Inget jobb idag alltså kan jag med lite tur få någon extra timmes slummer i sängen.
Icke!
W bestämde sig för att hon inte alls var sugen på att tillbringa tid ensam på nedanvåningen. Vid åtta (då hade jag försökt att somna om sen sjutiden) klampade det i trappan. Hon kan verkligen gå med tunga hälar och bestämda steg. Strax därefter trycktes dörrhandtaget ner och dörren fläktes upp, med samma bestämdhet.
Att det nu var morgon var inget man behövde tvivla på...

Lyckades dock få henne intresserad av att se på en film (hemska manipulerande mamma) och när den väl var igångsatt där nere anmälde jag min frånvaro och sa att jag var tvungen att få sova en liten stund till vilket godtogs.
Slumrade till i tio minuter och bestämde mig sen för att det var likabra att gå upp.

Efter dusch och sminkning går jag in i sovrummet för att klä på mig. Då skriker W "buu" och jag blir verkligen jätterädd.
Hon har smugit upp för trappen, kollat in när jag duschade och sen lagt sig i sängen och väntat på att jag ska komma in.
Hon hade inte gömt sig under täcket utan låg normalt nerbäddad och inväntade det perfekta tillfället att skrämma mig.
Lyckan var total och hon kiknade av skratt över min reaktion som var ganska kraftig med både utrop och skrämselryckning.
Mellan skratten frågade hon om mitt hjärta bankade *fnys*.
Tydligen så kan hon alltså ta sig uppför trappen med tysta steg om hon bara vill!

Nu ska vi ägna oss åt ledighetslyx och träffa H och G på Mc Donalds för lunch och sen blir det nog lek på öppna förskolan.