Efter att ha haft min lediga måndag för denna veckan så var det bara att pallra sig upp när mobilen ringde imorse, denna vanliga vardagstisdag, och börja med morgonbestyren.
Gick ganska smärtfritt med påklädning och tandborstning så strax efter åtta stod vi vid dörren redo för att åka till dagis.
Då säger W att hon har ont i magen. Jätteont och att hon tror att hon ska kräkas.
Time out på två sekunder då min hjärna jobbar på högtryck.
Är hon sjuk igen, är hon hungrig (hon vill gärna äta frukost så fort hon kliver ur sängen på morgonen), är det oro över att bli sjuk på dagis som i torsdags eller är det hennes sätt att protestera mot att gå till dagis idag.
Ofta säger hon att hon inte vill till dagis och har svårt att skiljas från mig vid lämningen men det går alltid över.  Oftast innan jag ens har hunnit lämna parkeringen.
Efter den korta betänktetid väljer jag att handla med inställningen att hon protesterar över att bli lämnad på dagis. Alltså peppar jag och vi går ut till bilen.
Hon säger inget mer om magont på vägen dit och lämningen går utan gråt fast en aningens fler pussar än vanligt.
På dörren till W:s avdelning sitter en skylt där personalen informerar om att det går magsjuka på avdelningen.
Får småångest med tanke på att hon nyss har varit sjuk men har ingen möjlighet att jobba hemmifrån på förmiddagen så det är bara att ge sig iväg.
Efter att ha varit på jobbet en kvart ringer telefonen.
Fröken berättar att W har inte ätit någon frukost och ligger likblek i kapprummet med en hink bredvid sig och säger att hon kommer att kräkas.
Jag slänger ihop en Icakasse med massor av noter och sätter mig i bilen. Ställer in mig på att jobba hemmifrån med barnkörernas vårrepetoar.
Nästan framme vid dagis ringer fröken igen och då är jag säker på att hon ska säga att W har spytt ner hela kapprummet.
Istället hade hon fått tillbaka färgen i ansiktet och sagt att hon ville leka med de andra barnen så de tycker inte att jag behöver komma.
Till saken hör att sen i lördags har vi inte haft några sjukdomssymptom här hemma. W har ätit och sovit bra.

Jag vänder tillbaks till jobbet och är glad för varje minut som jag får jobba. 
För att inte tänka på magsjukan och oron över att det är något annat som W mår dåligt av håller jag mig sysselsatt i maxfart resten av dagen.
Ringde och kollade läget vid lunch men då var allt bra vilket kändes oerhört skönt.
Hoppas bara att resten av veckan rullar på utan några likbleka anfall för annars måste jag ta itu med det och prata med dagis och fabror doktorn kanske.

---

Text och Bild är PRIVATA och tillhör:hilajns.blogg.se©