Nyårsafton


©HUSnrNIO

Årets sista dag är här.
Snart är 2009 slut och 2010 tar vid.
Ett lyckosamt och gott nytt år där alla i ens närhet får vara friska hoppas jag att 2010 blir.

Här hemma går vi, likt M:s Mailegkanin som tillfälligt har landat på byrån i hallen, i pyjamas respektive mysdress.
Det ska lagas mat, dukas och fejjas innan kvällens två familjer anländer. Sådana förberedelser görs bäst avlslappnat klädd. Iallafall när det gäller mig.
Dax att sätta igång...

Jag önskar ER alla som kikar förbi här ett riktigt Gott Nytt År.

Vinter

21,6 minusgrader ute och snö, snö, snö.
Gårdagen var otroligt vacker då solen lyste över vårt vita landskap och fick det att gnistra.
Idag har inte solen hunnit fram ännu, himlen är grå och släpper ifrån sig mängder med små snöflingor.
Trots solens frånvaro är det vackert med all den orörda snön.



Blir till att kika på snön genom fönstret om temperaturen tänker sig att stanna på 20 minus idag.
Jag har en hel del att förbereda inför morgondagens bjudning så sysslolös är jag inte så det ska nog gå bra.

©HUSnrNIO

Ha en bra dag!


Karlstad vs Ängelholm

Igårkväll kom jag och barnen hem till Värmland (eller Sverige som W kallar det) efter att ha firat jul i Skåne.
Bilturen hem var minst sagt jobbig.
Vädret varierade kraftigt längs de 43 milen.
Regn och plusgrader, nollgradigt och bra sikt i några mil och sen fallande snö som yrde på vägbanan och en sjunkande temperatur.
Från Mariestad körde vi mellan två lastbilar i 75 km med ett konstant tryck på spolarvätskan fram till Kristinehamn där trafiken flöt på bättre när vi väl kom ut på E18 mot Karlstad.

M blev åksjuk och kräktes rakt ut tre gånger, W äcklades av det och kunde inte hjälpa mig att torka med de trasor jag slängde bak innan jag lyckades hitta ett ställe att stanna på och hjälpa honom.
Tillslut somnade de och jag kunde fokusera på att köra.

Här hemma möttes vi av ett riktigt vinterlandskap.
En väldig kontrast mot t.ex det våriga Ängelholm vi besökte i helgen där det var gröna åkrar och bara vägar.
Här är det snö överallt.

Idag visar termometern minus 20,3, solen skiner på all snö och det ginstrar otroligt vackert ute.
Trädens grenar är tunga av snön och utanför vår entre har L samlat den snö han skottat bort från vår uppfart i en hög som är nästan lika hög som jag är lång.
Det knarrar när man går, vår gata är sandad och det hörs knappt när bilarna kör förbi.
Vårt land bjuder på en oerhörd variation när det gäller den svenska vintern!

Idag blir det en en del tråkgöra. Tvättning och bankärenden.
Jag är trött efter bilfärden och känner en pulserande smärta i armbågarna från och till.
Ett ganska konstigt ställe att ha ont på:S
Antagligen har jag suttit och spänt mig av allt bilkörande så förhoppningsvis är smärtan något som försvinner nu när jag vilar mig.

Ja, tvätt va det jag skulle ägna mig åt...

Ha en trevlig tisdag och en god fortsättning på julen.

Hälsning i Juletid


Senapsgul plastklenod

Nu befinner jag och barnen oss i ett snöigt skåneland.
Resan ner får klassas som en bra resa (tack för alla era uppmuntrande ord!).
Vägarna var helt klart körbara och inte en enda snöflinga föll från skyn under de 43 milen.

Igår kväll var jag enormt trött förmodligen för att jag suttit och spänt mig vid ratten under färden.
Jag satt på helspänn varenda gång jag körde ut i omkörningsfilen för att passera en av alla de hundratals lastbilar som var på vägarna under gårdagen.
Sen att spolarvätskans mynning frös så att min sikt var lika med noll en bra bit innan jag kunde stanna och med hjälp av mitt rosa bandet säkerhetsnål som jag hade på vinterjackan lyckades få bort isen eller att jag hade så full fokus på vägen och mina medtrafikanter att jag inte upptäckte att bensinlampan lös och vi i stort sett rullade in på en av avfarterna med noll i tanken är sånt gjorde säkert sitt därtill.

Barnen skötte sog däremot exemplariskt. Av de sex och en halv timmarna som vi befann oss på vägarna var det bara en halv timme som bestod av riktigt skrik från M och W frågade inte tusen gånger (bara hundra) om vi snart var framme.
Sådant får man vara glad för!

Dock så var det faktiskt jobbigt att köra så långt ensam med barnen i det rådande vinterväglaget så jag bävar lite inför hemfärden om jag ska vara riktigt ärlig.
Men vem vet, kanske hinner det bli plusgrader och snöfria vägar innan vi ska åka hem. Vi har inget speciellt att pricka in mer än att jag ska vara infinna mig på jobbet efter lunch den andra januari om jag inte lyckas byta den dagens uppgifter för i så fall börjar jag inte jobba förrän på morgonen den tredje.
Får helt enkelt ta en dag i taget och spana in vädersajterna lite extra för att se om det finns någon dag som är mer körbar än andra.

Idag har det snöat sen strax efter lunch och det gör det fortfarande.
När M sov middag hemma hos mamma och pappa gick jag och W till pulkabacken.
I samma backe som jag åkte pulka i när jag var liten och med en senapsgul plastklenod från sent sjuttiotal roade vi oss i nästan två timmar i snöyran.
Minnen väcks till liv och att få dela en liten del av dem tillsammans med W är kul.
Sen är det grymt lyxigt att få spendera tid tillsammans med henne utan att lillebror är med. Det är verkligen något som det varit snålt med sen den där dagen i slutet av september förra året...

©HUSnrNIO


Mot södern

Bilen är fullastad med välling, blöjor, kläder, julklappar och resekost.
Om ungefär en timme stuvar jag in barnen och sen kör vi de 43 milen till skåne för att fira jul.
Förhoppningsvis blir den här bilfärden inte det minsta lik den vi gjorde i mars utan trots kyla och snö hoppas jag på en väl fungerande bil, pålitliga bilister på vägarna och ett inte alltför halt väglag.
Sen kan man ju alltid lägga in en önskan om att de båda barnen i baksätet håller sig lugna och sover iallafall några timmar av färden så att vi kommer fram innan det blir kolsvart ute.

Tänk om det ändå vore sommar...

©HUSnrNIO

Ha en trevlig måndag!


Det fjärde ljuset brinner

Det fjärde blockljuset i aventsljusstaken brinner. 
W tycker att vi ska ställa ut gröt till tomten så han blir mätt och glad och orkar med att dela ut julklappar till alla barn för nu kommer han snart.
Själv önskar jag mig en lugn och fridfull jul. Tomten får gärna komma med god hälsa så att barnen, släkt och vänner får vara friska under det kommande året.

©HUSnrNIO

Ha ett trevligt slut på söndagkvällen och fjärde advent!


Tacksamhet & Tunga julgransgrenar

Det har verkligen inte funnits någon tid till att slå in årets julklappar för mig men igår tog jag tag i det.
När lugnet sänkte sig vid tiotiden igårkväll förvandlades matbordet hemma hos oss till julverkstad.
Julpapper, leksaker, kläder, snören, etiketter, tejp och diverse verktyg. 
Klockan ett var jag för trött för att orka mer och bestämde mig för att packa ihop även om jag hade några småsaker kvar.

Gick till sängs med Aftonbladets lördagsbilaga som jag oftast gör på lördagar.
I det här numret var det en artikel om familjen Wiklund på andra sidan.
Läste den med tårarna rinnades nedför kinderna.
Jag har lätt för att bli berörd av tragiska och hemska händelser. Familjeöden med barn inblandade berör starkt.
Extra starkt inatt efter olyckshändelsen med M tidigare på dagen.

Familjens ettåriga son och hans lillebror var tillsammans med sin pappa en stund på dagen i juni månad.
Pappan byter blöja på lillkillen och blir sen ståendes framför tv:n en kort stund.
Deras hund kommer ensam in i huset varpå han förstår att något är fel då hunden och pojken, som heter Gabriel, är oskiljaktiga.

Pappan rusar ut i trädgården och därefter in till grannen.
I grannens damm ser han Gabriels byxor och hälarna på hans skor.
Därefter följer upplivningsförsök och femton minuters väntan på ambulans.
Gabriel vistas länge på sjukhus och otroligt nog är han idag en pigg kille som går i förskoleklass.
Han har pånytt fått lära sig att gå och äta.
Att han har varit med om en tragisk olyckshändelse, varit medvetslös i 55 minuter och så nära döden man kan tänkas vara tar sig endast uttryck i att han blir lättare trött än sina jämnåriga kompisar och måste då ta korta vilostunder. 

Likheterna i att en olyckshändelse händer så fort, att M också är ett år, att jag själv inte var närvarande och tankarna om vad som kunde ha hänt gör deras berättelse extra stark för mig. Spänningarna från dagen som gått släpper och jag gråter hejdlöst.
Somnar tillslut, än en gång, så oerhört tacksam över att det gick bra för min lilla sötloppa.

Idag har det gått hål på de små blåsorna under näsan och han ser allmänt smutsig ut då det fastnar klet och smuts i vätskan.
Annars är han lite rödrosa på några ställen på huden men det är ytters lite. Det ser ut som att han har ramlat på asfalt och skrapat sig.
Han är pigg och äter ungefär som vanligt så han kan inte ha bränt sig på tungan. Tack och lov.

Nu har jag packat en del inför resan söderöver (om den nu blir av med tanke på snökaoset som råder i södra sverige).
W packar just nu en hel väska full med Littles Pet Shop som hon bara måste ha med sig.
En tur till affären för att handla resekost, en kontroll av bilen och en stunds paketinslagning och mer packning står på schemat den här ganska gråa söndagen.

Tur att granen har landat i vardagsrummet och sprider mysig stämning med sin doft och ljus.
Vår gran är väldigt dekorerad i år.
Förutom två ljusslingor hänger det massor av silvriga och röda kulor i den. Guldiga hjärtan och guldigt glitter och en massa andra grandekorationer som W absolut tyckte skulle få finnas med.
Drömmen om en enhetlig vacker gran i vitt och silver, eller rött och grönt, får fortsätta att vara en dröm.
W tycker vår gran är bedårande där den står med sina tunga grenar fulla med glimmande saker och visar stolt upp den för de som kommer hit.
M älskar att tassa runt i pyjama vid granen och känna på julkulorna. Fingerfärdig som han är plockar han ner en och annan kula då och då.
Det gör inte så mycket för det finns ju så många... :-)

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Bilderna på M är tagna före olyckshändelsen.


Det som inte får hända

Även om dagarna med barnen ständigt består av att tänka sig för, anpassa hemmet och skapa en miljö som inte är farlig, framförallt för en liten femton månaders kille med stor inbyggd nyfikenhet, händer det som inte får hända.

Idag hände det.
Sittandes vid datorn hör jag det som är varje förälders mardröm. M skrek ett skrik som nästan fick mitt hjärta att hoppas över ett slag.

L hade stekt bacon i den lilla stekpannan. När han hade hällt av baconen på ett hushållspapper ställde han ifrån sig stekpannan på diskbänken.
M var där och sträckte sina små fingrar mot handtaget.
Stekflottet träffade honom i ansiktet.

Jag som inte såg hur det gick till rusade fram och slet av honom kläderna för att få koll på vart han hade bränt sig.
M skrek, W skrek för att hon blev rädd, jag skrek och tillsammans med L började vi spola honom med kallt vatten.

Han började bli röd runt munnen och på den ena kinden.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen som hörde av sig till kirurgakuten och beredde dem på att vi var på väg.
I ett mycket ofräscht tillstånd (jag hade nästan precis ta mig en dusch) och med en blöt trasa satt jag och M i baksätet i bilen på väg till sjukhuset.
Jag försökte kyla men han bara skrek.
Självklart för att det gjorde ont men också för att han blev arg när jag tryckte den kalla trasan i ansiktet på honom.

En läkare undersökte honom.
Då var M så trött att han satt helt apatisk i mitt knä.
Tungan hade klarat sig, hans läppar var svullna men hans hud såg trots allt bra ut. Det hade bildats några små små blåsor på huden mellan överläppen och näsan men de var så små att det var ingen fara.
Hans allmäntillstånd bedömde de som gott så om det inte uppstår några stora blåsor (då blir det akuten och skrapning) behöver vi endast smörja honom med bedövningssalva och ge honom alvedon så att han slipper ha ont.

När vi satte oss i bilen någon timme senare somnade M direkt.
Jag satt bredvid honom i baksätet och såg på honom där han sov inbäddad i sin overall.
Rös till flera gånger när jag spelade upp händelsen pånytt i mitt huvud.
Tänkte på vad som kunde ha hänt.
Hans skrik etsade sig fast fysiskt i kroppen på mig.
Tänkte på alla gånger som man inte själv är eller kommer att vara närvarande runt barnen där andra har ansvaret för dem, på dagis, i skolan eller hos vänner. Vad snabbt en trevlig stund kan förvandlas till något allvarligt och hemskt.

Jag är så oerhört tacksam för att min lilla kille just nu ljudligt och som vanligt bråkar med storasyster för att han vill låna hennes saker och även om han inte uppskattar den kletiga salvan han har runt munnen och på hakan så är han vid gott mod.

©HUSnrNIO

Lilla M före olyckshändelsen.


Mössens julafton

Fredag med snö och kyla.

Jag och W hade tänkt gå till skolan imorse men eftersom termometern visade fjorton minus och vi skulle ha med oss två stora påsar med orkideér till fröknarna blev det bilen istället.
Blommorna köpte jag igår för de pengar som klassen samlat in och idag ska barnen ge dem till fröknarna och önska dem en god jul.
Det känns en smula overkligt att redan en hel termin har passerat. Det var ju alldeles nyss som vi stod där på kullen med blickarna mot skyn och såg på alla de ballonger som firades iväg för att fira starten av ett nytt läsår.
Tiden har gått fort och W, och resten av familjen, har vant oss vid nya rutiner allt anpassat för en familj med barn i förskoleklass.

Både fröknar och barn var på ett strålande humör utanför klassrummet imorse.
Fröknarna säkerligen för de fina blommorna som de fick och för att de nu skulle få några veckors jullov. 
Eleverna för att de fick ha tomteluva på sig idag och snart skulle tillbringa en timme i gymnastiksalen och dansa kring julgranen.

Själv ska jag snart sätta mig i bilen och åka och hämta K sen blir det en upprepning av gårdagens musikunderhållning på häktet.
Måste bara vänta på att farfar dyker upp och tar hand om lilla M som just nu roar sig med att trycka ner möss i riskokarens teflongryta som vi har ståendes på hyllan under köksön.
När jag var på väg till skötbordet med honom tidigare lyckades han greppa en handfull med Ikeamöss ur julstrumpan som hänger på dörren till tvättstugan och slet dem med sig.
Han kan dock inte tycka särskilt mycket om dem för nu kämpar han verkligen med att kväva dem i riskokaren.

©HUSnrNIO

Eftersom jag och W älskar Ikea finns det en hel del Ikeamöss här hemma av den mjuka och gosiga arten.
När de precis hade plockat fram julsakerna på Ikea och jag inte hade bestämt mig för om jag skulle prova på att sy en julstrumpa till W eller ej köpte vi en "Snöa Julstrumpa".
När jag sen sydde en i favorifärgerna rosa blev den andra liggandes vilket kändes trist så istället för det får den nu va ett mysigt boende för husets alla möss.
Åtminstone under julen...


Dekorerat keramikhjärta

Även om jag och barnen inte kommer att fira juldagarna hemma utan i Skåne (om nu vädret tillåter att vi kör ner) så är det trevligt med pynt som skapar julstämning i huset.

Här har jag satt en hyacint och ett rött blockljus i ett keramikhjärta från Village.
På en bädd av mossa och några kvistar lingonris hamnade tre julgranskulor.
Mycket juligt och mycket enkelt att göra.

©HUSnrNIO

W är i skolan och M hos farmor och farfar.
Själv ska jag sätta mig i bilen och åka till Euromaster och köpa nya vinterdäck med dubbar.
Det är det minsta jag kan göra för att eliminera obehaget jag känner inför min resa med barnen i början av nästa vecka.

Med nya däck på bilen ska jag köra och hämta skönsjungande K och sen åker vi tillsammans till häktet för att underhålla med julig sång och musik.

Ha en trevlig vintertorsdag!

TEENAGER, den perfekta fåtöljen att sitta och kyssas i

Sen jag första gången såg fåtöljen Teenager hos Svenska Hem har jag varit sugen på att köpa en i födelsedagpresent till W.

Den runda formen som gör att även en vuxen kan sitta i den, materialet som är lätt att torka av (återvunnen polypropylen), att den är stapelbar så att man lätt kan förpassa den till en hörna utav rummet när det leks lekar som kräver större utrymme och inte minst att den är snygg (enligt mig) gjorde att jag och L åkte en tur till Karlskoga där det fanns en butik som sålde Teenager.

Fåtöljen finns i sex färger, blå, röd, orange, vit, svart och lime.
Vi köpte två stycken vita så att även kompisar kan sitta gött när det ska ses på Barbie på dvd.
©HUSnrNIO

W storgillar Teenager.
Hon sitter i den. Ligger i den.
En kväll hittade jag henne nerbäddad med täcke och kudde. Hon hade lagt sig i den ena och hade benen i den andra.

Själv tycker jag att man som vuxen sitter helt ok i den under en film men det är ingen fåtölj som jag skulle sitta i under en hel tvkväll.
Med en liten sittdyna eller en kudde i är Teenager den perfekta fåtöljen till barnrummet.

©HUSnrNIO

När jag och W satt i varsin fåtölj och såg på tv bubblade detta ur hennes mun:
Man kan ju sitta nära varandra fast man sitter i varsin fåtölj.
Jag kan sitta med min pojkvän här och så kan vi pussas och kyssas för man når ju varandra fast att man sitter i varsin.
Fast jag får ju inte kyssas förrän jag blir femton år.
Men sen kan jag göra det.
Men jag vill inte ha några barn för det gör bara ont men vi kan gifta oss fast att vi inte ska ha några barn.

Nog för att fåtöljen heter Teenager men vart sjutton kom allt det där ifrån!?
Jag kravlade mig upp (fåtöljerna är av låg modell) och sa att jag tar med mig den ena fåtöljen så får du tillbaks den när du flyttar hemmifrån för här ska minsann inte sittas och kyssas!


För sex år sen

Idag för sex år var det ingen snö ute.
Jag gjorde min sista dag på jobbet den första december. W var beräknad till den sjätte.
Söndagmorgonen den 14 kändes det fortfarande ingenting.
Jag var ute på morgonen och släppte ut hästarna.
Tog det lugnt. 
Hade inget val då magen var enormt stor och även resten utav mig. Uppsvälld av vätska stod jag, som så många andra morgnar, och såg på när de sprang rakt ut i hagen.
Millan halvt galen, stor och svart. Wega smidig, sprallande och vacker så som unghästar ska vara. Lite efter de två kom lilla knubbiga och bitska Java.
Hon som var minst i klanen visade ändå tendenser till att bestämma över de andra två.

Dagen gick och på kvällen satte vi oss framför tv:n för att se på Mumien (om jag minns rätt).
Då drog det igång.
Kroppen började att förbereda sig och smärtorna ökade ganska snabbt.
Vid elva åkte vi till sjukhuset sen följde många timmar med ohyggliga smärtor och obehagliga upplevelser.

I de papper som jag och min barnmorska skrev inför förlossningen står det att jag känner obehag för sjukhusvistelser och att jag är spruträdd.
Under sexton och en halv timme sticker de mig över tjugo gånger.
Varenda spruta de ska ge mig går fel och måste tas om flera gånger. Jag fattar beslutet om att jag vill ha epidural trots att jag känner sådant obehag för sprutor och att de redan har fått göra om kanylen i handen tre gånger.
Inte ens den extra inkallade läkaren lyckas ge mig epiduralen. De avbryter efter att ha kört in psrutan elva gånger i min rygg för då börjar det kännas konstigt i benen på mig.
Alla försöken gör att det gör ont för mig att ligga på rygg efter det.

Efter detta ger de mig morfin för att jag ska uthärda tills dess att jag är tillräckligt öppen. Jag andas lustgas och de gör även några försök till att bedöva mig med sprutor på intima ställen men det lyckas inte.
Tiden går och det händer saker på mig, i mig och runt mig.
Med fem stycken vitklädda personer i rummet och en skrikande jag bestämmer de sig för att använda sugklocka.
Innan de påbörjar det kommer äntligen lilla W ut. Klockan är 15.38 och det blir alldeles tyst.
Utanför fönstret snöar det. 
Jag är i en bubbla och hör röster långt borta men ser bara det lilla knytet i min famn. Den vackraste någonsin. 
När jag pratar låter det som att jag snyftar och jag känner inte igen min egen röst.
Tiden står still samtidigt som det är nu som den börjar.
Nu börjar tiden som jag kommer att räkna. Min dotters tid.

Vi får ligga kvar på sjukhuset då jag förlorat för mycket blod.
Jag minns tiden som ett enda långt kämpande med att försöka få till allt kring det stora ämnet amning som antingen fungerar direkt eller som i mitt fall endast krånglar.
Dricker te med grädde i flera dagar som var det godaste jag smakat och får sen äntligen åka hem.
Väl hemma får W och jag svinkoppor.
Min lilla dotters handleder och mun är helt urgröpt av koppor och jag har också i ansiktet och på brösten.
Amningen försvåras ytterligare men jag och W kämpar på. Försöker amma i alla möjliga ställningar, åker in och ut på sjukhuset och på olika bvc och pumpar ur.
Så en dag, när det har gått nästan fyra månader, lossnar allt. Plötsligt kan jag amma och W kan äta. Smärtfritt och behagligt.
En stor upplevelse.

Idag när jag tänker tillbaka på den där tiden för sex år sen som var bland den tyngsta jag upplevt men som gav mig ett liv är den tiden en självklar del av min livshistoria.
Det var då mitt liv tillsammans med W började och som för mig den vackraste som finns♥.
©HUSnrNIO

KalasGott

Det har blivit lite bloggande de sista dygnen.
Efter lördagens kalas tappade jag orken och med den föll också inspirationen och skapandelusten.
Husets lilla prins har sedan han hade falsk krupp sovit mindre bra ungefär varannan natt så dålig nattsömn och kalaset på det har fick mig lite ur balans.

Inatt när jag låg vaken mellan omstoppningarna av M började tankarna snurra om min återgång till jobbet som nu är mycket nära.
När jag väl hade börjat tänka på det så var det svårt att slappna av och somna om.
Än är det lite mer än två veckor kvar innan jag får lämna över stafettpinnen till L och den tiden tänker jag försöka njuta till max utav tillsammans med barnen och förtränga allt som heter arbete för jag är ju fortfarande föräldraledig!

Lördagens kalas var en succé.
Den lilla huvudpersonen njöt av att få paket, att stå i centrum och få äta (nästan) hur många chokladbollar som helst.

Saffranscupcakes med slarvigt pålagd frosting och en stjärna som jag stansat ut i marsipan med hjälp av ett litet pepparkaksmått, dajmkakor, knäck, chokladbollar, pepparkakor, mandelbräckmarknadsnougat och skumbanansfudge fanns på kakfaten.
Till detta dracks det gott starkt kaffe.

Istället för att göra en marsipantårta, som jag oftast gör, blev det en ganska fräsch glasstårta med massor av jordgubbar på.
Allsång på ja må hon leva med efterföljande fanfar av farfar och tårtblåsning är obligatoriska moment som måste ingå när det är födelsedagskalas.

Imorgon är det den femtonde och då är det sex år sen vår fina flicka föddes.
En klyscha kanske men jag har svårt att förstå att det har gått sex år sen den där eftermiddagen då mitt liv totalt förändrades och jag fick den största gåva man kan få. Ett barn. 

©HUSnrNIO


Tredje advent

En makalös trötthet infann sig efter gårdagens kalas och håller i sig även idag.
Barnen är trötta och sov onormalt länge imorse.
Bara att tacka och ta emot all extra sömn som bjuds just nu.

En lugn kväll i soffan med ett glas vin i handen är planerna för resten av den här dagen.
Jag frångår alla mina mönster och sjunker ner ibland de juliga textilerna trots att det säkert inte finns något spännande att se på tv.

Önskar er alla en trevlig kväll denna tredje advent och luciadag.

©HUSnrNIO


En sida i minnesboken

Båda mina barn har en bok som kommer fram när det är kalas eller något annat speciellt som händer (om jag inte råkar glömma bort det).
Släkt, vänner och gäster kan, om de vill, skriva en speciell hälsning, tankar eller bara rita något till barnen som ett minne.

För varje år de fyller gör jag en sida.
På senare år har dessa sidor blivit enklare och enklare till uformningen.
För några år sen satt jag och omsorgsfullt scrappade en hel sida nu har jag istället valt att göra en mycket enkel digital layout som jag printat ut och klistrat in.
Just nu finns inte den tiden (och prioriteringen) att jag kan sitta i min egen lilla värld i flera timmar och scrappa. Tyvärr.

Idag ligger iallafall boken på matbordet och jag hoppas att de tomma vita sidorna inte är lika tomma när kvällen kommer.

Min sida 2009:

©HUSnrNIO

W:s minnesbok har funnits med sen hon döptes men jag scrappade dess pärmar först ca ett år efter dopet. Det är idag nästan fem år sen. 
Saker som jag gjorde då skulle jag inte göra idag för att jag inte tycker det är så fint längre men det är kul att se hur man utvecklas i sin skapande stil och i sin förmåga att skapa.

©HUSnrNIO
Nu ser jag att ett hjärta fallit av den ena tagsen. Tänk att det ska behövas ett foto för upptäcka sådant... 
©HUSnrNIO

Vill ni se Lilla M:s minnesbok så finns den här.

Nu ska jag duka och sen dekorera saffranscucakes.
Ha en trevlig lördag!


Julträd med snö och etiketter

I vår hall har vi två stycken krukor på fot köpta på Village för ganska längesen.
I den ena har jag haft en plastblomma från ovanstående affär och i den andra en garderobsblomma (har ingen aning om vad dess riktiga namn är).

I förmiddags ställde jag bort den ena krukan.
I garderobsblommans kruka hamnade kvistarna som jag och barnen plockade i skogen häromdagen.
Med hjälp av lite stenar i botten lyckades jag få den att stå någorlunda ok.
Runt grenarna la jag grön mossa, också den från skogsturen, och på den hamnade sen två av mina egengjutna betonghjärtan.

När detta var klart bar jag ut krukan på gräsmattan och sprayade vit härlig snö på grenarna (och en del hamnade även på mossan).
Nu ikväll har jag trätt tio vita etiketter med olika julord på grenarna.

Etiketterna är gjorda på samma sätt som dem som jag och W dekorerade med i onsdags.
Det snygga teckensnittet jag använder mig utav heter Pea Jenny Script.

Nu gäller det bara att lyckas hålla M borta från dinglande julbudskap och krispig snö...
Hitintills har det gått ganska bra.
Han har burit iväg med ett betonghjärta vid två tillfällen men efter att vi hade ett mor och sonsamtal har han låtit bli det lilla julträdet.
Sen vet man iofs inte om han kommer ihåg imorgon vad vi samtalat om idag...

Så här ser det ut i vår hall nu:

©HUSnrNIO

Och så här ser julträdet ut på nära håll:

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Idag har det varit världens längsta dag känns det som.
Jag har städat och plockat med ena hjärnhalvan medan den andra delen har sjungit Imse Vimse spindel och pussats med M.
Detta tog hela förmiddagen med ett kort break för matintag och duschning.

Under eftermiddagen kom LB och A förbi på fika.
Med sig hade de ett underbart rosa paket till W.
Det visade sig innehålla askar som man skulle dekorera med glitterlim och tillbehör.
En toppenpresent tyckte W som tjatade flertalet gånger om att hon ville börja pyssla.
När gästerna åkt hem kom bästa kompisen hit och sen satt de på W:s rum med stängd dörr och pysslade.
De skapade varsin underbart glittrig ask.
Det är så konstigt bara att rummet kan se ut som att de lekt hela havet stormar när allt de gjort är att ha suttit på golvet och pysslat. Jag förstår verkligen inte det!

Nu många timmar senare sover W i sin säng, L är ute och förlustar sig med arbetskamrater och jag ska ställa mig vid köksbänken och skiva tinade jordgubbar till morgondagens glasstårta.

Hej så länge.

Nobelprisvinnare med Gymnasiefeelings

Bloggerskan Duracellmamman delar ut Nobelpris i ämnet Mammakunskap och jag är en av vinnarna.
Så kul, så kul!
Sådana här roliga initiativ och glädjespridare behövs verkligen i decembermörkret.
Förutom ett fancy diplom träffar hon klockrent när hon beskriver vad som ingår i ämnet Mammakunskap.
Så sant, så sant!

Bild:Duracellmamman

Jag går omkring med tankar på min gymnasietid typ varje gång som jag ser mig själv i en spegel just nu.
I söndags lät jag nämligen de långa testarna falla (självklart klippte jag inte mig själv utan det var E som höll i saxen) och fram kom en liten lugg.
Sist jag hade lugg var jag en gymnasieelev.
På den tiden hade jag en stor, tjock och blond lugg.
Nu har jag en ganska liten, tunn, och, om jag ska tro på det som stod på hårfärgningsförpackningen, mellanbrun lugg.

Jag trivs faktiskt enormt bra i lugg. Det blir bara bättre för var dag eftersom håret vänjer sig alltmer vid att det inte längre är sidbena som gäller.
Sen när det gäller färgen så kanske den var i mörkaste laget för mig.
Min första färgning, efter ha varit blondslingad nästan hela mitt liv, hade börjat att gå ur (pga att jag var så ljus när jag färgade). Jag skiftade i flera olika nyanser och ganska mycket rött.
Detta gjorde att jag valde en färg som var mer brun den här gången.
Sen kanske jag inte riktigt var beredd på att det skulle bli så här mörkt...
Jag borde ha lärt mig att det inte blir som på bilden på förpackningen vid det här laget... om man inte heter Pernilla Wahlgren då iofs. (nu var det faktiskt inte just DEN färgen som jag använde mig utav men det borde jag kanske ha gjort...).

Det är inte så att jag går omkring och vantrivs i mitt mörka svall. Nej då. Jag tycker fortfarande att det är skönt att inte vara blond. Sen kan man ju alltid få återfall...

Något jag däremot inte tycker så värst mycket om är att vara med på bild (eller vara för offentlig på bloggen) nuförtiden. Mycket för att jag inte trivs med min kropp efter graviditeten och tiden därefter. 
Men sådant går det att göra något åt och sakta, sakta, sakta (gånger hundra) är jag (förhoppningsvis) på väg. 

Sen är det svårt att inte ställa in kameran på självutlösning när man har en liten sötloppa som precis har lärt sig att pussa och krama sin mamma. 
När jag lyfter upp honom tar han sina händer på mitt huvud. Trycker ner det lite så att han når min panna. På pannan trycker han sen sin mun samtidigt som han gör smackande pussljud.

Så himla mysigt även om pussarna är ganska flyktiga. Det verkar vara pussljudet som är det viktiga. 

Jag fick varken med när han pussar mig eller pussljud på bilderna men underbart söt är han allt den lilla kärleksfulla sötloppan♥

©HUSnrNIO


Knäck rimmar på Mandelbräck

För några veckor sen provade jag på att koka knäck i micron för första gången.
Är ju nästan en lögn att påstå att man kokar knäck när man går tillväga på det sättet.
Det är ju micron som sköter hela koket liksom.
Istället för att ställa ut knäckformarna och hacka mandeln före man börjar med själva kokningen och rörandet kan man nu göra det under tiden som knäcken kokar sig själv i micron och när man är färdig med det är det bara att hälla över smeten i en glaskanna och börja fylla formarna. 

Min första sats med knäck är sen länge uppäten så därför har jag nu kokat nytt.
Två omgångar, en med mandel och en utan.
Själva prickningen av knäckformarna vid upphällningen gick betydligt bättre den här gången.
Läste i ett av julmagasinen att man kunde fukta ytan man ställer formarna på för att undvika att de stjälper när den varma knäcksmeten fylls på.
Det fungerade alldeles utmärkt faktiskt.

Något annat som är gott är Mandelbräck.
Om man vill byta ut russin och hela mandlar som tillbehör till glöggen t.ex så kan jag rekommendera mandelbräck.
Ett knaprigt och mycket gott tilltugg.

Grovhacka sötmadel.
Smält socker i stekpannan.
När sockret precis har smält är det dax att hälla i den hackade mandeln.
Rör runt så att all mandel blir täckt av sockret och stjälp upp röran på bakplåtspapper (detta ska ske ganska snabbt så man inte bränner sockret).
Försök platta ut mandelröran något innan den stelnar till en stor klump. 
Låt svalna och skär eller bryt sen loss bitar.

©HUSnrNIO

Nu ska jag snart dumpa M hos L och få mig en liten stund på stan alldeles ensam.
Har en lista på ärenden som ska prickas av.
Kalasfix blandat med lite julklappsshopping.

Ha en trevlig förmiddag!


Etiketter med julord

Idag har vi pysslat med julens ord jag och W.

Vi kom på juliga ord tillsammans som jag skrev ned med ett snyggt teckensnitt i photoshop.
Därefter printade vi dem på ett vitt papper (en cardstock med struktur), stansade ut hål i dem och gjorde en upphängningsögla med vitt snöre. 

Idén hämtade jag från Perlan Living där man kan köpa jättefina, handgjorda, juletiketter från Emma Design. 
Hade jag bara kunnat texta snyggt hade jag gjort det men det är något som jag verkligen inte är bra på.

Emmas etiketter är verkligen jättefina men jag tycker det är roligare att ha små lappar med våra egna julord tryckta på. Det blir lite personligt och mysigt.

Mina hyacinterna fick sig varsin juletikett.


©HUSnrNIO

W gav den ena till sin nalle och den andra till sin rosa sparkossa.
Hon kan inte läsa skrivstilen på lapparna men hon vet ju vad det står.
När jag kikade in på hennes rum en stund efter vi hade gjort dem stod hon i sängen och läste högt "julen är häääärlig".

©HUSnrNIO


Ljusets drottning

Så kort det där firandet är när barnen har ljus i håret, sjunger de välbekanta sångerna där ljusets drottning hyllas samtidigt som de tappert försöker skrida fram utan att snava på en alltför lång lusseskjorta!

Luciakronan plockades fram ifrån vinden. I år fick jag göra den ett hack större och därför virade jag ett nytt rött band runt den. Lusselinnet stryktes och det tjocka röda bandet likaså.

Med varma kläder inunder luciaskruden skred de sen fram i mörkret längs cykelvägen på väg mot den fackelprydda gräskullen.
Mörkret lystes upp av över hundra barn med ljus. Luciakronor, tärnljus, lyktor och en och annan stjärna. Luciasånger blandades med julsånger. Barnen sjöng och sjöng. Publiken klappade i händerna och beundrande suckar hördes där jag stod inklämd med min videokamera mellan två långa människor.

Efter en stunds fika och mingel på skolgården var firandet över och med ett brunfärgat lucialinne, en trött lucia sittandes på cykelns pakethållare, en ettåring hög på kakan han fick vid  fikat och därav hojtandes i sulkyn promenerade vi hem.
Årets luciafirande var över för den här gången.
Nästan lite snopet snabbt känns det som.

©HUSnrNIO

Till luciafirandet hade vi med oss fröknarnas God Jultavlor.
W hade gjort två stycken kort och skrivit god jul som vi band fast i snöret runt paketen.
Tavlorna mottogs med glada miner och väldiga tackord.
Jag blev nästan lite förvånad. 
Fick känslan av att ingen brukar ge presenter eller en god julhälsning efter en gången termin.
Vi har gjort så de tre sista åren av W:s dagistid och jag minns att jag under min egen skoltid gav fröken en present vid terminsslutet.

Ett sätt att säga tack för den här, i W:s fall allra första, skolterminen. 
Ett tecken på att vi uppskattar det enorma jobb som dessa två lärare gör för, och tillsammans med, våra barn under alla de timmar barnen är i skolan.

När det blev tavelprat så passade fröken (är en lärare och en fritidspedagog i klassen) A på att kommentera alfabetstavlorna som W hade med sig till skolan.
I brevet som jag skickade med tavlorna hade jag bl.a skrivit att hon fick ta ställning till hur hon ville göra med dem inför klassen. Om hon ville dela ut dem direkt eller när någon fyller år.
De hade valt att dela ut dem på samlingen samma dag.
A hade läst upp namnen och W hade stolt gått runt och gett varje barn sitt tavelvykort.
Fröken tyckte om tavlorna och beställde två stycken som är tänkta att hennes barn ska få i julklapp.
Kul med positiv kritik (även om jag kan ha lite svårt att ta det...).

Dax att klicka fram "att-göra-listan" inför lördagens kalas ur mobilen (kom på en hel del saker igår när jag gått till sängs och då är det bra att mobilen finns där på sängbordet) och försöka uträtta några utav dem.


En uggla eller en helikopter?

Sitter i julklappstankar.
Så underbart att kunna handla på internet och slippa trängas i butiker med vinterkräksjukebaciller hängandes över axeln.
Nu kommer jag iofs att köpa en del av det jag har uppskrivet på listan i butik ändå eftersom min snålhet förbjuder mig att köpa sådant som jag vet är billigare på hemmafronten.

Har klickat hem två julklappar, en på My first Room och en på My Photobook och sitter nu och funderar på att köpa en läcker väggdekor till lilla M.
Har lite svårt att bestämma mig för vilken bara...

Jag har fastnat för fyra utav Vimsadekors väggdekorationer för barn.
Racerbilen "Wroom" som är både cool och söt med hjärtdetaljen, helikoptern "Flygfärd" är häftig där den flyger omkring med namnskylten.
Ugglorna "Hoohoo" är så otroligt fina och ugglor i hemmet kan man ju inte få för många utav enligt mig.
Till sist Isabell Norman-Sällströms härliga samling med monster i olika storlekar.

Färgvalet är däremot enkelt. Med M:s limegröna detaljer som matta, spegel m.m så blir det självklart färgen lime dekoren ska innehålla.
Ilandsproblem, jag vet, men vilken ska jag välja...

©Eget kollage med bilder från Vimsadekor

Snart dax att ta på W lussekläderna och luciakronan. Luciatåg på kullen vid skolan och sen fika i klassrummet.
Decemberdagarna är verkligen fulla av upptåg.

Trevlig kväll!


Gnuggar sömnen ur ögonen

Barnen har snurrat och bökat runt inatt så min sömn har blivit lidande.
Kände mig oerhört trött imorse när klockan ringde. Först nu börjar det kännas någorlunda ok.
M sover fortfarande.
Inte så konstigt att han är trött så som han höll på inatt.
Gråta, kasta sig över mig och dra mig i håret. Han betedde sig som att han trodde att jag skulle försvinna ifrån honom om han lät mig somna skönt i min säng.
Efter någon timme upptäckte han att även W låg i sängen.
Då började han ropa och ha sig.
Vem sjutton vill föra en konversation med någon klockan fyra på natten!
Som sagt, inte konstigt att han inte har hört av sig ifrån ovanvåningen ännu.

Idag följer kompisen A med W hem efter skolan.
Jag funderar på att ta med mig dem ut i skogen. Behöver plocka lite grenar och mossa till ett litet projekt jag har tänkt på en tid.
Är ju så mycket trevligare att få sällskap bland tomtar och troll som är ute så här års...

Alfabetstavlorna till W:s klasskompisar är nu klara.
Jag gjorde dem som ett lite större vykort och limmade fotopappret på en vit cardstock för att få stadga i det.
De är sjutton barn i klassen så nio rosa tavlor och åtta blå finns med i ryggsäcken idag.

©HUSnrNIO

Nu ska jag förflytta mig till matbordet och fortsätta skära papper och foton till årets julkort.
Började så smått imorse efter julkalendern men än är det långt kvar innan årets enkla pappersjulhälsning kan hamna i brevlådan.

Ha en trevlig förmiddag!


En sjungande Pirat

I eftermiddag har jag varit och sett på minimusikal.
Ca femton sex och sjuåringar som har dansat, sjungit och spelat teater tillsammans.
Glada, lite pirriga inför framträdandet och fulla av liv och rörelse.

W har slagits med troll, lagat grodsoppa, skrämt bort den onda draken och med sin sång har hon rott över stormiga vatten.

Tänk vad bra att det finns snälla pirater :-)

©HUSnrNIO


Så lika men ändå så olika

Samma recept med exakt samma mått vad gäller ingredienserna.
Samma ställe i ugnen och tolv minuter båda gångerna.
Ändå blir denna, dagens andra sats, av Daimkakor (ja jag gjorde en till när jag ändå hade ingredienserna hemma) så olik den den jag gjorde för någon timme sedan.

Första gången insjunkna och plöffsliga. Andra gången toppiga och runda.

Märkligt!

©HUSnrNIO

Och nej, jag må vara disträ, men jag har INTE öppnat ugnen under tiden som de första plåtarna gräddades.

Får skylla på kommunen där det just nu råder en fjärrvärmeläcka. Även om elen fungerar så är vi utan värme och varmvatten.
Kanske fick kakorna en köldchock när jag tog ut dem ur ugnen!

Daimkakor

Den femtonde december fyller W sex år. 
Eftersom den femtonde infaller på en tisdag firar vi henne tillsammans med släkt och vänner redan på lördag. 

Inför kalaset ska det bakas och göras en del julgodis.
I fredags provade jag ett nytt recept, Daimkakor, och eftersom de fick godkänt av provsmakarna W och E så har jag idag bakat ännu en sats utav dem.

©HUSnrNIO

Receptet hittade jag i Aftonbladets söndagsbilaga för några vecko sen och för er som vill baka denna enkla småkaka kommer det här:

Detta behövs till ca 25 stycken:
350 g smör
2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
6 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
Pappersformar
Daimkulor

Gör så här:
Smält smöret och blanda det med sockret och vaniljsockret.
Rör i mjöl och bakpulver.
Forma till små kulor och lägg i pappersformar.
Gör en fördjupning med fingret och lägg i ett par daimkulor.
Grädda i 175 grader i 10-15  minuter.

Nu ska jag plocka upp all ren tvätt som M har spridit ut i hela huset och sen blir det till att ta itu med det som verkar ha blivit en måndagssyssla här nämligen dammsugning och torkning av golv.
Trist men ack så skönt när det är gjort.


Ha en mysig andra adventskväll!


©HUSnrNIO

En grön superhjälte har flyttat in hos oss

Igår kväll när övriga familjen var ute och roade sig pysslade jag och W (tillsammans med en skrikande lillebror).
Om man som W älskar Superhjältejulkalendern som går nu är det en självklarhet att vara inne på svt.se superhjältesida.
Där kan man inte bara se dagens avsnitt hur många gånger som helst, spela superhjältespelet och lyssna på dagens låt utan man kan också förvandla sig till superhälte och bli lika cool som Vega och Nova är.

Att måla, klippa och limma ihop sin egen superhjältemask är det perfekta pysslet för barn och vuxna att göra tillsammans.
Här delade vi lika, W målade och jag limmade. Klippningen gjorde vi hälften var.

När masken satt på huvudet var det som att en riktig superhjälte hade flyttat in hos oss.
Det sprangs omkring, hoppades från stolar, gjordes rivstarter och försök till att flyga på köksmattan.
Lillebror glömde totalt bort att han var ett ledset och missnöjt barn.
Han hade fullt upp med att jaga den gröna superhjälten.
Självklart var hon för snabb för honom men när superhjälten böjde sig ner för att krama sin lillebror såg han sin chans och gjorde ett försök till att stjäla den gröna masken.
Som tur var hann superhjälten flyga iväg!

©HUSnrNIO


Julkuddar i vardagsrummet

Jag tycker om att göra hemmet juligt fint med olika juldekorationer och pynt och jag älskar att se andras vackra julhem på bilder och låter mig gärna inspireras men ändå är vårt hem ganska sparsamt julpyntat.

Köket är det rum som har mest juldekorationer.
W:s rum har en hel del också. Framförallt på ljusfronten. Hon har, förrutom en massa små egentillverkade tomtar och grisar, både stjärnljusslinga runt sin höga sänggavel (Ikeas vita Minnen), två vita hängande stjärnor i fönstrena och en kyrka stående på fönsterbänken.

I vardagsrummet har jag tidigare år bytt till röda panellängder i linne.
Efter att ha haft kappa ett tag nu tog det emot att hänga upp panelerna (är tydligen kappälskare av stora mått för tillfället) även om de är juligt fina.

Två vita Bull ljusstakar står i de fönster som vätter ut mot vår baksida. 
I det ensamma fönstret står stjärnor på fot från Markslöjd, en lykta från Ikea och en hyacint.
Jag brukar även ha olika juldekorerade ljusarrangemang på Klubboborden och soffbordet men även om jag tycker att det är tråkigt så fungerar det inte att ha sådant framme så länge M är i sin värsta upptäckar och undersökarperiod.
I år har jag istället satsat på juliga kuddar.
Av textilier köpta på Ikea och Ohlsons tyger med enkla juliga mönster har jag sytt sju kuddöverdrag och förvandlat rummet till ett lagom juligt rum passande min smak (just nu).

De röda panellängderna ligger fortfarande kvar i jullådan på ovanvåningen och där får de ligga ännu ett år. Vem vet, kanske hänger jag upp dem nästa jul. 
Tills dess skänker mig några enkla julkuddar, två plädar från Hemtex tillsammans med ljusstakarna tillräckligt med julstämning.

©HUSnrNIO


Julord på tavellisten, del två

Ni som läste mitt inlägg om mitt försök till att patinera träbokstäver vet att jag hade siktat in mig på att skriva GOD JUL men att Panduro hade slut på g och o.
Häromdagen ringde de och sa att de hade fått in dem.

Jag gjorde ännu ett försök till att skapa den där läckra lite gammaldags känslan på bokstäverna med hjälp av ett lager svart färg, två lager vit och sandpapper.
Nu pryder de tavellisten i köket och även om de är ganska stora och tar upp en hel list så tycker jag att det blev enkelt och bra.

Vi använder grovingången som ingång och då är tavellisten det första man ser när man kliver in i köket och tittar rakt fram. Orden blir en trevlig hälsning till en själv och andra som kommer på besök. 

Jag printade även ut ett ex av den jultavla som jag gjorde till W:s fröknar och tillsammans med ram och passpertout hamnade också den på hyllan (syns lite dåligt på mina små och mörka bilder men om ni vill se tavlan så klicka på länken ovan).

©HUSnrNIO

Det blir inte mycket pyssel och kreativa kuligheter här hemma nu när M är sjuk och sitter som klistrad på mig men han somnade i soffan för en stund sen och då gäller det ju att passa på... Eller hur?!


Break från sjukstugan

M är lite bättre idag men långt ifrån bra.
Cortisonen som han fick på vårdcentralen igår satte jag stort hopp till och visst har den tagit bort en del den där riktigt vassa hostan och han andas lättare men han hostar fortfarande massor och gråter och är missnöjd mest hela tiden.

Han vill sitta i knät och klänga på mig samtidigt som han slingrar sig som en ål och gråter.
Någon morgongröt ville han aboslut inte ha men en flaska välling slank ner så något har han i magen.
Läkaren skrev ut Mollipect men hon trodde ju inte att vi skulle behöva använda den utan att det skulle räcka med cortisonen  han fick.
Vi har gett honom Mollipect. Mer än en gång.
Det är jobbigt att att höra honom hosta. Att han gråter (och därför hostar mer) är också ett himla jobbigt ljud att vara kring vilket märktes på W under eftermiddagen igår. 
Hon sa till honom på skarpen efter ett tag att han skulle vara tyst när hon inte hörde vilket kort jag frågade efter när vi spelade Finns i sjön.

Jag fick iallafall ett break ifrån sjukvardagen en stund igårkväll när jag och W åkte på vinterafton i kyrkan.
W sjöng med sin kör. Det bjöds på glögg, och otroligt nog provsmakade W glöggen och tyckte om den, och lussebullar (dock utan saffran till min stora besvikelse). 
Lotter och hembakat hör vinteraftonen till men istället för traditionell fiskdamm fick barnen krypa in i en snögrotta och hämta en påse med godis och en julkalender.
Det var väldigt uppskattat.

Föregående natt utan sömn och den här natten med massor av spring och korta sömnpass tar ut sin rätt och idag är jag väldans trött.
Just nu är M tyst (han sitter fortfarande och håller i vällingflaskan) så jag ska passa på att dricka en stor kopp uppiggande kaffe.

Ha en trevlig förmiddag!

©HUSnrNIO


En olycka kommer sällan ensam...

Vilken natt!

M somnade som vanligt i sin säng strax efter åtta.
Han hade 37,6 i temp vilket kändes hoppfullt då det var mindre än på tisdagskvällen.
Runt tolv vaknar jag av att han gråter och låter som ett hest rådjur.
Jag lyckades få honom att somna om men efter en halvtimme hostade och grät han igen.
Så höll det på fram till halv två.
Att han grät gjorde hostan värre och det lät tungt och ansträngt när han andades.

Jag tog in honom till vår säng. Lyckades lugna honom såpass att han inte grät och försökte halvsittandes få honom att somna.
Han sov korta pass men vaknade varje gång han behövde hosta och när han hostade så började han gråta och hostade ännu mer.
Vi sjönk ner i sängen och han låg på min arm och klistrade sig mot mig. Den ena armen hade han hela tiden runt min hals med fingrarna intrasslade i mitt nackhår. Så gör han alltid när han vill ha tröst och trygghet.

Jag har jättesvårt att sova i samma säng som mina barn. De kränger, slingrar sig, snusar och snarkar och jag vill ha lugnt, tyst och lite space för att kunna sova bra.
Både jag och L, framförallt jag, har redan från spädbarnsåldern försökt att lära barnen att somna och sova i sina egna sängar.
Därmed inte sagt att det är fel att sova tillsammans med sina barn, eller att det finns undantag som t.ex när de är sjuka, men varje familj bör ju göra det som är bäst för dem och jag är ingen bra mamma eller fungerande person om jag inte får sova.

Min oro för M och sättet vi låg på i sängen gjorde att jag inte sov någonting på flera timmar.
Klockan fem snurrade det i huvudet på mig och jag mådde inte bra så då väkte jag L och bad honom att ta över.
Han gick upp med M och fick honom att somna i sin säng.
Medan han sen gick mellan vårt sovrum och M:s rum fick jag en och en halv timmes sömn.
Vaknade halv sju av att han hostade och bestämde då att det var morgon.

Förberedde frukost till W, packade hennes ryggsäck och gjorde en flaska välling till M.
När W hade klätt på sig satte vi oss i vardagsrummet för att se dagens avsnitt av julkalendern. Jag med en kopp kaffe, W med sin köttbullsmacka och M med sin välling.
Slår på tv:n för att upptäcka att vi inte har någon bild. På någon kanal.

W blir ledsen, M blir ledsen för att W är ledsen och hostar så han nästan kräks.
Checkar med W:s tv men inte heller där är det någon bild.
Då kommer jag på att man kan se julkalendern på svt play.
Trycker snabbt igång datorn och klickar på internet.
Inget händer. Sidan står bara och surrar.

Trött efter natten och med ledsna barn väcker jag L på två sekunder.
Han försöker komma på vad som kan tänkas vara fel men lyckas inte.
Vi ringer vår leverantör och får veta att de öppnar klockan åtta så det blir till att se på Lilla Sjöjungfrun på dvd och hoppas på att problemet ska lösa sig senare.

Ungefär här får jag för mig att vara snäll och går ut och startar L:s bil så den ska hinna bli lite varm.
Bilen går igång men låter konstigt skrikande.
Jag tänker att det måste bero på att det varit en kall natt och bestämmer mig för att ljudet kommer att tystna när motorn väl blivit varm.
Jag skrapar rutorna och går in. Bilen skriker fortfarande.
Ropar upp till L som säger att han hör hur den låter och att jag måste stänga av den direkt.

L startar bilen men stänger av den igen. Det låter inte bra alls. 
Jag och E puttar bilen ut från vår uppfart medan L styr in den längs med vår häck.
Han sätter sig i min bil och vrider om nyckeln. Det tar fem pinande minuter innan min bil vill starta.
Jag förstår ingenting.

L, E och W kastar sig in i bilen och åker iväg.
Själv lyfter jag upp en ledsen M i famnen och spiller ut mitt kaffe över diskbänken och halva köksgolvet.

Jag skulle kunna skrika rakt ut av frustration men tar istället och ringer sjukvårdsupplysningen som efter ett givande samtal skickar mig vidare till vårdcentralen.
Kvart över tio kommer L hem med min bil, jag och M skjutsar honom tillbaks till jobbet och åker sen till vårdcentralen där M blir undersökt och de tar blodprov på honom.

Läkaren konstaterar att det inte är någon astma utan krupp han har (eller var det falsk krupp?) och ger honom en mugg med flytande cortison som fungerar avsvällande och vidgande av luftvägarna.
Hon skriver också ut Mollipect att ha som backup inför den kommande natten. Dock tror hon inte att vi ska behöva ge honom det nu när han fått cortison.

Väl hemma igen sjönk vi ner framför tv:n (som otroligt nog fungerade då, var fel på flera ställen i Karlstad har jag fått veta nu) och M somnade medan vi såg på Drömmarnas Trädgård.

Nu ska jag lägga min oro och trötthet åt sidan, ta och brygga mig en ny kopp kaffe istället för den som gick åt skogen imorse och ställa om inför kvällens förhoppningsvis trevliga vinterafton tillsammans med W:s barnkör.
Åt helsike med tvapparater, bilar och andra döda ting!

©HUSnrNIO


En skatt

Storasyster och lillebror är i vardagsrummet tillsammans med pappa L.
Storasyster: M betyder mycket för mig. Han är min skatt.

Syskonkärlek när den är som bäst♥.

Ålderskillnaden på fem år gör att M är familjens lilla sötloppa. W känner sig stor och förklarar gärna för honom vad man får och inte får göra (speciellt det sistnämda).
Hon vill gärna bära runt på honom och trösta honom när han är ledsen.

M, som verkar tro att han är allas mittpunkt, lyssnar inte nämnvärt på vad han blir tillsagd. Han rotar runt i hennes byrålådor, slänger kläder omkring sig. Gömmer hennes nagellack i tvättmaskinen och zappar över på tv:n mitt i Hannah Montana.
Han vill inte gärna bli buren av storasyster och visar det genom att gnälla och sen bita henne om han inte blir nedsläppt.
Han är inte heller speciellt förtjust i att låta sig tröstas av henne utan då är det mest jag som gäller.

Det är med andra ord inte lätt att vara storasyster till denna lilla prins och då känns det extra gott i mammahjärtat att höra att han är en skatt.

©HUSnrNIO

Idag är den lilla skatten sjuk.
Gårdagens gnälliga tillvaro utvecklades till 38,6 i feber och hosta.
Hård och otäck krupphosta.
Trots det gick natten bra och han sov oavbrutet från åtta igår kväll till halv åtta imorse.
Jag tycker dock att han blivit sämre nu under eftermiddagen med både hostan och andningen. Han vill helst sitta i knät på mig med den ena handen inborrad i mitt hår.
Visst är det mysigt men som den jag är så oroar jag mig för den kommande natten och har svårt att slappna av.

Hyacinter, Marknadsnougat & Skylt till tomten

Den allra första dagen i julmånaden är här och vädergudarna bjuder på minusgrader, gnistrande gräsmattor och frostiga bilrutor.
Lite ovant att sätta rumpan på en iskall cykelsadel imorse och trampa den småhala cykelvägen tillsammans med W till skolan.
Efter allt detta regnande och gråmulna väder är man inte heller van vid att solen strålar in genom köksfönstrena, som den gjorde idag under förmiddagen, och påminner mig om att jag kanske borde ha tagit fram putstrasan.

Trots det fina vädret har vi stannat inomhus idag.
M har varit på betydligt sämre humör än igår. Han har smågnällt, inte ätit som han brukar göra med god aptit, hostat och ibland betett sig som om han är på väg att kräkas.

Jag har småpysslat lite här och där de korta stunderna som jag inte suttit i soffan eller på golvet och gosat/lekt.
Slängde ihop ytterligare en sats med saffransmuffins och därefter gjorde jag en av julens obligatoriska gotter, Marknadsnougat.
Eftersom jag är barsnligt förtjust i dessa så kunde jag inte låta bli att smaka en liten bit trots att jag försöker hålla mig ifrån stora kaloriintag för att komma ner till min idealvikt igen barnafödandet (puh och fy sjutton...).

©HUSnrNIO

Ni som är sugna på att prova på Marknadsnougat hittar receptet här.

Rensade lite bland påsar m.m. och hittade två vita hjärtan som jag köpte på Ikea för en tid sen. Lite kul eftersom jag hade glömt bort att jag köpt dem.
Min tanke var att hänga dem någonstans men när jag plockat ur dem ur plasten så var de inte så fina som jag föreställt mig. Ganska ojämna och tråkiga.
Provade att klä in ett av dem med juligt mönstrat papper och knöt fast ett nytt snöre. 
Blev det ett fint hjärta att hänga på insidan av vår entredörr (på bilden hänger det på dörren in till tvättstugan).

©HUSnrNIO

Imorse tog jag bilen och åkte till Ica för att köpa saffran till muffinsen. I handlingskorgen slank det ner två stycken vita hyacinter.
Letade reda på mina hyacintvaser och började försiktigt plocka bort jord och skölja rötter.
Lite vitmossa och vita pärlor på tråd som jag hade runt dörrkransarna förra året blev ett enkelt hyacintarrangemang.
Ska bli underbart när de börjar slå ut och sprida sin väldoft i huset.

©HUSnrNIO

Den ena hyacinten hamnade i vardagsrummets ena fönster medan jag placerade den andra på en av hyllorna i köket.
Bredvid står två små grisar från Village och på skåpsdörren hänger min scrappade skylt "Tomten, här bor snälla barn" som jag gjorde julen 2007 om jag inte minns fel.

©HUSnrNIO

Efter ännu ett underbart roande och spännande avsnitt av Desperate Housewifes ska jag nu krypa ner i sängen, lägga huvudet på mina dubbla kuddar och bläddra lite i ett av alla julmagasin den lilla tid det kommer att ta tills dess att ögonlocken faller ihop på mig.
Gonatt på er.


Årets julkalender

Kvart över sju imorse sjönk vi ner i tv-soffan med en skål varm tomtegröt i knät och W:s fyra julkalendrar uppradade på bordet framför oss för att se det första avsnittet av årets julkalender.

Själv tyckte jag väl inte att det första avsnittet bjöd på någon särskild julstämning och var så där slående bra som man skulle kunna önska sig men jag antar att det kanske är lite för tidigt att uttala sig om det ännu (här hemma är LasseMajas detektivbyrå fortfarande en julkalender som rullar i dvd spelaren och är grymt omtyckt).

W däremot verkade tycka att den var bra.
Hon suckade djupt och sa ”så mysigt” när StålHenrik berättade att han var kär i SupersnällaSilverSara.

Jag tror att hon är inne i kärleksperiod just nu för det är mycket prat om love här hemma…

Eget kollage med bild från expressen.se


Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010 Totalt antal unika besökare Online nu: Bloggar av mammor och gravida
RSS 2.0