M är lite bättre idag men långt ifrån bra.
Cortisonen som han fick på vårdcentralen igår satte jag stort hopp till och visst har den tagit bort en del den där riktigt vassa hostan och han andas lättare men han hostar fortfarande massor och gråter och är missnöjd mest hela tiden.

Han vill sitta i knät och klänga på mig samtidigt som han slingrar sig som en ål och gråter.
Någon morgongröt ville han aboslut inte ha men en flaska välling slank ner så något har han i magen.
Läkaren skrev ut Mollipect men hon trodde ju inte att vi skulle behöva använda den utan att det skulle räcka med cortisonen  han fick.
Vi har gett honom Mollipect. Mer än en gång.
Det är jobbigt att att höra honom hosta. Att han gråter (och därför hostar mer) är också ett himla jobbigt ljud att vara kring vilket märktes på W under eftermiddagen igår. 
Hon sa till honom på skarpen efter ett tag att han skulle vara tyst när hon inte hörde vilket kort jag frågade efter när vi spelade Finns i sjön.

Jag fick iallafall ett break ifrån sjukvardagen en stund igårkväll när jag och W åkte på vinterafton i kyrkan.
W sjöng med sin kör. Det bjöds på glögg, och otroligt nog provsmakade W glöggen och tyckte om den, och lussebullar (dock utan saffran till min stora besvikelse). 
Lotter och hembakat hör vinteraftonen till men istället för traditionell fiskdamm fick barnen krypa in i en snögrotta och hämta en påse med godis och en julkalender.
Det var väldigt uppskattat.

Föregående natt utan sömn och den här natten med massor av spring och korta sömnpass tar ut sin rätt och idag är jag väldans trött.
Just nu är M tyst (han sitter fortfarande och håller i vällingflaskan) så jag ska passa på att dricka en stor kopp uppiggande kaffe.

Ha en trevlig förmiddag!

©HUSnrNIO