Imorse vaknade jag ännu en gång runt femtiden med vad jag antar är ångestkänslor som smög omkring i kroppen på mig.
Mycket som snurrar i huvudet nu.
Beskedet om att M inte får plats på den förskolan som vi sökt till ger mig ångest (är expert på att se tillbaka på saker och ting och ångrar bittert att jag tackade nej till den erbjudna platsen i oktober). 
Att inte veta vart han hamnar när det är dags att börja dagis hjälper inte till att lugna mig precis och sen har väl allt detta dragit igång en hel del tankar inför den kommande jobbstarten som så sakteliga närmar sig.

Drog igång dammsugning, svabbning av golvet och en toalettstädning för att hålla igång och skingra tankarna något.
Att städa är befriande och i sådana här lägen städar jag effektivare än någonsin.
Svetten lackade när jag och min lilla söta assistent drog fram genom rummen på markplan.
En dammsugare kan inte ha en trevligare tillvaro än hemma hos oss. Den får sådan omsorg i form av klappar och små förtroliga samtal.

När dammsugaren och dess lilla kompis sov middag passade jag på att ringa till enhetschefen för det området som vi har har sökt förskoleplats på.
Fick veta att de har fått ta in flera barn från ett närliggande och expanderande bostadsområde då det har blivit fullt där.
Det är anledningen till att det inte finns någon plats hos dem för lilla M.
Vi är välkomna att ansöka om en förflyttning när vi väl har en förskoleplats. Dock inte före augusti månad då det sker en naturlig förändring på förskolan eftersom sexåringarna beger sig iväg till skolan.
Om vi får en plats eller ej beror på hur många sökande barn de har från sitt eget område. När man som vi bor precis på gränsen hamnar vi långt bak i kön.
Förståeligt men ledsamt tycker jag.

Eftermiddagen har jag och barnen varit ute och gått och passat på att prata med vänner som har sina barn på de två förskolor som finns i vårt eget område.
Med den informationen tillsammans med mina intryck från när jag och W besökte förskolorna så har jag bestämt mig för vilken jag gärna vill att M ska vara på samt att göra allt för att han ska få vara där och inte hamna någon annanstans i vår stad.

För att ägna mig åt annat än grubblerier (förstår om ni inte orkar med att läsa alla mina vändor om dessa barnomsorgsturer) har jag så smått börjat adventspyssla.
En vit Björkefall tillsammans med ett rött blockljus, ett band, en silvertråd och ett hjärta blev en enkel dekoration på byrån i hallen tillsammans med stjärnan från Hemtex.

Det är mycket mysigare att börja dagen med tända ljus. Mörkret känns inte lika mörkt när det brinner ljus i huset och morgonens bestyr innan det är dax att komma iväg till skolan går lite enklare och lugnare.

Imorgon ska jag iväg till vårdcentralen och låta dem ta alla möjliga prover på mig eftersom doktorn inte riktigt kunde säga vad det var för fel på mitt smärtande ben. 
Får väl se vad de kan få fram om jag inte svimmat innan dess... Fastande mage och nålstick är ingen bra kombination för en som mig.

Gokväll på er!
 
©HUSnrNIO