Sen vi kom hem från Skåne har vår tv inte fungerat något vidare. Kornig bild och kanaler som inte ens gått att se på fick oss att ringa till den centrala antennföreningen som finns på vårt område (toppen eftersom man inte behöver någon sådant som tvillingkort för att kunna se på olika kanaler i rummen med tv. Då de inte hade någon anmälning från andra som är med så skulle de skicka ut en teletekniker.

Igår morse kom han på besök.

L öppnade och jag satt i köket och drack kaffe och surfade, iklädd mina shorts och top med vita målarfläckar (jag har börjat måla trädgårdsmöblerna), hår som spretar åt alla håll eftersom jag hade haft flätor dagen före, glåmig och finnig i ansiktet eftersom jag inte hade gjort mig i ordning ännu.

Jag hörde hur de pratade och att teknikern var i vardagsrummet och även där uppe och fixade. L ropade någon fråga till mig, ?Helen?.?, när de diskuterade tvmöjligheter kontra fjärrvärme och jag ropade svar tillbaks, fortfarande från min plats i köket.

Man har ju blivit van vid att ha hantverkare hemma nu sen vi flyttade hit så jag störs inte värst av hans närvaro.

Går ut och sätter mig med E utanför ytterdörren och då kommer han ut. Eller försöker att ta sig ut. E sitter på trappen framför ytterdörren så han tar i då det blir motstånd. Jag ursäktar det hela och han stirrar på mig.

Tänker på att han tittade så konstigt på mig samt att han var ganska snygg.

Sen går jag in igen och ska gå upp i badrummet och fräscha upp mig men då jag tror att han är uppe i allrummet så väljer jag att gå in till W och fixa till hennes hår.

Plötsligt kikar han in, tittar konstigt rakt på mig och säger lite otydligt att han är färdig nu. Vad bra säger jag och ropar på L som står på bara någon meter ifrån mig på altanen.

L kommer in och de två pratar lite vid ytterdörren innan han säger hej då.

Precis just då slår det mig.

Springer till köket och kikar bakom gardinen på den snygge mannen som hoppar in i sin telebil.

Säger till L när han kommer in i köket: det var väldigt likt F.

Ha hette F, säger L.

Sen tillbringar jag en halvtimme sittandes i soffan på altanen och gapar.

Jag har pratat med F. Jag vet vart han bor. Att han har barn.

Jag har dejtat F!

Fast då bodde jag i lägenhet och var barnlös varannan helg (detta var vintern 2005 när jag och L separerade), nu bor jag i villa med man och tre barn.

Inte konstigt att han stirrade så på mig.

Eller var det för att jag såg fruktansvärd ut och han drog en lättnadens suck att det inte blev mer av de där träffarna.

Att jag inte kände igen honom! Fast det kanske var likabra det?

Lite fler shoppinggrejer från Skånesemestern.

Skräptunnor, modell mindre, en till badrummet och en till lilla toaletten. Båda köpta på Bollagret på Väla utanför Helsingborg.