Så har äntligen lilla M blivit döpt.
Den efterlängtade dopdagen i lördags blev en fin dag.  
Vad lyckligt lottad jag är som har sådana vänner som gjorde att M:s dopgudstjänst blev den fina, lugna, ljusa och minnesvärda högtid som jag önskade.
W ville inte sjunga om inte jag spelade och hon ville stå bakom flygeln så ingen såg henne. Men det var lätt ordnat. Jag spelade och hennes ljusa och tonsäkra röst ljöd i kyrkan.
E sjöng "Älskade barn" med assistans utav LC (som spelade) eftersom hon blev rörd till tårar.

Efter dopgudstjänsten bjöd vi in till dopkaffe i kyrkans café.
Äntligen fick de hembakta kakorna och tårtorna plockas fram och bjudas på...

Presentbordet var fullt utav härliga presenter till lilla M som W glatt hjälpte till att öppna med suckar för att hon själv skulle kunna tänka sig att ha hälften av grejerna.
Han fick bl.a kläder, nappburk från Cult design, en Brio lära-gå-vagn, mjukisdjur, underbara och roliga böcker, pengar, en namntavla från Isa Form, en lära-gå-stol, billkkuddarna från Åhléns, byggklossar, servis och till alla presenter fanns det ju självklart ett fint kort med några handskrivna rader att spara.

Själv var jag från en halvtimme före dopet och under resten av dagen halvt frånvarande.
När det är en halvtimme kvar till dopet får L ett telefonsamtal från min mamma (min mamma och pappa skulle åka till dopet i sin bil eftersom vi andra skulle vara där lite tidigare).
Jag som har fullt upp med M och sången i kyrkan förstår inte vad som händer förrän en stund senare när MÅ kommer och ursäktar sig att hon är sen pga en olycka. Det tillsammans med att jag tyckte att det var konstigt att G kom med grejer ur min mammas och pappas bil in i kyrkan får mig att förstå vad som har hänt.
Jag ger M till någon och rusar ut tillsammans med MÅ som är präst.
Springer med dunkande huvud mot ambulanserna och polisbilarna bakom kyrkan.
En bil har kört i hög hastighet rakt in i min mamma och pappas bil.
Min pappa har skärsår på armen och handen och min mamma sitter redan i ambulansen och klagar över smärta i sidan men annars mår de bra.
Mamma åker med ambulansen och kommer i slutet av dopkaffet till kyrkan. Pappa är med hela dopet.
Jag är tacksam över att de lever men att stå där framme och se pappa sitta ensam var jättejobbigt.
Tankarna maler på om vad som kunde hänt, vad de gör på sjukhuset med mamma osv och fortsätter så resten av dopet. 
Det är då som alla dessa människor runt omkring blir så viktiga.
Som att rensa ur en mosad bil, att se till att pappa plåstras om när det blöder igenom, att jag kände mig trygg med alla som var med i dopgudstjänsten osv.

Idag är mina föräldrar hemma i skåne igen.
Min storebror kom och hämtade dem igår då min pappa inte orkade hyra bil och köra de 43 milen hem, trots att han är yrkeschaufför. De är trötta men mår bra trots allt. 

Min mamma fick se filminspelningen från dopgudstjänsten.
Lilla M:s fina dopdag!



©HUSnrNIO

Bilder från dukningen, kakbordet, tårtorna, en finklädd W och morfar med lilla M.