Det har verkligen inte funnits någon tid till att slå in årets julklappar för mig men igår tog jag tag i det.
När lugnet sänkte sig vid tiotiden igårkväll förvandlades matbordet hemma hos oss till julverkstad.
Julpapper, leksaker, kläder, snören, etiketter, tejp och diverse verktyg. 
Klockan ett var jag för trött för att orka mer och bestämde mig för att packa ihop även om jag hade några småsaker kvar.

Gick till sängs med Aftonbladets lördagsbilaga som jag oftast gör på lördagar.
I det här numret var det en artikel om familjen Wiklund på andra sidan.
Läste den med tårarna rinnades nedför kinderna.
Jag har lätt för att bli berörd av tragiska och hemska händelser. Familjeöden med barn inblandade berör starkt.
Extra starkt inatt efter olyckshändelsen med M tidigare på dagen.

Familjens ettåriga son och hans lillebror var tillsammans med sin pappa en stund på dagen i juni månad.
Pappan byter blöja på lillkillen och blir sen ståendes framför tv:n en kort stund.
Deras hund kommer ensam in i huset varpå han förstår att något är fel då hunden och pojken, som heter Gabriel, är oskiljaktiga.

Pappan rusar ut i trädgården och därefter in till grannen.
I grannens damm ser han Gabriels byxor och hälarna på hans skor.
Därefter följer upplivningsförsök och femton minuters väntan på ambulans.
Gabriel vistas länge på sjukhus och otroligt nog är han idag en pigg kille som går i förskoleklass.
Han har pånytt fått lära sig att gå och äta.
Att han har varit med om en tragisk olyckshändelse, varit medvetslös i 55 minuter och så nära döden man kan tänkas vara tar sig endast uttryck i att han blir lättare trött än sina jämnåriga kompisar och måste då ta korta vilostunder. 

Likheterna i att en olyckshändelse händer så fort, att M också är ett år, att jag själv inte var närvarande och tankarna om vad som kunde ha hänt gör deras berättelse extra stark för mig. Spänningarna från dagen som gått släpper och jag gråter hejdlöst.
Somnar tillslut, än en gång, så oerhört tacksam över att det gick bra för min lilla sötloppa.

Idag har det gått hål på de små blåsorna under näsan och han ser allmänt smutsig ut då det fastnar klet och smuts i vätskan.
Annars är han lite rödrosa på några ställen på huden men det är ytters lite. Det ser ut som att han har ramlat på asfalt och skrapat sig.
Han är pigg och äter ungefär som vanligt så han kan inte ha bränt sig på tungan. Tack och lov.

Nu har jag packat en del inför resan söderöver (om den nu blir av med tanke på snökaoset som råder i södra sverige).
W packar just nu en hel väska full med Littles Pet Shop som hon bara måste ha med sig.
En tur till affären för att handla resekost, en kontroll av bilen och en stunds paketinslagning och mer packning står på schemat den här ganska gråa söndagen.

Tur att granen har landat i vardagsrummet och sprider mysig stämning med sin doft och ljus.
Vår gran är väldigt dekorerad i år.
Förutom två ljusslingor hänger det massor av silvriga och röda kulor i den. Guldiga hjärtan och guldigt glitter och en massa andra grandekorationer som W absolut tyckte skulle få finnas med.
Drömmen om en enhetlig vacker gran i vitt och silver, eller rött och grönt, får fortsätta att vara en dröm.
W tycker vår gran är bedårande där den står med sina tunga grenar fulla med glimmande saker och visar stolt upp den för de som kommer hit.
M älskar att tassa runt i pyjama vid granen och känna på julkulorna. Fingerfärdig som han är plockar han ner en och annan kula då och då.
Det gör inte så mycket för det finns ju så många... :-)

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Bilderna på M är tagna före olyckshändelsen.