En minut efter det att jag tryckt på spara & publicera här på bloggen vaknade M.
Utsövd och på sitt allra bästa humör vilket gjorde att jag bestämde mig för att baka en del av det som ska bjudas på vid det kommande sexårskalaset om ca två veckor.

Precis som förra året har jag gjrot saffransmuffins.
Jag tycker det är inte bara gott utan lite kul att bjuda på något med saffranssmak (jag älskar saffran) som inte är de traditionella lussekatterna.
I år väljer jag att frysa in dem utan frosting för det är minsann inte lätt att bevara muffinsen fina med frosting och dekoration i frysen.
Tänker istället ta fram dem i god tid, låta dem tina långsamt och spritsa frosting på dem samt dekorera dem när väl kalasdagen är här.

W, som är den som fyller år, älskar lussekatter men är konstigt nog inte så förtjust i saffransmuffins så därför gjorde jag en dubbel sats med fluffiga chokladmuffins också.
Dessa tänker jag spritsa chokladfrosting på och toppa med någon dekoration men inte heller det sker förrän den där speciella dagen.

När det gäller att spritsa frosting, kristyr och annat kan jag verkligen rekommendera Panduros spritsset.
I en liten ask får man 12 spritsspetsar, två kopplingar, en blomstersticka och två stycken spritspåsar i kraftig plast.
Det blir snyggt resultat och man kan lätt byta spritsar under tiden man dekorerar.
Spritspåsarna är enkla att diska ur och när de har torkat viker man lätt ihop dem och förvarar allt i den medföljande lilla asken.

Eftersom M fortsatte att vara på gott humör under hela förmiddagen blev det en dubbel sats med chokladbullar med mycket kaffe och vaniljsocker i smeten gjorda. Två maskiner tvätt och dammsugning av nedanvåningen.
Nu sover han däremot i sin säng och jag har gjort den allra tråkigaste sysslan som finns - vikt och förpassat en del av tvätten i garderoberna.
Det finns absolut inget tristare att ägna sig åt enligt mig.
Tvättberg som ska sorteras, vikas ihop och sen läggas in på en hiskeligt många ställen tar tid och är så tråkigt. Orkar inte ens tänka tanken att det när torktumlaren är färdig finns ytterligare två omgångar att ägna sig åt...

Recept på saffransmuffins hittar ni här och till chokladmuffinsen använder jag det här receptet och tillför ca ½ dl kakao.

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Jag hade räknat med att få någon timmes egentid under eftermiddagen idag.
L tog med sig W till öppet hus på storebrors skola och därefter ska han lämna henne hos farmor och farfar där hon ska få sova tills imorgon.
Kanske var det att det drog ut på tiden som störde M:s sovrytm för han hade hiskeligt svårt att somna och när han väl kom till ro sov han endast en halvtimme.

Jag hade belamrat hela köksbordet med mossa, blockljus, band kottar m.m. och slagit mig ner för att försöka åstadkomma årets adventsljusstake när han började skrika som om världens undergång var nära.
När jag lyfte upp honom somnade han om i min famn.
Då går det inte att sitta vid bordet och pyssla utan medan han sover hängandes över mina ben och mage har jag suttit och betat av en del av de tavelbeställningar som hamnat på hög.

Jag har förnyat alfabetstavlorna, om än väldigt lite, så till det bättre enligt mig.
Alfabetets bokstäver är nu något större än när jag gjorde mina första tavlor. Det blir tydligare och därmed lättare att läsa av dem.
Jag frågade W vad hon tyckte och hon gillade att man ser bokstäverna bättre nu. Man kan lättare hitta dem och rita av dem.
Hon har sin tavla ståendes på skrivbordet och tittar mycket på den när hon ska skriva eller bara vill rabbla alfabetet.

©HUSnrNIO

Adventsljusstake, göra grattiskort till morgondagens alla födelsedagsbarn och inslagning av paket är det som måste hinnas med idag.
Finns det ytterligare tid och ork över ska jag sy vimplar som W ska få i födelsedagspresent, julfoton som ska gås igenom och väljas ut vilka som ska få vara med på årets julkort och sen tänkte jag kanske försöka hinna med ett besök i skogen för att plocka lite naturmaterial till ett litet arrangemang.

Återstå att se vad som hinns med...
Ha en trevlig lördag!

©HUSnrNIO

Bokstäver som inredning är det många som är frälsta i och så även jag.
Om man vill måla själv finns det träbokstäver att köpa på bl.a Panduro.

Från början hade jag tänkt mig orden "god jul" men både o:et och g:et var slutsålda när jag väl tog mig dit så det fick bli bara jul.
Även om vårt hem inte är något romantiskt vitt hem när det gäller inredning så valde jag ändå att patinera bokstäverna.
Jag var väldigt nyfiken på hur man går till väga när man skapar den avskavda läckra ytan och sen tycker jag att det ser väldigt snyggt ut när andra har gjort det.

Först målade jag bokstäverna med svart hobbyfärg och därefter två gånger med vit färg. 
När färgen hade torkat ordentligt använde jag ett fint sandpapper och slipade bort en del av den vita färgen så att den svarta tittade fram.
Det var ganska enkelt att få till den avskavda ytan och resultatet blev faktiskt snyggt (enligt mig själv).
Sen är det klart att om jag skulle patinera en hel byrå eller någon annan stor möbel så kanske det skulle vara svårare att få till en fin helhet men med dessa små bokstäver gick det bra.
Att patinera bokstäver är alltså något jag kan rekommendera alla sugna att prova på!


Efter en smått kaotisk morgon (letade mig halvt fördärvad efter överdragsbyxorna) cyklade vi i sista sekund till skolan.
På skolgården möttes vi av facklor, en massa barn och fröknar.
Adventshelgen innebär adventsamling i kyrkan. Något som jag under den här veckan med sjukdom inte haft en tanke på trots mitt fejjande med ljusstakar och annat pynt.
Tillsammans med flera andra föräldrar stod jag kvar på skolgården en stund och såg på när de tre förskoleklasserna glada traskade iväg med sina tända facklor mot kyrkan.
Det enda som saknades var snö.
När jag en stund senare cyklade hem igen var saknaden efter snö inte lika markant.
Jag är ingen snömänniska. 

Ha en trevlig fredag!

Något måste vi ju sysselsätta oss med när vi sitter instängda i huset (som om vi vore med i Big Brother)sen i måndags så varför inte göra årets lilla pepparkakshus...

©HUSnrNIO

Det spelar ingen roll att vi är väldigt tidigt ute för är man sjuk är det som att ha vunnit högsta vinsten på lotteri när man får spritsa glasyr, trycka fast Nonstop och låta sina älsklingstomtar, pingviner och julgrisar flytta in i det snötäckta minilandskapet. 

En vinglig och improviserad liten julgran gjord av små pepparkakshjärtan och bredvid den ett något sprucket (var så i förpackningen) hus med på tok för mycket smält socker, massor av glasyr och Nonstop.

Julgranen sprider glädje med sina 26 (någon i huset lever matte och räknar allt runt omkring sig) färgglada julkulor och tomtarna ser ut att trivas tillsammans med sina vänner i årets pepparkakshus.

Pepparkakshuset har vi ståendes på köksön där det är lätt att se det från alla håll. W stannar ofta till vid det, flyttar runt på någon av figurerna och kommenterar att det är fint.
Kul och mysigt. Men. 
Måtte termometern fortfarande visa feberfri vid läggning om en timme så hon kan gå till skolan imorgon för nu är det en aningens ansträngt (jag håller på att bli galen!) mellan oss.

Håll tummarna för att morgondagen är en skoldag!

Efter tre sprayningar med färgburken står så äntligen mina adventsstjärnor på fönsterbänkarna i köket.
Vit stomme och vita stjärnor och jag är så nöjd med min budgetmakeover av dem.

Om man inte har råd att köpa nya men som jag ändå vill förändra (i mitt fall var jag inte nöjd med ekstommen) kan jag verkligen rekommendera att använda sig av sandpapper och en burk sprayfärg från Clas Ohlsons.
Lätt (snabbtorkande), billigt (59 kronor) och givande då resultatet oftast blir bra. Enligt mig iallafall.

Själva stjärnan är inte gul, den ser bara ut att vara det på de bilder som är fotade utan blixt.

©HUSnrNIO

Mötet tidigare idag gick bra och vi kom fram till ett tredje förslag på hur min arbetsvecka skulle kunna tänkas se ut när jag kommer tillbaks efter föräldraledigheten.
Nu håller jag tummarna stenhårt för att detta förslag faller i god jord hos dem som beslutar om sådant.

W har fortfarande feber och hosta och, precis som flera av er trodde, mollusker. Det är inget farligt men dock jobbigt eftersom det kliar en hel del.
Snart kommer L hem och jag ska iväg och tillbringa en stund av kvällen på W:s skola och delta i mitt första möte som klassombud. 

Ha de gott!

©HUSnrNIO

Jag har många små projekt igång här hemma.
Just nu är matbordet det stället som får vara centrum för mina påhitt. Det rymmer mycket och är lätt att slå sig ner vid om barnen skulle få för sig att roa sig själva en stund (vilket endast har hänt en gång idag, W är fortfarande sjuk). 

Samtidigt som det är frustrerande att inte få pyssla och fixa, att inte tiden räcker till så är det helt klart detta som får mig att må gott.
Att förändra, skapa och göra saker med händerna. Den stundande julen är en perfekt tid för pyssel, att låta sig inspireras och njuta av alla kreativa människor och deras skapande är underbart kul. 

Nu måste jag dock fösa allt åt sidan en stund för snart kommer min arbetsledare på besök. Vi ska åter igen ha ett samtal om innehållet i min tjänst med anledning av att jag inte kan tänka mig att arbeta mer än ca 80% när det väl är dax att kastas in i arbetslivet igen.

Ha en trevlig eftermiddag.

Även om jag har ägnat långa stunder åt att hålla isär barnen och försöka få M att förstå att det inte är tillåtet att öppna kylskåpsdörren på vid gavel, dra loss stora hårtussar från storasysters huvud när hon febrig ligger och vilar sig i soffan, eller att slänga Pixiböcker i toaletten så har dagen ändå flutit på och jag har fått en del gjort här hemma.

Ibland funderar jag på M:s enorma intresse för sladdar, knappar, ja el- och tekniska prylar överhuvudtaget.
Jag kan inte påminna mig om att W lade lika stor vikt vid att trycka på strömbrytare, ha radarkoll på när dvdluckan är öppnas och skynda dit för att han ska vara den som stänger den eller gång på gång dra ur alla sladdar ur kontakterna så att hela huset mörkläggs (gäller  även dammsugarsladden).

En del av det vi gjort idag har passat honom alldeles utmärkt.
Han tycker det är spännande att stå och spana efter mig (även om det nog mest är ficklampan som lockar) när jag kryper omkring på vinden rotandes efter adventsljusstakar.
Han ger sig till känna på sitt eget lilla stönande vis och när jag dubbelvikt väl tar mig ut därifrån blir han så glad över det jag har med mig.
Lysande ljus, sladdar och små kontakter verkar vara högsta vinsten.
Vi tillbringade någon timme på ovanvåningen och provtände alla stakar och stjänor. Mest för att kolla så att ingen lampa var trasig men lite också för att M verkade tycka det var så mysigt och spännande.

Vi har inte bara dammsugit och röjt idag utan jag har även testat en sak som jag aldrig tidigare provat på.
Jag har lagat knäck i microvågsugnen.
Det gick alldeles utmärkt och knäcken fick av provpanelen betyget "mycket god".

Kanske är det halva tjusningen med knäcklagandet att stå där vid spisen och röra i den puttrande kastrullen medans smeten så sakteliga skiftar i färg och man får göra det där berömda kulprovet.
Men jag vet hur det brukar bli för mig. Jag rör och rör och rör. Gör kulprov och anser att knäcken äntligen är färdig.
Ungefär där tar det stopp med alla romantiska, juliga, förtecken.
Jag brukar, ackompanjerad av mindre barnvänliga ord, förbanna mig över dessa små knäckformar i papper som det är så himla svårt att pricka rätt i.
Minsta lilla rörelse eller nysning så flyger formarna all världen väg och medan jag försöker plocka ordning på dem så stelnar knäcksmeten och blir totalt omöjlig att hälla upp.
Vid det här läget känns det ganska jobbigt att tänka på att jag har stått och rört i den där kastrullen hela eftermiddagen!

Gör man knäcken i micron så sköter den sig själv.
Efter åtta minuter är den klar att stjälpas upp och om man nu skulle misslyckas med detta så är det inte hela världen för det tar bara åtta minuter för micron att koka ny...

©HUSnrNIO

Detta behövs till ca 35 stycken:
1/2 dl vispgrädde
1 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1/2 dl hackade, skalade mandlar
små pappersformar

Så här gör du:
Ställ pappersformarna på en bricka (andas helst inte när du gör det!).
Blanda alla ingredienserna utom mandlarna i en glasskål som tål microvågsugn.
Koka blandningen på 600 watt i 8 minuter.
Rör ned de hackade mandlarna.
Fördela knäcksmeten i papeprsformarna.

Recept från tidningen Drömhem & Trädgård.

Sjuklingen som insjuknade under natten till söndagen fortsätter att vara sjuk idag.
Ingen skola och ingen minimusikal. Så himla tråkigt lyder orden från henne.

Den här natten har barnen varit lite mer skonsamma mot mig än den förra vilket man får vara glad för. Jag har bara behövt lämna min säng vid två tillfällen. Trots det är jag enormt trött.

Av oss tre som är hemma nu verkar det vara W, som är den som är sjuk, som är piggast.
M går runt och gnäller. Han följer mig som en svans och när jag stannar till så klistrar han sig fast runt mitt ben som en benvärmare. 

W:s temp är inte hög, 38,0, men det är mer än hon hade igår kväll.
Hostan verkar ha lugnat ner sig något och än så länge har hon inte klagat över huvudvärk.

Idag får jag väl lägga mina storslagna planer på pyssel och ärenden som skulle uträttas åt sidan. Istället står det chokladpudding, Tingeling och den förlorade skatten och målning på programmet.
Lägg till en hel del röj i huset och eventuellt dammsugning av ovanvåningen så ska jag nog få den här veckans första dag att passera relativt snabbt.

Nu är det dax för dagens andra kopp kaffe och en banan till mitt högra bens benvärmare...

Ha en trevlig förmiddag!

I vårt kök har det de två senaste jularna hängt panellängder köpta på Village.
Sen jag köpte dem har jag gått från panellängdsfreak till att bli ett stort fan av enkla raka kappor.

Det här året har det tagit emot att tänka tanken på att jag åter igen skulle hänga upp de där längderna som hamnar i hörnen av fönstrena (och som inbjuder till lek för barnen då det verkar vara det bästa gömstället som finns att stå bakom en panelgardinslängd).
Visserligen har vi ganska fula fönster med tillhörande vädringsluckor vilket panellängderna döljer bra men jag tycker ändå att det är så mycket finare med en rak kappa som binder ihop våra fem fönster (kök och matdel). 
Jag kan däremot fortfarande tycka att det är väldigt fint med panellängder i andras hem trots att jag själv snöat in på kappor. 

Vid ett av M:s och mina alla Ikeabesök (vi åker ofta dit och strosar runt, tar en fika och bara har det gott) fastnade jag för två stycken enkla textilier ur serien Fialena som skulle kunna bli en bra och enkel julgardin.
Vi har ju en del vitt och svart (och ek) i köket så Fialenatyget var perfekt då det endast innehöll just färgerna vitt, svart och juligt rött i enkla och tydliga mönster.

Att välja vilket tyg jag skulle köpa av de två jag fastnade för var svårt men nu i efterhand är jag nöjd med mitt val.
I helgen fövandlades tyget till två kappor och även om det är lite tidigt ännu (enligt påpekande från L) så valde jag att stryka dem och hänga upp dem.
Det är ganska mysigt att komma ner i köket på morgonen och mötas av tygets varma röda färg. Jag blir nästan lite förvånad när jag kliver in i köket och ser gardinerna då jag från början hade siktet inställt på en vit enkel julgardin och detta är något helt annat.

Tänk så bra det är med Ikea. Massor av tyger till bra priser som ger oss "vanligt" folk en möjlighet till att variera och omgärda oss med nya textilier i våra hem titt som tätt:-)

Här kommer en liten titt på de nya julgardinerna trots mörka kvällsfotade bilder.

Ha en bra dag! 



©HUSnrNIO

Nu har jag sytt ännu en bunt med vimplar och även dessa är tänkta att ges bort som julklappar. 

Vimplar är inte bara lätt att sy utan kul och dekorativt att hänga i barnrum. Fina färger och mönster är mysigt att ligga i sängen och titta på.
Användningsområdet är stort. Jag funderar t.ex på att sy en rad med mindre vimplar att ta fram när det vankas födelsedagskalas.

©HUSnrNIO

För er som är sugna på att prova sy vimplar men funderar på hur man gör så gör jag här ett försök till att beskriva hur jag går till väga när jag syr mina.

Detta använder jag:
Tygbitar i olika färger och mönster 
Kantband/Snedlist
Tråd
Knappnålar
Symaskin

Man kan självklart göra vimpelraden hur lång som helst men jag har valt att använda tre olika tygbitar och gör tre flaggor av varje tygbit (nio flaggor sammanlagt).

Så här gör jag:
* Rita upp en mall på kraftigt papper t.ex kartong. 
* Vik tyget dubbelt och rita av mallen på tyget (om du sätter dem på rad så får du automatiskt ut en extra vimpel upp och ner mellan dem du ritar).
* Klipp ut vimplarna.
* Vänd tyget med rätsidorna mot varandra.  
* Sy ihop långsidorna med raksöm.
* Klipp av toppen i vimpelns spets (klipp inte i sömmen!).
* Vänd dem till rätan.
* Pressa dem med strykjärn.
* Bestäm i vilken ordning du vill att vimplarna ska hänga.
* Placera vimpeln på halva delen av kantbandet och vik den andra hälften över. Fäst med en knappnål.
* Tänk på att lämna 20-30 cm kantband i början och slutet på raden så att man har något att hänga upp vimpelraden i.
* När alla vimplarna är monterade på kantbandet - sy med raksöm.

Färdiga att hänga upp!

Idag är det första dagen på väldigt länge som inte himlen är grå och regnet droppar utanför fönstret.
Idag skiner solen och skänker en gnutta hopp. Så betydelsefullt ljuset är för att man ska må bra.

Dammsugning, skurande av golv och dammtorkning står på dagens program. Förhoppningsvis hinns detta med under förmiddagen så eftermiddagen kan ägnas åt att njuta i den härliga solen tillsammans med barnen.

Ha en trevlig lördag!

Blev en tur till öppna förskolan för mig och M.
Lekande, skrattande barn och trevliga människor som gärna reflekterar över livet en stund vid fikabordet.

Det är underbart att se M upptäcka.
Hur han leker med bollarna och iaktar de andra barnen. Hur glad han blir när han lyckas skruva på aktivitetsbrädan så att kossan hoppar upp och råmar.
Han gör det om och om igen och kommer till mig med den för att visa vad han kan.

Han iaktar, leker och lär sig nya saker varje dag och jag bekräftar honom med ord och leenden.
Då går leker han vidare.
Det är allt som behövs, att speglas i varandra en kort stund, att tanka trygghet i form av en kram och sen är han redo för att ännu en stund möta världen bland bollar och rutschkanor.

Underbara lilla Du♥

©HUSnrNIO






 

Sitter vid datorn och letar olika sittmöjligheter till W:s rum.
När hon var ett och ett halvt fick hon en barnsackosäck med Nalle Puhtyg av mormor. Den och Ikeas blå sitt/gunga i form av en banan, även den från den tiden, har hängt med sedan dess.
Nu tycker jag att det skulle behövas något mer sittvänligt passande hennes ålder och sen är dessutom sackosäcken väldigt sliten (jag är förundrad över att den har hållt så länge som den gjort med tanke på hur mycket den har använts).

Om lite mindre än en månad fyller hon sex år och nio dagar därefter är det ju julafton. Kanske vore det kul och passande att ge henne något nytt att sitta på.

Kanske en cool retrofåtölj från Svenska Hem vore något som skulle vara omtyckt av den blivande sexåringen.
Fåtöljen är i plast och därmed lätt att hålla ren. Att den är stapelbar är ett stort plus, då kanske man kan köpa två så även kompisen kan sitta bra, och när de inte används är det bara att stapla dem på varandra.
W har dessutom en outnyttjad plats mellan sina byråer och fönstrena där dessa fåtöljer skulle kunna stå när de inte används.

Funderar dock på om de är slitstarka. Kan ju bli en hel del bus, klättring och sådant och jag vill ju inte att plasten ska vara alltför tunn så att de ger vika för lite ruffare lekar.
Kanske är det någon i bloggsfären som har denna fåtölj hemma som kan ge en liten recension???

Jag hittade en återförsäljare av Svenska Hems sortiment i en ganska närbeliggande stad. En utflykt dit kanske vore trevligt...


Eget kollag med bilder från Svenska Hem

W:s adventsljus för det här året är nu färdigpysslat.

Hon har själv valt vilket ljus hon ska ha, ett stort som kan brinna jämnt var kraven hon hade på det, mossan och dekorationerna.
Ljuset, grisarna och de små svamparna valde hon ut på Village. Ljusstaken är självklart en Björkefall från Ikea.
Det silvriga bandet hade jag en bit över utav sen jag dekorerade blockljusen på köksön och kotten fanns lvar från när dörrkransarna skapade. 

Nu väntar hon bara på att den magiska datumen ska infinna sig när man äntligen får tända ljuset och låta det brinna bort en siffra i taget...

©HUSnrNIO

Själv har jag idag upplevt ännu en motgång.
Det känns som att världen, den utanför min bubbla tillsammans med barnen, har gaddat sig samman och bestämt sig för att nu ska vi minsann låta den där skånska kvinnan få jobba för att få ihop sin kommande tillvaro som arbetande småbarnsförälder.

Kanske dumt att tänka så, jag är ju oerhört tacksamma att vi är friska och mår bra, men livet vore allt lite enklare om det bara kunde flyta på lite mer på den kommande praktiska fronten.
Ilandsbekymmer som säkert löser sig eller så kommer det att fungera såsom det blir men som jag mår just nu så tar problem som kräver en lösning där flera personer är inblandade så mycket energi utav mig och får mig lite ur balans.
Jag känner oro med magont som följd.

Idag handlade det om hur min arbetsvecka ska se ut under det kommande året då jag har tänkt att utnyttja min rätt till att inte arbeta 100%.
Som det ser ut nu så blir det nästan hundra eftersom ingen av de lösningar som jag och min arbetsledare hade funderat ut gick att genomföra.
Samtidigt vill jag kunna plocka bort en del utav innehållet.
Ledsamt med dessa funderingar och motvind.

Går och hoppas på ett under gällande M:s förskoleansökan. När någon ringer från ett för mig okänt nummer kan jag inte låta bli att hoppas att det är madame enhetschef som söker mig för att meddela att det har blivit en plats ledig på den förskolan som vi önskar.
Ska jag nu hoppas på att även min arbetssituation ska lösa sig...
Hur många punkter får man ha på önskelistan egentligen!?

Imorse vaknade jag ännu en gång runt femtiden med vad jag antar är ångestkänslor som smög omkring i kroppen på mig.
Mycket som snurrar i huvudet nu.
Beskedet om att M inte får plats på den förskolan som vi sökt till ger mig ångest (är expert på att se tillbaka på saker och ting och ångrar bittert att jag tackade nej till den erbjudna platsen i oktober). 
Att inte veta vart han hamnar när det är dags att börja dagis hjälper inte till att lugna mig precis och sen har väl allt detta dragit igång en hel del tankar inför den kommande jobbstarten som så sakteliga närmar sig.

Drog igång dammsugning, svabbning av golvet och en toalettstädning för att hålla igång och skingra tankarna något.
Att städa är befriande och i sådana här lägen städar jag effektivare än någonsin.
Svetten lackade när jag och min lilla söta assistent drog fram genom rummen på markplan.
En dammsugare kan inte ha en trevligare tillvaro än hemma hos oss. Den får sådan omsorg i form av klappar och små förtroliga samtal.

När dammsugaren och dess lilla kompis sov middag passade jag på att ringa till enhetschefen för det området som vi har har sökt förskoleplats på.
Fick veta att de har fått ta in flera barn från ett närliggande och expanderande bostadsområde då det har blivit fullt där.
Det är anledningen till att det inte finns någon plats hos dem för lilla M.
Vi är välkomna att ansöka om en förflyttning när vi väl har en förskoleplats. Dock inte före augusti månad då det sker en naturlig förändring på förskolan eftersom sexåringarna beger sig iväg till skolan.
Om vi får en plats eller ej beror på hur många sökande barn de har från sitt eget område. När man som vi bor precis på gränsen hamnar vi långt bak i kön.
Förståeligt men ledsamt tycker jag.

Eftermiddagen har jag och barnen varit ute och gått och passat på att prata med vänner som har sina barn på de två förskolor som finns i vårt eget område.
Med den informationen tillsammans med mina intryck från när jag och W besökte förskolorna så har jag bestämt mig för vilken jag gärna vill att M ska vara på samt att göra allt för att han ska få vara där och inte hamna någon annanstans i vår stad.

För att ägna mig åt annat än grubblerier (förstår om ni inte orkar med att läsa alla mina vändor om dessa barnomsorgsturer) har jag så smått börjat adventspyssla.
En vit Björkefall tillsammans med ett rött blockljus, ett band, en silvertråd och ett hjärta blev en enkel dekoration på byrån i hallen tillsammans med stjärnan från Hemtex.

Det är mycket mysigare att börja dagen med tända ljus. Mörkret känns inte lika mörkt när det brinner ljus i huset och morgonens bestyr innan det är dax att komma iväg till skolan går lite enklare och lugnare.

Imorgon ska jag iväg till vårdcentralen och låta dem ta alla möjliga prover på mig eftersom doktorn inte riktigt kunde säga vad det var för fel på mitt smärtande ben. 
Får väl se vad de kan få fram om jag inte svimmat innan dess... Fastande mage och nålstick är ingen bra kombination för en som mig.

Gokväll på er!
 
©HUSnrNIO

Idag var det min tur att få några extra timmars sömn på morgonen.
Det gick åt skogen.
Låg och försökte och försökte men tankarna ville inte låta sig skingras utan växte istället.
Fick ångestknip i magen och var tillslut tvungen att gå upp.
När jag kom nerför trappen möttes jag av en förvånad L (min sovmorgon är högt prioriterad) och sen började jag gråta.

Vad är det som är så hemskt att jag ska behöva ha ångest.
Egentligen ingenting för jag är samtidigt väldigt glad över att vi är friska.

Det handlar förmodligen om den nya fasen och allt som komma skall (jag ska tillbaks till mitt arbete den första januari), en hel del familjegrubblingar i kombination med en något för innehållsrik fredag.

Igår fick jag veta att det inte finns plats till M på den förskola som vi har sökt plats på och som W har gått på tidigare.
Jag har dumt nog bara angett ett alternativ då de säger sig ta otroligt stor hänsyn till syskon och önskemål om plats m.m.
Jag vill så gärna att han ska gå där för personalen är så otroligt bra på alla sätt. De har så god hand med barnen och vi har en redan inarbetad bra kontakt.
Eftersom W pga av att vi flyttat gått på sammanlagt fyra dagis så kan jag av erfarenhet uttrycka mig om att jag tycker mycket om hur de utformar dagen för barnen, vad de lär dem och hur de lär dem saker, hur de tar hand om dem och hur de behandlar oss föräldrar som varje dag lämnar våra små i deras vård. 

Även om man inte kan räkna med att få plats där man önskar så gjorde både jag och personalen det och pratade om att M skulle vara hos dem.
Kontakten med lillebror finns ju redan då han var med och lämnade och hämtade W under nästan ett års tid.
Både jag och fröknarna har uttryckt våra ömsesidiga önskemål till rektorn.

Till saken hör att vi redan har ansökt om plats en gång och fått en just där vi ville vara men efter det tog vi beslutet att jag skulle vara föräldraledig året ut och därmed var vi tvungna att tacka nej till den erbjudna platsen och ansöka om en ny.
Detta smärtar mitt hjärta.
I nuläget vet vi inte vart han kommer att bli placerad dock går vårt eget förskoleomårde in i ett sådant läge och gör allt för att han ska få en plats där han tillhör men inget är säkert.
Förskolan vi har sökt till ligger nära oss men räknas inte till vårt skolområde tyvärr och detta gör det hela lite mer komplicerat.
Vi valde aktivt den förskolan efter att jag och W hade spenderat en förmiddag på den samt de andra två som är belägna i vårt område.

Kanske får han en plats på vårt område och det fungerar bra eller så får han en plats någon annanstans i vår stad och vi får söka för att få honom förflyttad vilket troligtvis är lättare till sommaren. Så ser det ut.
Det löser sig säger L.
Jo det gör det väl men delar av klumpen i magen finns kvar.

©HUSnrNIO

Under gårdagen hann vi också med att få vaccin till M på bvc:s öppna mottagning. Det fanns tre doser kvar när vi kom dit.
En pappa tvingades välja ut två av sina barn som skulle få sprutan. Han försökte få hjälp av bvcpersonalen hur han skulle tänka kring valet men hon sa bara att det är ditt beslut. Hrmpf!

Jag var även själv hos doktorn igår och trots att jag har haft så ont i höften och benet att jag knappt har kunnat ta mig fram de två senaste dygnen (än mindre lyfta M...) kunde han inte hitta något markant fel på mig.
Imorgon kväll ska jag fasta för att på måndag morgon lämna alla sorters prover man kan tänkas lämna så kanske de kan komma på vad som är fel med mig. Tills dess är det två sorters värktabletter som gäller.

Avlustade dagen med att se Så olika (så underbar!) på bio och sen dela en flaska rött på krogen tillsammans med L.
Möttes av stora fallandes flingor när vi klev av bussen.
Fick lust att lägga mig där på kullen och låta världen förvandla mig till en snöängel. Istället gick vi hem och sov.
Resten är historia.

Snart dax för femtioårskalas.
Ha en trevlig lördag!

Det har väl knappast undgått några småbarnföräldrar att Läkemedelsverket, efter samråd med Socialstyrelsen, igår kom med beslutet att även barn mellan sex månader och tre år, som inte tillhör någon riskgrupp, bör vaccineras mot svininfluensa.
Enligt professor Jan Liliemark på Läkemedelsverket riskerar barn under fyra år att bli svårast sjuka i denna vidriga svininfluensa och de små barnen är överrepresenterade bland patienter som behöver läggas in på sjukhus.

Beslutet grundar man på en ny studie med 51 barn under tre år i Spanien, de svenska erfarenheterna man har av att ha vaccinera barn mellan tre och sex år och att ca 5 000 barn under tre år som tillhör riskgrupperna redan har vaccinerats mot svininfluensan utan att några allvarliga biverkningarframkommit.
Resultaten visar att även yngre barn får ett bra skydd av vaccinet. 

Vaccinet som används i Sverige, Pandemrix, har hela tiden varit godkänt för barn från sex månader men svenska myndigheter har tidigare valt att inte vaccinera barn under tre år (om de inte tillhör någon riskgrupp) eftersom data om effekt och biverkningar på så små barn har saknats. 
I dagsläget finns alltså denna information och därmed rekommendationerna om att man bör låta vaccinera sitt barn om det är äldre än sex månader. 

Vaccineringen av den nya åldersgruppen innebär att ytterligare ca 250 000 vaccinationer ska ske och nu diskuteras det när detta ska ske.
Ska de gå före i den vaccinationsplan som nu finns på de flesta ställen i landet eller ska vaccinationerna av de små, som beräknas ta längre tid än vad det har tagit att vaccinera vuxna och äldre barn, få vänta tills de andra har fått.

När jag tänker på det här kan jag inte låta bli att förundras över Danderyds sjukhus vaccinationsplan.
Stockholms landstings riktlinjer anses vara tydliga: först ska riskgrupper, gravida och sjukvårdspersonal vaccineras. Därefter går turen till barn och deras föräldrar och först därefter är det dax för den breda allmänheten indelat i olika ålderskategorier.
Hur kan då Laila Bagge och Andreas Carlsson redan ha fått sina sprutor?!
Självklart förstår jag deras oro inför denna äckelsjuka, både i tankarna om att smittas och föra smitta vidare, och att de vill låta vaccinera sig pga att de träffar så oerhört mycket människor (framförallt sympatiserar jag med Laila som har en liten son).
Men Danderyds chefsläkares beslut att anhöriga till deras personal ska få vaccinera sig (Lailas syster, arbetande vid sjukhuset vaccinerade Laila och Andreas) för att personalen inte ska behöva vara hemma och vårda dem ifall de skulle insjukna i svininfluensan är ett väldigt konstigt beslut enligt mig inte minst med tanke på att vaccinet är slut på flera ställen i Sverige.

Om det är så man ska tänka så skulle det inte fungera att ha någon vaccinationplan utan alla människor som är släkt med någon sjuksköterska skulle kunna rusa till vaccinationställena och de anhöriga som står först i kön får vaccin och de andra, som inte har den lyckan att tillhöra en familj där man utbildat sig inom sjukvården, inte.
Och varför, jo för annars måste den vaccinerande sjuksköterskan stanna hemma och vårda sin bror, som kanske inte ens bor i samma stad, om han skulle bli sjuk. 

Möjligtvis drar jag det till sin spets nu... men verkligheten är den att under vecka 45 noterades 1233 laboratoriebekräftade nya fall utav svininfluensan jämfört med 776 under vecka 44.
Störst ökning ser man bland barn mellan 0-4 år.
Borde man inte prioritera att ge de små barn, vars föräldrar är för en vaccination, ett skydd mot svininfluensan istället för att slösa både vaccin och tid på att göra som Danderyds ledning beslutat (och när de påstår att trycket på vaccinet inte varit så stort, något som hjälpt fram deras beslut, så finns det många ställen där vaccin verkligen behövs.

Nu fanns inte rekommendationerna om att man även bör vaccinera små barn förra söndagen när Laila och Andreas fick sina sprutor på Danderyds sjukhus men det fanns massor av skolbarn och ungdomar (som tillhör den grupp där smittan går rekordfort fram) som fortfarande snällt väntade på sin tur att få sprutan.

Enligt artikel i Expressen så diskuteras nu Danderyds sjukhus agerande.

Snart är det dax att säga tack för den här terminen och önska fröknarna en god jul.

W:s första halvår som skoltjej har varit toppen på alla sätt.
Hon har en fröken och en fritidspedagog som det känns bra tillsammans med både för henne och för oss föräldrar. Hon trivs i skolan vilket hon tydligt visade vid utvecklingssamtalet i förra veckan där hon skulle markera gubbar med olika känslouttryck. 
En glad gubbe, en fundersam mittemellangubbe och en ledsen gubbe.
När vi hade gått igenom samtliga av frågorna var det kryssat för glada gubbar på alla utom en då hon valde den fundersamma mittemellangubben för att hon tycker det är jobbigt på morgonsamlingarna för då måste man räcka upp handen så länge i väntan på att få prata.
Hon blir trött av att hålla upp armen helt enkelt.
Efter att fröken gett tips på hur man kan vila armbågen i den andra i handen i väntan på sin tur och lovat W att hon absolut inte missar en sådan handuppräckning kändes det bra för henne även på den punkten.

Vid varje terminsslut på dagis gav vi fröknarna ett tack i form av en liten, oftast hemmasnickrad, present.
W ville absolut att vi skulle fortsätta med det även nu när hon börjat i skolan så vi har funderat på vad vi skulle kunna ge dem för någonting. 

Jag frågade W vad hon tänker på för saker när hon tänker på julen. Vilka ord som poppar upp i huvudet på henne. Av de orden, samt några som jag valde, blev det ett enkelt jultryck där orden är i olika storlekar och tjocklekar.

Jag hade svårt att bestämma mig för om jag skulle rama in trycket med passpertout eller utan men nu lutar det åt att det blir med passpertout.
En kombinerad tack-för-terminen-present och julhälsning från en glad skoltjej.

©HUSnrNIO

Förtydligande av tavlan med julens ord.

©HUSnrNIO

Ikeas Björkefall finns inte bara som ljusstake utan också som hållare för blockljus.
Botten är ganska stor och därmed perfekt att lägga små dekorationer i.

Blockljushållare, blockljus, kottar, torkade apelsiner, ett hjärta från Panduro och några band blir ett enkelt jularrangemang.

©HUSnrNIO

Även om det inte är första advent än så har jag börjat att förbereda lite småsaker.
Dörrkransarna är gjorda, ljus dekorerade, julklappar till två vänners barn är klara, fröknarnas julpresenter är påbörjade och julkorten fnular jag på i mitt inre.
Känns skönt att ta lite i taget och passa på när tillfälle ges och barnen är nöjda på annat håll.

Nu väntar tvättberget som har intagit halva köket och sen ska jag prova att stretcha.
Pratade nyss med en vän och fick tips på hur man ska stretcha vid ischiasbesvär.
Hoppas att detta ska hjälpa mig något för annars får jag fundera på att bege mig iväg till någon specialist. 
Igårkväll i ett svagt ögonblick trodde jag att jag skulle bli ståendes på Ica. Jag kunde inte gå.
Benet vek sig och gjorde grymt ont.
W undrade varför jag dröjde så länge bland barnmaten.
Där stod jag och höll mig i hyllorna bland köttfärssås och krämig broccoli och laxpasta smått stönandes.
Kändes nästan som förlossningsvärkar, ja självklart gjorde det inte så ont, men smärtan kom i vågor så det gällde att pinna på mot kassorna de sekunder som kändes bättre.
Nä, här ska stretchas!

Ha en trevlig dag.

Två charmiga och välplanerade enrummare med attraktivt läge .
Prickig fasad och matchande skorsten. Rosa fönsterbänk och nylagd klinkers i rosa nyanser på golvet i det stora, stilrent, inredda rummet.
Genom de stora panoramafönstrena har man en härlig utsikt. Fönstrena ger också möjlighet att ta del av all världens tokigheter sådär på lite lagom avstånd. 

©HUSnrNIO

För att bygga dessa enkla och trivsamma enrummare behöver du thekartonger, sax, fina papper och lim.

Vaknade igår morse med en gnutta feber och var lite öm i armen. Två alvedon och sen kände jag mig som vanligt igen.
Idag känns det ingenting så jag antar att det inte blir någon mer reaktion på svinvaccinet nu och även om det hade blivit det så ska det till så otroligt mycket för att den behagliga känsla jag känner inombords för att både jag och W äntligen har fått sprutan ska försvinna.

Gårdgagen ägnades en hel del åt att städa och röjja upp här hemma.
Jag och W högg in på bottenvåningen. Jag dammsög, hon torkade möbler och bord i vardagsrummet och M såg mest ut som att han satt och hånglade med dammsugaren. Jag torkade golven och hon torkade fortfarande möbler och bord i vardagsrummet och M hånglade med en avstängd dammsugare.
Så höll vi på.
När jag och W är ensamma så kan hon vara otroligt hjälpsam. Hon har fått prova på det mesta. Dammsugit, torkat golv, torkat fönsterbänkar, diska, vattnat blommor m.m.
Hon tycker om att fixa och greja och när det bara är hon och jag så är det som om inspirationen och lusten infinner sig för henne att göra fint. 
Jag kommer med uppmuntrande ord i vad hon än tar sig för och tror helt och fullt på att det endast gör gott att man får se och lära sig lite allt eftersom hur man sköter ett hem.

Måste tillägga att det finns inga måsten för henne att hjälpa mig med städningen. Jag är nöjd om hon försöker hålla ordning på sitt eget rum, plockar undan leksakerna efter sig m.m.
Någon gång i veckan hjälper hon till att duka bordet (vi är sex st vid matbordet varannan vecka) och tömma diskmaskinen.
Det gör hon gärna och vi har pratat en del om varför man ska hjälpas åt och vilka olika sysslor som kan passa att göra när man snart fyller sex år.

Så till något helt annat-
En liten stund varje kväll försöker jag ägna mig åt pysselverksamhet.
Mest handlar det om förberedelser inför advent och jul såsom tändssticksaskar som scrappas, tavlor, små jularrangemang m.m.
Under två kvällar i rad har jag gjort kransar. Två till våra entredörrar och en som ska ges bort. 
Stommen till kransarna har jag köpt på Panduro. Jag har klätt dem med fuskgrönt för att eventuellt kunna använda dem igen nästa år (om jag inte tröttnat på dem då).
Kransarna dekorerade jag med kottar, kanelstänger, bjällror och rött band, allt inköpt på Panduro. Apelsinskivorna torkade jag i ugnen. 
För att göra kransarna och fästa dekorationerna använde jag mig av blomstertråd också den inhandlad på Panduro.

©HUSnrNIO

Ha en trevlig söndag och fars dag!

Tog en mysig morgonpromenad strax före klockan åtta imorse tillsammans med mina två barn.
Eller inte.

En fredagstrött skoltjej som släpar fötterna efter sig så det låter som demonen i Paranormal Activity har slagit sig ner i vårt kvarter. En ettåring som beter sig som att han har panik under regnskyddet i vagnen och hänger ut över vagnen på båda sidor samtidigt. 
Själv försöker jag samtidigt som jag styr vagnen åt höger med ena handen (har ännu inte varit och justerat den mot dess vänsterdragning), hållandes ett paraply i den andra handen undvika de allra största vattensamlingarna då jag fortfarande inte har köpt mig ett par nya gummistövlar.

Lämningen av W går smidigt, all fredagströtthet är som bortblåst när vi entrar kapphallen.

M däremot bestämmer sig för att han vill börja i skolan idag och markerar tydligt att han inte har några som helst planer på att följa med mig hem igen.

Jag tar den skrikande stora overallen över axeln, av ettåringen syns inte en skymt, sätter den i vagnen och beger mig hemåt igen.
På samma sätt som tidigare men nu slipper vi uppleva några paranormala activities längs vägen och det är ju positivt...

Kaffe tack!

Usch och tvi vilken trist förmiddag detta var.
Jag har suttit med papper upp över öronen. Inga vackra mönstrade scrapbookingpapper (vilken lycka det vore att få ägna en stund åt sådant) utan räkningar, anmälningar och diverse blanketter.

M har visat sig på sin bästa sida och snällt lekt och grejat på golvet även om han ibland kommit fram till mig och undrat över vad det är jag sitter och muttrar om.
Jag har nämligen en ovana att prata för mig själv om jag är ensam och betalar räkningar och ägnar mig åt andra viktigheter.
Blir mycket enklare att få struktur på det hela då eller så är det så att jag känner mig ensam där jag sitter med alla papper som dagens samhälle serverar åt en.

Nu sover M och jag har hunnit med att ringa några viktiga tråksamtal och skickat iväg några brådskande mail så nu kan jag med en lättnadens suck och en betydligt mindre klump i magen än när jag vaknade imorse sörpla på en kopp kaffe och få en stund vid datorn innan han vaknar och W slutar skolan.

Trots att det är mitt på dagen har jag tänt ljusen i changeljusstakarna i fönstret.
Känns lite mildare att möta regnet utanför rutan när blicken först hamnar på de tända ljusen.

Ha en trevlig måndag.

©HUSnrNIO

Det är tur att det finns ljus att tända annars skulle hösten och vinterns mörker vara olidligt.
Husets mörka skrymslen lyses upp av ljus och mitt bland ljusen umgås tre generationer av människor denna första dag i november månad.
En lugn och behaglig söndag.

©HUSnrNIO