I väntan på att lekstugan ska bli färdig så man kan ta emot beställningar på korv och pizza genom det lilla fönstret (verkar va en av W:s favoritlekar just nu) har jag och W idag ätit leftovers till frukost. Nämligen korv med bröd.

Eftersom jag inte kan måla lekstugan i mitt tillstånd så får dagen ägnas åt något annat så nu åker vi iväg. Får se vart vi hamnar.




Bilder:hilajns.blogg.se©

Igår onsdags firade jag och W att årets semester respektive sommarlov började.
Ingen mer vistelse på jobbet på tre och en halv vecka för mig och inga lämningar på dagis på lika lång tid.
Eftersom vädret var strålande besökte vi den närliggande badplatsen för första gången och blev enbart positivt överraskade. 
Ja det kanske inte är något att hurra för om man är tonåring/vuxen och vill ut på väldigt djupt vatten men för barnfamiljer är stället perfekt.
Brygga, sandstrand som övergår i gräsmatta, ljummet vatten (nu ljög jag) och en allmänt trevlig miljö.
W njöt i fulla drag och tillbringade inte många minuter på land och jag njöt minst lika mycket av lugnet och att vada omkring med mina svullna fötter i det svalkande vattnet.
Vi avslutade vårt "firande" med mat och glass på Mc Donalds och med att lightspana i klädaffärer.




Bilder:hilajns.blogg.se©

Jag älskar ju så klart att umgås med min dotter, lyssna till hennes funderingar om livet, se henne utforska saker och hennes starka längtan efter kontakt gör att hon pratar med de flesta människor hon möter vilket är väldigt spännande och underbart att bevittna på lite avstånd.
Samtidigt kan det vara ganska jobbigt att göra många saker ensam med henne.
Hon må vara en liten person men med en enormt stark vilja och förmåga att uttrycka den viljan verbalt (och fysiskt) vilket leder till buntvis med konflikter.
Just nu är jag dessutom inne i en halvdeppig svacka där dessa konflikter tär lite extra på mig. Hänger nog ihop med att jag har konstant ont i benet/höften, är sliten, allmänt trött och en gnutta orolig inför förlossningen eftersom jag tänker tillbaks på hur det gick till när W kom till världen.
Igår var det tom en pina att köra bil för det gjorde ont.
Jag känner mig lite ensam i graviditeten eller hur jag nu ska förklara det. 
Ensam i att tycka att tvättberget på köksön är hemskt att behöva mötas av varenda dag när man går in i köket, den försvinner bara om jag viker ihop den och bär upp den på dess rätta plats.
Ensam om att ständigt torka upp på diskbänk och bänksskivor, rensa upp i avloppet efter att man sköljt av disken och stuva undan torr disk från diskstället i lådorna. Ensam om att dammsuga och sen tycka att det är tråkigt när man går in med skor och det pinande slitet jag lagt ner förfaller snabbt.
Ensam om att hata en surrande fluga i vardagsrummet när man ser på tv i, slå ihjäl den och slänga den i slasken bla, bla, bla... 
Jag känner mig helt enkelt lite ensam, trött och sliten.
Med stor familj och bonusbarn, och andra runt omkring dem så får man ofta hänga på majoriteten av familjens tänk vad gäller livsstil, hemma och socialt. Men vissa saker vill jag t.ex ha i mitt hem för att trivas.
Behövs ju inte mycket för att jag ska ge mycket tillbaks.

Imorgon är en annan dag och då kanske allt ser annorlunda ut. 
Njae, eller en del kanske. Man kan ju alltid hoppas.



 

Med ett fortfarande något för högt blodtryck och äggvitespår (var på extrakontroll idag) inleder jag idag vecka 33.
Det är 56 dagar kvar till den magiska datumen när lillpojken förväntas anlända.
Det börjar verkligen närma sig!
Magen känns stor och tung men idag fick jag en fråga om den inte var mindre än när W låg i den. De flesta kommenterar storleken när de hör den beräknade födelsedatumen. Var faktiskt skönt att få höra något annat nångång.

Solen skiner något kopiöst idag och mina fötter ligger på jäsning under bordet.
Ska snart hämta W och sen har jag lite planer på att hon och jag ska bege oss ut på en liten avstressande utflykt till en ännu outforskad del av vårt bostadsområde.


Bild:hilajns.blogg.se©




 

Bjöd på denna smarriga choklad och passionsfruktdessert när jag i fredags höjde min ålder med ännu en siffra.
Den var, precis som det står i receptet, ganska mäktig men mycket god. 
Om jag gör den igen kommer jag att varva hallon och chokladkräm i glasen. Chokladens sötma blir väldigt god tillsammans med de lite syrliga hallonen och då är det trist att behöva gräva/hacka i botten av glaset för att få fram dem.
Desserten bör stå framme fem minuter innan servering för att mjukna något.




Bild:hilajns.blogg.se Recept:Expressen Leva&Bo

Trött så det stundtals snurrar i huvudet. 
Lyckades söva min värkande höft (och ben) vid halv tolv för att sen vakna en liten stund senare när L bestämde sig för att gå till sängs. Somnade om för att vakna igen vid två. Somnade om igen. Vaknade fyra av att W ropade för att någon hade glömt att öppna hennes dörr. Linkade nerför trappen med bihanget, den släpande höften, som enda sällskap.
Vaknade igen klockan fem och var kissnödig. Lyckades somna om igen.
Vaknade sex då W kom och ville sova i vår breda 160 säng.
6.50 ringde klockan och en ny dag gjorde sig påmind.

Tur att jag inte ska föda barn idag för nu är min ork slut.
Hoppas på en bättre kommande natt men innan dess är det en del kvar av dagen.




 

Nu har jag burit lillebror i magen i 31 veckor och två dagar.
Tiden har mestadels gått sakta. Visst, jag kan känna stress för att det nu inte är så lång tid kvar och jag har en hel del grejer kvar som ska inhandlas och en hel del "boande" kvar hemma som jag vill hinna med före han kommer men trots det så känns som att det är lång tid kvar att befinna sig i det tillstånd som jag är nu.
De sista två veckorna har magen och alla extrakilon börjat att kännas tunga att släpa runt på.
Jag flåsar och stonkar och blir andfådd hur lätt som helst.

I onsdags var vi på kontroll igen.
Hjärtljuden var bra och barnmorskan klämde på magen och kände på hans lilla huvud vilket även jag, L och W också fick göra.
Det som gav mig småångest var att jag hade en etta när det gällde äggvita i urinet.
I slutet av graviditeten med W så fick vi åka in till sjukhuset och då var det prat om att jag skulle få stanna kvar, något som jag med mitt obehag för allt som gäller sjukhus absolut inte ville vara med om.
Vi fick tillslut åka hem och jag klarade av att "hålla mig hemma" under den återstående tiden innan hon kom nio dagar efter beräknad födelse.

Med tidigare förlossning och allt runtomkring den i minnet, sjukhusskräck och lilla W hemma så vill jag absolut inte bli inlagd.
Stress är något som påverkar och jag vet att de sista två veckorna har jag stundtals känt mig riktigt hyperstressad.
Det är svårt det där när jag själv vet varför och en del av lösningen på problemen men det är så många andra inblandade så att mina ord och tankar inte når enda fram.

Ska tillbaks till mvc på tisdag och lämna nytt prov. Hoppas att det är som hon säger att utslaget kan påverkas av en ev. urinvägsinfektion eller att det iallafall inte har blivit sämre.

61 dagar kvar till den 16 september idag.
Vad jag längtar.

Bild:hilajns.blogg.se©

Igårkväll testade jag att baka ännu ett kakrecept från Expressens lördagsbilaga.

Små enkla mandelmumsbitar toppade med blåbär. I originalreceptet står det röda vinbär men jag hade blåbär i frysen så det fick det bli.



Bild:hilajns.blogg.se, Recept:Leva&Bo Expressen


 

En enkel och god kaka gjord i långpanna. Perfekt nu på sommaren när man vill fika gott men ändå inte stå flåsandes med den stora magen vid ugnens hetta.

 

Bild:hilajns.blogg.se Recept:Leva&Bo Expressen

Den lilla byggsatsen som låg under carporten i fredags har minskat under helgen som gått och man kan nu se vad det färdiga resultatet ska bli för något.
En liten leckerstuge, som vissa kallar det i det här landskapet (tacka vet jag ordet lekstuga)..

Efter att ha slitit med grävning, sandpåfyllning, block- och pappläggning var det äntligen dax för L att börja med det som intresserade mig lite mer. Nämligen att börja montera ihop stugan.

Även om det är en hel del kvar att göra som att lägga golvet, få dit verandan, grundmåla och måla den m.m. så är vi en bit på väg och jag tror faktiskt att det gick lite fortare än L själv hade tror när han väl började, stugan är ju som sagt ganska liten!

Snart kanske det är dax för invigningskalas...




Bilder:Hilajns.blogg.se©

Eftersom lillebror är i antågande (eller njae det är ju ett tag kvar ännu) så har jag passat på att rensa lite bland W:s leksaker och förpassat bebissakerna och sådant som hon inte leker med längre upp till hans blivande rum.
Nu visar det sig att hon har lite svårt för det där att ge bort sina leksaker till honom.
Hon säger att han får låna dem, han får inte dem, och att han inte får dregla på dem.
Lätt att undvika.

På rummet hamnade även en gul anka som spelar ett trettiotal olika melodier (en sådan man blir galen på efter ett tag).
Ankan fick W av mormor som liten. Något som hon har superkoll på.
Jag satte ankan på en av de nyuppsatta hyllorna från Ikea som gapar väldigt tomma i väntan på lite smått och gott.
Där stod den flera dagar till en morgon för några dagar sen då W kommer in på toaletten när jag står och sminkar mig.
Hon berättar att hon har tagit bort ankan för lillebror behöver inte den ännu för han har ju inte kommit ut än och att hon har gett honom sin mjuka groda istället för den vill hon ändå inte ha.
Sen går hon ner till sitt rum.
Utan att invänta ev. kommentar från mig.

På väg ner kikar jag in på lillebrors rum.
W måste ha tagit en pall till hjälp för den bortskänkta grodan har hon placerat på samma hylla, med benen hängande ner över kanten, som jag själv hade satt ankan på.
Förstår att hon var nöjd med sin insats och tyckte att det inte fanns någon anledning till att diskutera det lilla bytet med mig...

Bild:hilajns.blogg.se©

Sen i tisdags kväll har den legat inpackad i plast under carporten.
Igår var vi ute och mätte upp och placerade ut krukor för de fyra hörnen där det är tänkt att den lilla lilla lekstugan ska stå.

Själv fick jag aldrig någon lekstuga som liten så det är inte bara W som ser framemot att få leka och bjuda på saftkalas med jordgubbstårta utan minst lika mycket jag.

Har en massa ideér i huvudet på inredning och lek som jag vill prova till lekstugan. Blomlådor, flaggstång, diskbänk, små hyllor m.m.
Men - först måste någon montera ihop den (som inte är rund som en boll och gravid)...
Och måla den... *blink*.

Jag fyller ju år nästa vecka så man kan ju alltid önska...


Bild:hilajns.blogg.se©

Efter en massa prat om allt vad det innebär att ha ett eget djur, om att ge mat varje dag, städa buren, respekt för djurets egna vilja m.m utökade vi i måndags eftermiddag vår familj med en liten dvärgvädurskanin.
W gjorde själv valet av kanin. Hon bestämde sig snabbt för den av kullens två hanar som gav henne en blick när hon klev fram till buren (fast först trodde hon att vi skulle ta med oss båda två hem!).

Namnet var även det självklart och ett enkelt val. Pontus skulle han heta.
Pontus är namnet på hennes första kanin, som inte är levande, kanske ska påpekas. 

Bur hittade jag en begangnad på blocket och mat, spån, skålar m.m. köpte vi i djuraffären. W släpade helt själv två påsar spån och hö ända ut till bilen.

Enligt W är Pontus den sötaste lilla kanin som finns och jag kan inte annat än instämma med den lyckliga kaninägaren.
Han ligger i knät på W när hon ser på Bollibompa, springer omkring på golvet i hallen och skuttar upp och ner för de två lägsta trappstegen i trappan.

När den lilla nyblivna "matten" har somnat för kvällen är det svårt att låta bli att lyfta upp den lilla gosiga hårtussen från buren...





Bilder:Hilajns.blogg.se©

Om man är gravid och smittas av femte sjukan kan smittan i enstaka fall föras över till fostret. Det kan i mycket sällsynta fall leda till att fostret blir allvarligt sjukt. Viruset orsakar inga missbildningar eller medfödda handikapp.

Enligt barnmorskan finns det flera läkare som inte känner till sjukdomen och detta skulle förklara varför L:s dotter inte fick veta vad hon led av när hon för några månader sen uppsökte läkare med kraftiga utslag på både armar och ben och hade feber. Före detta hade hon varit förkyld. 

Fick erbjudande om att ta ett blodprov som skickas iväg till Karolinska för att se om jag har haft Femte sjukan utan min vetskap vilket jag nog kommer att och sen gjorde jag bedömningen (efter en hel del grubblingar fram och tillbaka) att W fick gå till dagis idag ändå.
Annars hade jag fått vara hemma med henne under resten av graviditeten för att undvika viruset helt. Kändes som ett stort projekt för något som statistiskt sett troligtvis inte kommer att drabba oss samt att vi troligtvis redan har haft det i familjen.

Vill du läsa om Femte sjukan kan du bl.a göra det här.

Tänka sig, jag tillbringade några timmar instängd i klädkammaren bland alla underbara papper och andra inspirerande pysselsaker häromkvällen.
Resulterade i några kort med de nya stämplarna från Panduro.




Bilder:Hilajns.blogg.se©

En trött mamma och en trött dotter kom på att kvällen skulle ägnas åt att hoppa rep.
Band fast hopprepet i stupröret och började med något som vi döpte till "ormen". Dvs repet ringlar på marken med hjälp av den gravida mamman och den hyperövertrötta dottern ska hoppa över utan att nudda repet.

Avancerade till "vaggan" som innebär att mamman gungar repet fram och tillbaka med en slapp höger arm ca tjugo centimeter ovan marken. Dottern ska hoppa över, fortfarande med samma frenetiska energi, men nu är det ok om man råkar nudda repet.

Efter att ha klarat av både ormen och vaggan tyckte mamman att det var dax för att testa lite riktig rephoppning.
Motståndet för det var enormt men med lite lirkning och peppning lyckades mamman och dottern tillsammans med konststycket att få den lilla trötta människan att hoppa samtidigt som den stora trötta människan ropade (hmm skrek) hoppa och vevade i en framåtlutad position att för att få repet att vara precis där dottern valde att befinna sig vid hoppen.

Lyckan var total när ett hopp klarades.
Än större när två hopp i följd prickades in.
Vi övade och övade, var och en på sitt sätt med sin uppgift, och klarade fyra hopp en gång men valde att fokusera på tre som var det antal hopp som hoppades i följd flest gånger och gick toppenbra.

En kväll att minnas. Den kvällen som W lärde sig att hoppa rep. 
Min stora tjej♥

Bild:hilajns.blogg.se©

På onsdagar byter jag graviditetsvecka. 
Idag är det onsdag och jag har varit gravid i 29 fulla veckor eller 203 dagar av 280. 
Jag är alltså i vecka 30 och det är idag 77 DAGAR kvar till förlossning.

Så här står det att läsa på Babyboom om den gravida kvinnan i vecka 29:

"Det kan vid den här tiden kännas som om dina organ knappt får plats i magen längre. Mest ont brukar man ha i ryggen och benen.
Om du har mycket förvärkar så kan du ta ett varmt bad. Det brukar lugna ner dem eftersom dina muskler slappnar av för de flesta. Detta brukar fungera även när det börjar närma sig förlossning. Är du osäker på om det är förlossningsvärkar eller förvärkar så kan du testa ifall de försvinner när du tar ett varmt bad då är det med största säkerhet förvärkar".

För tillfället känner jag mig ganska nere.
Har ett smått illamående, är känslig för lukt och ljud och lider av en enorm trötthet. Försöker att äta järntabletter men jag mår inte så gott av dem så det tar emot något.
Känns som att den mesta energin går åt till att hålla igång jobbet och hemmet.
Försöker att tillbringa tid med W och hitta på saker tillsammans. Känner att jag bör passa på, och att jag vill passa på, att ge henne tid till att hitta på saker bara hon och jag så länge hon är enda barnet.
Däremot inte sagt att vi inte pratar massor om lillebror och längtar efter att han ska komma osv.
Men det är svårt att i dagsläget föreställa sig hur det kan tänkas bli att ha två barn, eller som i W:s fall ett syskon som stjäl uppmärksamheten.

Tänkte på Isa Forms tavla "Det nya livet" när jag vaknade idag.
Så underbar men...  
Efter att ha lyckats att slumra till illamående som en strandad val vid 23 vaggade jag ner för trappen vid 02.30 för att med hes röst haspla ur mig "Vargen ylar i nattens skog" för en gråtande och förkylningsbegynnande tjej.
Tog mig otroligt nog upp för trappen igen och hade precis lagt mig då jag hör att förkylningsbacillen trippar oroväckande nära sovrummet.
Bacillen kan inte sova (har faktiskt inte hänt så ofta den sista tiden) utan vill sova på mig. Vi försöker sova varpå den manliga delen av sängen avlägsnar sig till soffan på nedre plan.
Tillslut blir det stilla, jag lyckas ignorera snurret i huvudet och slumrar till. Då meddelar mobilen att det är dax att börja den nya dagen.


Bild:Isa Form

Vi må vara färre i vår säng för tillfället men vi tre som delar plats ligger inte så prydligt uppradade. Två valar, en av varje kön, ligger med fötterna snett ut mot sidorna och förkylningsbacillen är omöjlig att fånga i en position. Hon rör sig i vågrätt läge över hela sängen och på den ena valen mest hela natten.
Dessutom delar vi på 160 centimeter!

Inser att jag även behöver denna läckra tavla till morgontoaletten för att peppa mig själv (om det ska fortsätta så här)!

Bild:Isa Form

Efter att ha funderat en del (och spanat runt i stadens samtliga tygaffärer) efter gardintyg till lillebrors rum föll valet tillslut på tyget Tindra ur kollektionen Emma & Milton från Sandbergs.
Hade klart för mig att jag ville ha ett tyg med klara färger där färgen grönt skulle finnas med samt att det inte fick vara djur eller "gubbar" på det för då skulle det konkurrera för mycket med Dinotapeten som sitter på två av väggarna i det lilla rummet.

Nu är rummet ganska kalt då jag inte har några leksaker eller annat smått och gott i det ännu och därför framträder de mönstrade gardinerna mer än jag kan tänka mig att de kommer att göra sen när rummet fylls med liv.
Är ändå oerhört nöjd med det vackra och färgglada tyget.

Eftersom jag valde att sy en enkel gardinkappa så blev det tyg över som jag kom på att jag skulle göra en lampa utav.
Tog och slet av tyget från lampskärmen Skimra från Ikea. Då lossnade även plaststommen som tyget satt fast på så det blev till att återskapa själva skärmstommen vilket tillslut gick bra med lite hjälp av ganska mycket universallim.
Klippte till Tindratyget och limmade sen fast det på stommen.
Var lite småklurigt med att få till kanter som var ok men jag tyckte ändå att det färdiga resultatet blev ganska ok, speciellt om jag vänder skärmen så att tygskarven är ut mot fönsterrutan...

Har en bit Tindratyg kvar och funderar lite på att sy något filtliknande som kan användas både som överkast till spjälsängen och till att ha på golvet för lillebror att ligga på.
Får se vad det kan tänkas bli när när nästa energitopp dyker upp.



På den andra kortsidan av rummet sitter de gröna Bästiskrokarna (från Ikea) uppsatta.
Loggskorna har lillebror gladeligen fått ärva utav W.
När det gäller kläder är det inga som helst problem för henne att ge dem vidare. Med leksaker är det däremot svårare. 
Jag smugglade för en tid sen upp några utav alla de leksaker som hon inte leker med längre och la dem i en av backarna på lillebrors rum men hittade henne plockandes bort dem igen med orden att han kanske kan få låna dem men hon tror nog inte det ändå för han kommer att dregla på dem.
Kan inte låta bli att le åt henne. Just nu iallafall. 

Bilder:hilajns.blogg.se©