Vill inte men jag tvingas nog kapitulera och inse att vi nog har lyckats få en magbacill trots allt.
Lilla M sov i två timmar, åt några små skedar äppelpuré och hostulkade sen upp en del av det.
Han pendlar mellan att va orkeslös och vilja sitta hos mig och gå i sin gåstol småleendes och hostulkandes.
Fick i honom 0,5 dl ersättning och nu sover han igen.
Hoppas verkligen han får behålla det. Ska ta och leta fram broschyren om magsjuka som vi fick på bvc förra gången. Vet ju att det är lätt för såna här små att bli uttorkade.

Och jag då, jag mår lite illa men biter ihop (och tänker vill inte bli sjuk...). Tvingas nog inse att jag inte är helt ok ändå. Magen maler på och är orolig och jag har ingen matlust.

Går och lägger mig och försöker slappna av en stund nu när M sover.
Gonatt.

Det är stämmer inte riktigt med lilla M idag.
Låg och gnydde och småskrek utan att vakna till riktigt mellan halv sex och halv åtta. 
Mina mammareflexer kickade igång flera gånger under den tiden och jag var inne hos honom tre gånger för att upptäcka att han låg och blundade (men lät lite och snurrade runt lite i sängen).  

När jag gick in halv åtta möttes jag av ett par underbara små ögon som tittade på mig. 
Lyfte upp honom och gosade lite men märkte att han inte var sitt vanliga gosiga och glada jag.
Strax därpå började han att hosta. Ett ihärdigt och jobbigt hostande som inte gick att sluta med och sen kom det upp lite mat.
Eftersom han inte hade ätit sen halv nio igår kväll så kom det inte så mycket.

En stund senare gjorde han sitt vanliga mmm-ljud (han kniper ihop läpparna hårt och säger långa haranger av m) som oftast betyder att han är hungrig så jag värmde lite välling blandat med ersättning.
Han åt en halv dl (lite för att vara honom) och en stund senare kom det upp.

Sen dess har han ätit lite mer flytande mat som har kommit upp snabbt igen.
Provade ge honom lite, lite gröt och äpplepuré.
Det lilla han åt har han än så länge fått behålla men det är nog bara en tidsfråga innan det kommer upp för han hickar och rapar och småhostar hela tiden.

Han såg så trött ut alldeles nyss att jag lyfte upp honom och la honom i vagnen. Han somnade direkt trots att han bara har varit vaken sen halv åtta.
Något stämmer inte. Kanske är det en klassisk magsjukebacill (och inte vinterkräksjukan) som naglat sig fast i hans lilla mage eller är det något annat. Funderar på om han blivit allergisk mot gröt och välling. Läste nånstans att sådant kan visa sig genom kräkningar men mer troligt är väl det förstnämda.

Ingen är mer utsatt än jag som redan har fått spyorna på mig. Jag med mitt fruktansvärda ogillande för denna sjukdom.
Ser framför mig hur jag själv blir sjuk, alla andra blir sjuka, jag blir sjuk igen, att W har jätteont i magen och så håller det på sådär i all evinnerlighet
Ja jag vet, jag har en viss fallenhet för att överdriva, men jag vill inte må illa (när Lotta Engberg står i raffset vid sin villa).

Slocknad liten i vagnen:

©HUSnrNIO

Den här helgen är det barnmässa i vår stad och självklart har vi varit där idag.
Utställare (ca 100 stycken), barnvagnar, lek och bus och givetvis en massa barn i en enda salig blandning.
Påsar med gratisblöjor, hudlotioner, ballonger i diverse färger och en massa rabattkuponger trängdes under lilla M:s vagn redan efter bara en kort stunds besök.
Hela dagen blev en enda lång lekstund.

M var mest intresserad av att läsa i mässbladet. W testar superfina sparkcyklar. 

©HUSnrNIO
Sunne Vattenpark hade smällt upp en stor hoppborg där alla barn fick hoppa hur länge de ville. Bredvid hoppborgen serverades det gratis kaffe till icke hoppande föräldrar.
Vid cirkusstationen fick barnen prova på att gå på lina. Detta gjorde W om och om igen.

©HUSnrNIO
Spikning är riktigt kul tyckte W och mannen med spikarna var inte sen att hänga på utan släppte till hela fyra spikar som W säkert slog ner i kubben.
Den minglande pelikanen var en mycket kramgo filur.

©HUSnrNIO
Efter alla rörliga lekar var det skönt att sitta ner stilla en stund och pärla. Medan W gjorde det så stod jag lutad mot barnvagnen och knaprade gratis hårda karameller.
M:s första kontakt med majskrokar. Läckert spröda och blir som rena gröten i munnen efter en kort stund. Han uppskattade mer att hålla i dem än att äta dem. Hoppas han lär sig tycka om dem för givetvis nappade jag på mässpriset och köpte sex påsar för femtio kronor!

©HUSnrNIO
De stora legoskapelserna var fascinerande men att bygga själv hade W ingen ro till, trots alla stora legohögar som bara låg och väntade på att byggas med.
Att susa fram på den häftiga leksaksbilen "Wigglekart" var däremot superkul.

©HUSnrNIO
Mässan besöktes inte bara av barn och dess föräldrar utan även Fifi Blomsterfrö (och Rorri Racerbil) som också hade rosa, lite stora, stövlar på sig dagen till ära.
Lilla M hade varken tid med Fifi eller att äta knappt för han satt bara och stirrade på sin lilla röda ballong.

©HUSnrNIO
Ni som inte är upptagna under morgondagen tycker jag absolut ska ta och besöka årets barnmässa.
Det bästa på mässan var hoppborgen och pelikåsen (=pelikanen) tycker W.
Själv uppskattade jag blandningen av utställare och de många lekmöjligheterna för barnen.  
Lite tråkigt var det att varken Nestlé eller Semper fanns med. Förra året fanns det en massa godheter, både mat och efterrätter, som barnen fick smaka gratis.
M fick hålla till godo med hemgjord morots- och katrinplommonpuré. Men det verkade inte bekomma honom något nämnvärt när det fanns så mycket kul att titta på.

En femårings tankar om världsnaturfondens jättesatsning Earth Hour:
"Vi kan ha alla våra lampor släckta i två nätter så sparar vi vår jord så den finns kvar länge. Eller fyra nätter så sparar vi vår jord jätte, jättemycket. Förresten, jag klarar av att bara ha mina spöken (Ikeas Spöka) tända hur länge som helst.

Fast det bara är W som har spöken på sitt rum så gör vi ikväll som miljontals andra människor över hela världen, släcker ljuset mellan 20.30-21.30, och sänder därmed en signal till världens makthavare att de vid FNs klimatmöte i Köpenhamn i december ska våga fatta de beslut som krävs för en framtid på jorden.

Bild:wwf.se

Vi har följt Lets dance finalen.
Jag och W har hejjat på Laila och L lite småljummet på Magnus.

Vilken dans Tobias och Laila bjöd på i showdansen. Känsloladdat och så vackert dansat. Ville bara se mer och som den obotligt, hopplösa, romantikern jag längst inne är så hjälpte låtvalet, All by myself, till en hel del också när det gäller att få känslorna i svallning.

Jag och W tog vårt engagemang till en högre nivå ikväll och ringde t.o.m och röstade (men vad sjutton hjälpte det). W tyckte det var spännande att höra Lailas röst. Hon undrade varför det var en telefonsvarare som gick på och varför inte Laila själv svarade men sen kom hon på att hon kunde inte svara eftersom hon var på tv och dansade ju.
W försvinner in på sitt rum och kommer tillbaks med papper och penna så vi skulle kunna skriva upp Lailas nummer och ringa och prata med henne imorgon istället.
Härliga unge.

Vill ni se Laila och Tobias fantastiska dans som enligt Tony Irving var unbelievable hittar ni den här.

Bild:Aftonbladet.se

Planerna för dagen var vi skulle träffa H och barnen på Ikea för en fikastund (och lite, lite shopping) men G drabbades av feber så blev det vara vi själva som åkte dit.
Hade en mysig fikastund tillsammans med W och sen strosade vi omkring och kikade på lite allt möjligt.
Handlade frostad plast som jag hoppas kunna göra något kul med till glasduschdörren och kanske även fönstret på lilla toaletten. L klagar på insynen. Han verkar tro att det står någon och trycker precis utanför fönstret och har som enda mål att kika in när han står med byxorna nere. 

Även vädret hade ändrat sina planer idag. Gårdagens bara asfalt täcks av flera centimeter tjock snö.
Det viner runt knutarna och snön bara fortsätter att vräka ner.
Deprimerande!
I onsdags sken solen och även om det var lite kallt så kändes det som att våren verkligen var på väg till Värmland.
Så här såg det ut då:

©HUSnrNIO

Eftermiddagen har jag ägnat åt att dammsuga, tvätta, skotta snö och mata lilla M med morot och potatispuré och avokadomos.
Det tycker han är kul...

©HUSnrNIO

För att införa lite spänning i mitt liv denna lugna fredag funderar jag nu på att sandpappra och måla ett träfat.

Ha en trevlig kväll på er!

Nu har M haft sin Tripp Trapp matstol i en vecka.
Innan jag köpte den läste jag om olika matstolar på internet, kollade på stolar i butiker och hörde mig för av folk jag känner vad de har för erfarenhet av sina barnmatstolar.

Jag ville ha en stabil stol som inte barnet lätt kan tippa bakåt om det skulle få för sig att putta ifrån med fötterna mot bordet. Självklart ska man inte lämna sitt barn utan uppsikt i matstolen men ibland händer saker väldigt fort så tryggheten med en stabil och lite tyngre stol känns bra.
Tripp Trappen är en ganska tung stol men det är inget som jag upplever negativt då jag har satt tassar under benen på den och då lätt kan förflytta den runt bordet.
En annan sak som jag upplever positivt är att barnet sitter ganska djupt ner i själva stolen och omringas av bygeln. Om M lutar sig åt sidorna så hålls han mer på plats i Tripp Trapp än i tex Ikeas stol Antilop upplever jag det som.
Den justerbara fotbrädan under sitsen gör att han sitter bra, håller fötterna på plats och inte kommer på tanken att vifta med dem lika lätt (inte än iallafall) som på stolar som inte har någon fotbräda. 
Både sits och fotbräda är justerbara i både höjd och djup. 
Lite negativt kan jag tycka är att stolen är dyr att köpa men man får kalkylera med att man inte bara får en bra, tålig och lättskött stol utan även en stol som växer med barnet.
När barnet är runt sex månader använder man den tillsammans med babysetet som innefattar en bygel och extra ryggstöd. Allt eftersom barnet växer plockar man bort babysetet och justerar sits och fotstödet. Barnet sitter alltid i en perfekt höjd vid matbordet och stolen klarar även att en vuxen sitter på den.
Om man tänker så så blir det inte så många kronor om året...

Jag hade först tänkt köpa en vit stol men W tyckte att vi skulle köpa en svart eftersom M är en kille och kommer att vilja ha stolen vid sitt skrivbord på sitt rum sen (själv har hon en vitmålad Ikeapall som skrivbordsstol) så det blev en svart stol.

Jag är jättenöjd med stolen som inte bara är bra utan även passar bra in i vårt kök.
Lilla M är oftast nöjd med att sitta i sin stol men bara kortare stunder än så länge. Om han får välja så sitter han helst i mitt knä och gnider sina katrinplommonkladdiga händer mot mina kinder.

©HUSnrNIO

På Babyproffsen i vår stad pågår just nu ett erbjudande där man vid köp av en Tripp Trapp får en bricka/bord från Stokke (kostar 499 kr) med på köpet.
Brickan/bordet är en lyxgrej som jag inte ens hade ägnat en tanke åt i vanliga fall men jag måste erkänna att den är faktiskt riktigt bra.
Brickan sitter fast med sugproppar och har en liten kant som gör att spillt vatten stannar kvar på det.
Till den följde det med flera olika motiv i plast, även de är inriktade på att växa med barnet, som man kan byta ut (sitter under själva plastbrickan) allt eftersom som barnet växer.

©HUSnrNIO

Länge har M kämpat och strävat uppåt (ser ut som att han gör situps när han ligger i babysittern) och nu är det inte långt kvar tills han kan sitta alldeles själv.
Med en vägg som stöd går det toppen att sitta och relaxa en stund. Givetvis måste jag fippla med kameran och föreviga hans olika ansiktsuttryck.

Sexmånaderskontrollen i måndags gick bra.
Läkaren och bvc tanten konstaterade högt att lilla M är ett energiskt barn som vill mycket och är mycket rörlig i kroppen. 
Som om jag inte visste det...

Han väger nu 7785 g och är 68 cm lång. Följer sin kurva perfekt vilket känns skönt.
Fick en massa broshyrer om allt från magsjukor (!) till tandborstning, nya D-droppar och sen var det dax för vaccination.
Framför mina ögon tar läkaren och bvc tanten fram varsin spruta (jag är inget stort fan av sprutor!) och knackar på dem för att få ut all luft.
M sitter i mitt knä och ler sitt vanliga charmiga leende som förvandlar hans ögon till små streck. 
Just då när han sitter där och ler så sticker de in en spruta in vardera ben. Samtidigt!
Leendet byts mot skrik och tårar.
Eftersom jag har det lite jobbigt med sjukvård, sprutor och blod så kan jag inte låta bli att tycka att det är jobbigt att se på när mitt lilla barn blir stucket sådär.
Sen förstår ju jag att det oftast inte är någon större fara för smärtan går ju över ganska snabbt.
Men ändå, jag sitter där och pratar lugnande, håller om honom och visar inga tecken på mitt obehag men inombords så känns det allt lite obehagligt när de viftar med de där sprutorna...

Under gårdagen var M lite gnälligare än vanligt och kanske lite varm (dumt men jag tog inte tempen) men blir det inte mer än såhär så är det en lindrigare reaktion på vaccinet den här gången än det han fick vid tre månaders kollen.
Skönt.



©HUSnrNIO

När vi flyttade in i hus nr nio i januari 2007 köpte vi bl.a ett nytt matbord.
Valet föll på Ikeas ekbord Edefors med tillhörande iläggsskiva för fler sittplatser (fick jag köpa nytt idag skulle jag vilja ha ett vitt bord i ett annat material).
Vi har oljat bordet och jag har försökt att förmedla vikten av underlägg vid en del av de aktiviteter som förekommer runt/på matbordet men det har verkligen slitits fort.
För några dagar sen beslutade jag att nu ska vi ha vaxduk. 
Vaxduk är minsann en smart uppfinning.
Skyddar bordet, lätt att torka av och de vaxdukar som finns nu är mer som en tygduk i materialet och går dessutom att få riktigt ren i tvättmaskinen.
Tyvärr fanns det inte så stort vaxduksutbud i den här staden om man inte vill ha storblommigt vilket jag inte ville ha just nu.
Hittade tillslut en som jag kunde tänka mig på Colorama.
Svart ringmönster på svart botten.

Aldrig har det varit så lätt att svepa bort grötklet och makaroner med disktrasan som det är nu!




©HUSnrNIO

När det går magsjuka på dagis så får W vara hemma har jag bestämt.
Mina obehag för den sjukdomen som drar över alla familjemedlemmarna om och om igen är såpass allvarliga så inte släpper jag iväg henne när fröknarna pratar om kaskadkräkningar.
Jag är ju föräldraledig och då ska jag väl passa på att vara med mina barn!

I väntan på att dagis ska tillfriskna (nu har W varit därifrån i tre veckor pga öroninflammation, skåneresa och magsjuka) kan man inspirerad av all snö som envisas med att ligga kvar på marken ta på sig en röd luva och leka tomte för en stund.
En kul lek tycker W medan allt som påminner om vinter och kyla knappast får den trötta mamman att dra på smilbanden.
Det skulle vara för att tomten är så söt då♥.


©HUSnrNIO

Lilla skrutt är sex månader idag.
Dagarna ägnas åt att utforska, leka, äta, sova, och gosa (och nätterna ägnas åt att INTE sova flera timmar i följd).
Det är superkul att vara i gåstolen. Att ta sig fram alldeles själv.
Fram till alla saker som ser så spännande ut och känna på dem.
Stekpannorna har fått flytta till andra sidan av köksön för de var så roliga att klappa på att alla fingrarna blev svarta.

Gurglande blandas med något slags billjud och ljusa små skrik. Händerna är bestämda och vill gärna hålla hårt i långt hår. Än så länge tycker W mest att det är charmigt med närkontakt med lillbrorsan, som tur är.

Bollar är favoritleksaken och att få sitta på golvet (han sitter stadigt om man stöttar lite grann) och få bollen rullad till sig älskar han.

Sex månadersdagen ska vi fira med att gå till bvc på läkarkontroll och vaccination.
Inte det roligaste man kan hitta på (jag ogillar sprutor och förra gången stack de honom i båda händera samtidigt, kändes som att jag skulle tuppa av) men ack så nödvändigt.


©HUSnrNIO

Så var den sista dagen på den här veckan här.
Efter att ha kommit hem från Skåne i måndags kväll känns det som att veckan har passerat i ett rasande tempo och att jag och barnen har haft saker uppbokat mer än vi brukar ha. 
Dans, matning av M, sopplunch, matning av M, lek med kompis, matning av M och Ikeabesök har vi fyllt våra dagar med.

Det kan tyckas att vi inte har tillräckligt att hitta på när jag i torsdags stressade iväg med båda barnen till folktandvården då jag hade fått för mig att W hade tid för årlig kontroll samt att de skulle titta på hennes ena framtand som växer snett.
Tre minuter försenad rusar jag in småhaltandes med ett barn på släp i ena handen, en värkande höft (ichias?vad är det egentligen?) som fick sig en knäck på vägen dit och ett barn fastkilat i barnstol och i min armhåla på samma gång.
Uppger W:s personnummer i anmälningsdisken och ber om ursäkt för förseningen.
Tanten bakom disken ser förvirrad ut en kort stund och berättar sen för mig att W:s tid är först dagen därpå.
Mitt ansiktsuttryck, säkerligen i kombination med att lilla M fortfarande sitter fastklämd i min armhåla, gör att den snälla tanten febrilt börjar leta återbud.
Tyvärr finns det inga den dagen så hon ber oss att komma tillbaks tjugofyra timmar senare. På vår bokade tid!
När jag kommer hem ser jag att jag har skrivit in rätt dag och rätt tid i almenackan.
Inser att det kanske är dax att börja bli rädd för mig själv när jag inte längre kan läsa och förstå mina egna anteckningar.

Hyllan i köket har i veckan fått sällskap av två stycken nya burkar.
Enkla men ack så praktiska till det som används mycket i vårt hem just nu nämligen gröt och välling.
Kunde inte låta bli att dekorera dem med lite dekorplast.
För er som har förundrats över de små myrorna på M:s lektunna måste jag avslöja att jag inte alls är så duktig på att hantera en sax som många trott.
Jag har helt enkelt tagit den enkla vägen och använt mig av min Quickkutztång och stansat ut bokstäverna och myrorna.
Till lektunnan använde jag alfabetet Vixen men till gröt och vällingburkarna ville jag ha lite tjockare bokstäver och lånade då alfabetet Diesel av LB (tack för lånet...).
Att stansa ut bokstäver med Quickkutztången är verkligen något jag kan rekommendera. Enkelt att få snyggt.
Nästa dekorplastprojekt som jag funderar på är med betydligt större bokstäver så då blir det till att ta fram saxen... 

Imorgon ska M på läkarkontroll samt vaccineras (feber och ännu mer orolig nattsömn, here we come). 
Jag har kollat både i almenackan och på kallelsepappret som sitter på kylen (vid tremånaderskontrollen tog jag fel på tiden och dök upp två timmar för sent).
Den här gången kan det inte gå fel. 
Hoppas jag...




©HUSnrNIO
 

Jag är fast i barnmatsträsket.
Det är puré, grötmos, katrinplommon och äppelklet ÖVERALLT.
Det lilla gosiga barnet har förvandlats till en livlig varelse som slänger ut med sina armar och ben hur som helst och när som helst. Allra helst när grötskeden närmar sig!
Har ingen kommit på att det vore en hit att tillverka matchande haklappar för det matglada barnet och dess ömma moder?
Jag behöver inte längre laga mig någon egen mat på dagarna. När M har ätit färdigt är jag så trött på allt vad mat heter och om jag mot förmodan skulle känna någon hungerskänsla så är det bara att skrapa ihop lite från bordet, golvet, stolen och mig själv så har jag en komplett måltid.
När måltiden väl är avslutad och allt är undanplockat och uppdiskat är det i stort sett dax att börja om igen och servera nästa puré eller gröt.
Vår son är minsann en livlig och matglad liten kille.

I början av en måltid...







 

Jag har för första gången pysslat lite med dekorplast. 
Verkligen en kul grej som jag helt klart kommer att knåpa med mer i hemmet.

Resultatet av ett trevligt tidsfördriv tillsammans med dekorplast och M:s kökslektunna:

©HUSnrNIO

En blåsig eftermiddag på stranden tillsammans med W och M.
Plockat snäckor, kastat snäckor i havet och slängt pinnar i bäcken och följt dem ut mot havet.
Jag vill bo vid havet.




©HUSnrNIO

Lilla barn.
Du älskar att utforska dina egna händer.
Allra godast är pekfingret och långfingret. De har du gärna i munnen samtidigt.
Du älskar att kramas ståendes i mitt knä om du får lite hjälp med balansen. Dina blöta händer hamnar på mina kinder. Du lutar dig framåt och vilar din kind mot min.
Så kan vi sitta länge.

©HUSnrNIO

Du har kommit på något nytt som man kan göra med läpparna. Du trycker ihop dem och ger ifrån dig ett ljud som låter som en blandning av en bil och någon som gurglar sig.
Stor koncentration behövs för att utföra detta.
Det kommer bubblor och rinner saliv på hakan. Lite äckligt tycker storasyster, alldeles underbart tycker jag.

©HUSnrNIO

De små fötterna är ständigt i luften. Du sparkar mest hela din vakna tid.
Om vi ligger i sängen och du äter, sparkar du mig. Så fort du hamnar på rygg så börjar de små fötterna att sparka. Att det inte gör ont i dina hälar...

©HUSnrNIO

Dina magmuskler får jobba mycket. Du vill upp, upp. Sitta och stå.
Att se världen från ryggläge är inte kul alls.

©HUSnrNIO

Du vet vad du vill lilla människa. Din hand är ofta bestämt knuten.

©HUSnrNIO

Dina ögon följer mig från babysittern när jag grejjar i köket. Man kan tro att du har fullt upp med att stoppa tillbaks nappen rätt i munnen men icke. Du kan göra två saker samtidigt.
Dina ögon är så otroligt vackra. Undrar vad de kommer att få för färg i framtiden.

©HUSnrNIO

Lilla barn, du förgyller mitt liv så otroligt mycket.

©HUSnrNIO

W och morfar har varit ute och tvättat den omtalade bilen.
När de kommer in får jag frågan om jag aldrig tvättar min bil samt uppmaningen om att det ska man göra en gång i veckan för bilens bästa (min far är en mycket ordningsam och ordentlig människa).
Jag: "Hur ska jag hinna med det när jag har två barn och ett hem att sköta". 
Morfar: "Om du spenderade mindre tid till att prata i telefon skulle du det".
Jag: "Va, jag pratar i stort sett aldrig i telefon!" 
W: "Men mamma förra sommaren pratade du i telefon flera gånger".
Jag: *hrmpf & fnys*

Glada över att lämna snöslasket för en tid styrde jag och barnen ut från vår garageuppfart strax före nio imorse.
Det var lugnt på vägarna, M lekte nöjt med sin napphållare de första milen och W lyssnade på Amy Diamond i sin mp3.
Sju kilometer ovanför Mullsjö hördes ett rosslande läte.
Först trodde jag att det var W som höll på med något i baksätet men sån tur hade vi inte.
Svängde av vid första parkeringsskylt för att upptäcka att hela avgassystemet släpade i marken under bilen.
Vad sjutton gör man då!
Knappt någon trafik, hagar på höger sida och jag ensam med båda barnen i bilen.
La mig på knä för att försöka lokalisera var det hade lossnat (ha ha det där lät bright).
Min hjälplöshet lyste upp himlens gråhet och bländade en postgubbe som snällt stannade och erbjöd sin hjälp.
Han hade ett väldigt brett spännband som han band mellan draget och slutstumpen på avgassystemet.
Resultatet blev riktigt bra och vi körde tacksamma vidare.
En stund senare stannade jag igen för att ge M mat. Parkerad bredvid mig står en lastbil och när chauffören dyker upp så berättar jag för honom om mitt lilla problem.
Han spänner allting ytterligare och säger att det är nog inga problem att köra till norra skåne så.
Ännu gladare än tidigare kör jag vidare.
Efter att ha kört en stund på E4 återkommer rosslet. Det lät som att vi har fem hundra konservburkar släpandes efter oss. Vilket kanske är kul om man är nygift men inte nu.
Bara att stanna. På motorvägen och slå på varningsblinkers.
Bilarna viner förbi fruktansvärt fort medan jag står och viftar, ser knäckt ut och konstaterar att spännbandet har smält på samma gång.
Till slut förbarmar sig en ung kille och med ett nytt spännband binder han fast hela skiten ännu en gång. Han erbjuder sig att köra efter oss till närmsta mack för att ha koll på bilen så det inte börjar att brinna (!).
Min tacksamhet vet inga gränser.
Vi kommer en kilometer. Nästan gråtandes kliver jag ur bilen - i ösregn (iofs bra för då syns det inte att jag nästan lipar).
Den unge mannen stannar otroligt nog även sin bil.
Sen följer en stund med mig pladdrandes på skånska (något jag tar till när jag blir känslosam) med den unge mannen om att bilar inte borde få finnas. Mannen ligger, i ösregn, på en knallgul filt under min bil och försöker trä på en grov nyckelring så att metallflärpen (?) som ska hålla upp avgassystemet hakar fast i sina fästen igen. W måste kissa, lastbilar kör förbi i 120 och M skriker sig blå.
Tillslut lyckas han sätta fast den, jag tackar honom en miljon gånger (om han hade frågat om jag velat gifta mig med honom hade jag sagt ja) och kör sen till närmsta mack för att konstatera att de har ingen service där.
Min svettiga, dyngsura och upprörda fejs får iallafall de bakom disken att ringa till en verkstad.
Efter att ha kört fel hittar vi dit, W försöker att ge M ersättning i baksätet, medan jag förklarar vårt problem för verkstadsnissen.
På tio minuter har han knippsat loss nyckelringen, satt dit en bult och tagit betalt. 
I ett härligt vårregn (W:s ord) blandat med lite gnäll från två trötta barn körde vi de sista milen.

Nu är jag trött!


  

Måndagen har ägnats åt att städa, tvätta flera maskiner tvätt, besökt Toyota för att ge killarna där mina sista föräldraslantar (förbaskade himlans skitbil), packa och serva och muntra upp de två barnen.
Nu återstår det bara att packa det sista, för jag måste ju ha med mig både babysitter och gåstolen:S, att stuva in det i bilen och sen imorgon bär det av.

Jag och W tog ett snabbt beslut idag om att det vore trevligt att tillbringa några dagar hos mormor och morfar (trots att det känns lite småjobbigt långt att köra 43 mil ensam med barnen).
Så om bilen inte bestämmer sig för att slagga ihop längs vägen så är vi redo att lämna ett grått och trist Värmland och möta våren och återse havet i skåneland imorgon.

©HUSnrNIO
W undrade om vi skulle packa med oss badkläderna...

©HUSnrNIO



 

Häromdagen köpte jag en burk barnmat på Ica.
Valet föll på broccolipuré med den tanken att ännu en ny smak skulle introduceras för lilla M.
Han har hitintills smakat på puré gjord på potatis, palsternacka, morot och sötpotatis.
Jag har även gjort fruktpuré på äpple och päron.
I frysen hemma fanns bara sötpotatispuré och jag föll för enkelheten och köpte alltså en burk.
M rynkade på näsan och knep ihop munnen efter att ha smakat/spottat ut en sked med broccoli.
Jag smakade själv på den och jag måste säga att den gröna sörjan inte bara såg småotäck ut utan smakade faktiskt inget vidare alls.

Man kan hitta en massa information på nätet om vad man bör göra puré på när barnet är fem månader osv men efter att ha bläddrat i Johanna Westmans bok Andra Mosboken så vill jag bara ha den.
Johannas tankar om bebisens första kontakt med mat och under det första levnadsåret tilltalar mig mycket.
Mat är inte bara något som ska stoppas i munnen och innehålla vitaminer, proteiner och rätt fetter utan mat är ju också doft, smak, synintryck och att ha en trevlig stund när man lagar och äter maten. 
Recepten i boken är inspirerande, tydliga, enkla att göra och vid de flesta av dem förekommer även ett variationstips. Den där jobbigheten när man blir en slav under receptet, som iallafall jag ibland kan känna, infinner sig inte. Tvärtom så uppmanas du att tänka vidare, testa, använda ditt eget sunda förnuft när maten till de små lagas.

Tilllsammans med Andra Mosboken får man också Första Mosboken som är en pekbok för barnet med bilder på alla goda grönsaker och frukter som förekommer i recepten i den andra boken.
Böckerna säljs tillsammans i en liten presentförpackning och kostar ca 150 kronor om man beställer dem på nätet.
En utmärkt present alltså!


Sen är det ju självklart så att jag kommer att köpa mat på burk ibland. Burkmaten är ju inte på något sätt dålig. En burk kan vara ett bra alternativ en stressig dag.

Ett M till min son och ett W (fick bli ett upp och nervänt M för bokstäverna finns bara tom bokstaven V) till min dotter.
Precis som med köksbokstaven har jag målat med akrylfärg på sidorna och sedan klätt in fram och baksidan med mönstrat papper. Chalkade med creamy brown och dark brown i bokstävernas kanter.
Det mönstrade pappret på W:s bokstav har hon valt själv. Rosa och hjärtan, så klart.

Bokstaven M



Bokstaven W


©HUSnrNIO

Snön vräker ner utanför fönstret. Dagen känns oerhört grå på många sätt.
Internationella kvinnodagen är det. Det ska firas med farmor som fyller 76 år idag.
Önskar er en trevlig söndag.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
En dag när jag fått veta sånt som jag inte visste om.
En dag med snurrande tankar om barn, relationer, bilar, släkt, våren m.m.
L är borta ikväll så jag har varit ensam med barnen sen halv tio. Sliten, trött och gråtmild med en gnutta motstånd till att gå och lägga mig och påbörja nattens eviga vaknande tillsammans med M sitter jag vid datorn och surfar istället trots att klockan är på tok för mycket.
Sen halv tio har jag sprungit upp till M så många gånger. Har tappat räkningen. Måste vara rekord på spring ikväll.
Varför har han så svårt att somna och komma in i den djupa sömnen?
Även W hade svårt att komma till ro ikväll. 
Min underbara lilla tjej som jag inte har så mycket tid tillsammans med längre. 
När jag hörde hur hon låg och snurrade i sängen gick jag in och satte mig vid sängkanten och kliade och sjöng en bonusgång för henne. 
Hann med två sånger innan det var dax att gå upp och stoppa om M igen.
Ibland saknar jag att ha tid att ge bara åt W. Tid som bara delas mellan mig och henne. 
Nä, det är likabra att jag tar mina tankar och försöker komma i säng nu innan M skriker igen.
Gonatt!

Panduro har en serie med härliga bokstäver i papp.
Jag köpte tre stycken, bl.a ett K. 
Har inte riktigt bestämt mig för vart köksK:et ska stå så medans jag funderar på det får det stå på Ikeahyllan (som jag har tänkt måla vit till våren) tillsammans med de små husen från Village.

Jag har målat sidorna på K:et med vit akrylfärg och klätt in fram och baksidan med papper. Vitt respektive svart. Bokstaven är 5,5 cm djup.



©HUSnrNIO

Igår såg vi filmen Changeling med Angelina Jolie här hemma.
En stark och gripande film som är en sann berättelse.
Känslorna löpte amok i mig och filmen berörde oerhört. Kanske lite extra pga mitt nuvarande tillstånd med amningshjärna och en liten skrutt i knät.
Ett drama värt att se!

Den dramatiska historien baseras på en sann berättelse om hur en ensam kvinna står upp emot ett korrupt samhällssystem. En helgdag våren 1928 i Los Angeles tvingas den hårt arbetande mamman Christine Collins att arbeta övertid. Hon kysser sin nioårige son Walter farväl, i lycklig ovisshet att det är sista gången de ses. När hon kommer hem är huset tomt. Grannskapet likaså. Polisens spaningar efter pojken är förgäves.

Bild och text från http://www.moviezine.se/

Jag kan inte minnas när jag var hos frisören senast men jag vet iallafall att jag har inte varit där sen jag blev gravid vilket betyder att det är minst ett och ett halvt år sen.
Idag är det förhoppningsvis slut på mitt lidande.
Min decimeter långa utväxt ska slingas i samma ljusa nyans som de spretiga topparna och förhoppningsvis ska detta få mitt hår att se ut som att det är samma huvud det sitter på. Nu när det är markant tvåfärgat.

Efter lite mer än två jobbiga dygn med en tandsprickande, febrig, femmånadersmarodör som har klängt sig fast på mig som ett andra skinn, ständigt skrikandes, känns tanken på att få sitta ner en stol alldeles för mig själv helt otroligt underbar.
Kanske kommer jag att få abstinens när jag väl sitter där, för mig själv.

Jag har glömt bort vad man gör när man är ensam.
Eller jag vet ju vad jag gör om barnen otroligt nog skulle sova samtidigt och jag har en stund över här hemma. Dammsuger, röjjer, tvättar, sitter vid datorn, pysslar, lagar puré, fejjar eller ser på något inredningsprogram.
Men nu ska jag sitta ensam på en stol i lite mer än en timme.
När väl hon kommer till det momentet att mitt huvud ska stoppas in i värmehuven, jag får en kopp kaffe och en skvallertidning i min hand så kommer jag garanterat att somna.
Jag kommer att tappa kaffet på golvet och håret kommer att brännas på ena sidan och falla av allt medan någon smal kändis blänger på mig från tidningen.

Inte pratar min frisör en massa heller så jag kan hålla mig vaken med hjälp av det.
De självklara frågorna om hur jag vill ha mitt hår m.m ställer hon och sen svarar hon på tilltal. Thats it.
Det är ju just därför jag går till henne, vad hon nu heter, för det vet jag inte.
Vet bara att hon har en hund för att prata djur i måttlig mängd är trevligt tycker jag.
Nu verkade det som att hon inte hade hunden kvar för igår när jag ringde och beställde tid så frågade de vem jag ville bli slingad utav och då fick jag ju säga att jag inte visste vad hon heter.
Men hon har en hund hörde jag mig själv säga.
Det blev tyst i den andra änden ett tag sen sa den unga pigga rösten snabbt som sjutton, så snabbt att jag inte hörde vad hon sa, att E.... nog hade en hund för längesen.
Det var väl det jag sa - det var längesen jag var hos den där frisören, vad hon nu heter!

Ännu en milstolpe i lilla skrutts liv är här.
I måndags kväll märkte vi att det var något som inte stämde. Han var gnälligare än vanligt och lite febervarm.
Eftersom han är snorig så trodde vi att det var förkylningen som var orsaken men efter att ha känt i munnen och hittat två små utbuktningar i nederkäken så förstod vi att det var tandsprickning på gång.
Lilla M som har det underbaraste morgonhumör som finns.
Han ropar och när jag kommer fram till sängen och ska lyfta upp honom så ler han sitt allra största leende mot mig och man riktigt känner hur han älskar att en ny dag börjar.
Igår morse var leendet nästan obefintligt och så fortsatte det resten av dagen.
Han fick hög feber som jag dämpade med alvedon var fjärde till sjätte timme.
Han åt dåligt, tom den annars omtyckta päronpurén var svår att få ned.

Flera gånger under dagen råkade han nudda tandköttet med kanten på nappen eller fingrarna och då gjorde det så ont att han skrek hjärtskärande.
Det är ett speciellt skrik när han har ont. Ljusare, gällare och med en ynklighet.
Jag är väl kanske klen men efter att ha lyssnat på det en hel dag utan att kunna hjälpa honom något speciellt förutom att jag kylde av nappen flera gånger för att lindra så är det inte så skön känsla som råder i mitt slitna mammahjärta.

Natten har fortsatt ungefär som dagen dock med något färre skrikpass. Förmodligen för att han har legat stilla och inte råkat komma åt munnen.
Lite smått funderar jag på om det verkligen är tandsprickningen som orskar den höga febern. Han kanske har fått influensan igen... Men feber är vanlig i samband med att tänderna kommer så det borde ju vara det.

Får väl se hur dagen blir och känns det för jobbigt så ringer jag sjukvårdsupplysningen för rådgivning.

När jag läste om tandsprickning på nätet så stod det att ofta har barn inte bara besvär i munnen när de börjar få tänder utan också i stjärten. De har en mycket surare avföring än vanligt och den irriterar huden.
Man skulle vara ute i god tid *hmmm* och förse stjärten med ett ordentligt lager av något balsam så snart den blev lite röd och sen förbättra vid varje blöjbyte.
Ska smörja på Inotyol så snart han vaknar om han inte är sårig för då ska man inte använda det.
Då får det bli plan B. Att ta sig till Apoteket. Med ett feberskrikigt barn och ett som har vatten i båda öronen så hon i stort sett är döv.

Ha en bra dag!

Det finns ju en massa härliga tävlingar som pågår i bloggvärlden just nu!
Jag har ju inte lyckats att vinna någongång ännu men skam den som ger sig...
Hos Sandra som har den inspirerande bloggen med det passande namnet Inspirera mera kan man ett presentkort värt 500 kronor hos Designonline.
Ja tack säger jag.


Bild från Inspirera Mera

Hos Petra som har bloggen Petra bloggar kan man vinna ett väggord från Vimsadekor.
Det är inte vilket väggord som helst utan det är designat av Petra själv.
Jag har hellre ett kreativt kaos än bara ett kaos!


Bild från Petra bloggar

Tävlingshumöret är på topp!

L hade lånat en digital systemkamera och jag fick äran att prova den under fem minuter. 
Jag har ingen aning om hur man hanterar den m.m. utan under min begränsade användningstid knäppte jag bara en massa bilder.
Motivet blev så klart barnen. En femmånaders liten klump och en pyjamasklädd femårig tjej med feberrosor på kinderna.
Även om inte mina bilder blev speciellt bra så blev de skarpare och klarare än dem som blir när jag fotograferar med min lilla kompaktkamera.
Tänk då vilka bra bilder det skulle kunna bli om man kan hantera kameran till fullo...

Ack, ack, ack, nångång hoppas jag äga en digital systemkamera.



©HUSnrNIO

Sliten W efter en natt med smärtande öra. Läkarbesök, öroninflammation och antibiotika.
Sliten M efter en natt med orolig sömn. Snoret täpper igen de små näsborrarna och gör det svårt att både äta och sova.
Sliten mamma efter natt med intervallsovning. Nappisättning, vänd, amma, bära, truga i W alvedon, sportlovsvecka och relationsfunderingar som ockuperar mitt huvud.
Allt i en enda tjock smet.

Funderar på om jag ska låsa in husets alla ljud i klädkammaren och sjunka ner i fåtöljen och bläddra i senaste numret av Hus & Hem smuttandes på ett glas rött.
Eller så kan jag steka några korvar och bjuda W på varm korv med bröd samtidigt som jag ammar och jollrar med min son.

Hjärnan röstar för det förstnämda men hjärtat styr så det får bli korv och bröstmjölk.

Ha en trevlig söndagkväll!



©HUSnrNIO