Sötlopporna & Småpumporna

Två små sötloppor som låter sig fascineras av två små pumpor.

©HUSnrNIO

Strax efter den lilla fotosessionen var rollerna ombytta. Då var det min tur att fascineras, inte över pumporna utan över hur fort humöret kan pendla.

Situationen ändrades från en kul, lättsam, stund med leenden och glada tillrop till skrik, bråk och stora tårar.
W gick från sur till gråtfärdig på en minut för att M kom på att de små pumporna var ju perfekta bollar - som man kunde kasta iväg.
Efter att de hade träffat golvet ett antal gånger blev de skadade och mjuka.
M grät och skrek av ilska för att han inte fick använda pumporna att kasta med.
Medan han gjorde sitt berömda "kasta-sig-bakåt-allt-vad-jag-kan-för-att-jag-är-så-arg" trick talade W om för mig med sin förskoleklassmyndiga stämma att nu fick jag minsann köpa en ny liten pumpa för hennes var alldeles förstörd.

Vart tog sötlopporna vägen?!

Gipsspöke och djurmask


©HUSnrNIO

En vanlig torsdag.
Jag och barnen har tillbringat några timmar på stadens bibliotek tillsammans med andra höstlovslediga barn.
Barnen fick lyssna på en spännande saga och sen fick de göra både mask och tumgipsspöke.
Kul att göra och kul att springa runt i här hemma och skrämma M med om man frågar familjens snart sexåriga tjej.

Har varit en bra (men ack så lång) dag utan alltför mycket gråt och sexårstrots. Förhoppningsvis innehåller den kommande natten färre uppvaknanden pga gråtande barn än gårdagens och jag får mig några timmars skön nattsömn.

Gonatt.


En höstdag


©HUSnrNIO

En kylig dag i en park i vår stad.
Samla kastanjer, klättra på stenhästarna, beundra den vackra solen och låta sig fascineras över de magiska och långa trädskuggorna.
En skoltjejs första höstlov tillsammans med mamma och lillebror.

Tavlor

Det har inte blivit så mycket tid vid datorn de senaste dagarna.
Beror på att jag är så enormt trött för tillfället.

W har sen hon var sjuk i förra veckan lagt sig till med att ha svårt att somna på kvällarna.
Hon snurrar i sängen, ber om vatten, kan inte somna för att hon är rädd för tvestjärtar, har ont i armen + en massa fler påhitt.
Lillebror M somnar snällt i säng klockan åtta men har istället bestämt sig för att det är morgon nångång mellan 4.50 och 5.30 nästa dag. Om jag inte samtycker med honom tar han till sitt starkaste vapen - skrika, gråta och slänga sig framlänges på golvet.
Slutar oftast med att vi hamnar i soffan i vardagsrummet. M äter välling och ser på Barnkanalen (när väl klockan blivit sex) och jag vet inte riktigt vad jag gör. Jag tror jag sitter och sover med öppna ögon, om man nu kan göra det.

Allt detta är ett minne blott nu för just nu har jag härligt, lyxig, egentid.
Helt utan barn!
W är med L och M spenderar förmiddagen tillsammans med farmor och farfar.
När jag och hon kramades imorse när det var dax för dem att åka stod hon kvar en stund och såg på mig mig sen sa hon "men nu kommer ju du att bli alldeles ensam mamma, blir du ledsen då".
Vad svarar man på det utan att låta som att man vunnit högsta vinsten på lotteri för att man ska få några timmar för sig själv...

Eftersom jag är trött så borde jag gå och lägga mig, och jag funderar starkt på att göra det, men jag tycker ju att det är himlans svårt att gå till sängs mitt på dagen.
Nu vill jag ju passa på att göra en massa saker och verkligen ta vara på mina härligt ensamma timmar.

Jag har suttit vid datorn i en timme nu och gjort klart alfabetstavlorna till W:s klasskompisar.
När tjejkompisen A fyllde år för några veckor sedan så föreslog W att vi skulle ge henne en tavla i present. Nu gjorde vi inte det men ur detta föddes idén om att göra alfabetstavlor till alla klasskamrater som de kunde få i skolan när de fyller år (man får inte bjuda på glass som på dagis).
Tavlorna är i två färguppsättningar och i ett mindre format, elva cm breda, så de blir mer liknande ett vykort.
Efter att jag tryckt ut dem ska jag klistra dem på vit cardstock för att få till en stabilare liten tavla.

Jag har även gjort färdigt de beställningar jag haft på namn- och doptavlor.
Jag tycker ju om att använda ett lite snirkligt/skrivstilsaktigt teckensnitt till barnets namn i stjärnan/hjärtat då det är tilltalsnamnet och då är det kul om namnet sticker ut lite och skiljer sig från den andra texten som finns med på tavlorna.

Jag hittade ett nytt teckensnitt som jag gillar, "Pea Jenny Script", som jag använt på de tre översta tavlorna nedan, allt enligt beställarens önskemål.
Lite extra kul var det också att göra Simons och Elins tavlor då jag fick fria händer att bestämma färgerna.
Jag valde att mixa grå nyanser med turkosa på Simons. Idén till Elins färger fick jag när jag kikade ut genom fönstret och såg vår pumpalykta.  

Är du intresserad av en namn/doptavla eller kanske en stjärnalfabetstavla så skriv en kommentar här nedan eller skicka iväg ett mail till mig.


©HUSnrNIO

Kanske ska jag nu ändå ta tillfället i akt och försöka få mig en timmes extra sömn.
Trots att det är mitt på dagen...


Barbiedockor och Grytlock

Han är överallt och ingenstans.
Snorig som bara den, men med mindre hosta, ger han sig ut på upptäcks- och undersökarfärd.

Idag gick L upp med honom kvart i sju och så jag fick en möjlighet till att sova lite längre.
När jag kom nerför trappen några timmar senare såg det ut som en mindre bombnedslag här hemma.

Låda nummer två i W:s byrå var i stort sett tom.
Alla Barbiedockorna och den lilla leksaksresävskan full med kläder till dockorna var utspridda över hela hennes golv och en bra bit ut i hallen.
Köksgolvet var belamrat med grytor, grytlock och kylskåpsmagneter.
Bredvid en fjärrkontroll, en ensam strumpa och en överbliven majskrok satt han, prins bus, och gav mig världens finaste och snorigaste leende.
Han välkomnade mig upp med att sträcka sin kletiga hand och en kylskåpsmagnet mot mig. 

Det är underbart att se hur ens barn utvecklas och lär sig nya saker varje dag.
Hur han provar sig fram, gör egna upptäckter och skaffar sig kunskap om hur saker och ting fungerar.
Spännande men ibland lite påfrestande.
Ordet nej ljuder ofta här hemma. Ibland känns det som att mitt vokabulär endast innefattar det ordet.

Han försöker klättra på vardagsrumsbordet. Han gömmer fjärrkontrollerna i tvättmaskinen, öppnar alla skåp ohc plockar ut de saker han tycker är fina och intressanta för att sen gå iväg och leka med dem en stund innan han tröttnar och lägger de någonstans där man inte hittar dem.

Han är toalettfixerad. Hälften av vår familj har som tradition att inte fälla ner toalettlocket efter sig och inte stänga dörren till toaletten *suck*.
När de har varit där hittar han lätt dit, det är som att han har en radar som upplyser honom om att nu är dörren öppen till ett spännande rum. Han smäller saker mot toalettstolen och tar sig an toalettpappret som om det hade en potiental till att bli världens finaste halsband. Han drar, virar och knåpar för att få det runt sig.

Det är inte bara dockornas kläder som är intressanta för den här lilla killen utan ALLA sorters kläder.
Han kämpar dagligen med att dra ner W:s kläder från hennes rosa prinsesskrokar. Eventuella kläder som har förpassats till elementen i köket får inte hänga kvar. Dessa slänger han på golvet och hasar sig fram på. Ser ut som att han sitter på en flygande matta och väntar på att få signal att lyfta från golvet.

Förrutom att ha koll på när toalettdörren är öppen innefattar hans radar även spisen i köket. Han kommer alltid gåendes när det vankas matlagning.
Han sträcker sina små knubbiga händer och vrider upp plattorna på alldeles för hög (eller för låg) värme.
Numera sker all matlagning på det sättet att vi sätter på plattorna och sen drar vi bort vridknapparna (vad heter de egentligen?). När spisen står orörd ligger de på en hylla allt för att förhindra olyckor.

Mitt bland alla dockor och grytlock och tekniska prylar kom han gåendes mot mig och sträckte sina händer mot mig för ungefär en timme sen.
Jag lyfte upp honom och han borrade in sina fingrar i mitt nackhår, så som han alltid gör, sa upprepade gånger "ma-ma-ma-ma" och vilade trött sitt huvud mot min axel.
Alla saker runt omkring oss försvann för en stund. Jag gick upp och la honom i hans säng.
När jag kom nerför trappen igen möttes jag för andra gången idag av en total mess.
Denna gången utan en snorig liten pojkes bländande leende...

Dax att röjja upp!

©HUSnrNIO

Mr Pumpkin på vår gata & Mässornas dag

Hon har missat fyra dagar av skolan den här veckan.
Igår fick hon äntligen gå dit.
När klockan var kvart över ett smällde det i dörren.
På frågan om hon har haft en bra dag i skolan svarar hon ja men sen kommer tårarna.
Hon snyftar och tårarna rinner nerför de kalla kinderna.
Hon gråter för att nästan alla klasskompisar skulle vara med på Halloweenfesten som fritids arrangerade igår.
Vännerna hade pratat massor om den under hela skoldagen.
W går inte på fritids eftersom jag är föräldraledig.
Hon gråter också för att just den här veckan som hon varit sjuk skulle hon varit ordningsman och skött almanackan och hjälpt fröken hålla ordning i klassrummet.
Nu blev det bara en dag som hon fick göra det och väntan är lång tills det blir hennes tur nästa gång.

Tyckte att det var jobbigt att se henne så ledsen så jag frågade om hon ville att vi skulle hitta på något tillsammans.
En pumpalykta blev det bestämt att vi skulle göra.

Placerad i fågelhuset utan tak (får nog stå mer traditionellt på marken för han ser ut som att han är på väg att blåsa ner) gör han nu ett försök till att skrämma alla förbipasserande, vår Mr Pumpkin.

©HUSnrNIO

Idag är det mässornas dag i vår stad. Scrapbookingmässa och Fest- och Bröllopsmässa slåss om uppmärksamheten. Jag hade tänkt besöka dem båda med två olika vänner.
Men. Min förkylning är något sämre idag så det här blir första gången på flera år som jag inte botaniserar bland papper, stämplar och en massa härliga pysselmänniskor.

Med alvedon, vitaminer och några koppar honungsvatten ska jag försöka få mig själv till att må lite bättre.
Kanske det blir ett besök bland brudklänningar och chokladpralinsprovning. Om inte annat så för att fråga Carl Jan Granqvist vad han rekommenderar för fancy mat och vin till en förkyld kvinna en gråmulen lördagkväll i oktober...

Ha en trevlig lördag!


Rosa Julstrumpa

Vem har sagt att en julstrumpa måste vara röd med tomtar på?!

Tyger i rosa nyanser inhandlades på Panduro tillsammans med bollsnöre och rosa plyschband häromdagen.
Medan W pysslade med krympplast och armband började jag att skissa på en julstrumpa.

Jag använde symaskinen till att sy ihop strumpan och fästa bandet så att man kan hänga den. 
Bollsnöret hade jag först tänkt sy fast även det men dess kant var så smal så jag bestämde mig istället för att använda textillim.

Bokstäverna i rosa plysch var inget som jag hade tänkt skulle finnas med på strumpan. Den idén kom W på.
Det är ju hennes strumpa så varför inte. 
Jag klippte till remsor av det rosa plyschbandet, samma som jag hade till upphängningen, och använde även där textillim för att fästa dem.

Resultatet blev en något rundfotad rosa julstrumpa med plats för mer än en julklapp i.

©HUSnrNIO

Idag är W tillbaks i skolan igen efter att ha varit hemma i fyra dagar.
Hon är fortfarande lite snorig men om jag skulle invänta nollfronten vad gäller snor så skulle hon inte kunna gå dit på väldigt länge.
Hon är så duktig och nyser och hostar i armvecket om det skulle behövas vilket inte är troligt för hon visade inga sådana tecken här hemma dessutom är det svårt att hitta ett enda barn som inte är det minsta snorig vid den här årstiden.
Med det resonemanget fick hon alltså gå och hon var så glad så när jag väckte henne imorse strax efter sju.

M har fortfarande feber och hostar mer idag än igår. Själv har jag en irriterande förkylningsblåsa i munnen och en näsa som är något snorig men blir det inte mer än så här utav det är jag glad.

Dax att servera min gnälliga, förkylda, lilla knähund dagens första grötportion.

Små söta kaniner

Jag gillade Karin Mannerståhls små söta fingervantsfigurer i tisdagens avsnitt av Äntligen Hemma.

Att förvandla sina singelfingervantar, som ändå bara ligger och skräpar i sin ensamhet, till roliga mjukisdjur med olika personligheter måste vara det perfekta pysslet när man har sjuka barn hemma (eller varför inte ägna några timmar till det en dag på det kommande höstlovet). 

Bild lånad från Hemmakanalen.se

Hur man gör en fingervantsfigur hittar du här.


En vanlig torsdagförmiddag

W är hemma från skolan idag också. Hon är fortfarande lite snorig men har ingen feber än idag så förhoppningsvis kan hon gå till skolan imorgon.
Humöret går upp och ner. Hon saknar skolan, kompisarna och fröken.
Idag vaknade hon dock och var på ett hjälpsamt humör. 
Medan jag dammsög nedanvåningen var hon snäll och torkade hon av borden i vardagsrummet och tömde diskmaskinen.
Under tiden som jag lagade till kvällens middag, en enkel och god köttfärspaj, så lekte hon snällt med M och det trots att han drog henne i håret flertalet gånger och rev ut alla hennes kläder ur byrålådan.
Det är syskonkärlek det:-)

W ser på Mio min Mio, M sover i sin vagn, jag har ätit vitlök (blä) för att mota bort förkylningen som börjar kännas lite smått, och ska nu få en liten lyxig egen stund vid datorn hoppas jag.

Trevlig eftermiddag!

©HUSnrNIO


Pysselstund

I tre dagar har vi levt i total symbios med varandra. Jag, W och M.
Känns som att jag håller på att bli smått galen ena stunden för att nästa tycka att det känns ganska ok och flyter på.

M är hysteriskt intresserad av teknik och småsaker.
Tv, dvd och förstärkare är det som han tror sig bestämma över. När man säger till honom tittar han på mig och ler för att sen fortsätta trycka.
När jag lyfter bort honom från tv:n i vardagsrummet går han de flesta av gångerna direkt in på W:s rum och misshandlar hennes tv istället.
Häromveckan stoppade han in en sked i förstärkaren eller högtalaren (jag har noll koll på vad det är för något) som jag inte lyckades få ut. Kom just på att jag glömt berätta det för L...
Det är otroligt att inte något har gått i sönder ännu.
När han inte ägnar sig åt tekniksaker kämpar han för att komma åt mina saker i fönster och på hyllor. Han plockar även ur alla köksskåpen som är i golvhöjd.
Tro inte att jag inte säger till honom för det gör jag!

Samtidigt som han kör sitt race så är W måttligt glad och munter över att behöva tillbringa ännu en dag hemma från skolan.

För att inte bli galen här hemma övertalade jag L till att komma hem en stund på lunchen. Själv kastade jag mig i bilen pch åkte till Panduro.
Blev krympplast och en ask med innehåll till att skapa egna halsband till W.
Till mig själv blev det lite härliga tyger och band.
M fick nöja sig med en banan från Ica han.

Glada, nöjda, snoriga och lite febriga är vi nu sugna på att börja pyssla.
Tror jag måste snabba på för snart har M ätit upp sin banan och det roligaste han vet är nog inte detsamma som jag själv tycker...

©HUSnrNIO


Falsk krupp & Vaccinering

Eftersom W är sjuk sen i söndags kväll med förkylning, feber (dock ingen hög feber), och hård hosta så var det väntat att även lilla M så småningom skulle insjukna.

Efter att ha sovit en timme, lagom till att Desperate Housewifes skulle till att börja igår kväll, vaknade han och grät. Han hostade hårt och skällande och andningen var tung och väsande.
L bar omkring på honom och när han lugnade ner sig lättade den tunga andningen något.
Efter att ha dividerat med L ringde jag sjukvårdsrådgivningen.
För mig är det en självklarhet att ringa dit för att få råd. Speciellt när det handlar om andningen på en så liten människa som M även om L tyckte att det var lite förhastat att kasta sig på telefonen.

Även om jag inte fick någon för mig ny information om hur man ska agera i ett sådant läge, att höja upp sängen i huvudänden, att klä av honom och se till att han ligger svalt, att gå ut i nattluften och hålla koll på hur han andas, är ju sådant jag redan vet och åtgärdar i ett sådant här läge, så är det ändå en trygghet att ha pratat med dem.
Om han fortsatte att ha svårt att andas så skulle vi ringa tillbaks så skulle de förvarna sjukhuset om att vi var på väg in med honom.

Nu behövde vi inte åka in under natten.
M vaknade några gånger till av sin otäcka hosta men när han lugnade ner sig avtog den och vi kunde lägga ner honom igen. Mellan elva och sex sov han i sin säng med endast några få hostningar vilket kändes otroligt skönt även om jag inte sov så jättebra.
Jag hade babylarmet uppskruvat på max på sängbordet bredvid mig och alla möjliga tankar for genom mitt huvud under nattens gång.
Nojjigt tycker kanske en del men jag är en oroande själ utav mig och när det handlar om mina barn oroar jag mig enormt mycket.

Idag mår han bättre. Han lyckades få i sig både välling och gröt utan att hosta/kräkas upp den, och även om näsan rinner och han är febervarm så är han vid ganska gott mod och har lekt en del under förmiddagen.
För en stund sen bäddade jag ner honom i vagnen och tog en kort promenad så nu sover han gott ute i den fuktiga och svala luften.
Dock vet jag att när natten kommer brukar hosta och andningsbesvär återkomma.

När man ett litet barn som visar symptom som skällande hosta och tung andning för första gången kan det vara bra att komma iväg till sjukhuset för att fastställa vad det är. Tecken på falsk krupp, något som även W hade vid några tillfällen när hon var liten, kan även vara förkylningsastma eller något annat fick jag veta under samtalet med rådgivningen igår kväll.
Är han dålig ikväll/natt under en längre tid så kommer jag att åka in med honom. Sådan är jag.

Även om jag inte vill tänka tanken om svininfluensa så finns den där i bakhuvudet. Om en vanlig förkylning gör detta med ett litet barn vad kan då inte svininfluensan med hög feber och grav hosta och kanske efterföljande lunginflammation göra. Jag behöver ju inte måla f** på väggen men tanken finns tyvärr där nånstans i bakhuvudet.

Jag skulle verkligen uppskatta om vaccineringen av Sveriges befolkning kom igång nu på direkten innan den smittsamma sjukdomen knackar dörr.
Om nu experter inom området uppmanar människor att vaccinera sig så borde man väl säga ja till det (om man nu inte tillhör någon av de grupper som faktiskt inte tål vaccinets innehåll vill säga). 

Rykten som sprids om konspirationsteorier och om att vaccinet skulle orsaka förlamning låter för mig mer skumt än troligt. Allt prat om den dos kvicksilver som vaccinet innehåller och som man får i sig får mig att tänka tanken om hur mycket kvicksilver får man inte i sig under en hel livstid eller alla dessa miljöutgifter som vi genom vårt leverne utsätter oss själva och våra barn för.

När jag pratade med en väninna upplyste hon mig om att det varje år dör människor i influensa.
Jo visst gör det det men dessa människor är äldre, svaga och kanske har någon kronisk sjukdom. Sjukvården vaccinerar dem för att de tillhör den mest utsatta gruppen när vinterns influensor drar igång.
När det gäller svininfluensan vet man ännu inte vilken grupp av människor som kommer att drabbas hårdast dock verkar det som att det är de yngre som kan tänkas vara mest utsatta.
Experter dra paralleller mellan svininfluensan och spanska sjukan som resluterade i att ca 38000 människor i Sverige dog.

Valet är ens eget, man väljer själv vilken fakta man vill ta till sig. 
Jag tror fullt ut på smittskyddsinstitutets rekommendationer om att man bör vaccinera sig dels för att inte själv bli sjuk, vem vet om man blir helt återställd eller ens överlever, men framförallt för att skydda de människor som tillhör riskgrupperna.
Vad som blir en veckas sängliggandes med feber och hosta för mig kanske inte har samma utslag för min lilla son.


©HUSnrNIO

Bild från helgens premiärduschning för lilla skrutt.
Han älskar att bada i balja men att sitta i duschen tillsammans med duschslangen var minst lika trivsamt.


Fotoväggen

För en tid sen bloggade jag om vår fotovägg bestående av bilder på alla barnen.
Minstingen M är den som är minst representerad på väggen.
Inte för att det inte finns bilder på honom att rama in utan snarare tvärtom - det finns för många.
Jag har svårt att bestämma mig för några och då jag velar fram och tillbaka så blir det ingenting alls utav det istället.
Jag skulle kunna tänka precis tvärtom. Bara välja ut några som jag tycker om och rama in dem och då det som sagt finns många att välja mellan kan man ju bara skriva ut en ny bild och rama in den istället ifall det skulle kännas så.
Så småningom kommer även hans första dagisfoto att hamna på väggen upp till ovanvåningen men den tiden vill jag inte tänka på nu.
Nu är jag föräldraledig och ska minsann strunta i att bedriva alltför många jobbrelaterade tankar.

I en Ikearam hamnade iallafall tre bilder på M som jag tycker mycket om.
Bilderna är tagna i juli. M är tio månader gammal på bilderna.
Han sitter på golvet på sitt rum på sin gröna mjuka matta som han tycker så mycket om och har på sig storasysters stora rosa fjärilsvingar.
Jag sitter ungefär en meter bort och iaktar honom genom kameralinsen.
Han klappar i händerna och ögonen lyser av glädje och bus ena stunden för att i nästa vända ryggen mot mig.
När jag kikar över vingarna ser jag hur han sitter och tvinnar mattfransarna mellan sina små fingrar.
Han tittar på mig, vänder sen ryggen mot mig igen, och fortsätter att tvinna fransar.
Jag sitter kvar och ser på honom och njuter av att denna underbara lilla människa finns i mitt liv♥.

©HUSnrNIO

Tavlan ska inte stå på tavellisten i köket utan såklart hamna på fotoväggen upp till ovanvåningen.

Idag har W redan gråtit två gånger. Hon är ledsen över att hon är sjuk och inte kan vara med på sin allra första friluftsdag.
Hela skolan är ute i skogen i olika grupper under hela förmiddagen. Förskoleklassarna skulle få vara med sina faddrar och W är stormförtjust i sin.
Lunchen serveras ute i skogen och innan dess skulle man tillsammans sitta ner och mumsa på medhavd matsäck.

När jag berättade imorse att det inte blir någon friluftsdag för henne idag så grät hon.
Plötsligt slutade hon att gråta och sa "det gör ingenting för du har ju sagt att du vill att jag ska visa dig skolskogen så du och jag kan ju ha picknick där idag".
Kändes i mammahjärtat att förklara för henne att det inte blir något skogsbesök alls idag, varken tillsammans med klassen eller med mig.


Pimpad plastback till skolan

I helgen köpte vi äntligen en plastback till W.
Alla barnen ska ha en låda ståendes på hyllan ovanför klädkrokarna i skolan till att förvara extrakläder i.
Den halvgenomskinliga backen handlade vi på Ikea för tolv kronor. I dekorplast från Panduro har jag klippt ut hennes namn och en blomma.
Billigt och enkelt!

©HUSnrNIO

Idag bedriver vi sjukstuga här hemma.
W blev snabbt kraftigt förkyld igår kväll.
Jag cyklade och hämtade henne hos en klasskompis vid sextiden och en halvtimme senare var hon snorig.

Den här måndagen lunkar fram och saknar totalt stimulerande innehåll.
Jag är rastlös och har så mycket jag vill göra. Pausknappen är intryckt och just nu är det umgås med barnen, hålla dem ifrån varandra (vill inte att M ska bli sjuk om det går att undvika det), servera fil, glass, rostat bröd till W, trösta en övertrött M som lyckas slå sig på vartenda hörn som finns i vårt hus eftersom han bara har sovit trettio minuter idag och försöka få honom att förstå att W:s snyt och hosttrasa inte är något man gosar med osv osv.

Jag är överallt och ingenstans.
Kanske likabra att jag förpassar mig till soffan och föreslår att vi ska se Mio min Mio (har redan avverkat Det brinner och Nanny McPhee) tillsammans.
Så vet jag iallafall vart jag har mig själv...


Glasstårta & Barbie

Igår var det fredag och det betyder fredagsmys enligt W.
Istället för popcorn, som fredagsmys vanligtvis innebär, provade vi något nytt och gjorde en god och enkel glasstårta.

Vi toppade tårtan med sockrade hallon och björnbär, vilket var väldigt gott, men jag kan tänka mig att det blir ännu godare med färska jordgubbar på när det är säsong för det.

Receptet hittade jag hos Karin som har bloggen Rosa Maränger.

©HUSnrNIO

Nu på morgonen har jag och barnen suttit i soffan och sett på Barbie och de tre musketörerna tillsammans.
W älskar Barbiefilmerna. Hon lever sig in i berättelserna med svallande känslor. Det är skratt, nästan tårar och ibland är det så spännande att hon håller andan. 
Hon älskar musiken, alla de fina kläderna Barbie har och att hon är modig och snäll.
En riktig feel good film för en liten tjej!


Vår gatas vattenpölar

M är inne på sin andra vecka som morgonmänniska.
Det spelar ingen roll hur många djupa samtal vi har om hur jag som mamma behöver få sova tills klockan ringer vid halv sju.
Han markerar med ett illvrål redan halv sex att nu är det morgon.
Efter det hjälper ingenting.
Har burit in honom till mig och kliat, sjungit, gett honom flaskan med välling i sängen men han är helt övertygad om att det är morgon *sliter mitt hår*.

Det är bara att masa sig upp och ta med det lilla herrsällskapet in i badrummet där han roar sig med att krypa in i duschen, stänga dörren för att sen öppna den igen och krypa ur och sen göra om hela proceduren igen.
Är väl ganska ok om det inte varit för att han vill att jag ska titta på honom och se hur duktig han är som fixar detta moment. Hur lätt är det när man står med mascaran i ena handen och hårborsten i den andra...

Höstregnet vräker ner utanför fönstret.
Är ganska mysigt om man slipper gå ut i det.
När jag och W cyklade till skolan för någon timme sedan var det full regnmundering som gällde.
Otroligt nog var det helt ok för henne och det trots att hon på fötterna fick ha ett par gamla, lite för små, gummistövlar då de nya stod i skolan.
När vi cyklade ut från vår uppfart sa hon till mig att visst hade det varit en bra morgon utan krångel idag.
Kan inte annat än instämma. Så skönt när allt flyter på. Allra helst när jag varit uppe med M sen ottan.

Vägen till skolan blev lång idag. Det var vattenpölar överallt som skulle diskuteras. Hur djupa de var och hur stora. 
Jag fick lära mig vart vår gatas största och minsta vattenpöl finns.
Måste erkänna att jag tänkte på min nyfunna kunskap när jag cyklade hem själv en stund senare.

I eftermiddag är det inbokat fika hos en nybliven fyraåring och sen blir det en kväll tillsammans med barnen. L väntas inte hem förrän sent ikväll.

Nu tror jag vi ska ge oss ut i regnet och åka till Ica. Behöver införskaffa diverse hygienartiklar och annat smått och gott.

Ha en trevlig dag i höstregnet!

Snapshots

Jag tar bilder på barnen i stort sett dagligen.
Vill fånga varje ögonblick.
Älskar att se på bilderna. Att minnas just det där speciella ögonblicket. Känslan, den som ibland har fastnat i kroppen och som poppar upp när man ser på bilderna.
Ibland är W med och tittar. Att höra hennes ord om det hon ser och minns när vi tittar på bilderna är både härligt och spännande. Ibland upptäcker jag att jag har en helt annan uppfattning om en förevigad stund än hon.
Små anteckningar från olika stunder hamnar på lappar här och där, i mobilen och en liten del även här på bloggen.
En sak tycker vi dock lika om, jag och W, när vi tittar på bilderna. Det är att det är väldigt få bilder som jag är med på.
Nu föredrar jag att vara bakom kameran istället (tycker inte om att vara med på bild) så mig gör det inte så mycket.
Men kanske ska man tänka lite längre, att det kan vara kul för barnen att ha bilder även på mamma. 

Ställde in kamerans självutlösare och plockade upp en busig M i knät.
Vi hade en kul stund tillsammans där på köksgolvet medans kameran blinkade och knäppte bild efter bild på oss tillsammans.
Måhända blev jag ganska anonym på bilderna, iallafall de som jag visar här, men det är ju så jag vill ha det...



©HUSnrNIO

Senaste nytt är att jag har lämnat mitt blonda hårsvall bakom mig. Numera är jag höstigt brunhårig med slingor som skiftar i ljusbrunt och rött. Dessutom är håret ca sju cm kortare.
Ovant som sjutton med både färg (har levt ett långt liv som fuskljusblond, min naturliga hårfärg är mycket mörk blond) och längd men jag tycker det är ganska skönt att ha en paus ifrån allt det blekta och slitna.


Planer inför våren 2010

Idag är dagen då det ska planeras.
Inte kreativa, pyssligt, roliga saker till hemmet utan hur min vår på min arbetsplats ska se ut.
Kördagar, vilken kör som ska sjunga när. Söndagarnas utformning i det stora hela och en hel del massa mer.

Jag har valt att delta i vårens planeringsdag dels för min egen skull så jag har lite koll på vad som förväntas av mig från den dagen jag åter är i tjänst (efter femton månaders föräldraledighet) samt för min verksamhets skull.
Körer, som tråkigt nog har förfallit under min ledighet, blir en utmaning att försöka få till en nystart med.
Jag tror mig sitta inne på en liten bit av förmåga till att lyckas med detta. En kombination av erfarenhet och väl beprövade metoder hoppas jag ska få mig att lyckas men man vet aldrig.
Värt ett helhjärtat försök och faktiskt en lite sporrande utmaning. Om inte annat för att kunna använda som argument vid kommande löneförhandling *harkel*. Om jag lyckas vill säga...

För att jag lite lättare ska kunna ta mig an varje dags arbete har jag gjort som så många andra - beställt en personlig almanacka med design av Isabelle Norman Sällström.

Personlig almanacka ser både snygg och bra ut. I så väl designen som i utförandet.
Den görs personlig med egna texter, färger och tillval.
Nu kan man även mata in alla vänners födelsedagar vid beställningen. Fyller du i födelseåret så blir åldern på dina vänner automatiskt rätt i tryck. Dina personliga datum sparas sen och kan användas vid nästa års beställning.

Tyvärr beställde jag min lite sent så jag har inte den med mig på dagens planeringsdag men den dagen det är dax att börja arbeta igen då ska min personliga almanacka bli min självklara följeslagare.



Bilder från http://www.personligalmanacka.se/

Kanin eller Hare?

Har nyss haft ett samtal med W om hur en känguru ser ut.
Hon hade med sig läxa hem där de skulle måla alla saker och djur som innehåller bokstaven r.
Det svåra är inte att höra om det bokstaven r finns med utan att veta om det är en känguru, en kanin, eller en hare på bilden.
Hon kom nyss ut till  mig i köket och sa ledsamt "jag vet inte om det är en känguru eller en kanin".
Vi kom överens om att en känguru är det inte.
 
Då gick hon tillbaka till sitt rum. 
Två minuter senare kom hon igen och sa med samma uppgivna tonläge "jag vet inte om det är en kanin eller en hare".
Efter att åter igen tittat på bilden svarade jag ärligt att det vet inte jag heller.
Jag föreslog att hon skulle bestämma själv vad det var och sen måla den om det fanns med något r med då.
"Så kan man inte göra för det är fröken som bestämmer vad det är för något och jag har bara tre dagar på mig att göra detta" sa hon och suckade djupt.

Vi räknade veckodagarna tillsammans så att hon förstod att det var inte förrän på fredag som läxan skulle lämnas in och beslutade att hon skulle fråga fröken imorgon om det är en kanin eller en hare på bilden.

Nu sitter hon på rummet och ljudar ordet helikopter så det hörs i hela huset.
Hoppas bara det är en helikopter och inte ett flygplan...


Till låns

Idag tog jag och M en promenad i solen till vårt lokala biblioteket.
Något som jag länge varit sugen på att göra men som inte har blivit av. Faktum är att jag inte har lånat en enda biblioteksbok sedan i början av 2005.
Inte heller har jag något lånekort. Det har jag inte haft sen min plånbok kom bort strax efter jag sist lånade böcker, för ca fyra och ett halvt år sedan om jag minns rätt.
Därmed inte sagt att jag inte har besökt något bibliotek under den här tiden.
Stadsbiblioteket med sin barnhörna som inbjuder till såväl läsning av böcker som att spela teater och klä ut sig har jag och barnen varit flera regninga eftermiddagar.

Vårt lokala bibliotek överraskade med större lokaler än man kunde ana, förhållandevis många böcker att välja mellan och trevlig service.

En bunt med böcker till W fick följa med hem i vagnen.
En spännande blandning av allt från berättelser om hästar till mysterium och detektiver.
Det är nästan så att jag längtar tills det blir kväll och man får krypa ner i sängen och börja i den första boken.
Iallafall om det blir en hästbok...


©HUSnrNIO


En femårings funderingar

Jag och M går in till stora tv:n i vardagsrummet för att titta på Teletubbies. Han älskar att se på när de dansar gogodansen.
W kommer efter och sätter sig i soffan och börjar borsta sitt hår.

W: Mamma, det känns som att du bryr dig mer om M än om mig.
Hennes ord gör mig förvånad och jag undrar om jag verkligen hörde rätt.
Jag frågar vad hon sa varpå hon upprepar exkat samma mening och lägger sen till:
Jag har faktiskt lite ont i huvudet och nu gick jag in hit för att sätta mig och vila lite i soffan och då ska ni se på Teletubbies för att M vill det alltså bryr du dig mer om honom än mig.

Blir ett samtal om hur det var när hon var en liten bebis. Hur det är att vara liten och att man behöver sin mamma på ett annat slags sätt då än när man är lite större.
Sen har ju W ett eget rum alldeles intill vardagsrummet så om hon vill vila så är det bättre att hon går in dit och gör det förklarade jag.

Det är tyst ett tag sen säger hon:
Ja jag behöver inte alls samma hjälp som M. Jag kan det mesta själv. Utom att klä på mig tights och strumpbyxor för de fastnar bara på fötterna och jag vet flera i min klass som är sex år som inte heller kan det.

Sen går hon in på sitt rum.

Teletubbies dansar fortfarande gogodansen.


Dagis & Skolfoton

Med fyra barn i huset blir det en hel del dagis och skolfoton som ploppar ner i brevlådan.
Fotona har varit placerade lite här och var i huset men det var inget jag trivdes med. Kändes mest rörigt.
Efter en tids fundering bestämde jag mig för att utnyttja den tomma väggen upp till ovanvåningen.

Var mest sugen på att rama in bilderna i vita ramar men då vi har målat väggen vit och har planer på att göra detsamma med trappen och trappräcket (och det mindre fina trätaket om jag får bestämma) så gjorde det sig bättre med svarta ramar.

Med sandpapper och svart sprayfärg förvandlade jag våra ekramar till enhetligt svarta.
Nu hänger de på väggen upp till ovanvåningen.
Tillsammans med fotona hänger det fyra mindre tavlor (14x14 cm) som jag skapat i photoshop med barnens namn och födelsedata.
Snart kommer det här läsårets foton att dyka upp och väggen att fyllas på ytterligare.
Än finns det gott om plats.

©HUSnrNIO

Helgen är uppstakad med bowlingkalas, sång i kyrkan med W:s kör och eventuellt kaffegäster som kommer för att fira att lillebror fyllt ett år.
Ingen tid till vila här inte...

Fredag med suddiga förtecken

Sliten.
Två nätters orolig sömn har satt sina spår.
Gårdagens stress känns av även den. 

Jag hade två och en halv timmes möte med min arbetsledare inför det komma skall efter årsskiftet, jag börjar jobba igen.
Tankar och känslor bubblade. Hjärnan tänkte en sak medan hjärtat sa en annan. 
Kämpade för att vara fokuserad och koncentrerad. Som tur var skötte sig lilla M exemplariskt under hela tiden - han sov så gott i sin nya vagn.
Vet inte hur det skulle gått annars när vi kom till den delen att vi skulle räkna årstimmar och omvandla dessa till procent (jag har inte tänkt mig att börja jobba 100% ännu). Var ett mindre kaos bland alla siffror.

Om jag bara hade haft det uppbokat igår så hade jag nog inte känt mig som jag gör idag men eftermiddagen ägnades åt lek på öppna förskolan för mig och M medans W sjöng i kör. 
Efter det var det bara att kasta sig hem och äta en macka, sleva in gröt i M:s mun, byta dagens andra enorma bajsblöja OCH kläder (tydligen kan man bajsa ner en pyjamas och en helt nytvättad outfit på en och samma dag) och sen sätta sig i bilen och åka in till stan där jag ackompanjerade E som sjöng tre sånger på en liten tillställning.
Halva bilfärden ägnades åt att lyssna på en storgråtande W som absolut inte ville bli med utan hellre vara hemma och leka med en kompis.

Ibland kan det vara slitigt att släpa med sig två barn på flera turer under en och samma dag. Gröt, blöjor, tvättlappar, bilstolar, ja ni vet...
Och allt detta eviga packande. Blir inte mer kul av att dragkedjan är trasig på skötväskan så man måste hantera den mycket varsamt för att inte alla sakerna ska falla ur den.

Otroligt nog så behövs det så lite för att allt det där ska blekna.
En promenad till skolan en kall men solig morgon (imorse glömde jag för första gången att packa ner frukt till W).
En liten kille som de senaste dagarna har börjat promenera omkring helt på egen hand utan stöd.

Jag sitter på golvet och han kommer gåendes från vardagsrummet mot mig med ett stort leende. Den sista biten innan han är framme nästan kastar han sig in i min famn.
Lägger händerna runt halsen, gräver in fingrarna i håret och gör små smackljud med munnen. Det betyder att vi ska pussas. Vi kramas och jag pussar honom på kinden. Vi gnuggar näsorna mot varandra.
När jag slutar smackar han pånytt och skakar på huvudet, så som man gör när man gnuggar näsorna mot varandra.
Att pussas, kramas och gnugga näsa är underbart.
Då känns allt mycket lättare.

©HUSnrNIO

Nu sover näsgnuggaren och jag har som vanligt marktjänsten här hemma.
Tvättberget med ren tvätt ligger på hela köksbordet. Diskmaskinen ska tömmas och fyllas med smutsig disk.
Det borde dammsugas då grovingången är full med höstlöv som släpas med in i huset om de inte tas bort.
Tänk om brevbäraren kunde knacka på dörren och bjuda mig på en god lunch (istället för alla dessa räkningar).
Sannolikheten att det skulle inträffa är minimal.
Istället blir det väl som vanligt, en macka eller två och en kopp kaffe.

Ha en trevlig fredag!


Stjärnalfabetstavla matchande Sandbergs tapet Jack

Fick en fråga om jag kunde göra en stjärnalfabetstavla till en väns lille kille.
Väggarna i pojkens rum är tapetserade med tapeten Jack ur kollektionen Emma & Milton från Sandberg tyg & tapet.
Det önskade färgvalet på tavlan är taget ur tapeten Jack Mörkblå, 752-56.

Bild från Sandberg tyg & tapet.

Så här blev den färdiga tavlan.

©HUSnrNIO

Har gått en rond med dammsugaren på bottenvåningen nu på morgonen och strax är det dax för M att äta mellanmål. 10.30 ska vi vara hos doktorn inne i stan för en första träff om M:s eksem.
Hoppas på vettig fakta och nya råd och tips på hur man ska underlätta för ett barn med eksem på kroppen.

Ha en trevlig onsdag!

Säsongspremiärer

Så härligt, så intressant, så spännande, så kul!
Den här kvällen är efterlängtad.

Klockan 20.00 på Tv4 - Äntligen Hemma.
Bo Rappne och Martin Timell bygger en skön trädgårdsgunga. De klyver och svetsar järn, skär och sätter upp växthusglas som tak. Hänggungan blir perfekt till härliga höstkvällar och ett vackert inslag i trädgården.
Lulu Carter inreder ett rum i Saltsjö Boo (men har svårt att hitta dit). Rummet får ett marint New Englandstema, med en liten ”Lulu Carter touch”.
Camilla Lundsten besöker Formexmässan och spanar efter smarta saker. Hållbara produkter, men som också tar sitt ansvar för miljö och etik. Men inte att förglömma, är en fröjd för ögat.

Hela programledargänget är samlat i Slottsträdgården Ulriksdal, och efter en inspektion av Martin och Bosses nya gunga, skålar de in den nya säsongen.

Klockan 21.00 på Kanal5 - Desperate Housewifes.
Säsong fem slutade med att Mike Delfino vandrade altargången fram. 
Med vem då? Blev det Susan eller Katherine?
Själv ser jag gärna att det är Susan som är den lyckliga bruden.

I kvällens avsnitt kämpar också Lynette vidare med sin nya graviditet. Bree försöker att bli fri från Orson. Gabrielle utsätts för svåra påfrestningar av Carlos inflyttade systerdotter och självklart flyttar en ny familj med ett mörkt förflutet in på Wisteria Lane.

Det är inte många program jag bänkar mig framför tv:n för att se nuförtiden men dessa två är ett måste.
Ett trevligt måste:-)

Eget kollage med bilder från Tv4.se & Kanal5.se

En vanlig skolmorgon

Det har nästan gått sju veckor sen den där morgonen som vi föräldrar och barn samlades på kullen för att hurra för det nya läsåret.
Sju veckor som skoltjej med ryggsäck, frukt och gymnastikpåse för W.
Sju veckor med skolmorgonsritualer.

Även om jag oftast är trött och allra helst skulle vilja somna om när mobilen ringer vid halv sju så trivs jag ganska bra med den lilla stund av ensamhet och lugn som infinner sig om morgonen.
Smyger mig upp och in i badrummet. En stund senare smyger jag nerför trappen. Något kylig luft från ett hus som har varit utan aktivitet en hel natt slår emot mig.

Skalar en morot och lägger den i en plastpåse i W:s ryggsäck, häller upp havrekuddar i en skål.
Fyller på vatten i vattenkokaren och slår på den.
Kollar så att mössa och matchande vantar finns. Skriver ett meddelande till fröken i kontaktboken om att W cyklar hem själv efter skolan.
Doserar pulverkaffe i en mugg och häller i rejält med mjölk. Slår på datorn.

Kollar utomhustemperaturen och går sen in och väcker W som oftast är morgontrött.
Medan hon ligger i sängen plockar jag fram dagens outfit, som bestäms lite efter hur kallt det är, och sen hjälps vi åt, förhoppningsvis utan en massa klagomål på klädvalet, med kläder och hår. 
Någonstans här brukar M meddela med ljudlig gråt att hans dag har börjat. 
Serverar W havrekuddar med mjölk och värmer välling till M. Hör att L är i duschen.
Påminner W om att äta sin frukost.
Lägger fram barn nummer två:s kläder på skötbordet. Borstar tänderna på W.

Här finns det sen två varianter på hur morgonen ter sig.
W åker med L i bilen. Han lämnar henne på skolan innan han börjar jobba och jag byter blöja, smörjer in och klär på M.
Eller, så cyklar jag och W till skolan, L tar hand om M:s skötbordsbestyr och åker till jobbet när jag är hemkommen från cykelturen. 

Idag var det en cykelmorgon. 
Termometern visade på nästan tre minusgrader. Det stack i näsan av kylan och rökmolnen bolmade fascinerat upp sig framför våra ansikten under den korta cykelturen.
Fågelhusets tak skimrade av frost och mina enkla höstplanteringar utanför ytterdörrarna såg ut att trivas i den kalla morgonen.
En helt vanlig skolmorgon.

©HUSnrNIO 


Sulkyköp

Sen en tid tillbaks har jag funderat på att byta vagn till M.
Inte för att vår Briovagn är dålig på något sätt men som verkligheten ser ut nu så vill M åka i vagnen endast om han får sitta med suffletten nedfälld så han kan se åt alla håll (annars skriker han och vill ner på marken).
När jag satt fast honom i selen så vrider han sig så mycket det går, ungefär ett halvt varv, och så sitter han så med stöd av ena armen. Allt för att kunna se framåt.
När vi är ute och går är oftast W med och hon cyklar eller åker kickboard.
M vill absolut ha koll på vad hon gör och som han sitter kan det inte vara bekvämt alls.

För en tid sen var det en artikel i tidningen Vi föräldrar som handlade om hur barnet bör sitta i vagnen.
Rekommendationerna är att barnet sitter bakåtvänt för att ha möjlighet att kommunicera och ha kontakt med den som kör vagnen för att känna sig trygg.

Forskare vid Dundee University´s School of Psychology i Storbritannien menar på att barn i framåtvända barnvagnar skrattar och pratar mindre än barn som sitter vända mot sina föräldrar och kan se dem i ögonen. Barn som åker framåtvända har också svårare att somna och är mer stressade av alla intryck från omgivningen.
Undersökningen som gjorts ingår i en nationell upplysningskampanj som går under benämningen"Talk to your baby" som syftar till att få föräldrar att prata mer med sina barn från det att de är nyfödda upp till tre års ålder. 

Gun Forslund Tuominen, barnpsykolog inom barnhälsovården i Uppsala län, tycker inte att man som förälder behöver ta studien på för stort allvar. 
Hur ens barn mår och utvecklas avgörs inte bara av om de sitter bakåtvända eller framåtvända.
Har man en vagn där barnet sitter framåtvänd kan man med jämna mellanrum gå fram och prata med sitt barn och kontrollera att de verkar nöjda, säger hon (en självklarhet tycker jag).

I helgen tog jag beslutet att köpa en framåtvänd vagn.
Jag tycker att det är bättre att han sitter ergonomiskt bra i vagnen, det är ändå ganska många timmar som spenderas i den, än att han sitter snett och obekvämt som han gjort de senaste månaderna.
Han är en nyfiken och framåt människa och under våra promenader pratar vi massor med varandra så skillnaden som blir är att han som sagt sitter bättre i den nya.
Skulle han visa tecken på att inte trivas i den eller få svårt att sova om kvällen får jag väl byta tillbaks till den gamla.

Den nya vagnen blev en Brio Race sulky i grått och svart, likadan som den vi köpte till W när hon var i samma ålder som M är nu.
Jag älskar racen. Den är smidig och lätt att köra men ändå stabil och klarar av tuffare terräng. Lätt att fälla ihop och att lasta in i bilen och så är den snygg, enligt mig.


©HUSnrNIO

Idag blir det premiärtur i nya vrålåket.
Vi ska gå till skolan och hämta W som inte ville cykla hem själv idag då hon är rädd för att välta med cykeln och slå i sin axel som är blå sen gårdagens kollision med skrivbordet.


Dopuppföljning


©HUSnrNIO

En stunds samvaro, en fest, med våra barn i centrum.
En påminnelse om dopet och en hälsning från kyrkan. 
Trevligt och festligt.

Vart tog vecka 40 vägen?

Så var det söndag igen.
Vart tog veckan vägen!?

Dagarna har passerat i ett rasande tempo och det utan att jag har gjort någonting på pyssel och fixningsfronten här hemma.
Det känns nästan som att mitt huvud håller på att sprängas av alla ideér och grejer som jag velat ta tag i men varken haft tid eller ork till under den gångna veckan. 
Trots att varken jag eller barnen har dragit på oss den förkylning som verkar ha drabbat flera runt omkring oss så har det varit en vecka med trötta förtecken. 
W har varit seg på morgonen när det är dax för skola, M har börjat gnälla av trötthet redan runt halv sju på kvällarna och själv har jag landat i soffan tillsammans med L och blivit sittandes där efter att barnen kommit i säng. Flera kvällar har jag t.o.m. somnat i soffan vilket är ovanligt för att vara mig.
Minimusikal, besök på öppna förskolan, körsång, doktorsbesök med vaccination för M och den vanliga städningen av hemmet har fått veckan att försvinna i ett nafs.

Idag står det dopfest på programmet.
Varje termin bjuds de barn som döpts föregående termin in till en liten fest med andakt om dopsymbolerna, ljuständning och fika med tårta.
Barnen får också med sig den lilla träängel som i samband med dopet placerades på en glashylla vid dopfunten i kyrkan.

Eftersom M inte döptes i den kyrka som vi tillhör så krävs det lite extra tankeverksamhet och vakenhet bland de anställda för att han ska få en inbjudan till dopfesten. Något som endast fungerade nu pga att min kollega som har hand om just detta kom tillbaks till arbetet för bara några veckor sedan efter en lång tids sjukskrivning så för några dagar sen fick vi en dopfestsinbjudan per telefon som vi med glädje tackade ja till.

Innan klockan närmar sig tre ska vi ha hunnit äta lunch, det ska duschas och badas, kläs på och en hel del småfix ska hinnas med.
Dax att sätta fart!

Ha en trevlig söndag och tack för alla positiva och goa kommentarer om den nya headern:=)


Vilse

Försöker mig på en förändring på bloggens utseende medan L och W är och handlar mat, M ser på Teletubbies och regnet smattrar mot rutan.
Har nyss gått vilse bland kodmallarna.

På återseende!
Förhoppningsvis...

Kiss i muggar

Sitter och väntar på samtal från W:s lärarvikarie.
Någonting har hänt på skolan idag och även om W är väldigt bra på att förklara och formulera sig så vill jag ändå få frökens version på det hela.

När W kom hem från skolan frågade jag hur dagen hade varit.
Bra ända tills slutet sa hon.
Två barn hade fått sitta på pallar och det hade inte blivit någon utelek för dem.

På barnens toalett sitter det en hylla en bit upp på väggen. På hyllan står barnens muggar.
Där står de för att barnen dricker vatten om de är törstiga och då är det praktiskt att de har sina muggar nära till hands.
Idag hade någonting hänt på toaletten.
Enligt W var det två pojkar som kissat i någon/några av muggarna vilket var anledningen till pallsittningen samt utebliven lek.

W började gråta när hon berättade. Hon var ledsen för att den ena anklagade killen hade gråtit.
Hon var också ledsen för att en annan pojke hade sagt att det var kiss även i hennes mugg men han hade redan hällt ut det. När hon sa till fröken att det var kiss i muggen så hade fröken sagt att det var inte något i hennes mugg. Enligt W hade fröken inte trott henne eftersom det redan var uthällt.
Sen grät hon också för att det såklart var äckligt att få kiss i sin mugg.

Förhoppningsvis ringer vikarien snart så jag får höra den vuxna versionen på det inträffade vilket jag tycker kan kännas bra när något sådant händer och man har en dotter som kommer hem gråtandes efter en dag i skolan.


Tretal i färger


©HUSnrNIO

Här hemma spelas det mycket Yatzy just nu. 
Istället för siffror är det färger som gäller.
Färgkåk, färgtretal, färgyatzy (omöjligt att få) osv...
Ett kul och enkelt spel som inte tar så lång tid att spela sig igenom.
59 kronor i vår lokala Icabutik.


Jag - en lattemorsa

Förmiddagen har ägnats åt att vara mamma sörplandes kaffe latte kombinerat med samtal om ditt och datt med en väninna medans småfolket har lekt tillsammans, eller mest bredvid varandra, på golvet. 
Alltså är jag en lattemorsa.

Detta ord som för flera har blivit ett begrepp i samhället.
En lattemorsa är en kvinna som är föräldraledig. En som drar sitt barn i en flashig vagn, gärna i bredd med andra lattemorsor så att övriga fotgängare förpassas till att promenera mitt i gatan.
När lattemorsorna promenerat klart fikar de. 
De fikar bort hela sina dagar. Dagar och tid som kunde ägnats åt något bättre enligt Linda Skugge.

Är det inte så att man kan få passa på att njuta av tiden som föräldraledig. Av friheten att kunna ta en promenad (man behöver väl inte gå i bredd alltid...) precis just då när solen tittar fram.
Att sitta ner och prata med varandra (och dricka gott kaffe). Att umgås och snusa på sina barn och dela några av alla de tankar som har en förmåga att poppa upp under en lång och sömnlös natt.

Det är väl nu man ska passa på att njuta och sitta ner för tids nog är den snurrande karusellen igång igen.
Slitiga morgnar med påklädning, dumpa barn på skola och dagis. Hasta iväg till jobbet och spendera dagen där medans lillebrors tårar vi dagislämnandet sitter limmat i bakhuvudet.
Hämta barnen, hem och laga en näringsrik kvällsmat, pyjamas på, leka leken "matcha strumporna bland allt ludd i torktumlaren". Tårar för att vi åter igen råkade missa Bollibompa.
Stupa i säng, mer död än levande, för att vakna och tro att det är brandlarmet som tjuter när det i själva verket är klockan som ringer för att meddela att det är en ny dag.
En ny dag med nästan samma innehåll som den man nyss lämnade bakom sig.

Nu kanske jag överdriver en smula... men jag tänker iallafall passa på att sörpla kaffe latte i lugn och ro på diverse ställen medan det är jag och lillebror som bestämmer dagarnas innehåll.
Lattemorsa eller ej.


©HUSnrNIO

Finaste lilla sötloppan i sin nya höstjacka med matchande mössa.


Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010 Totalt antal unika besökare Online nu: Bloggar av mammor och gravida
RSS 2.0