På någon timme har världen åter igen blivit vit.
Himlen är grådassig, vinden biter tag i kinderna på en och vägarna är täckta med smutsgrå snö.
Förstår mig inte på detta varannandagsväder.
Ena dagen är det fem plus och vår i luften och nästa yrande snöväder och sju minus. Halt på vägarna är det jämnt.
Varken jag eller min lilla bil mår gott med dessa väderomställningar.
Nu kom jag att tänka på när min mamma var i början av sin klimakterieperiod. Då var omgivningen utsatt för kraftiga omslag och svängningar. Alltså har den svenska vintern hamnat i klimakteriet!

Var lite kreativ häromkvällen och det ledde fram till ett kort till en vän som nyligen fått sitt första barn och ett bokmärke till en annan vän.

 

Min lediga tisdag har varit ganska lugn.
Jag och W har strosat omkring här hemma i icke offentliga kläder ända fram till tolv.
Funderade lite på att åka in till stan och äta kinamat som jag har varit grymt sugen på ända sen igår men orken räckte inte mer än till att fundera på det.
Lagade tråkmat (om koka makaroner går under kategorin "laga mat") till lunch som vi åt tillsammans med köttfärssåsen som var över från igår. 

Vid mitt besök på Miomöbler i tisdags hade jag siktet inställt på något vitt, vasaktigt och så litet att det skulle kunna stå på tavellisten vid väggorden i vardagsrummet.
Hittade ingen vas men fick för mig att jag skulle prova Cults lykta ur Paradisserien. Den är verkligen jättevacker till utseendet och passar perfekt storleksmässigt på tavellisten.
Kanske är det att skända Björn Nilssons design att använda den vackra lyktan till min hjärtan på tråd planta (+ lite platsfolie) men tills jag hittar något bättre så får detta duga.
Tycker ju att både växten och Paradislyktan är vackra så varför inte tillsammans... *hmmm*.

Mellan tre och kvart över fyra har vi varit på bvc för fyraårskontroll.
Både W och jag (L vet jag inte vad han tyckte för han åkte till jobbet när vi klädde på oss kläderna och skulle gå därifrån) tyckte att det var något som var halvjobbigt med bvcdamen. Kanske var hon för otydlig i sina direktiv och använde för många ord. Vet inte riktigt vad det var men något kändes jobbigt med besöket.
Förmodligen har hon rätt i att man efter en timmes besök med flera uppgifter att göra inte ska pressa fram att en lapp ska hamna för ena ögat så att synundersökningen kan genomföras men det blev lite väl mycket röra runt omkring oss hela tiden som jag tror störde W något när hon skulle visa allt hon kunde.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att W kunde ritat i flera timmar med de bra pennorna och hon kunde inte förstå varför hon inte fick rita hela sin familj på pappret. Hon hade bara hunnit med två människor när det var dax för nästa uppdrag.
Efter att ha hoppat på ett ben, balanserat på lina, bläddrat igenom en hel hög med bilder och kommenterat dem alla, räknat högt, skrivit sitt namn, lekt med nallar, gjort ett långt hörseltest och kollat längd och vikt så tyckte W att det fick vara nog. Hon plockade några bokstäver från den nedersta raden på syntestet sen var hon trött och det var ingen idé att fortsätta.
Detta innebar att vi fick en ny tid för syntest om en och en halv vecka. Men hellre det än att pina sig igenom synundersökningen efter dagens långa seans. Så det så.

---

Idag har jag haft måndagen nästan helt för mig själv.
Inget som var inplanerat utan det bara blev så.
Började med att W var på Upptäckarna hela förmiddagen där de skulle på studiebesök till ambulansen idag.
Efter att ha lämnat henne ägnade jag en timme åt lite körutskick m.m. på jobbet och sen åkte jag till Ikea och köpte den inspanade bordslampan Knubbig.
Den fanns i flera läckra utföranden men i hallen passade den matta vita med körsbärsblommor bäst.
Tyvärr så glömde jag bort att köpa en svag klotformad glödlampa.
Lampan som sitter i nu är alldeles för stark och avlång. Den syns för mycket igenom det matta glaset.
Annars är Knubbig toppen på byrån i hallen. Mycket bättre än vår förra Lykta eftersom den var lite för hög och konkurerade (läs:nästan skymde) med väggordet alldeles för mycket.

Hämttiden på Upptäckarna krockade med vårt möte med fjärrvärmemannen så farmor och farfar fick rycka ut.
Det var en glad fyraåring som mötte dem. W var mycket nöjd med sitt möte med den spännande ambulansbilen (hon ritade ambulanser hela eftermiddagen). 
Efter en kopp kaffe på Melon Lane skulle svärföräldrarna åka vidare och handla och W ville absolut följa med dem så jag blev ensam kvar hemma ända tills det blev dax för ridning kvart i sex vilket är ett sällan förekommande inslag här.
Var nästan i chocktillstånd av den oerhört spontana och ensamma eftermiddagen att det inte blev så mycket gjort som jag först hade tänkt mig. Försökte att njuta av lugnet. Speciellt efter helgen som inte har varit så kul med en del huvudvärk, magont och stress över söndagens stora jobbperformance.

Imorgon är jag ledig *tjoho*.

---

Text och Bild © hilajns.blogg.se!

Om man tycker som jag att Martina Haags böcker "Hemma hos Martina" och "Martinakoden" innehållande flertalet krönikor är grymt underhållande och att romandebuten "Underbar och älskad av alla och på jobbet går det också bra" är på tok för kort och skapar ett beroende efter fler tokigheter, skratt och skruvade, smått igenkännande, situationer, så är det självklart att man följer Martinas blogg "Nedräkningen har börjat" på Mama.nu.
Titeln "Nedräkningen" syftar på Martinas fjärde barn som hade beräknad födelse på nyårsafton.

Igår, nitton dagar över tiden, kom äntligen fyran till världen.

Här hittar ni bloggen: "Nedräkningen har börjat"

Mitt välmående och lovprisning över gårdagens väderlek var ett snabbt övergående kapitel.
Idag har det regnat oavbrutet, hela dagen!
Inte ens min inplanerade lyxiga "egentid" som jag ägnade åt shopping kunde få mig att känna mig pigg och energifylld idag.
Två timmar med kvävda gäspningar var allt jag orkade innan jag återvände till svärmor och svärfar för kaffepåfyllning och hämtning av W.

Även om jag var seg under min shoppingtur kunde jag såklart inte gå ifrån Mio tomhänt...
Bland alla härligt snygga och läckra lampor de har där fastnade jag för den ganska enkla och stilrena bordslampan Tarantella med svart fot och skärm i svart linne.
Ville ha något halvdiskret, svart och inte för stort på tvbänken. Något som inte är alltför i ögonfallande och distraherar en och tar blicken från tv:n.
Hittade även en otroligt läcker taklampa och ytterligare en bordslampa som jag skulle vilja ha på pianot på ovanvåningen. Men det får allt vänta ett tag till. Tyvärr...

---

Äntligen har de gråa tjocka molnen och regnet gett med sig.
Idag kan man se blått på himlen och solen lyser. Asfalten har börjat torka upp och barnsliga tankar om att hoppa rep och tvist dyker upp i mitt huvud.
Otroligt vad ljuset gör en gott.
Även om mycket är rörigt runt omkring mig så känns det faktiskt lite lättare att andas en dag som denna.

De vaknande vårkänslorna gör också min saknad över att inte leva "hästliv" så mycket starkare.
Är nu tre år sen jag lämnade bort Millan och Wega till fodervärdar och Java åkte hem till sin ägare. Tog det beslutet eftersom W föddes och L började plugga i Stockholm. Insåg att jag inte skulle få tiden och det praktiska att gå ihop på bästa sätt med tre hästar, hus och ett nyfött barn. 
Millan var dessutom ett rejält energiknippe som behövde regelbunden motion och utmaningar för att fungera bra och Wega var redo för att ridas in.
När vi sen flyttade från Gräsåstorpet beslutade jag mig med sorg i hjärtat för att sälja dem.
En dag som denna hade de varit överlyckliga över att få komma ut och de hade sprungit omkring i 180 i en lerig hage fulla av vårkänslor. 

Eftersom W vill ha en häst och har bestämt att pengarna hon sparar på banken är tänkta för ett kommande hästköp (vad hon säger nu iallafall) så hoppas jag nångång att åter igen kunna bli hästägare även om det aldrig går att komma tillbaks till delar av den underbara tiden boendes på Gräsåstorpet.

Dagen kantas av tillbakablickar...

---

Text & Bilder © tillhör hilajns.blogg.se

Jag tillbringar alldeles för lite tid bland mitt kreativa kaos i klädkammaren nu förtiden.
Arbete, familj och hem tar ut sin rätt och resulterar i en ihållande och ganska konstant trötthet.
Såhär på vårterminen har jag dessutom fastnat i tvsoffan för att se på Bygglov, Design Simon and Thomas och Gynning (varför började jag att kolla på det?!) och i bokhyllan står några olästa böcker som jag också skulle vilja ha tid till att fördjupa mig i.

Har några kort som måste göras frampå så på väg till sängen igår fastnade jag i det lilla rummet utan fönster. Resulterade i ett halvsnabbt skapat grattiskort. 
Ja, jag vet, det är dumt att sätta sig och göra kort när klockan är tio på kvällen om man gnäller över trötthet.
Men kul är det!

---

Text och Bild tillhör:hilajns.blogg.se©

Efter att ha haft min lediga måndag för denna veckan så var det bara att pallra sig upp när mobilen ringde imorse, denna vanliga vardagstisdag, och börja med morgonbestyren.
Gick ganska smärtfritt med påklädning och tandborstning så strax efter åtta stod vi vid dörren redo för att åka till dagis.
Då säger W att hon har ont i magen. Jätteont och att hon tror att hon ska kräkas.
Time out på två sekunder då min hjärna jobbar på högtryck.
Är hon sjuk igen, är hon hungrig (hon vill gärna äta frukost så fort hon kliver ur sängen på morgonen), är det oro över att bli sjuk på dagis som i torsdags eller är det hennes sätt att protestera mot att gå till dagis idag.
Ofta säger hon att hon inte vill till dagis och har svårt att skiljas från mig vid lämningen men det går alltid över.  Oftast innan jag ens har hunnit lämna parkeringen.
Efter den korta betänktetid väljer jag att handla med inställningen att hon protesterar över att bli lämnad på dagis. Alltså peppar jag och vi går ut till bilen.
Hon säger inget mer om magont på vägen dit och lämningen går utan gråt fast en aningens fler pussar än vanligt.
På dörren till W:s avdelning sitter en skylt där personalen informerar om att det går magsjuka på avdelningen.
Får småångest med tanke på att hon nyss har varit sjuk men har ingen möjlighet att jobba hemmifrån på förmiddagen så det är bara att ge sig iväg.
Efter att ha varit på jobbet en kvart ringer telefonen.
Fröken berättar att W har inte ätit någon frukost och ligger likblek i kapprummet med en hink bredvid sig och säger att hon kommer att kräkas.
Jag slänger ihop en Icakasse med massor av noter och sätter mig i bilen. Ställer in mig på att jobba hemmifrån med barnkörernas vårrepetoar.
Nästan framme vid dagis ringer fröken igen och då är jag säker på att hon ska säga att W har spytt ner hela kapprummet.
Istället hade hon fått tillbaka färgen i ansiktet och sagt att hon ville leka med de andra barnen så de tycker inte att jag behöver komma.
Till saken hör att sen i lördags har vi inte haft några sjukdomssymptom här hemma. W har ätit och sovit bra.

Jag vänder tillbaks till jobbet och är glad för varje minut som jag får jobba. 
För att inte tänka på magsjukan och oron över att det är något annat som W mår dåligt av håller jag mig sysselsatt i maxfart resten av dagen.
Ringde och kollade läget vid lunch men då var allt bra vilket kändes oerhört skönt.
Hoppas bara att resten av veckan rullar på utan några likbleka anfall för annars måste jag ta itu med det och prata med dagis och fabror doktorn kanske.

---

Text och Bild är PRIVATA och tillhör:hilajns.blogg.se©

Både jag och L har överlevt helgen utan att drabbas av kräksjukan (kanske inte ska ropa hej...). Otroligt med tanke på att det inte var den lilla varianten av sjukdomen W drog på sig i torsdags kväll.
Tack för alla peppande kommentarer!
Jag har verkligen toppat mitt matintag med vitpepparkorn, Trevis, Verum hälsofil och en och annan alkoholhaltig dryck så det vore iofs inte konstigt om jag får ont i magen...

Idag har W varit på Upptäckarna och jag har fått lite egentid som jag använt till att stapla in kartongerna med julpynt i på vinden, dammsuga och vika och proppa garderoberna fulla med några tvättomgångar som legat på hög hela helgen.
Stannade till på EM möbler när det var dax för hämtning av W. Jag har otroligt nog inte varit in där någongång trots att jag åker förbi affären varje dag på väg till jobbet. 
Spanade på en lampstomme och skärm och några kuddfodral som skulle vara urläckra i vardagsrumssoffan. Köpte inget av det eftersom julmat och julklappsshoppingen fortfarande bränner i min plånbok.
Stod länge vid deras vägg med Cult Design. Finns så mycket jag vill ha och när man träffar på ett såpass stort utbud får jag svårt att hålla mig till den i förhand tänkta inköpslistan och börjar sväva ut i tankar som "men det där skulle vara väldigt snyggt där och den där måste jag har för att komplettera med den där osv osv".
Jag hade hoppats på att få se något ur vårkollektionen irl men den skulle inte dyka upp förrän i nästa vecka.

Ska mäta min tavellist och kolla igenom några tankar jag har innan jag ger mig in på att shoppa Cult så därför gick jag helt otroligt nog därifrån tomhänt.
Eller njae, jag menar, jag köpte inget Cult men två knippar med grönt gräs till fönsterbänken i vardagsrummet var jag bara tvungen att få med mig hem.
Kan tyckas stelt och trist med plastblommor men hemma hos oss är det toppen att inte ha levande växter i varenda kruka. Mycket grönt men bara hälften som behöver skötas om:)

---

Japp, sån mamma är jag!
Lämnade W på dagis igårmorse och då L skulle på glöggfest hos en arbetskamrat direkt efter jobbet där det var välkommet att ta med sig barn så blev det att jag stannade kvar på jobbet. I vanliga fall brukar jag ta två timmars paus på torsdagar innan det är dax att åka tillbaks och köra kvällspasset.
Jag hade massor att förbereda inför kvällens körövning och lördagens kördag så mig passade det ypperligt att få några timmar extra.
Ringde, som den omtänksamma mamma jag är, till L:s mobil för att prata med W om hur hon haft det på dagis.
Hon hade jätteont i magen.
Frågade om de påat magsjuka på dagis men vid det tillfället väljer L att inte berätta att så är fallet utan informerar istället om att de åker hem eftersom hon har mycket ont.
Tankarna börjar mala om varför W har ont i magen. 
Till saken hör att hon dagen före fått panik när L skulle lämna henne på dagis. Hon ville inte dit.
Hon funderar mycket över allvarliga saker och hade under samma eftermiddag varit väldigt arg. När inte gruppleken blivit så att det passade henne hade hon uttryckt sin ilska. När hon inte klarade av att rita det hon hade tänkt sig var det samma sak.
Hon har även sovit oroligt flera nätter.
Skulle ljuga om jag sa att jag inte funderar på om det är något hon går runt och mår dåligt utav.

Behövde dock inte oroa mig länge när det gällde de akuta magsmärtorna.
Hon la sig ner för att vila i sängen för att minuten efter förvandla sängen till något som är i akut behov av nittiogradig maskintvätt.

Detta pågick hela kvällen och när jag efter körövningen hade kopierat vad som kändes som tre tusen noter (i väntan på att de beställda originalnoterna ska dyka upp till veckan, måste jag tillägga, så jag inte får upphovsnissarna efter mig) inför lördagen och gjort en massa mer var klockan halv tolv.
Ringde hem och då läget var detsamma, eller nja, än lite jobbigare för nu hade hon lyckats förvandla bäddning nummer två inklusive lite golvyta OCH L till något som helt klart skulle må bäst av att ligga och skvalpa i tvättmaskinen i flera dagar.

Som den iskalla mamma jag är (nästan som en bondbrud om jag får säga det själv *mohaha*) beslutade jag mig då, 23.35 inatt på parkeringen utanför jobbet, att inte komma hem förrän tidigast idag vid lunch. Men BARA om kräkandet hade upphört.
Tillbringade natten borta men lyckades inte få mycket sömn så imorse var det jag som var på jobbet vid sju.

Nu är jag hemma. Har varit lugnt med kräkandet sen halv två inatt. Just nu tog febern ut sin rätt och hon ligger och sover till Lazy Towns hysteriska slagdängor.

Full med vitpepparkorn, Trevis, snaps (det ska döda magbakterier har jag hört...) och Verum hälsofil har jag nu fejjat runt i huset och dammsugit överallt, torkat golven och nu håller jag på med stortvätt. Fick för mig att tvätta fodralen till kuddarna i vardagsrummet och varenda handduk (L hade redan kört all kräktvätt) i hela huset (kanske skulle jag fråga grannen om de har något som behöver en liten uppfräschning!)

Får se vart det här leder. Inte lätt att hålla sig frisk när det finns en förpestad karl i huset som vägrar tro på vitpepparkornens och hälsofilens renande inverkan!

Önskar er alla en sjukdomsfri och trevlig fredagkväll!

 
Gammalt skånskt uppiggande huskursrecept, dvs jag drack denna blandning
när jag var liten och jag är från Skåne alltså gammalt och skånskt!

---

Gårdagens inlägg om att julen är över hemma hos oss var inte riktigt sant.
Två ting som är köpta och skapade julen 07 finns fortfarande kvar. 
Ljusriset, köpt på Rusta som står i vasen Ikea Stockholm, får stå kvar i vardagsrummet ett tag till. När jag skulle plocka bort det hördes ett livstecken från tvsoffan. L tycker inte alls att kreationen är speciellt juligt utan mycket fin där den står.
Kanske har han lite rätt men den största anledningen (vilket jag inte sa för jag tycker riset är ganska juligt) är att jag inte har något annat just för tillfället som kan harmonisera med den svarta vasen.
Så i väntan på det kan väl riset fortsätta sprida sitt milda sken längs fondväggen...

---

Äntligen är alla helger över och det vanliga livet med jobb, skola och dagis tar så sakteliga sin början igen. 
Skolorna har börjat för alla utom för G som har studiedag idag. Varför man nu startar upp efter ett långt jullov med en studiedag. Har lärarna inte haft tid att förbereda den kommande vårterminen utan måste starta upp med en dags planering?
Handlar egentligen inte så mycket om att kritisera skolornas upplägg utan om att jag hade sett framemot att ha huset för mig själv idag (sambon jobbar sin första dag efter ledighet) efter ett långt jullov med "fem i familjenliv".

Idag ska jag ägna en del av dagen åt att städa bort julen. Har fortfarande inte införskaffat några kartonger så tills det sker får soffbordet uppe i allrummet agera avlastningscentral för allt som har med jul att göra.
Gardinerna i köket får dock hänga kvar ett tag till då jag är sugen på att köpa något nytt tyg.
Visserligen tycker jag fortfarande mycket om panellängderna från Village som jag köpte i våras men det vore fräscht med något nytt. Dessutom är det väl aldrig fel att ha några att byta med... 
Det tråkiga är att det fortfarande är långt kvar tills lönen dyker upp på kontot så kanske får jag lägga band på mig tills i slutet av månaden. 
Svårt då jag förutom gardiner vill köpa en lampa till tvbänken, en lampa till hallen och lite annat smått och gott som jag spanat in båd här och där.
Bara att andas djupt och så sakteliga invänta den 27... 

För en tid sen när vi var på Ica och handlade mat slank två nyheter från Abba ner i kundvagnen. Nja, de kanske inte går under kategorin nyheter längre men vi har inte köpt hem dem tidigare så för oss är de nya.
Makrill på tub och tonfisk på tub.
Känns som en lyxpryl som jag egentligen kan störa mig på då det kostar mer att köpa makrill och tonfisk på tub än i vanlig konservburk.
Ångrar dock inte inköpet. Makrillen har blivit en favorit hos W och själv tycker jag att den smakar godare än den man köper i burk. Dessutom slipper man allt kladd med att öppna en burk, få röda illaluktande fiskstänk överallt, att förvara överbliven makrill i kylen (för inte äter jag och W upp en hel burk till frukost) och det mest positiva är att både tonfisken och makrillen är finfördelade i tuben så att den lägger sig som en jämnt fördelad delikatess på mackan. Så gott minsann:)

Nä nu ska julen förflyttas en trappa upp!

Snön har fallit hela natten och förvandlat omgivningen till en Narnialiknande värld.
Gick upp tidigt och konstaterade att det var bra att jag ägnade gårkvällens väntan på att Lynley skulle börja åt att skotta snö. Annars hade det varit dubbelt så mycket att skotta imorse.
Småvarm efter lite fysiska morgonaktivitet satte jag mig i bilen och började färden mot jobbet. Var ute i god tid eftersom jag tänkte öva en den själv innan vokalensemblen dök upp. Tur det för mycket av den tiden gick åt till att ta sig till jobbet.
På vår gata var det inte plogat alls. Runt omkring rondellen i Råtorp var det likadant. Påfarten till E18 bestod av två djupa spår och sen en snövall som man var tvungen att ta sig över för att komma ut på stora vägen. Väl ute kändes det något mindre slirigt att köra men framme vid avfarten så var det likadant igen.
Ganska härlig känsla att köra rakt mot en hög snövall och slira runt i varje sväng. Så länge det inte händer något som att man åker av eller fastnar vill säga.

Det snöar fortfarande.
Hade vi haft en lyktstolpe på tomten skulle jag ställt mig vid den och väntat på att Herr Tumnus från det hundraåriga vinterns land skulle dyka upp och bjuda hem mig på en kopp te.

I brist på lyktstolpar ska jag ta och ringa H och J och bjuda in mig och familjen på lite eftermiddagsfika.

W är mån om att Tarzan ska få uppleva vintervärlden och placerade henne
(ja, han har blivit en hon på äldre da´r) i fönstret imorse.

---

Text & Bild:Privat©

Jag är så trött på att inte få lugn och ro om natten. 
Att få sova en hel natt utan en massa ljud, folk som är uppe och springer, sänglampor som ska tändas och framförallt detta förbaskade förkylningssnörvlandet, hostandet och snarkandet som råder just nu.
Eftersom bonusbarn två sov över hos en kompis inatt så kunde ju sambon sova i hans rum så kunde vi snörvla på varsitt håll utan att väcka varandra.
Är mest jag som blir väckt av honom. Jag har alltid varit lättväckt. Vill ha det lugnt omkring mig, mörkt och tyst för att få bra sömn.
Delade sovrum för en natt kändes iallafall lovande och jag somnade gott. 
Vaknade av att någon var på toa.
Vaknade av att W grät (nu slänger jag den där Trollkarlen från Ozfilmen i soporna!).
Tänkte att jag kunde sova en liten stund till efter att ha tröstat W men då kom sambon och tema snark och snörvl började.
Blir galen! Tror alla att jag orkar hur mycket som helst när jag inte får sova.
Nog om det.

Igår var vi på Lekstunden. Ett helt ok inomhuslekställe för barn upp till tolv år. Tunnlar, rutschkanor, studsmattor och bollhav för barnen och fika för föräldrarna.
W tyckte det var väldigt kul och vill ta med sig sin bästis och åka dit igen idag (till lekstugan som hon kallar det).  
Bästisen är hos sin pappa denna helgen och jag har ingen lust att åka till lekstunden idag igen (kostar dessutom femtio kronor för en timme) så skrik och gråt har avlöst varandra här under förmiddagen.
För tillfället sitter hon, otroligt nog, tyst och ser på Nasses stora film som visas på femman.

Orkar inte vänta längre utan är trött på tomtar och jullyktor nu så idag tänker jag minsan plocka bort alltihopa. Får ge mig ut i garaget och se om det finns några kartonger jag kan stoppa ner sakerna i. De flesta julsakerna är nyinköpta för den här julen eftersom det var vår första julen i huset och då krävs det nya förvaringskartonger...
Med en bild på W:s egengjorda julljuslykta önskar jag er som läser här:

---

Förstår inte vad det är för hiskelig bacill som har angripit mig.
Har varit förkyld i varierande styrka och grad sen november. Ena dagen känns det som att nu håller det på att ge med sig för att sen ändra sig drastiskt till dagen därpå.
Är trött på att vara snorig, ha huvudvärk och hosta nu men inser att så länge flertalet av familjemedlemmarna är detsamma så går dessa envisa bacillerna bara runt runt hos oss.

Dagens ledighet från jobbet skapar oändliga möjligheter.
Jag har planer på att scrappa ett receptvykort som ska hamna hos några som är mycket förtjusta i ananaspaj. Vill besöka EM-möblers rea (har spanat lite i deras fönster på väg till jobbet och det är helt klart värt ett stopp). Måste till apoteket och köpa snorbefriande medel.
Marken är fortfarande täckt av ett vitt puder så kanske lite utomhusaktiviteter vore både uppiggande och kul.
Vi får se vad det blir.
 

---

Text & Bild:Privat©

Vissa morgnar är man besparad från trots, motsägelser, skrik, hot om indragen kärlek, krångel med kläder som inte vill tas på och andra mindre trevliga påhopp som gör att den ömma modern blir stressad och dryper av svett innan ytterdörren ens har öppnats för att sen frysa när svetten torkar innanför kläderna för att man i minusgrader tvingas jaga och mota in en nyss fylld fyraåring i bilen och spänna fast krånglet med bältet under högljudda beklaganden som hotar att väcka hela gatan som ligger i dvala (är det BARA jag som jobbar den här veckan?!).
Fast sådana morgnar existerar inte i mitt liv.

Min underbart söta dotter tar på sig de kläder som mamma bestämmer, dvs härligt orange och bruna retroinspirerade Lindexplagg (ja, jag återlever just nu mitt 70-tal pånytt).
Hon tillåter både borstning av sitt toviga hår och att jag tar på henne hårbandet som hon häromdagen inte kunde tänka sig att använda förrän hon blev äldre (den människan har aldrig gillat diadem och liknande hårband trots att hon har tio olika uppsättningar då jag tycker att just hårband är det optimala när man har ett sådant flygigt hår och ägnar en sekund per minut åt att stryka bort envisa slingor från ansiktet).
Tandtroll och morgonandedräkt avlägsnas på toaletten utan problem. Ja om "lilla" W får vara med förstås och bli utsatt för samma sak fast med sin egen lilla tandborste.
Lilla W är stora W:s barn (hon fick dockan när hon fyllde fyra) och det är viktigt att man tar hand om henne på samma sätt som man tar hand om ett litet barn. Oerhört viktigt är det att bära henne rätt.
Om man bara håller i ena armen kommer det snart ett beklagande från stora W att så får man INTE hålla ett barn *fnys*.
Kan tänka mig att dockans namn delvis kommer från dagis där det fram tills i somras gick en äldre flicka med namnet W. Hon fick det titeln stora W när vår W började på avdelningen.

Som sagt två morgnar i rad har en positiv energi vilat över Melon Lane nummer nio.
Tvivlar dock på att detta är något ihållande...
Märks tydligt på W att en heldag på dagis fylld av bus, lek och lärande saker tar på krafterna när man har haft jullovsledigt.
Som tur är så är vi lediga under morgondagen:D

Måste bara tillägga att igår när L hämtade på dagis berömde de W för att hon är så duktig och ordentlig av sig *stolt mamma* ♥

Sen Village i K-d flyttade sin butik till Drottninggatan har jag tillbringat mer tid i affären än tidigare. Visst är sortimentet detsamma eller i samma anda och stil som tidigare och när det gäller lokalen så är den kanske inte större men den är bättre planerad, luftigare och allmänt trevligare att besöka tycker jag. Dessutom ligger den oerhört mycket bättre till för en lyckad shoppingtur nu än tidigare.
Är toppen att kunna parkera i Mitt I City´s garage, ta hissen upp, slinka in på Mique på vägen ut mot Järnvägsgatan, stanna till en stund på Noll 54 och sen bara ta ytterligare några steg så är man på Village (vill man sen fortsätta shoppa trevliga ting så korsar man bara gatan vid Village och hamnar då på Åhlens).
Sen kan man ju gå samma väg tillbaks... :D Fast detta går endast om inte sambon är närvarande vid shoppingturen...

På Village säljer de, förutom inredningsprylar, även smycken från Miss Dee. En för mig helt okänd smyckesdesigner.  Vid en av mina shoppingstunder för en tid sedan la jag märke til halsbanden som flera av de anställda hade på sig.
När jag sen vid luciafirandet på dagis såg en av W.s kompisars mamma bära ett smycke av Miss Dee hintade jag lite lätt till L om förslag till vad tomten kunde tänkas komma med.
Efter den dagen glömde jag totalt bort att jag berättat om min önskan för honom och gick och köpte ett halsband åt mig själv.
Gissa vad tomten kom med...  ♥

(Borde ha putsat lite på hjärtat innan det fotades...)

---

Text & Bild:Privat©

Efter en trevlig kväll och natt med god mat (mycket mat), god dryck (mycket dryck) och trevligt sällskap är den här, den första dagen, på det nya året.
Sjuan byts mot en åtta och vips så börjar veckorna i kalendern från ett igen. Månaderna börjar om från början och eftersom jag varken är någon skidguru eller snöälskare så räknar jag efter tyst för mig själv hur långt det är kvar tills våren gör sitt intåg.
Självklart är det just då, när jag tänker ordet vår, som det börjar falla vita flingor från himlen.
Istället för pulka cyklade W under vår lilla nyårsdagspromenad. Det har verkligen inte varit svårt att ta sig fram på cykel här denna vintern. Men idag snöade det som sagt.
Fast det är ju mysigt med stilla fallande flingor. Världen blir lite vackrare och W blir jätteglad och hoppas på pulkaåkning så låt det snöa!

Så var det det där med nytt år och nyårslöften.
Förra året struntade jag i att lova mig själv något men i år går det inte att undvika.
Såg på nyhetsmorgon imorse att man inte skulle använda orden "borde" och "bör" tillsammans med sina löften utan man skulle istället sätta samman dem med te.x ordet "vill" för att skapa en positiv inställning och tänkande till sina löftena.
Stönig och envis som jag är (dessutom låter "vill" lite för mesigt för mig), och med vetskapen om att det inte kommer att bli lätt att hålla mina löften med min något svaga karaktär (hur nu det går ihop med min envishet, borde ju vara en perfekt kombination) väljer jag att sammanfoga mina löften med inledningen "jag SKALL och "jag MÅSTE"...".
Nu ska det ske. Inga kringelikringkrokar här inte!
Vad löftena är håller jag för mig själv ett tag till...

Om jag tänker bort att jag önskar att jag fick skrapa fram 30.000 i månaden i 30 år på nyhetsmorgon och en del fler saker jag gärna skulle vilja göra, ändra på eller ta itu med så finns det framförallt två önskningar som jag önskar ska ske under år 2008.
Önskningarna är inte detsamma som mina "skall-löften" utan bara - önskningar.

Nu ska jag slappa lite till i soffan denna dag som går i slöhetens tecken innan jag ska gå ut och leta efter stjärnfall så mina önskningar för 2008 går i uppfyllelse.