Minnesstunden över MJ berörde starkt igårkväll och det trots att de flesta talen var opersonliga och en hyllning till artisten MJ (kan inte annat än hålla med Ronny Svensson och hans kollega under direktsändningen om att the King of pop borde ha fått höra dessa hyllningsord när han fortfarande var i livet) istället för att prata om människan MJ.
Det var de något mer personliga orden från bl.a Brooke Shields som tillsammans med musiken och inte minst dottern Paris ord som fick tårarna att trilla på oss.

W som nu har sommarlov när vi har semester är uppe lite längre om kvällarna (och sover fantastiskt nog också lite längre på morgnarna) satt med i soffan och såg en del av minnesceremonin.
Hon berördes av den sorgliga känslan och sa vad hon tänkte om MJ:s död mellan tårarna.

"Jag vill inte att han ska va död, jag vill ju träffa honom. Kan jag aldrig göra det nu? Han sjunger ju så bra, jag vill också sjunga så för jag är ju fem år nu".
"Han kan inte va död". Jo det är han säger jag. "Men igår när jag var ute på gatan så såg jag en som hade samma hår som han".

W har snappat upp en del av nyheternas sändningar om MJ den senaste veckan och undrar varför han var tvungen att ta så många tabletter så att han dog. 
Ja, vad säger man...

En stund senare när hon ligger i sängen och ska sova, fortfarande ledsen över MJ:s bortgång: "mamma, när jag dör kommer jag att träffa Michael då i himlen? Finns det affärer i himlen?

Jag och L satt uppe och tittade på en del av Dangerous touren. Halv ett orkade jag inte hålla ögonen öppna längre och trots att konserten inte var slut gick jag och la mig.
En sorglig känsla och ordet ensam dunkade i mitt huvud tills jag somnade.