Advent

De pysslade siffrorna är på plats runt ljusen och det första ljuset brinner i vårt hus.
Behövs lite extra mys idag känner jag. Jag har legat och lyssnat på M senare hälften av natten. Han harklar, snorar och småhostar.
Ibland får han panik över slemmet i halsen. Han harklar och knör och när det blir för mycket blir han stel som en pinne och liksom stannar upp att andas för att sen i panik skrika rakt ut när luften kommer åter.
Låter förmodligen hemskare än det är. Försöker jag att tänka eftersom jag har en tendens till att oroa mig för mycket enligt L.
Annars är han ju go och glad. Han växer och följer sin kurva.
När jag sätter mig bredvid spjälsängen och säger godmorgon ler han så stort mot mig att hans ögon blir till små springor i ansiktet.
Underbara barn.
 
En kopp the och sen blir det förmodligen en tur in till centrum för att ta del av julskyltningen under eftermiddagen. W är spänd på att få se tomten.

Önskar er alla en trevlig första advent.


Bild:Privat©

Adventssiffror

Förra året hade jag blockljus som adventsljus och stortrivdes med de stora, långbrinnande och härliga ljusen så blockljus blir det även år.
För att spara lite pengar skippar jag att köpa mina 1-4 siffror och tar istället fram lite pysselgrejer och tillverkar mina egna.
Allt som behövs är ju lite snören (mitt val föll på rött med vita prickar och en tunn silvertråd), lite papper, stansmaskinen med siffror 1-4 samt en tagdies (går ju även att klippa ut en tag och skriva dit siffran lite snygg för hand) och lim.

Bild:Privat©

Imorgon är det dax att tända det första ljuset!


M som i Malte

Idag har lilla M sin första namnsdag♥



Bild:Privat©


Den vita kappan

Passade på att fotografera den nysydda gardinkappan i sovrummet imorse när solen som bäst välkomnade den nya dagen med sitt sken (synd bara att grannarnas hus ska behöva synas på bilderna...). 
Ett enkelt vitt linnetyg med struktur i blev det tillslut.
Den har hängt uppe några veckor nu och jag verkligen stortrivs med den till skillnad från de mörka plommonlila gardinveporna vi hade tidigare.
Det spelar ingen roll att Thomas och Simon förundras över och tycker att svenskarna borde skippa gardinkappan som tar bort allt ljus från rummet... Jag är inne i en "älska-gardinkappor"-period just nu.

Den gamla spegeln, som får hänga med ett tag till nu med tanke på min skrala ekonomi som föräldraledig, fick sig en uppfräschning i samma veva och blev vitmålad.

Några rosa detaljer så här dagarna före det är dags att göra om till första advent.



Bilder:Number nine on Melon Lane©

De fyra sista

Jag pumpar i honom mat och han växer så det knakar och brakar och det kräks så det står härliga till (så länge det inte är vinterkräksjukan) på sina egna kläder, på mina kläder, på golvet och soffan.
Nio veckor gammal var vi redo för ett besök hos bvctanten (som heter samma som en gammal tysk klassisk tonsättare).
Kurvan följs på bästa sätt för både vikt och längd.
Magmunnen är outvecklad konstaterade hon när jag åter igen berättade om dessa kräkskakader som han ägnar sig åt. Men så länge han ökar i vikt är det bara att köra tvättmaskinen lite oftare i väntan på att han ska bli mellan sex månader och ett år gammal då det sägs upphöra.
Mot den torra huden och de röda prickarna/utslagen fick vi utskrivet cortison och mjukgörande.
Den tyska tonsättaren konstaterade att han har eksem och att det förmodligen kliar vilket skulle förklara det eviga gnuggandet i min axel så fort han hänger där för rapning.
Ännu ett eksembarn som ska introduceras i cortisonvärlden. Suck!

Begav mig till Apoteket där jag höll på att inte få ut preparraten då jag inte hade en susning om vad Malte har för sista siffror. 
Den snälla apotekaren kunde inte motstå min trötta och svettiga uppsyn utan gick och ringde till kompositören i andra delen av staden och de tillsammans lyckades lösa det hela.
Lycklig studsade (snubblade) ut från Apoteket 400 kronor fattigare men med vetskapen om vad min son har för fyra sista siffror.
Inte illa!

Redo för bilturen. I nästa sekund kräktes han ner större delen av sig själv samt bilstolen.

Bilder:Number nine on Melon Lane©

 

Lite tankar...

Vill minnas att jag i ett tidigare inlägg nämde att nätterna tillsammans med lilla M började flyta och jag börjar skönja ett mönster i hans sov och ätklocka.
Bah!
Inatt förkastades allt det där och Malte har nu påbörjat sin fjärde förkylningsrunda.
Lite nysningar har det varit de sista dagarna men inget mer förrän inatt.
Var tionde/femtonde minut har han vaknat till. Det låter mest som att hans hals är fylld av slem och han inte får upp det.
Han kväljs och sen blir han alldeles tyst (då blir jag livrädd och tror att han har slutat att andas) för att sen skrika rakt ut.
Jag kastar mig över honom och sliter upp honom brutalt från sängen.
Nu är M dessutom ett kräkbarn så mitt i allt detta slem så kräks han en massa också som inte gör det lättare för honom.

Sådär höll vi på och vid halv fyra kom W upp och ville sova hos oss. 
Vi gårdagens läggning ville W absolut inte sova. Ena stunden sa hon att hon var rädd för häxor och ville sova hos oss, och nästa att hon inte var trött och ville va uppe med oss. 
W är en lite människa med en enormt stark vilja. Hon försöker ofta att få sista ordet, bestämma regler vid lek och har förmågan att verbalt formulera i detalj hur hon och hur hon tror att andra tänker. 
Vid läggningen brottades jag med att sätta gränser för att jag tror att hon testar mig/oss (hon blandade in L och spelade oss lite mot varandra) å ena sidan och andra att hon faktiskt är rädd just nu för spöken och framförallt häxor.
Men den stora klumpen i min mage är det har blivit en sådan förändring för henne sen M kom. 
Tiden före dessa åtta veckor gjorde hon och jag jämnt saker tillsammans. Nu handlar allt om M (känns det som).
"Mamma ska bara ge M mat", mamma ska bara byta blöja osv osv..." är det jag hör mig säga till W hela dagarna.
När jag väl sitter ned med henne så är ju alltid M med.
Från att ha varit bara hon och jag i fyra och ett halvt år har vi nu inte varit ensamma en enda stund på åtta veckor.

Vet inte om hon lider av det (så mycket som jag gör) för hon har inte sagt något. Inte heller tar hon ut något på honom. Tvärtom, hon är jättego mot honom och säger jämnt att han är så fin och att hon älskar honom. 
Men ett sätt att uttrycka denna omställning på kan ju vara alla dessa konflikter som blir oss emellan. Som igår vid läggningen då hon säger att hon tycker att jag är dum och inte vill va med mig. Något som bränner i hjärtat på mig. 
Och gjorde hela natten därför lät jag henne ligga kvar i vår säng när hon kom (L snarkade redan i ett annat rum) så det fanns ju plats. 

Imorse försökte jag få lite sömn när väl huset hade blivit tomt men inte heller då kom M till ro. 
Sliten som aldrig förr tog jag mig upp med M och ringde rådgivningen men så länge han inte har feber och enorm hosta så tyckte de att jag skulle stanna hemma. 
Ha huvudändan på sängen i högt läge och ge näsdroppar och koksalt. 
När jag avslutat det ringer de från dagis och säger att W är "sitta-på-toa-magsjuk" (jag har magsjukefobi) så de vill att jag hämtar henne. 
Kastar mig iväg efter att ha ammat (L är på möte utanför stan) och hämtar en blek och ledsen tjej. 
Ägnar några timmar åt att springa mellan barnen (med småpanik inombords för att bli sjuk själv och smitta M) och kommer på att jag har glömt bort att äta frukost. 
Klockan är då några timmar efter lunch.

Ikväll har W mått mycket bättre och ätit och sprungit omkring här hemma så det känns ju oerhört skönt.
Nu sover båda barnen och jag borde göra detsamma.
Ska bara samla ihop alla mina funderingar om detta med att vara tvåbarnsmamma, svälja elva vitpepparkorn och sprita mina händer en sista gång (om det finns något kvar av dem) innan jag kastar mig in i nattens mörker.

Godnatt!






 

Eftermiddagslur

Idag kom den första snön till staden.
Det snöade såpass mycket att den grå tråkiga asfalten på vår gata var alldeles vit.
Någon timme senare hade det slutat och den vita världen var ett minne blott.
Med huvudvärk tog jag med mig Malte upp till sovrummet och la mig i sängen och gav honom mat.
W kom upp efter en stund men gick ner igen eftersom vi inte gjorde något speciellt kul enligt henne.
Malte somnade, jag somnade och när jag efter en halvtimme vaknade i samma ställning som jag somnat, dvs liggandes på vänster sida vänd mot M, hörde jag tydligt tunga andningar.
Jag låg stilla och lyssnade.
Förundrades över att W somnat till Askungen på nedervåningen.
Hon har varit hemma hos oss i dagarna tre nu för att hon är förkyld och hostar så visst låter det lite mer när hon andas men det lät lite väl mycket tyckte jag.
Vände mig om i sängen och blev förvånad för där låg W inbäddad i L:s täcke med huvudet i nästan 90 graders vinkel då hon hade lagt sig på dubbla kuddar.
Jag som annars vaknar av minsta lilla pip hade inte hört ett dugg när hon kom och bäddade ner sig hos oss.
Fortfarande med huvudvärk tog jag med mig båda barnen ner och så bakade vi citronkaka för att pigga på oss.

W tittade ut genom fönstret och konstaterade ledsamt att snön var borta överallt utom på grannens gran.
"Mamma, när jag är frisk från förkylningen så ska jag gå in till grannen och fråga honom om jag kan få hans gran för jag vill ha en sån med snö på".


Två månader

Idag blir Malte åtta veckor gammal.
Otroligt vad tiden har gått fort sen den där tisdagkvällen... 
Dagarna rullar på och blir till veckor som blir till månader. Idag TVÅ månader.

Jag har börjat se ett återkommande mönster i Maltes dygn de senaste dagarna. 
Han sover som tyngst mellan ca 23 och 03. Sen vill han ha mat och blöjan bytt för att sen kunna sova ytterligare ca två timmar men dessa två består antagligen av drömsömn för han gnyr, vänder och vrider sig (jag vaknar direkt och ligger och lyssnar), det är även då han hostar en hel del pga slem sen förra förkylningen.
Dax för nästa matpass runt sex.
På morgonen mellan ca sju och nio/tio sover han åter igen tungt och gott.

När han är vaken kommunicerar han för fullt.
Han ler när jag ser på honom och det är helt underbart att möta hans vackra ögon som ser ut att bli blå. Men det är ju en sak som fortfarande kan ändra sig men mörkbruna som storasysters ser de inte ut att bli iallafall. 
När han pratar formar han munnen som ett o och får fram ett ljust litet läte som är helt bedårande gulligt.

Klicka på bilden för att se den i större upplösning

Malte 8 veckor


Malte 4 veckor


Bild:Hilajns.blogg.se©

Tråkmåndag

Har mest sprungit runt i huset idag.
Dammsugit nedanvåningen, avskyr när det ligger damm och smuts i hörnen, kört en maskin tvätt och hängt den. Vikt och förpassat tre jättehögar med tvätt till garderoberna, skurat lilla toaletten och däremellan ammat och utfodrat stora tjejen.
Sjönk ner i soffan 12.20 och drömde mig bort till en annan värld en halvtimme tillsammans med Ellen.
Avkopplande att se en serie med en neurotisk trettioplussare som jobbar i en bokhandel.
Jag storgillar Ellen och försöker att styra M så han vill äta vid den tiden som för övrigt passar jättebra innan det är dax att hämta W på dagis de förmiddagar som hon är där.

Efter Ellen blev det en tripp till Ica med barnvagn och cykel för att göra slut på de sista kronorna i plånboken, njuta av dagens solstrålar och förhoppningsvis bli lite piggare. 
Pengarna räckte även till lussekatter så nu har jag och W mosat i oss vars två stycken. Syndigt gott!
Det finns inget som slår de guldgula bullarna. Ännu godare är de när man bakar dem själv hemma.
Men det blir det en annan dag.

Med magen full med lussebullar ska jag försöka mig på att pyssla ihop ett kort innan Malte ska ha mat igen. Får se ur det går. Det är verkligen längesen jag gjorde kort nu.


Snuttefilt av organisk bomull

Leksaksbutiken BR säljer en serie mjuka leksaker för de minsta som heter miYim.
miYim produkternas tyg är tillverkat av ekologisk bomull.
Obehandlad bomullstråd vävs till mjukt tyg som sen blir färgat av naturens egna växter och mineraler. Därför är leksakernas färger i en mjuk färgskala.
I serien finns både snuttefilt, skallra, mjukisdjur och barnvagnsskallra i djur som groda, flodhäst, apa, kyckling, kanin och björn.

Lille M:s snuttefilt är den härligt mjuka apan.



Bild:Hilajns.blogg.se©


Malte och Badankan

Blev så inspirerad av några bilder som webmoster Helene hade tagit på sin son tillsammans med ett äpple.
Bytte ut äpplet mot vår gula badanka.
En glad anka och en glad liten skrutt!





Bilder:Hilajns.blogg.se©

Julkortsfotografering

I mitt nya liv som tvåbarnsmamma innebär onsdagar en hel dag tillsammans med båda barnen.
Inget dagis och ingen inbokad aktivitet för W vilket kan få dagen att kännas ganska lång.
Otroligt nog så går dagarna konstigt fort ändå.

Första halvan av denna onsdag ägnades åt att bada M, duscha själv, tvätta och att plocka lite här och där i huset.
Efter lunch gjorde jag ett försök till att fota båda barnen tänkt till årets julkort.
Något som visade sig vara riktigt himlans svårt.
Hade en tanke om att W skulle sitta med M i famnen vilket inte fungerade alls. M sjönk ihop som en potatissäck så det såg konstigt ut. Han var dubbelvikt.
W tyckte att det var jobbigt att hålla honom och sen strejkade de båda tillsammans genom att skrika respektive sura.

Plan B fick det bli istället. W sittandes/ståendes vid sidan om bänken och M liggandes bredvid.
Att få dem båda två att le på samma gång mot kameran gav jag upp med. Fick vara nöjd med att de såg åt samma håll på samma gång utan några alltför konstiga miner. 

Inte heller blev det några tomte- eller pepparkaksdräkter på årets julkort.
Bestämde mig för att hålla lite i pengarna inför den stundande stora helgen.
W har på sig sin älskade julaftonsklänning och Malte kläder som han fick av kusin E. 
Men trots de uteblivna smilen och den röda tomtedräkten så är de finaste barnen som finns.
Så klart jag tycker...
 


Sju veckor

Idag är prinsen sju veckor gammal. 
Tiden rusar iväg. Jag kan inte förstå att det redan har gått sju veckor sen jag satt i bilen med värkar på väg till förlossningen.
Det händer massor hela tiden med lille Malte.
Han ler, fäktar med armarna och sparkar med benen. Han sitter numera gärna en stund i babysittern och tittar på babygymmet. Formar munnen och ger ifrån sig små läten och har så smått börjat lyckas med att nå munnen med handen.
Det tråkiga då är att nappen oftast åker ur vid dessa lyckoträffar.


Bild:Hilajns.blogg.se©





 

Den lilla tanten

Idag har jag och familjens prins haft en förmiddag för oss själva medan storasyster har fått massor av stimlunas och skoj på dagis.
Blev ett besök på bvc för att konstatera att prinsen växer så det knakar. 5300 gram tung och cm lång är han idag på sin sjuveckorsdag.
Underligt att han ökar i vikt så mycket som han kräks. Jag byter haklappar och kräkdukar flera gånger om dagen och inte sällan även kläder.
Lite tråkigt att aldrig få se de fina kläderna och honom utan en "trasa" runt halsen men jag vet att det är en övergående fas så det är bara att vänta...
Huvudsaken att han mår gott och det visar ju bl.a hans viktökning.

Innan W skulle hämtas hann vi med en snabb tur inne i staden.
De silvriga skorna och tightsen, tänkta att bäras på julafton, som jag och W spanat på ett tag inhandlades på H&M. Nummer två på listan var pyjamas till M.
En med dragkedja och fötter var önskemålet men det fanns inte så gott om den varan så det fick bli två stycken med åtminstone dragkedja (jag tycker det är jobbigt att knäppa alla dessa knappar efter ett blöjbyte klockan tre på natten).

Ståendes i kön på KappAhl får jag syn på att man får 25% rabatt om jag man fyller i en blankett hos dem.
Som mammaledig är alla rabatter välkomnande så jag tar givetvis en sådan och ber om en penna och börjar fylla i den.
Det är hur många rader som helst att skriva på och M blir ledsen över att vagnen står stilla.
Försöker vagga den samtidigt som jag försöker komma på vad jag själv har för mobilnummer.
Kön växer bakom mig och den trådsmala expediten i kassan möter mitt ursäktande leende stelt.
Då, från ingenstans, dyker det upp en liten tant. Hon sticker till mig en avriven kupong med 25% rabatt på barnkläder med orden du får gärna använda min sån här.

Svettig stammar jag fram ett tack.
Hon tittar ner i vagnen och då tystnar M och ser på henne med stora ögon.
Hon ler och skyndar iväg mot rulltrappan.
Jag betalar och skyndar mig därifrån oerhört tacksam över att de bakom mig i kön slipper vänta längre.

Tänk om man skulle sluta upp med att ha fullt upp med sitt eget hela tiden och öppna ögonen. Kanske finns det någon som man kan hjälpa med en enkel handling. Något som jag är dålig på men som kostar så lite men ger så mycket.


En mammas dygn...

... består av många timmars kaffelatte stunder tillsammans med väninnor.
Bah!
Hur farao ska man hinna med det!?
När det ena barnets behov är tillfredsställda så ropar nästa högljutt efter en. Däremellan ska det hinnas med toalettbesök, matintag och om det vill sig riktigt väl en välbehövlig kortis under duschstrålarna.

Men säg att man mot all förmodan lyckas hinna med ovanstående bestyr och ha en stund över att ägna åt att sitta ner vid ett bord mittemot en väninna så kan man ju fundera på hur givande den stunden är för den människan mittemot en.
Med påsar, inte bara under ögonen, utan halva ansiktet består av två stora kratrar, ett huvud som snurrar av trötthet och amningshormoner ska man försöka föra ett givande samtal om livet.
Detta ganska fåordiga samtal (hinner inte nessla in sig i några långa meningar) ackompanjeras av en fot som ständigt gungar på babysittern och en blick som flackar runt i tomma intet, för trött för att fokusera på något.

Undrar vad alla dessa kaffelattemammor, som man läser om överallt i tidningarna, pratar om när de ses?
Börjar de förbereda sin kaffelatteträff redan kvällen före, eller hur lyckas de ta sig utanför dörren innan alla cafeér har stängt för dagen?

Idag ska jag ha kaffelatteträff hemma hos mig.
Får se hur länge den utvalda står ut med mitt inte alltför givande sällskap.


 


Enkelt och gott

Skala och skiva frukt.
T.ex banan, äpple, kiwi, jordgubbar, apelsin och vindruvor och lägg i en gratängform.
Strö cocos och riven vit choklad över frukten. 
Gratinera i ugn, 200 grader på grillvärme, tills frukten fått lite färg och chokladen så klart har smält.
Servera genast med vaniljglass.



Bild:Hilajns.blogg.se©


Ett nummer

Det enda nummer man behöver kunna utantill idag är 615000.
Koppla mig till barnakuten, koppla mig till folktandvården.
Malte fick för en vecka sedan sin tredje förkylning. Tre förkylningar redan trots hans unga ålder.
Denna gången är det inte bara snor utan även hosta.
Den lilla kroppen hostar och det hoppar i bröstet och snorar så det är svårt att äta och sova riktigt bra.
Men så länge inte febern är hög så är det bara att avvakta och trycka i honom renässans och Iliadin när det blir alldeles för tjockt i näsan.
Jobbigt för honom och jobbigt för en orolig mamma!

Igår när vi åt kvällsmat spottade W ut en del av äggmackan och klagade över att det var något hårt i den.
Jag tog på mig skulden eftersom jag hade skalat äggen.
Minuten senare upptäcker vi att hon saknar en tand och mycket riktigt i det utspottade kletet låg det en liten tand.
Lite väl tidigt tänkter den av naturen oroliga, och omsorgsfulla mamman, men försöker att ta det hela med ro.
Tanden läggs i ett litet glas och placeras i fönstret bredvid sängen i väntan på att tandfén ska dyka upp och byta ut tanden mot en guldpeng.
Tandfén måste ha kommit med buller och bång genom fönstret för inatt vaknade jag av att W stod bredvid sängen med glaset med guldpengen i.
Glad över bytet sa hon något om att även tanden brevid den som hon tappade var lös.
Övertrött som jag är jämnt nu förtiden svarade jag något obegripligt som gick ut på att nu SOVER vi (Malte sov för en gångs skull när hon kom).
Imorse visade W mig att tanden bredvid gluggen i nederkäken visst var lös.

Sa jag att jag var orolig av mig...?
Men visst är det lite speciellt att hon inom samma dygn tappar en tand och ytterligare en är lös och detta utan att hon kan påminna sig om att hon fått något slag mot munnen.
Nu är W en mycket tuff tjej som skulle kunna slå sig utan att hon uppmärksammar detta något speciellt så därför vill jag prata med tandvården.

Medan de har lunchstängt och helgen närmar sig med stormsteg ska jag nu lägga M på fällen och promenera till dagis för att hämta min tandlösa tjej.

Hej!

Utvecklingssamtal


Idag har jag och Malte fått höra sanningen om storasyster. Vi är nämligen nyss hemkomna från utvecklingssamtal på dagis.
W är en pigg och busig tjej som ofta slänger iväg ett leende. Hon är mycket intresserad av bokstäver och siffror och sitter lika gärna koncentrerat och målar och pysslar som hon är ute och leker.
En liten människa med en enorm vilja och integritet som räcker upp handen och lyssna på andra som pratar. Som håller på att försöka lära sig lösa konflikter på egen hand utan att alltid blanda in fröknarna (det är inte alltid så lätt) och som ibland brottas med att man inte alltid kan få sista ordet och pusha igenom sin lösning på hindren som dyker upp längs livets väg.
Fröknarna hade intervjuat varje barn enskilt. Intervjun skrivs ner och sparas i barnens portfolie.
På frågan om vad W tyckte var roligast under en dag på dagis så svarade hon att vara ute och leka.
När hon sen, två frågor senare, svarade på vad som känns svårt på dagis, så hade hon med stort allvar och antagligen fortfarande med uteleken i tanken, svarat att springa i sina rosa gummistövlar.
Självklart kan det vara svårt för en prinsessa att springa runt och busa och leka med stora gummistövlar på fötterna!


Halva veckan gången

Idag är det halvlek på ännu en vecka.
Här hemma ska vi varva ner framför tv:n med mumsig kladdkaka och vispad grädde.
Något som garanterat lägger sig som bomull i magen och kanske som ännu en valk kring magen...

Det finns ju en uppsjö utav kladdkakerecept att tillgå men den som jag har fastnat för just nu är denna otroligt goda med cocoskant:

Ingredienser:
100 g smör
2 1/2 dl strösocker
2 ägg
1 1/2 dl vetemjöl
3 msk kakao
1 tsk vaniljsocker

Garnering:
florsocker och/eller riven choklad

Till servering:
vispad grädde, glass och/eller frukt

Gör så här:
Sätt ugnen på 175°. Smält smöret. Rör ner socker och ägg, blanda väl. Rör ner övriga ingredienser så att allt blir väl blandat. Häll smeten i en smord och bröad form (gärna med cocos) med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen ca 20 min. Kakan blir låg med ganska hård yta och lite kladdig i mitten. Låt kakan kallna. Pudra över florsocker eller riven choklad. Servera med grädde, glass och/eller frukt.


Bild:Hilajns.blogg.se©


Sex veckor

Idag är prins skorv sex veckor gammal.
Dagen till ära hade vi en liten fotosession på allrumsbordet och otroligt nog hann jag ta några bilder innan han ledsnade på mig och protesterade ljudligt för att därefter göra det som det känns som att han gör mest just nu - kräkas.
På en blöja går det två av Ikeas haklappar (och en av mammas topar).
Jag handtvättar och de hänger prydligt på elementet i köket för att strax därefter vara nerkräkta pånytt.
Kommer ihåg att även W var ett "kräkbarn" men kan däremot inte komma på när hon slutade med det men så länge han ökar i vikt, vilket han gör, så är det ingen fara.
Bara lite tråkigt när man precis har tagit på nya kläder och måste byta dem direkt igen för att haklappen inte hann att komma på.

Som ni märker är det mycket "lillebrortema" på bloggen för tillfället.
Mitt liv kretsar kring denna lilla underbara människa och då faller det sig ganska naturlligt att han slinker med en del även här. Bloggen fungerar dessutom som en minnesbank åt mig själv och en sida där alla avlägsna släktingar i den andra delen av vårt land kan ta del av vår superintressanta (*harkel*) och utvecklande tillvaro.

Så här är han nu, prins bus sex veckor gammal, med skorv på huvudet (som jag och barnoljan ska ta oss an inom kort).






Bilder:Hilajns.blogg.se


Ojämn fördelning

När jag sitter och ammar i tvsoffan brukar jag plöjja igenom allt möjligt på texttv.
Igår fick jag, förenklat sett, svaret på varför kvinnor inte mår lika bra som män.
Det stod bl.a så här:

Det är sociologen Katarina Boye som undersökt jämställdheten i hushållsarbetet och vad det kan få för följder på hälsan. Hon har bland annat studerat par före och efter att de blivit föräldrar.


Kvinnor gör i genomsnitt tre gånger så mycket hushållsarbete som män. Enligt Katarina Boye lägger kvinnorna ner mer tid på att städa, tvätta och laga mat redan innan barnen kommer, men skillnaden mellan män och kvinnor blir ännu större när de blir föräldrar. Det är kvinnan som gör det extra hushållsarbete som behövs.


Katarina Boyes studier visar att fördelningen är som mest skev där kvinnan även har en stor bealstning även i yrkeslivet. I par där både kvinnan och mannen arbetar heltid gör kvinnan i genomsnitt FYRA gånger så mycket hushållsarbete som mannen.


Enligt avhandlingen beror 40 procent av skillnaderna i psykiskt välbefinnande mellan kvinnor och män på den sneda fördelningen av hemarbetet. 

Männen i de här familjerna har lika mycket tid som kvinnorna att göra hushållsarbete, men de gör mycket mindre. Men eftersom kvinnornas höga arbetsbelastning beror på den ojämna fördelningen av hushållsarbetet blir det snarast en subventionering av männens bristande ansvar, säger Katarina Boye i ett pressmeddelande.

Något som kanske tål att tänkas på när man efter en heldag på jobbet far runt i huset och viker tvätt samtidigt som det disken diskas och barnen nattas...

Källa:duochjobbet.se

 


Malte kommunicerar

Min lilla prins är så söt så söt.
Imorgon blir han sex veckor gammal och när han inte sover, äter, fontänkräks eller bajsar så kommuniceras det för fullt.
Han ler massor, självklart mest mot mig...
Ögonen blir till två smala springor och munnen skiftar från oval form till rund som ofta går över i en gäspning.
Han ger ifrån sig olika läten, viftar med armarna och benen kör det rejält i så det bjuds på en hel del goa miner under våra dagar tillsammans.

Klicka på bilden för att se den i större upplösning


Bilder:Hilajns.blogg.se©


Alla helgons dag

Den här helgen brukar jag jobba för fullt.
Sex spelningar, själv, med kör och andra musiker under dagarna två.
Musik är viktigt en helg som denna när kanske många ägnar någon bortgången anhörig eller vän en extra tanke.

När jag med raska steg går till parkeringen efter att ha spelat på krematoriet passerar jag flera gravar där gravljusen vackert brinner.
I år är jag mammaledig och kommer inte att besöka någon kyrkogård. Om jag hade varit hemma i skåne kunde jag gått till både morfars, farmors och farfars grav och tänt ett ljus.
Istället tänder vi ljus här hemma idag.
Bl.a på vardagsrumsbordet där de tre evighetsljusen köpta på Noll54 sprider ett vackert sken.



Bilder:Hilajns.blogg.se©


Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010 Totalt antal unika besökare Online nu: Bloggar av mammor och gravida
RSS 2.0