Jag kan inte minnas när jag var hos frisören senast men jag vet iallafall att jag har inte varit där sen jag blev gravid vilket betyder att det är minst ett och ett halvt år sen.
Idag är det förhoppningsvis slut på mitt lidande.
Min decimeter långa utväxt ska slingas i samma ljusa nyans som de spretiga topparna och förhoppningsvis ska detta få mitt hår att se ut som att det är samma huvud det sitter på. Nu när det är markant tvåfärgat.

Efter lite mer än två jobbiga dygn med en tandsprickande, febrig, femmånadersmarodör som har klängt sig fast på mig som ett andra skinn, ständigt skrikandes, känns tanken på att få sitta ner en stol alldeles för mig själv helt otroligt underbar.
Kanske kommer jag att få abstinens när jag väl sitter där, för mig själv.

Jag har glömt bort vad man gör när man är ensam.
Eller jag vet ju vad jag gör om barnen otroligt nog skulle sova samtidigt och jag har en stund över här hemma. Dammsuger, röjjer, tvättar, sitter vid datorn, pysslar, lagar puré, fejjar eller ser på något inredningsprogram.
Men nu ska jag sitta ensam på en stol i lite mer än en timme.
När väl hon kommer till det momentet att mitt huvud ska stoppas in i värmehuven, jag får en kopp kaffe och en skvallertidning i min hand så kommer jag garanterat att somna.
Jag kommer att tappa kaffet på golvet och håret kommer att brännas på ena sidan och falla av allt medan någon smal kändis blänger på mig från tidningen.

Inte pratar min frisör en massa heller så jag kan hålla mig vaken med hjälp av det.
De självklara frågorna om hur jag vill ha mitt hår m.m ställer hon och sen svarar hon på tilltal. Thats it.
Det är ju just därför jag går till henne, vad hon nu heter, för det vet jag inte.
Vet bara att hon har en hund för att prata djur i måttlig mängd är trevligt tycker jag.
Nu verkade det som att hon inte hade hunden kvar för igår när jag ringde och beställde tid så frågade de vem jag ville bli slingad utav och då fick jag ju säga att jag inte visste vad hon heter.
Men hon har en hund hörde jag mig själv säga.
Det blev tyst i den andra änden ett tag sen sa den unga pigga rösten snabbt som sjutton, så snabbt att jag inte hörde vad hon sa, att E.... nog hade en hund för längesen.
Det var väl det jag sa - det var längesen jag var hos den där frisören, vad hon nu heter!