Även om jag har ägnat långa stunder åt att hålla isär barnen och försöka få M att förstå att det inte är tillåtet att öppna kylskåpsdörren på vid gavel, dra loss stora hårtussar från storasysters huvud när hon febrig ligger och vilar sig i soffan, eller att slänga Pixiböcker i toaletten så har dagen ändå flutit på och jag har fått en del gjort här hemma.

Ibland funderar jag på M:s enorma intresse för sladdar, knappar, ja el- och tekniska prylar överhuvudtaget.
Jag kan inte påminna mig om att W lade lika stor vikt vid att trycka på strömbrytare, ha radarkoll på när dvdluckan är öppnas och skynda dit för att han ska vara den som stänger den eller gång på gång dra ur alla sladdar ur kontakterna så att hela huset mörkläggs (gäller  även dammsugarsladden).

En del av det vi gjort idag har passat honom alldeles utmärkt.
Han tycker det är spännande att stå och spana efter mig (även om det nog mest är ficklampan som lockar) när jag kryper omkring på vinden rotandes efter adventsljusstakar.
Han ger sig till känna på sitt eget lilla stönande vis och när jag dubbelvikt väl tar mig ut därifrån blir han så glad över det jag har med mig.
Lysande ljus, sladdar och små kontakter verkar vara högsta vinsten.
Vi tillbringade någon timme på ovanvåningen och provtände alla stakar och stjänor. Mest för att kolla så att ingen lampa var trasig men lite också för att M verkade tycka det var så mysigt och spännande.

Vi har inte bara dammsugit och röjt idag utan jag har även testat en sak som jag aldrig tidigare provat på.
Jag har lagat knäck i microvågsugnen.
Det gick alldeles utmärkt och knäcken fick av provpanelen betyget "mycket god".

Kanske är det halva tjusningen med knäcklagandet att stå där vid spisen och röra i den puttrande kastrullen medans smeten så sakteliga skiftar i färg och man får göra det där berömda kulprovet.
Men jag vet hur det brukar bli för mig. Jag rör och rör och rör. Gör kulprov och anser att knäcken äntligen är färdig.
Ungefär där tar det stopp med alla romantiska, juliga, förtecken.
Jag brukar, ackompanjerad av mindre barnvänliga ord, förbanna mig över dessa små knäckformar i papper som det är så himla svårt att pricka rätt i.
Minsta lilla rörelse eller nysning så flyger formarna all världen väg och medan jag försöker plocka ordning på dem så stelnar knäcksmeten och blir totalt omöjlig att hälla upp.
Vid det här läget känns det ganska jobbigt att tänka på att jag har stått och rört i den där kastrullen hela eftermiddagen!

Gör man knäcken i micron så sköter den sig själv.
Efter åtta minuter är den klar att stjälpas upp och om man nu skulle misslyckas med detta så är det inte hela världen för det tar bara åtta minuter för micron att koka ny...

©HUSnrNIO

Detta behövs till ca 35 stycken:
1/2 dl vispgrädde
1 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1/2 dl hackade, skalade mandlar
små pappersformar

Så här gör du:
Ställ pappersformarna på en bricka (andas helst inte när du gör det!).
Blanda alla ingredienserna utom mandlarna i en glasskål som tål microvågsugn.
Koka blandningen på 600 watt i 8 minuter.
Rör ned de hackade mandlarna.
Fördela knäcksmeten i papeprsformarna.

Recept från tidningen Drömhem & Trädgård.