Sedan lunch har vi sjungit, dansat och lyssnat på "Hur svårt ska det va" och den enda låt som för tillfället kan konkurera med den, enligt W, nämligen "I lågornas sken" med Nordman.
På Ica bjöd W på en liten föreställning framför kassan vilket var trevligt tyckte kassörskan. "wao, wao, i vågornas sken" (det var innan vi hade hunnit lyssna på den ett hundratal gånger så då trodde hon att de sjöng "i vågornas sken").

Nordmans framförande var oerhört gripande tyckte W. Hon har pratat om den brinnande flickan några gånger sen i lördags och undrar om det inte kommer igen på tv snart.
Kom på att jag kunde visa henne på youtube. Hela låten satt hon i mitt knä förundrad över den vita flickgestalten som fladdrade omkring och sen försvann.
Till detta följde en halvlång utläggning om att flickan hade försvunnit i elden och nu fanns det bara rök kvar men det var inte på riktigt.
Så sant, så sant.

Passade även på att se på Linda Bengtzings schlagerframförande av "Hur svårt kan det va". W satt åter igen tyst fullt koncentrerad. Efter halva låten sa hon "han är snygg den där killen".
När jag trodde att hon kollade på Linda satt hon istället och spanade in den ljusa, krulliga hårfagra dansaren!

Nu ska vi, till toner av Nordman och Linda Bengtzing, göra citronsockerkaka.

Ha en trevlig måndag eftermiddag.



W hade pysslat ett hjärta på dagens upptäckare.
Lagom påskigt tycker jag som inte är mycket för fylla huset med kycklingar och påskkärringar.