Igår var allt bättre.
M sov bra på natten, nerbäddad i vagnen gick vi flera långa promenader ute i den härliga solen, han åt både modersmjölksersättning och blåbärspuré och fick för andra dagen i rad behålla maten.
Igår kväll bjöd han på skratt och leenden från skötbordet.
Kändes så skönt att jag började att få tillbaka den underbara lilla skrutten.

Vid tolv inatt fick åter igen bacillerna fäste i hans lilla kropp.
Gråt, skrik och dåligt med sömn. 39,1 i feber klockan åtta imorse och en halv dl modersmjölksersättning som landade på oss båda.
Blev orolig och bestämde att nu räcker det. Nu ska vi besöka doktorn.
Mitt lilla barn är ju trots allt bara sex månader...

Ringde till vårdcentralen. Fick vänta medan sköterskan överlade med doktorn.
Uppmanades att ringa barnakuten på centralsjukhuset eftersom M är ett så litet barn.

Ringde växeln och blev kopplad till barnakuten.
Efter 32 minuters väntande på att det skulle bli min tur klickade jag bort samtalet (då hade jag redan 20 minuters väntande och pratande med vårdcentralen i bagaget) och ringde tillbaks till växeln.
Jag frågade om något kanske blivit fel eftersom jag fick vänta på slänge.
I växeln tyckte det att det var en väldigt lång väntan och gav mig istället ett direktnummer.
Ringde och väntade i ytterligare 30 minuter utan att komma fram. Ringde upp på nytt och väntade 15 minuter för att få höra en röst som att just nu går det inte att få prata med någon på barnakuten utan ring din vårdcentral alternativt 112.
Trött efter natten med alldeles för lite sömn och med en sjuk M mot axeln kände jag mig uppgiven.

Valde att ringa sjukvårdsrådgivningen.
Väntade i sju minuter och fick prata med en vänlig människa.
Tillsammans gick vi igenom de sista fyra dagarna och sen ringde hon till barnakuten för att kolla vad de tyckte.
Domen för tre-fyra timmar framöver blev 1 dl vätskeersättning i timmen, matad med sked, och sen på det modersmjölksersättning även den matad med sked för att han inte ska få i sig för mycket så att han kräks igen.
Servett lindad runt snoppen (hur sjutton lindar man en servett runt en knappt två centimeter lång snopp) för att ha koll på om han kissar. Ta tempen och ge febernedsättande.
Om han inte blir bättre ska jag ringa tillbaks till sjukvårdsrådgivningen.

Nu, två och en halv timme senare, ska jag äta frukost.


©HUSnrNIO