Polaroidbilder

Hos "fru sätterlund" hittade jag en länk till ett gratisprogram som gör om vanliga bilder till polaroidbilder.
Man drar den utvalda bilden och släpper den på polaroidkameran (efter nedladdning av programmet så klart). Sen är det bara att vänta medans bilden så sakteliga framträder.
Högerklicka och spara på datorn.






©HUSnrNIO

Polaroidprogrammet hittar du här

Mixat

Dagens mellanmål, en smoothie, gjord på frysta jordgubbar och vaniljyoughurt.
Lätt som en plätt att mixa ihop med stavmixern till krämig konsistens.

Detta med smoothies är ju inget nytt tänker ni men för oss är det så.
W är ett barn som nästan inte tycker om någonting som är sas "geggigt" till konsistensen. Hon äter i stort sett aldrig sås till mat (förrutom hummersåsen som fiskbullarna ligger i) och vill knappt smaka på saker som hon tycker ser kletiga ut.
Vi försöker ha inställningen att hon ska smaka och om hon sen inte tycker om det så behöver hon inte äta det.

När vi mixade smoothien (hon vill gärna hjälpa till i köket även om hon inte äter allt vi lagar och bakar) så såg jag hur hon tittade misstänksamt på konsistensen.
Jag pratade på om den söta goda smaken av jordgubbarna under tiden för att få henne intresserad av att vilja smaka.
Varsitt glas med sugrör i och...
Tjoho, hon tyckte om det!

Nästa smoothies blir med blåbär. Dessa goda och nyttiga bär fulla med antioxidanter.


©HUSnrNIO


Lagersaldo Agenkorgar

Nu när M har börjat att intressera sig för leksaker i alla dess former så finns de över allt i huset.
Man hittar dem på stolarna i köket, på golvet, på bordet i vardagsrummet, i soffan osv.
Eftersom hans rum är på ovanvåningen i vårt hus så inser jag att det kommer att vara så att han kommer att ha en uppsättning av saker här nere där vi vistas om dagarna till skillnad från W som i båda våra hus har haft sitt rum på bottenvåningen.
Jag gillar ordning och reda. Att saker har en bestämd plats, alltså måste jag fixa någon bra förvaring att stoppa leksakerna när de inte leks med.
Kollade på Ikeas hemsida och kom fram till att några vita Agenkorgar av den största storleken vore både praktiskt och snyggt att ha i matrummet eller kanske vid köksön.

Bild:Ikea.com

Igår åkte jag och M till det blågula varuhuset för att inhandla dessa korgar som det enligt hemsidan skulle finnas 33 stycken av.
Väl där blev jag slussad från oasavdelningen till lagret till spara och förvara, tillbaks till oasen och sen till bokhylleavdelningen utan att hitta några korgar.
Tillslut inser de att de är slut och att de har glömt bort att uppdatera på hemsidan.
Korgarna väntas komma från Tyskland inom tre veckor (men kan likaså komma idag). Jag blev uppmanad att kolla på Ikeas hemsida för att se när de finns på plats.
Det var ju just det jag hade gjort sa jag till dem och där står det att det finns 33 stycken.
Då ber de mig att räkna bort de 33 så om antalet är 33 så finns det inga korgar hemma men om det står 55 så finns det alltså 22 Agenkorgar på varuhuset.
Borde de inte ha förmågan att uppdatera en sådan viktig funktion på sin sida!?
Nu är ju jag lyckligt lottad som bor i en stad med Ikea men de som åker långt för att köpa något som enligt hemsidan finns är det ju inte så roligt för...

När jag ändå neggar så ska jag passa på att muttra på alla med bil som parkerar på familjeparkeringen UTAN att ha varken barn eller barnvagnar i bilen.
Under tiden som jag stod och lastade ur vagnen och i med M igår så parkerade två bilar på det som är tänkt att vara till oss med barn och vagn.
Är det inte otroligt att om man åker ensam till Ikea eller tillsammans med en väninna att man då måste ställa sig på de extra breda parkeringsrutorna. Orkar man verkligen inte gå 30 extra steg och ställa sig i nästa rad!?
Under tiden jag stod där så fick en mamma med stor bil lastad med två barn och vagn snällt parkera på en "liten" parkeringsruta. För att två andra inte har vett och etikett med sig när de sticker näsan utanför dörren.

Nu ska jag hälla i mig en vitlöksdrinks. Kanske inte det godaste men toppenbra i dessa förkylningstider.


Vad var det på faten?

Jag har fått flera mail om vad det är för kakor på bilderna från lilla M:s dop så för er som är intresserade kommer här namn på vad vi bjöd på.
Respektive kaka är länkad till recept.

Mintrutor

Syltkakor

Kokostoppar

©HUSnrNIO

Muffins med frosting

©HUSnrNIO

Mördegsstjärnor

Enkla maränger (recept hämtat från "Sju sorters kakor")

Kanelkakor

Chokladbollar

Choklad och jordnötsgodis (syns främst på bilden)

©HUSnrNIO

Kanelbullar

©HUSnrNIO

Tårtorna är sockerkaksbotten med olika fyllningar.
1. Jordgubbssylt blandat med grädde, marsankräm, lite mera grädde och lock av marsipan.
2. Som ovan
3. Mosad banan, marsankräm, lite mera grädde och lock av marsipan.
Som dekoration har jag kanderade rosenblad, florsocker och chokladbokstäver/siffror.
Det fanns även en fjärde tårta där jag hade marsankräm, mosad banan, ananas och spritsad grädde ovanpå. Denna tårta fanns med i bilen som mina föräldrar krockade med så de smakerna får provas en annan gång.

©HUSnrNIO

En prins i klänning

Har suttit och plockat ut lite bilder från dopet som ska framkallas och skickas hem till min mormor som vistas på sjukhus.
Redigerade några av dem lite smått i photoshop och kunde inte låta bli att sätta ihop ett litet kollage med bilder från gårdagens köksbordsfotosession när jag ändå hade programmet öppet.

Valet av dopklänning till M var enkelt.
När W döptes lånade vi klänning på min arbetsplats och det gjorde vi även nu.
Visst kan jag tycka att det vore underbart att ha dopklänningen hemma och den kanske kunde gå i arv men då jag älskar linneklänningen som KL har sytt så var valet enkelt.
Samma klänning hade alltså W på sig när hon döptes i april 2004.

Klänningen har broderade blommor på livet i beiget och vitt.
Runt nederkanten av klänningen återkommer dessa blommor och finns med runt hela.
Enkel i modellen och otroligt vacker tycker jag.


©HUSnrNIO

Inatt har min förkylning tagit omtag på mig så nu blir det en halvotäck shot bestående av kokt vatten, honung och pressad vitlök.
Yammi!


Fotad kille

När W döptes så var jag så dum och lånade inte med dopklänningen hem för fototagning.
Något jag som fototokig ångrat flera gånger.
Den här gången såg jag däremot till att få med den underbara linnedopkläningen (som även W döptes i), skapad av en kvinna i min kör, hem och idag har vi haft fotosession här hemma.
Med hjälp av Ikeas badbalja, lite kuddar och svart tyg har jag och M huserat på köksbordet i förmiddags till konstiga blickar från två stavgående förbipasserande pensionärer.

Förhoppningsvis lyckades jag fånga ett eller flera ögonblick som jag kan använda till doptackkort.

©HUSnrNIO


Lilla M:s dopdag

Så har äntligen lilla M blivit döpt.
Den efterlängtade dopdagen i lördags blev en fin dag.  
Vad lyckligt lottad jag är som har sådana vänner som gjorde att M:s dopgudstjänst blev den fina, lugna, ljusa och minnesvärda högtid som jag önskade.
W ville inte sjunga om inte jag spelade och hon ville stå bakom flygeln så ingen såg henne. Men det var lätt ordnat. Jag spelade och hennes ljusa och tonsäkra röst ljöd i kyrkan.
E sjöng "Älskade barn" med assistans utav LC (som spelade) eftersom hon blev rörd till tårar.

Efter dopgudstjänsten bjöd vi in till dopkaffe i kyrkans café.
Äntligen fick de hembakta kakorna och tårtorna plockas fram och bjudas på...

Presentbordet var fullt utav härliga presenter till lilla M som W glatt hjälpte till att öppna med suckar för att hon själv skulle kunna tänka sig att ha hälften av grejerna.
Han fick bl.a kläder, nappburk från Cult design, en Brio lära-gå-vagn, mjukisdjur, underbara och roliga böcker, pengar, en namntavla från Isa Form, en lära-gå-stol, billkkuddarna från Åhléns, byggklossar, servis och till alla presenter fanns det ju självklart ett fint kort med några handskrivna rader att spara.

Själv var jag från en halvtimme före dopet och under resten av dagen halvt frånvarande.
När det är en halvtimme kvar till dopet får L ett telefonsamtal från min mamma (min mamma och pappa skulle åka till dopet i sin bil eftersom vi andra skulle vara där lite tidigare).
Jag som har fullt upp med M och sången i kyrkan förstår inte vad som händer förrän en stund senare när MÅ kommer och ursäktar sig att hon är sen pga en olycka. Det tillsammans med att jag tyckte att det var konstigt att G kom med grejer ur min mammas och pappas bil in i kyrkan får mig att förstå vad som har hänt.
Jag ger M till någon och rusar ut tillsammans med MÅ som är präst.
Springer med dunkande huvud mot ambulanserna och polisbilarna bakom kyrkan.
En bil har kört i hög hastighet rakt in i min mamma och pappas bil.
Min pappa har skärsår på armen och handen och min mamma sitter redan i ambulansen och klagar över smärta i sidan men annars mår de bra.
Mamma åker med ambulansen och kommer i slutet av dopkaffet till kyrkan. Pappa är med hela dopet.
Jag är tacksam över att de lever men att stå där framme och se pappa sitta ensam var jättejobbigt.
Tankarna maler på om vad som kunde hänt, vad de gör på sjukhuset med mamma osv och fortsätter så resten av dopet. 
Det är då som alla dessa människor runt omkring blir så viktiga.
Som att rensa ur en mosad bil, att se till att pappa plåstras om när det blöder igenom, att jag kände mig trygg med alla som var med i dopgudstjänsten osv.

Idag är mina föräldrar hemma i skåne igen.
Min storebror kom och hämtade dem igår då min pappa inte orkade hyra bil och köra de 43 milen hem, trots att han är yrkeschaufför. De är trötta men mår bra trots allt. 

Min mamma fick se filminspelningen från dopgudstjänsten.
Lilla M:s fina dopdag!



©HUSnrNIO

Bilder från dukningen, kakbordet, tårtorna, en finklädd W och morfar med lilla M.

200 eller 250?

Igår bakades det här hemma för första gången på ganska länge nu något som inte är tänkt att bjudas på vid lördagens dopfest (hörde hur W berättade för mormor och morfar att kakorna i frysen får man inte äta nu för de ska vi ha på M:s dop) här hemma.
Det blev semmelbullar med recept taget ur Leilas bok A piece of cake. Vad annars för jag kan inte baka någonting just nu verkar det som utan att checka i boken om det möjligtvis inte finns ett Leilarecept på det vi tänkt göra...

Kanske hade det med vår halvrisiga ugn att göra men gradantalet fungerade inte med det som stod i boken.
Med 200 grader och gräddning 6-7 minuter i mitten av ugnen hände ingenting.
Bullarna stod ljusa på plåten och sög åt sig värme utan att bli färdiga.
Min mamma, som är här den här veckan, sa att hon alltid bakar bullar med graderna inställda på 250. Vi gjorde det och vips så blev bullarna härligt gyllenbruna och klara på 7 minuter.
250 grader är även det som står på vetemjölspåsen.

Leila som har blivit något av en guru i vårt hem, inte för alla kanske utan mest för mig och W eftersom det är vi som står för bakningen, kan inte ha fel så det är vår ugn som inte värmer tillräckligt.
Säger vi iallafall.
Mamma, som alltid bakar med ugnen på 250, vill dock påstå något annat...


Otroligt gott! Mycket godare än konditorisemlor!

©HUSnrNIO


Kristyr

Små bilder på dopbarnet (som inte är så suddiga som det ser ut på den förstorade bilden) fastsatt på små pluppar (ca 3 cm) gjorda av kristyr att läggas på borden vid lördagens dopfest.
Jag har gjort kristyren extra fast och sen har de legat på tork i två dagar så nu är de stenhårda och går inte sönder om man tar på dem. 

©HUSnrNIO

Jag har också skurit till små gröna dubbelvikta lappar och skrivit vad det är för kakor och de olika fyllningarna på tårtorna vi bjuder på. Vet ju med mig att bland gästerna finns t.ex de som är allergiska mot jordgubbar och med en liten lapp bredvid slipper man svara på frågan om vad det är för tårta.
Är så inställd på antalet gäster att jag skar till 36 lappar av bara farten men inte har jag bakat 36 olika sorters kakor heller!!!


Syskon

Lite bus är alltid kul!
Bredvid den golvkrålande W hamnade lilla M.
M som just nu tycker att det finaste som finns är långt blont hår.
Han är snabb med sin lilla hand och när han väl fått tag i håret så släpper han inte gärna. 
Inte är det lätt att få loss fingrarna som ofta är kalla och blöta nu förtiden heller. Det är som att han mejslar in hårstråna mellan alla sina fingrar.

Ofta förundras jag över det otroliga i att dessa två små vackra människor är mina barn♥

©HUSnrNIO


Lån av syster

Jag plockade lite i alla påsar som står intryckta lite här och där på krypvindarna och hittade den här slitna jeansjackan som W hade på sig våren 2004.
Nu är det ju fel årstid för att använda den på M men att testa inomhus går ju alltid bra.
Den var dock lite stor för den lilla modellen för kommentaren från storasyster när hon såg det första kortet var "vad tjock han ser ut".
Fnys heller...!

Bilder:HUSnrNIO©

M har börjat krångla nästan varenda gång han ska äta under dagtid.
Han äter en kort stund och sen vrider han sig och vill inte äta eller ligga kvar i matställning sas.
Ibland när jag byter sida så går det bra och han äter men oftast är det samma visa då. Han äter en kort stund och sen blir han arg och skriker om jag inte tar upp honom.
Då kan han genast suga ljudligt på fingrarna och/eller inte verka nöjd med tillvarom direkt vilket gör att jag tror att han är mer hungrig och att jag kanske inte har tillräckligt med mat
Nu förstår ju jag också att så länge han ökar i vikt och inte skriker dygnet runt så får han i sig vad han behöver (han kräks ju fortfarande upp en del överflöd) men i kombination med att jag har bommat  vägningen de senaste veckorna och detta krånglande när jag upplever att han knappt äter något alls så funderar jag ju en del.
På natten däremot så går det nästan alltid bra.
Han äter intensivt utan att släppa taget och vill sen sova vidare. Sen en liten tid tillbaks kan han vilja äta vid elva, två/tre och ungefär vid sju/åtta och ganska ofta även en gång mellan två och sjupasset.
Detta gör mig tröttare än tröttast.
Har han vänt på dygnet när det gäller matintaget?
Givetvis är det ju så att han för varje dag som går ägnar sin omgivning mer och mer intresse. Något som gör att han har svårt att koncentrera sig på att äta när det finns så mycket kul att ha koll på runt omkring.
Ibland när jag kan försöker jag att gå undan och ge honom mat men det är ju inte alltid som det går heller.

Ska ta mig iväg till bvc och väga honom på tisdag. Behöver få lite bekräftelse på att han går upp i vikt som han ska.


Hälsningskort

Idag när jag letade efter en sak i byrån i hallen så hittade jag alla korten som kom till M när han föddes.
Hade glömt bort vart jag hade lagt dem och vilka som hade skickat en hälsning.
När vi väl kom hem, efter tre dagars vistelse på avdelning elva, så bröt M:s första kraftiga förkylning ut som resulterade i besök på barnakuten, mjölkstockning och att jag var oerhört trött och sliten så korten hamnade i skymundan.
Nu, snart fyra månader senare, var det däremot väldigt kul att se dem och läsa vad alla skrivit.

Eftersom jag själv tycker om att göra egna kort så tycker jag ju självklart att det är lite extra kul att även få handgjorda.
I M:s korthög finns det två stycken kort speciellt gjorda för honom. 
Ett är från familjen B gjort av min scrappande vän LB. Den härliga lejonstämpeln kommer från Panduro (om jag inte minns fel). 

Det andra handgjorda kortet kommer från Tiagirl och hennes hulliganer.
Detta kortet var överraskande och jättekul att få eftersom det är från någon som jag inte träffat irl utan bara utbytt ord via nätet med.

Tack till er båda för de fina korten som nu ligger i M:s minneslåda i väntan på att åren ska gå...



Bilder:HUSnrNIO©

Snö

Efter att ha drömt de mest konstiga saker blev jag väckt av W som hade en kurrande mage och var sugen på frukost.
Jag kunde knappt få upp ögonen. Kändes som grus innanför ögonlocken så när rullgardinen åkte upp och jag kisade ut fick jag gnugga lite extra för att verkligen se att det var en vintervärld utanför.
"Det snöar men det är inte julafton" konstaterade W högt när vi tre vardagskompanjoner tog vårt pick och pack och begav nerför trappen till köket.

Efter en kopp the kändes det något bättre men tanken på att det snart är kväll och dax att sova igen känns inte lockande. Jag är trött men M sover så korta pass om nätterna.
Men inte går jag och lägger mig för det. Nä, för när M skulle sova dagens första pass tog jag och rosaröda W på oss stövlarna och gick ut för att skotta snö.
Det var härligt skönt ute så när skottningen var avklarad byggde vi en snölykta och sen blev det snöänglar på baksidan.

Dax för lunch!

Vår vintervärld







Bilderna tillhör:HUSnrNIO©


Full frys

Om en stund kommer M:s blivande faddrar på fika och dopprat men jag har inget att bjuda på till kaffet.
Tänk, jag måste vara den enda människa som har frysen full med bullar och kakor och ändå inget sött att bjuda på.
Allt i frysen är till dopet och gjort i antal 40 så man kan få varsin bulle/kaka. Av småkakorna finns det ca 60 så det kan slinka ner mer än en av varje sort om nu någon skulle vara lite extra sugen.
Kanske skulle man kunna norpa lite ur någon låda...

Men som tur är så har jag ju apelsin och mandelmassekakan, den som chokladöverdraget sprack på vid uppskärningen. Den ska vi inte bjuda på till dopkalaset för den ser ganska bedrövlig ut. 
Den får det bli idag.
Hur lät det där egentligen...

I frysen...

Bild:Privat©

Hälsa

Nu börjar helgen gå mot sitt slut och det känns faktiskt skönt.
Vardagens struktur skapad av mig själv tillsammans med barnen är något som jag tycker om men nu tänker jag inte på den utan på det kommande dopet av vår lilla prins.
Samtidigt som jag vill njuta av det underbara att döpa M och allt som kommer att hända och upplevas under den dagen ska det bli skönt när det är över.
Att jag inatt haft ont i magen och från och till under gårdagen (och även lite idag) mår ett uns illa är en del av förklaringen till att jag vill skynda på dagarna lite extra.
Jag inte bara avskyr kräksjukan utan tänker på att om vi drabbas så tvingas vi ställa in dopet. Något som skulle kännas fruktansvärt tråkigt att behöva göra.

Som relativt nybliven förälder så får jag mail från bl.a "Allt för föräldrar-din familj på nätet". I det senaste mailet var det en artikel som hade rubriken "Kräksjuka? Nej tack!" som jag givetvis klickade på.
Kanske kunde man få några nya och ännu oprövade tips på hur man kan klara sig undan denna avskyvärda grej. Det kanske t.o.m hade utvecklats ett piller som man kunde ta för att slippa få det tänkte jag hoppfullt.

Utdrag ur artikeln:
"När vi möts igen på jobb, skolor, förskolor och i kollektivtrafiken efter längre lov så möter vi också varandras nya bakterier.
Var noga med handhygienen. Om hela familjen kan äta mycket frukt och färgrika grönsaker, undvika stress och sova ordentligt är det toppen!
Den som är utvilad och mår bra håller sig friskare visar nya studier.
Ät vitpepparkorn när du misstänker att kräksjukan är på väg. Vitpeppar sägs bilda ett ämne som magsjukebaciller inte gillar.
Frossa i antioxidanter (de finns i röda frukter och grönsaker... desto mörkare röd eller blåsvart färg, desto bättre. Grönt te, blåbär, rödkål eller röd paprika innehåller riktigt mycket antioxidanter)".

Något immunpiller stod det däremot inget om!

Ytterligare tips på hur man behåller hälsan i virustider:
1.  Håll er undan folk som hostar och nyser
Försök att undvika andra människors nysningar eller snoriga ansikten.Lär också barnen att de ska vända sig bort när de nyser eller hostar.

2. Tvätta händerna oftare än vanligt 
Tvätta er varje gång ni har varit på offentliga platser som i köpcentrum, på gymet, åkt kollektivt eller på andra platser där många förkylda människor vistas.

3.  Tvätta händerna före maten
Ät aldrig utan att ha tvättat händerna, och torka barnens händer på en våtservett om ni är på resa. De äter ju som bekant gärna med händerna :-)


4. Håll extra rent hemma
Var lite extra noga med städningen av till exempel leksaker och dörrhandtag. Var inte nojiga men torka gärna av ordentligt i förkylningstider.

5. Byt inte baciller med dina vänner
Om någon i din närhet är sjuk, så undvik gärna att dela mat, dryck, handdukar och liknande mellan er.

6. Ät bra!
Fyll hösten med frukt och grönt, så ni får i er alla viktiga vitaminer och mineraler som kroppen behöver. C-vitamin i kombination med zink sägs vara effektivt mot förkylningar.


7. Frossa i antioxidanter
De finns i röda frukter och grönsaker... desto mörkare röd eller blåsvart färg, desto bättre. Grönt te, blåbär, rödkål eller röd paprika innehåller riktigt mycket antioxidanter. Läs mer om antioxidanter här »


8. Motinera mera, och gärna utomhus
Inomhus i gym och omklädningsrum trivs bacillerna. Regelbunden träning är en grundförutsättning för att bygga upp bra motståndskraft mot envisa förkylningar!


9. Sov ordentligt
Då kan kroppen tillgodogöra sig alla nyttiga vitaminer och din dagliga dos motion.

10. Försök att undvika stress
När kroppen är stressad är den mer mottaglig för sjukdomar.


11. Uppdatera ditt förkylningsapotek
Bra att ha är pappersnäsdukar, våtservetter och handsprit. Liksom halstabeltter, hostmedicin och nässpray som  kan lindra besvären om förkylningen slår till.


Samtlig information är hämtad från Allt för föräldrar -din familj på nätet.

Nä nu ska jag sprita mina händer och mosa i mig en RÖD paprika och sen är jag förhoppningsvis på topp igen. 


Utmärkelse


Jag har fått den fina awarden av "Snöstjärna presenterar Life as we know it".
"Du har en underbar mammablogg. Tack för att du skriver som du gör
så jag får ta del av er vardag! KRAM"

Överraskande och superkul att få. Tack Nina!

Egentligen ska man skicka vidare awarden till andra bloggar som faller en i smaken lite extra men jag tycker det är svårt att välja bland alla bloggar som finns under favoriterkategorin på datorn att jag tyvärr inte brukar göra det. Och inte gör jag det den här gången heller...
Istället - alla ni som har en "mamablogg" där jag brukar lämna ett spår vill jag ge en award till. 
Tack för härliga bloggar!



För en tid sen fick jag även denna award av härliga Malin för att jag "sammanstrålar småbarnslivet med vackra ting". Malin har en blogg som är fylld med ord, vinklar och läsvärda betraktelser. Bloggen "Malin B" Blogga, mitt sätt att umgås.
Tack så jättemycket Malin!  
Jag skickar även den här awarden vidare till alla er bloggare med härliga, roliga, inspirerande och upplyftande bloggar som jag brukar läsa.
Ingen nämd ingen glömd.

Ha ett trevligt slut på lördagkvällen!

Mjuka bilar

I doppresent av kära IE får lillebror de härliga och mjuka lekbilkuddarna från Åhlens som jag spanat på mer än en gång. 
Eftersom IE bor i en liten håla (hmmm, vågar inte skriva ut vilken efter det uttalandet) så fick jag offra mig och ta en tur till Åhlens och hämta dem själv.
Något som jag så gärna gjorde.
Efter en ganska ruff provkörning av storasyster, bl.a över mina ben som ledde till en vurpa in i bokhyllan, står de nu och ser fina ut på hans rum och väntar på att det ska bli doplördag eller kanske på att han ska kunna sitta av sig själv rättare sagt...
Tills dess har jag på känn att storasyster kommer att hålla dem i trim. Det är ju inte bra om en bil står stilla för länge!

Bild:privat©

Ni som blir sugna på att köra bil hemma i vardagsrummet så finns bilarna att köpa på Åhléns.


Älskar, älskar inte

Kanderade rosor som dekoration på doptårtan är vackert tycker jag och tog med mig W och M till blomsteraffären.
Väl där var det lång kö (verkar vara många som fyller år den 14 januari) men det gjorde ingenting för alldeles bredvid kassan fanns det en stor vas full med vide.
W var alldeles fascinerad av de mjuka duniga små videungen som hon kallade dem. Hon talade om för alla som fanns i affären (hon pratade lite högt) att nu skulle hon stå där och känna på dessa ända tills det var vår tur att betala blommorna för det är sådana som hon ska sjunga om på lillebrors dop.
När vi skulle gå därifrån ville hon att vi skulle köpa med oss hela vasen. 
Jag lyckades dock avstyra operation "rädda videungen från blomsteraffären" med att börja prata om smarrig fika. 

På kvällen kanderade vi rosenblad och några av de gröna bladen. 
Egentligen ville jag haft gröna rosor men det fanns konstigt nog inte...!
De röda kändes inte alls bra, de gula hade för små blomblad, de vita var visserligen jättevackra men jag funderar på att ha vit dekormassa på tårtan och då syns de inte så föll valet tillslut på två svagt lilarosa rosor.

När man ska kandera något blandar man äggvita och vatten (en äggvita och en msk vatten). 
Man bryter försiktigt av rosenbladen. Ungefär som när man var liten och gjorde "älskar, älskar inte" bara att nu kostar det 40 kronor per blomma att få veta att han inte älskar en.
I blandningen doppar man sen rosenbladen och låter dem rinna av något på tex bakplåtspapper. Sen strör man socker över dem.
Eller så kan man göra som jag, tappa hela sockerpåsen på dem, så att man får springa in till grannen för mer för att kunna slutföra projektet.
Sen är det bara att sockra på den andra sidan och låta dem ligga på tork i tolv timmar. 
Rosenbladen håller i kylskåp i ca en månad.

Bilder:Privata©


Minnesbok

När W skulle döpas (11 april 2004) köpte jag en bok. 
En bok med tomma blad som jag dekorerade på utsidan och som jag tänkte skulle fyllas med ord från nära, kära och vänner.
Det började med hennes dopdag, boken fylldes med hälsningar i olika längd, sen har boken kommit fram varje år som det är födelsedagskalas.
Några skriver medan andra bara bläddrar i boken och tycker det är kul att läsa vad andra har skrivit.
Några dagar före W.s femårsdag gjorde jag en liten intervju med henne som jag skrev ner i boken.
W har även ritat en teckning som blivande femåring. När hon fyller sex år ska hon rita en ny så ska vi se om den ser likadan ut säger hon.
Boken är en kul minnesbok att bläddra en stund i i framtiden.

Självklart ville jag även göra detsamma till lilla M.
Igår blev hans bok färdig.
En massa tomma blad att fyllas med hälsningar och annat smått och gott med början på hans dopdag.





Bilder:Privata©

Små Händer

M älskar sina händer och fingrar.
De hittar munnen mest hela tiden nu. Om nappen redan finns på plats så åker den oftast ut för att göra plats för de goda fingrarna.
De måste smaka ljuvligt så som han smackar och suger på dem. Favoritfingret just nu är tummetott.
Efteråt kan man få sig en klapp på kinden av en knubbig, blöt och kall liten hand ♥

Bild:Privat©

Zzznark

Så här såg det ut på W:s rum i måndags kväll.  

Bild:Privat©

M somnade i sackosäcken och W sov gott i sin säng.
Fridfullt och lugnt snusandes båda två.
Det är så här jag skulle vilja ha det varje kväll, gärna runt klockan åtta.
Inser att om jag ska kunna vara en mamma under min mammaledighet som inte ständigt driver omkring i en dvala av trötthet och är lättirriterad behöver jag både sömn och egen/vuxentid. Gärna en liten portion av det varje kväll.
En stund när jag bara behöver tänka på mig själv och ingens behov behöver uppfyllas.
Härligt lyxigt.

Nu ska jag räkna ihop hur många som kan tänkas dyka upp på dopet nästa helg och göra en scanning av kakorna i frysen och se om det behövs bakas några fler utav någon av sorterna.
Sen blir det morgontoalett av lilla prinsen.

Nä tvärtom blir det. Mitt lilla kräkbarn kräktes just upp en deciliter och behöver akut avsköljning.

Önskar mig nån som kan vispa

Tänk, varje morgon när jag slagit upp ögonen till M:s gnyende den senaste veckan har det känts som att jag inte kommer att kunna resa mig ur sängen.
Det tar verkligen emot och jag får kämpa för att resa på mig för att ge honom nappen.
Visst har jag varit trött före veckan som passerat men sen jag förkyld är tröttheten nästan knockande just då på morgonen.
Det går genast lite bättre efter en kopp the och lite sysslor.
Resten av dagarna är jag "bara trött" inte på gränsen till handlingsförlamad.
Tänker att jag måste ändra på något. Antingen måste jag tvinga mig till att försöka somna en liten stund på dagen när M sover (och om det fungerar för W) eller så måste jag gå och lägga mig tidigt när M sover sitt tidiga kvällspass.
Är väl inte så svårt tänker ni men jag är expert på att ha en massa att göra och tankar som fladdrar runt i huvudet på mig så sova på dagen ahr aldrig varit något för mig.
Det går inte!
Men kanske kan jag lära mig...
Att gå och lägga mig tidigt på kvällen är inte heller så kul. När W väl har somnat så är det ju trevligt att kunna få lite vuxentid i soffan.
Nu är ju lilla M förkyld själv sen natten till lördagen och då sover han inget vidare på natten så självklart blir min trötthet större just nu.
Nog om detta ilandsproblem och till ett annat istället.

Jag vill ha en ny hjälpreda i köket!
En stilig karl med ett bländande leende i ett litet förkläde tänker ni men så höga krav har inte jag. Nej då!
Jag vill ha en ny elvisp.
Hur ska man kunna vispa ihop ägg och socker pösigt med en gammal Philips elvisp som knappt orkar röra på sig?!
När jag flyttade hemmifrån efter nian roffade jag åt en elvisp som hade varit min brors.
Samma elvisp har sen flyttat med mig på resten av mina äventyr.
Det är nu 18 år sen den första flytten.
Säg att vispen var ganska ny då när jag tog den men ändå, det är arton år sen! Den vispar bara runt runt i små cirklar, lite hackigt och ibland lossnar visparna från själva handtaget.

Tänk att ha en Kitchen Aid i köket. En som vispar ihop de fluffigaste kakorna av sig själv utan att man behöver hålla i den hela tiden.
Man kan ju alltid drömma...

Bild på min gamla trotjänare:

Bild:Privat©

En sån här skulle gärna få flytta in:

Ja, jag skulle bli mäkta glad att få en av de här också:

Sköna söndag

En söndag i hemmets lugna vrå.
Skönt att avsluta en ganska jobbig förkylningsvecka med att inte ha något inbokat. Man kan göra vad man vill. Egentligen stämmer inte det eftersom det fanns saker som borde göras. Som städning av toaletterna och tvätta flera maskiner smutstvätt.
Medan L gjorde det tråkiga fixet så bakade jag och W.
Till dopet så klart om ni inte redan hade gissat det!

Idag blev det mintchokladrutor gjorda i långpanna och muffins.
Jag älskar att baka i långpanna. Härligt enkelt att bara stjälpa upp all smet på bakplåtsklädd plåt och skjuss i i ugnen!
Glasyren improviserade jag ihop av smält smör, florsocker, kakao, vaniljsocker och pepparmintsolja. Receptet innehöll egentligen en glasyr gjord på smält blockchoklad men jag kände mig less på blockchokladsöverdrag och skippade det.
Det andra baket bestod av en tredubbelsats av Leilas muffins.
Jag valde att göra hennes goda grundrecept för min tanke är att dagen före dopdagen ska jag ta upp dem ur frysen och tillskansa dem en härligt grönfärgad frosting med en punschpralin på toppen.
Inbillade mig att det var lättare att behålla muffinsen fina om jag fryste dem utan frostingen.


Bild:Privat©

Recept Mintchokladrutor
3 ägg
3 dl strösocker
150 g smör
1½dl mjölk
4 droppar pepparmintsolja
4 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
4 msk kakao

Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa ägg och socker poröst. Smält smöret, tillsätt mjölken och låt blandningen svalna. 
Tillsätt pepparmintsoljan.
Blanda vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker och kakao väl. Rör ihop detta med äggsmeten.
Bred ut smeten i en bakpappersklädd långpanna. Gräddai nedre delen av ugnen i ca 25-30 minuter.
Känn med sticka att kakan är torr.
Låt svalna.
Bred på glasyr (i receptet stod detta: 200g mintchoklad eller mörk blockchoklad som smältes. Klicka i 2 msk smör och rör tills det är smält.)
Skär kakan i rutor.

 
Bild:Privat

Receptet på muffinsen hittar du här

Go kväll!


Dopkonfekt

Idag har varit en dag med lite förberedelser inför det kommande dopet (ni som tycker att jag bara tjatar dop kan sluta läsa här).
Snoriga (inatt blev M förkyld) gjorde vi en snabbshopping på stan (min magsjukeskräck som är större än någonsin i den här månaden hindrar mig från att strosa omkring bland folk) .
Medan L shoppade kalsonger på Dressman stod jag och W på Panduro och beundrade vackra sidenband.
Tillslut föll valet på ett vitt smalt band och fyrtio cellofanpåsar.
Blev även ett stopp på en godisaffär för att hitta något att stoppa i påsarna. Jag hade velat ha chokladhjärtan, helst inslagna i glansigt grönt papper, men det fanns inte.
Antalet godisaffärer med lite större utbud och presentartiklar är det dåligt med i den här staden. Affären jag hade siktat in mig på hade tydligen stängt igen.

Blev en tur till jobbet för att kopiera lite noter och för att W skulle få testa att sjunga i mikrofon.
Har ganska klart för mig vilka solosånger och vilka psalmer vi ska ha.
När W döptes var ungdomskören, bestående av arton tjejer, med och sjöng vilket var helt underbart. Den här gången ska M:s båda storasystrar sjunga varsin sång.
E har sjungit många gånger offentligt men för W är det första gången om man bortser från en liten snutt på fasters bröllop för ett och ett halvt år sen.
W ville sjunga Mariah Careys "All I want for christmas" men efter att ha pratat om att det är mer en vuxensång och kanske inte riktigt en sång till M som ska döpas så valde hon "Sov du lilla videung". Ett bra val på ett vinterdop tycker jag.
Jag transponerade ner den en ton och sen sjöng hon för full hals.
Hon har lagt sig till med ett litet vibrato på ungefär varannan ton. Förstår inte vart det kommer ifrån men det är ganska gulligt att se henne stå där och sjunga med inlevelse hållandes den ganska stora mikrofonen i handen och "bölja" på.

Väl hemma har jag klippt ut de enkla servettringarna och påscirklarna jag gjorde i publischer i början av veckan.
Tänkte ha vita servetter (alltså inte den röda på bilden). På servettringen finns ett grönt hjärta där det står M:s båda namn och dopdatum.
På cirkeln står detsamma fast skrivet runt med ett litet grönt hjärta som avdelare. Cirkeln gjorde jag två hål i och knöt fast den i cellofanpåsen med sidenbandet.
Att ge en liten gåva till gästerna att ta med hem, dopkonfekt, är en gammal tradition som än idag är vanlig t.ex i Frankrike. I de nästan fyrtio påsarna hamnade det istället för chokladhjärtan två stycken små polkagrisar.


Bild:Privat©


Sovsnusning

När W var ungefär en och en halv månad började hon ta med sin hand på sitt öra väldigt ofta.
Hon fingrade på örsnibben och innan hon fick riktig styr på fingrarna var de även inne i örat och grävde.
Eftersom det hör till att oroa sig som nybliven mamma (jag läser just nu "Det första året" av Katerina Janouch och hon tillåter minsann att jag oroar mig även om min sambo är typiskt manlig och inte gillar det något vidare) så tog jag upp det med bvc sköterskan som sen gick vidare med det så att W fick öronen kollade.
Öronen såg bra ut då men ändå fortsatte hon.
Något som hon gjorde under nästan tre års tid - när hon var trött (nu blir det nån enstaka gång bara). Med åldern kom fingerfärdigheten och öronsnosandet stannade vid örsnibben.
Ibland när hon satt i famnen och var på väg att somna kunde hon vilja gosa med min örsnibb också.

I förra veckan la jag märke till att innan M somnar tar han ofta sin ena hand och har den på huvudet. Hans små fingrar gräver rytmiskt mot huvudet tills han somnar.
Han har gjort det flera gånger nu och en dag hade han små sår i huvudet efter handens grävande. Det var då jag kom på att om han ska bete sig så varenda gång han ska sova så måste jag ha stenkoll på hans naglar så inte de blir för långa!
Det är så sött att se den lilla handen gosa med den fortfarande ganska kala hjässan.


Bild:Privat©


Fraktfritt & Koder

Ända tills på söndag kan man handla fraktfritt hos Isa Form.
Något som jag ska göra, eller det är inte jag som ska handla utan mina föräldrar. De ska köpa en tavla till M i doppresent som jag har lovat att beställa åt dem.
Något som jag så gärna gör!

Imorse surfade jag på ett tips på en rolig sida hos Jennyshus där man kan göra en streckkodstavla (barcode) eller kanske som jag också funderar på, att skriva ut streckkoden och använda på någon layout.
Du kan t.ex skriva in barnens födelsedatum, datum när man förlovade/gifte sig (om man nu håller på med sådant) eller några andra trevliga siffror.
Spara barcoden och öppna i t.ex word och gör om till önskad tavelstorlek.




K som i kokos och kanel

La i femmans växel och lyckades dopingbaka lite under seneftermiddagen trots den rådande tröttheten.  
Leilas bok (ja jag vet att jag nämt Leila enormt mycket den senaste tiden) slog i stort sett upp sig själv på Kokostoppar och Kanelkakor så det var bara att hänga på.
Kände mig riktigt pigg i två timmar men nu är det inte riktigt samma nivå på mig längre.
Men vad gör det (så länge jag inte är sängliggandes) för nu står det två burkar med kakor i frysen!

Bild:Privat©

Här och här hittar ni receptet till Kanelkakor

Recept Kokostoppar
50 g smör
2 ägg
5 1/2 dl kokosflingor
1 dl strösocker
Skal av 1 lime
1 msk amarettolikör, rom eller punsch

ca 50 g mörk choklad


Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och blanda med övriga kakingredienser. Låt smeten svälla i ca 10 minuter. Forma till små toppar på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen i ca 10-15 minuter (beroende på storlek).
Kokos och choklad är gott tillsammans...
Smält choklad över vattenbad. Låt kakorna svalna och doppa sedan bottnarna (eller topparna) i chokladen. Låt stelna på bakplåtspapper.


Till kaffet

Förkylningen har mig i ett stadigt grepp och gör så jag inte orkar med alltför mycket aktiviteter.
Pushade mig till en tur med bilen för att fixa en liten pappersrundning med M:s namn på som jag har tänkt mig ha med i dukningen på det snart stundande dopet.

Spånar lite kring vad som ska bjudas på vid dopet.
Mördegsstjärnorsyltkakor och knäckkolasnittar är klara och kanske även apelsinmandelmassekakorna med chokladöverdrag som jag bakade igår. 
Ett kanske inslängt för att de blev inte fina när jag hade skurit upp dem. I receptet stod det att man skulle skära dem i rutor efter att de hade svalnat. Pyttsan heller! 
Det tjocka härliga chokladtäcket sprack ju då :-(

Någonslags cupcake med frosting bara måste jag ha med och kanske kärleksmums. Kokostoppar är en god klassiker.
Till jul gjorde jag Ernst choklad och jordnötsgodis och det var riktigt, riktigt gott. Kanske ska man ha med något litet gottigt också på kaffebordet...

Bild:Privat©


Nytt namn

Efter lite funderingar har jag bestämt mig för att ändra namnet på bloggen.
Att heta "HUSnrNIO" känns mindre utpekande än det tidigare namnet. En nia finns det ju på de flesta gator.
Verkar som att ju äldre jag blir desto nojjigare blir jag. Tittar mig omkring när jag är ute och shoppar och drömmer konstiga drömmar om mindre trevliga händelser. 
Det är som W säger, vi behöver en hund som håller vakt om natten! (för inte märker den snarkande sambon om det kommer någon och hälsar på inte).

Välkomna till HUSnrNIO och allt som snurrar däri!

Bild:privat©

You rock

Jag förundras över hur fort det går att lära sig nya saker och hur snabbt man influeras och tar in omvärlden när man är fem år.
I helgen provade W storebrors Xbox och spelet Guitar Hero.
På några minuter hade den söta lilla flickan med de blonda lockarna förvandlats till något som sjöng rock (dvs mest skrek), spelade gitarr och enoformigt upprepade orden "you rock".

Det går för fort för lilla mig... inte bara utvecklingen utan även plupparna i Guitar Hero!

Bild:Privat©


Elvafika

Egentligen skulle mitt "minska-i-omfång-och-vikt"projekt tagit sin början nu men eftersom jag nyss har klunkat i mig kokt vatten med honung (tycker inte om  honung) och vitlöksskivor (någonslags huskur istället för echinagard) i så behöver jag sannerligen något som smakar sött och gott.
Projektet får vänta tills jag orkar börja promenera med barnvagnen och det blir inte idag med värkande huvud. Nu blir det elvafika här med syltkakor bakta efter recept från Leilas "A piece of cake".

Bild:Privat©

Recept till ca 50 kakor
5½ dl vetemjöl
1 dl potatismjöl
1½ dl florsocker
300 g kallt smör
½-1 msk kallt vatten

Blanda vetemjöl, potatismjöl och florsocker i en bunke.
Tärna smöret och nyp ihop det med mjölblandningen.
Häll i vattnet och arbeta ihop till en deg. Knåda inte för mycket, degen ska precis gå ihop.
Lägg degen i en platspåse i kylen och låt den vila i minst en timme.
Sätt ugnen på 175 grader.
Rulla degen till små bollar och platta ut dem till kakor på en plåt med bakplåtspapper.
Tryck en grop med fingret i mitten av varje kaka och klicka i en knivsudd sylt.
Grädda kakorna i mitten av ugnen i ca 10 minuter tills de fått ljus färg. 


15 veckor


Bild:Privat©

Inatt slog M sitt tidigare sovrekord på fem timmar.
Han sov (med bara fyra korta nappisättningsbreak) från 23.45 till 06.15.
När båda barnen väl sover ska man ju verkligen passa på att sova själv. Jag försökte och försökte och försökte.
Efter att ha snutit mig, knaprat i mig nästan en hel påse Fischermans friend, två alvedon och slurkat i mig 10 ml av hostmedicinen Cocilana låg jag på dubbla kuddar och inväntade John Blund som kom någongång strax före ett.

Vid femtiden kom W och efter att ha stoppat om henne och med hes stämma kraxat fram "Jag såg mamma kyssa tomten jag" låg jag och inväntade att M skulle vakna och vilja ha mat.

Idag är lilla M 15 veckor gammal.
Intresset för omvärlden ökar för varje dag. Ibland är han så intresserad av sänglampan att det är omöjligt att få honom att äta längre än två sekunder i taget.   
Han älskar sina händer och kan ligga och snutta på dem länge, speciellt höger handens fingrar är roliga och goda att hålla på med.
Att sitta i knät och leka "prästens lilla kråka" får honom att kikna av ljud. Det låter som att det där riktiga skrattljudet kommer att dyka upp vilken dag som helst nu.
Han sover fortfarande i vårt sovrum. Spjälsängen står bredvid vår säng.
Det brukar bli två/tre sovpass under vår vakenhet. Ett vid förmiddag/lunchtid. Ett på eftermiddagen och ett lite senare på kvällen vid åtta/nio om han inte sovit länge på morgonen och vid lunch för då brukar det sista utebli.
Det är inga som helst problem att lägga honom på dagarna.
När jag märker att han börjar kisa med ögonen är det bara att gå upp och stoppa om honom och gå därifrån.
Någongång ibland vrider jag igång speldosan på sängmobilen.
Visst borde jag själv passa på att sova då, på dagen, när han gör det men jag har så himlans svårt att lägga mig på den sidan dygnet.
Är ju så mycket jag vill hinna med under sovtimmarna...

Nä, mer vitlök (jag stinker!) och alvedon...

Fem minuter

Inte superpigg idag.
Det var liksom väntat...
Är glad att jag inte är sängliggandes. Ännu.
Men faktiskt så känns det betydligt bättre efter en kopp the i mitt inre.
Ska nog hälla i mig en till.

Hur ska man kunna hålla sig på avstånd från ett ammande barn...
Om jag ändå bara hade fått klunka på Echingard så skulle jag inte bli sämre än så här!

Isas härliga tavla "Ge mig bara fem minuter..." ler småirriterande mot mig idag.

Bild:Privat©


A piece of cake

I julklapp av L fick jag Leila Lindholms bok "A piece of cake".
Jag är ett stort fan av Leila. Hon är otroligt inspirerande, bjuder på jättegoda recept och är en glad färgklick att ta del av på tv. Trots det har jag inte kommit till skott och köpt hennes bok så när jag nu fick den blev jag himlans glad.

Jag visste att boken skulle vara fylld med en massa recept från det man har sett på tv men inte att den skulle innehålla så många läckerheter.
Det finns allt man kan tänkas vilja bjuda på. Från småkakor till cupcakes. Rulltårtor till focaccia. Pajer till marmelader.
Och det mesta finns i flera varianter med en grunddeg som bas.
Allt toppas med snygga bilder, snyggt teckensnitt och små ord från Leila innehållande tips och trix för att lyckas lite bättre med godheterna.
Ja, ni förstår, jag är totaly såld på boken...

På nyårsafton gjorde jag "New york blueberry cheesecake". En cheesecake som är otroligt god och skapar nästan lite condotorikänsla hemmakring.
Kakan kan jag tänka mig är ännu godare om jag hade hejdat mig och inte hade hällt på för mycket blåbär på toppen (som sjönk ner i kakan).

Bild:Privat©

Idag är en seg dag hemma hos oss.
L är råförkyld sen i torsdags kväll. Hans snorande och hostande får mig att få småpanik lite från och till.
Med M:s fyra förkylningar i bagaget, RS-virus varningar, ett barn som får öroninflamation så fort hon blir förkyld och ett eget huvud som inte känns tipp topp (förmodligen av trötthet) försöker jag att existera normalt vilket inte är så lätt hela tiden (måtte vi inte få vinterkräksjukan just nu också!).
Kanske ska jag ta tag i lite pyssel inför det snart stundande dopet för att skingra tankarna en stund.


Giftgrön är en god färg

Om man inte har något att hitta på så här på fredagkvällen kan man baka små söta mördegskakor.
Tänkte ha med dem på dopet när vår lilla stjärna döps.


Bild:Privat©

Recept
4½ dl vetemjöl
1 dl socker
200 g smör

Hacka samman mjöl, socker och smör, för hand i en skål eller i en matberedare.
Lägg degen i en plastpåse och låt vila i kylen i 30 minuter.
Sätt ugnen på 200 grader.
Kavla ut degen på mjölat bakbord. 3-4 millimeter tjock. Stansa ut figurer med pepparkaksformar.
Doppa figurerna i vanligt eller färgat socker och lägg dem på bakplåtspapper.
Grädda mitt i ugnen 6-10 minuter.


Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010 Totalt antal unika besökare Online nu: Bloggar av mammor och gravida
RSS 2.0