En hel förmiddag har ägnats åt lek och avslutades med en god kycklinggryta till ett billigt lunchpris.
Trevligt och gott för både barn (om man bortser från att M inte är speciellt förtjust i ris) och vuxna
Tänk vad det kan vara trevligt att bara vara en vanlig besökare i svenska kyrkan.

Nu kommer snart W från skolan och om några timmar ska vi gå tillbaks dit.
Idag är det nämligen ZASP-dagen i skolan. 
Barnen säljer saker för att samla in pengar till ett land i Afrika där barnen inte har några leksaker eller mat (dotterns ord).
Man kan även köpa fika och se på en utställning om landet och dess invånare som de stödjer. 

I helgen som gick gjorde jag en liten sida till M:s minnesbok inför ettårskalaset.
Att scrappa en sida fanns det inte tid till mellan kakbak, tårtgörning och allt annat som skulle fixas med, utan det fick bli en enkel digital variant.

Tanken med boken är att de som vill kan skriva några ord, tankar, minnen eller rita något (som W har gjort) till M.
En bok att ta fram och läsa och bläddra i när man blir äldre.
Ettårssidan blev såhär:

©HUSnrNIO

Såhär ser boken ut på framsidan.


och på baksidan

©HUSnrNIO

Den otroligt fina polissparkbilen som jag bloggade om i förra veckan finns nu hemma hos oss.
En födelsedagspresent till M från flera inblandade.

Nu inväntar vi bara att han ska lära sig hur man använder benen till att få fart på bilen.
Än så länge tycker han det är roligast att sitta på golvet och skjuta bilen fram och tillbaka med handen eller att ställa sig upp och använda den som gåvagn.
Om jag sätter honom på bilen så svänger han över höger ben, blir sittandes i damsadel en stund och kliver sen av den.

En som däremot gillar att köra den är W.
Hon susar fram.
Ratten har ganska stort utslag så det går att göra snäva svängar med den något som W inte hade koll på första gången hon körde den. På väg in i köket flög hon av bilen. 

Försökte mig på att fånga M tillsammans med sin nya bil.






Bilderna tillhör:HUSnrNIO©

Bilen är köpt hos Perlan Living.

Väntar på att bvcsköterskan ska ha telefontid. Behöver påfyllning med både cortison och mjukgörande till M.
Hade planer på att gå iväg till den öppna vägmottagningen idag men så såg jag att vi har inbokat ettårsvaccination och läkarbesök på torsdag och då väger och mäter de då.
Så kul är det inte att besöka bvc eller vår allt annat än smidiga bvcsköterska att vi måste göra det två gånger under en och samma vecka.

Nu är klockan nio, dax att ringa.

Ha en bra dag.
 

En liten ettårig kille firades med presenter, sång och ballonger igår.
Något blyg inför alla de glada gästerna runt bordet mumsades det på kanelbullar och en liten bit marsipantårta.

©HUSnrNIO

Nu ska jag kvista ut i garaget efter silvertejpen och åter igen göra ett försök till att laga dammsugarslangen som nästintill har delat sig mitt av.
Precis som när den var trasig sist (i lördags) är L inte hemma och kan göra jobbet (hur kommer det sig att ingen är hemma när det ska dammsugas?).
Är det därför som jag så allra redan måste göra om det?
Jag är beroende av dammsugaren (gårdagens kalas har satt sina spår på golven och i sofforna) men att hålla på och laga den är något som jag helst vill slippa.

Tomten - jag önskar mig en ny dammsugare. En som både dammsuger och ångtvättar golven skinande rena.
I julklappssäcken får det även gärna finnas en Electrolux Ergorapido som smidigt med sin sladdlöshet skulle passa perfekt till den dagliga köksgolvsdammsugningen.

Än så länge är det långt kvar till jul så det är bara att sätta igång och vira silvertejp...

Skulle gärna ha en tygtavla med det grafiska tyget "Moments" från Marimekko.
Tyget, som visar människor och fordon i rörelse i den aldrig sovande staden, är 242 cm långt och finns att köpa hos Rum21 för 880 kronor.

I väntan på en bättre ekonomi får jag nöja mig med den googlade bilden jag skrev ut från nätet och ramade in.
Tavlan är provisoriskt placerad på den alldeles för korta tavellisten i vardagsrummet medans jag funderar på vart den ska hänga.
Eller kanske är det dax att bygga på den befintliga tavellisten?
Sen den sattes upp har Ikea kommit med svarta tavellister som är 185 cm långa. 
Den vi har är egenhändigt målad eftersom det inte fanns svarta att få tag på då så egentligen borde jag kanske riva ner den och sätta upp en ny.
Vi får väl se vad det kan bli utav dessa tankar frampå...

©HUSnrNIO

Barnen och jag har ätit frukost. Resten av familjen sover fortfarande.
Själv ska jag ta itu med lite saker inför eftermiddagens kalas.
Videokameran ska laddas, hallen och köksön ska röjas av, kläder ska läggas fram till småfolket, kakor ska upp ur frysen och en hel del mer ska hinnas med innan klockan slår tre.

Dax att sätta igång...

Imorgon firar vi M:s födelsedag med kaffe och dopp.
Efter en dag med städning, examenskalas och lite annat fix har jag precis gjort färdigt tårtorna och ska nu sjunka ner i soffan.
Dvd:n är laddad med filmen State of play som vi började se på igår men inte orkade se färdigt.

På morgondagens ettårskalas bjuder vi bl.a på Marsmallowsklubbor.
Enkelt att göra och riktigt smarrigt (om man gillar skumgodis).

Ha en trevlig kväll.

©HUSnrNIO

Trä marshmallows på grillspett.
Smält choklad och doppa "klubborna" i det.
Häll strössel över dem.
Förvara dem i kylskåpet.

Länge har vimplarna jag sydde, tavlorna, spegeln och lampan stått längs med väggarna i M:s rum.
Ork och tid har inte funnits till att ta tag i det.
Men så i förra veckan när mormor var ute och gick med M i vagnen tog jag med mig hammare, skruvmejsel, häftstift, spik och skruv med mig upp på rummet och började att fixa i ordning så smått och så här ser det ut nu.

Spegeln Barnslig med sin mjuka gröna ram hamnade i lagom titthöjd på väggen bredvid prylfickan från Isa Form.

Idén om rummets gröna accentfärg fick jag efter att av en slump sprungit på Ikeas prisvärda matta Hampen som jag gillade direkt. 

De gröna krokarna kommer också de från Ikea precis som förvaringsmöbeln Trofast, sänglampan Smila och den lilla pallen.



Vimplarna är sydda av tyg köpt på Ikea och Panduro.

Gardinens tyg är från Sandberg tyg och tapet. Det tyget som blev över när gardinen var klar använde jag till att klä en lampskärm med.
Den lilla bänken som skymtar i vänstra hörnet är en present från farfar. Om jag inte minns fel är den från Sia (fast jag kan ha fel...).


Och så här ser det ut på väggen mittemot prylfickan och spegeln.

Bilderna tillhör:HUSnrNIO©

Andra dagen i rad som börjar alldeles för tidigt.
Idag strax efter fem, igår strax före sex med en ledsen M.
För trött för att vara på gott humör men för inte tillräckligt trött för att somna om.
Jag tar ett stort ansvar för barnen och hemmet.
Man är olika, jag vill ha rent runtomkring mig. Inte så rent att jag behöver torka golvet och damma var och varannan dag men såpass rent att jag dammsuger flera gånger i veckan.
Hår, smulor och smuts kommer fort i den här familjen. Lilla M och jag sitter på golvet och leker flera timmar varje dag.
Det är inte kul att sitta i skiten.
Så det är bara att hugga in.

Frågan är, handlar det bara om att jag ska backa för att andra ska ta plats och göra saker, varför kan man inte bara sätta igång och vara ett halvt steg före.
Hur det än vrids och vänds så kommer det alltid till att det är jag som ska ändra på mig. Det hela börjar hos mig. Konstant.
Barn och städning och allt runt omkring detta.
Självklart vill jag göra mycket och ta mycket ansvar, det är inte det, för sådan är jag och jag orkar och vet att jag kommer att köra på samma sätt även när jag börjar jobba i januari.
Men ibland blir det för mycket.
Speciellt när det blir för lite för liter sömn som de här dagarna.

Kom i säng strax efter tio igårkväll.
Läste en halv sida och somnade sen med boken över näsan.
Tråkigt att vara så trött att jag inte orkar läsa. Uppskattar den lilla stunden innan natten tar vid. När någon annans ord skingrar dagens tankar, upplevelser och intryck.

Dax att samla ihop sig och ladda kaffebryggaren.
Om en stund kommer familjen B på kaffe med dopp.
Hej hopp.

I flera år har vi haft Ikeas kökstege/pall Bekväm liggandes omonterad i garaget.
Jag kan inte komma ihåg vart jag tänkte ha den när den inhandlades under tiden vi bodde i vårt förra hus men det spelar ingen roll för nu ska den få stå i tvättstugan.
Perfekt för gamla som unga att sitta på när trånga vinterstövlar ska på.

Pallen fick två lager vit färg på sig och sen hade jag tänkt måla några ord på den men när jag provade det blev det inte alls som jag hade tänkt mig så den idén förkastades snabbt.

Köpte mönstrad dekorplast, målade över de kluddiga bokstäverna med vit färg och klädde sen in de två trappstegen med plasten.

Plasten sitter rejält fast så jag tror inte att den kommer att flisas upp längs dess kanter. Vi kommer dessutom bara att använda pallen till att sitta på i tvättstugan.
Om det inte fungerar i längden med plasten har jag en idé om att stämpla med svart färg med mina foamstamps på den. Det måste bli bra mycket snyggare än när jag skriver för hand...

©HUSnrNIO

Morgonens vackra regnbåge har försvunnit från himlen.
Det är dax att ta itu med dagens sysslor.
På golvet huserar kaksmulor, pajsmulor och hår i en mindre trevlig blandning. Dammsugning står alltså på programmet.
Därefter en tur till Shell och Ica för att hämta efterlängtade paket.
I eftermiddag ska W på kör och förhoppningsvis så inbjuder vädret till en promenad dit.

Ha en trevlig torsdag.

Ikväll är det ett år sen jag satt där i fåtöljen i vardagsrummet och väntade. 
Väntade på att lilla du skulle meddela att nu är det dax.
Tio över tio gjorde det hiskeligt ont, så ont att beslutet om att åka in till sjukhuset togs.
En timme och fyrtionio minuter senare (23.59) föddes världens finaste lilla pojke.  

Ett år av underbar tid tillsammans.
Glädje, oro, skratt och tårar. Kärlek.
Du berikar mitt liv lilla barn♥

©HUSnrNIO

Hur underbart coola är inte de här sparkbilarna!

Bilder:PerlanLiving

Bilarna finns att köpa i Pernilla Larsson härliga nätbutik PerlanLiving.

I höstens första månad är det två i vår familj som fyller år.
Far och son.
Det börjar idag med den äldre.
Hur mycket äldre tror jag vi skippar att skriva ut. Dock ingen nolla eller femma den här gången.

Ikväll ska han fira med att ha styrelsemöte tillsammans med stadens övriga Harleynissar. Det är äkta kärlek det...

©HUSnrNIO

Det blev väldigt lite datatid under veckan som passerade. 
Trädgårdsarbete, matlagning, bullbak, M:s första tandläkarbesök och en massa pyssel ägnades tiden åt istället.
Nödvändigt och kul tycker jag som älskar att grejja överallt.

Idag är det en vanlig måndag igen.
Mina föräldrar har åkt söderut, L jobbar, W har varit i skolan och jag och M ensamma hemma.
Dammsugning, vikning samt garderobsplacering av ett ton tvätt, diskning, chokladbolls och kokoskaksbakning har fått dagen att rulla på.

M har varit gnälligare än vanligt idag.
Han vaknade efter bara trettio minuters sömn i förmiddags. Precis när tvättmaskinen började att centrifugera började han att skrika.
Poff så försvann min efterlängtade egentid.
Sen dess har han hängt på dammsugaren som en blodigel eller suttit i stolen och kastat en tom vaniljsockerburk på mina chokladripplade kokoskakor.
Tur att ungen är kär i dammsugaren och älskar vaniljsocker annars skulle jag inte fått någoting gjort idag.

För en tid sen provade jag att gjuta hjärtan i finbetong. 
Nu har jag gjort det igen. Superkul och enkelt! 
Allt man behöver är lite finbetong och en form.
Jag använder mig av en isform från Ikea.
Vill man sen så kan man måla dem med hobbyfärg och sen lacka dem med t.ex lack för utomhusbruk (finns på Panduro).
En perfekt liten present!

©HUSnrNIO

Man kan även skriva små ord på dem eller dekorera dem med prickar som W har gjort på sina betonghjärtan.

©HUSnrNIO

Så stor hon har blivit min lilla flicka.
Jag hinner inte med känns det som. Skulle vilja trycka på paus eller åtminstone på slowmotion.

Det har hänt så otroligt mycket sedan skolstarten i augusti. Inte bara på siffer och bokstavsfronten.
Ännu fler kompisar har dykt upp. Från att ha haft de flesta vännerna boendes på vår gata sträcker sig nu vänkretsen runt i vårt bostadsområde.
Hon vill inget hellre än träffa kompisar och leka. Hemma eller hos vännerna.
Lekarna i lekstugan är rollekar. En ska vara sexton, den andra lillasyster. En Kim Possible och en skurk.
Tankar om utseende och kläder poppar upp och uttalas tydligt i form av ett "nej, den där vill jag inte ha på mig, ingen i skolan har en sån", ibland med tårar som följd. 
Begäret efter att förstå och sätta egna ord på det hon just förstått är stort.

Medan jag och M lever våra förmiddagar i symbios med varandra. Den ena dagen den andra lik, förändras, formas och utvecklas W varje minut av skoltiden.
Känns det iallafall som. 

Så ibland dyker de där små stunderna upp. Helt plötsligt är hon min lilla flicka igen som vill vara nära.
Inga massa intryck som måste bearbetas eller reflekteras över, inga tider, måsten eller uppdrag.
Bara ett vilsamt lugn. 
Min lilla flicka och jag, här och nu.

Ikväll har W varit på sitt allra första disco.
Skolans elever från årskurs fem (tillsammans med föräldrar) ordnade disco för att få in pengar till sin skolresa.
W hade pratat ihop sig med en kompis om att de ville gå.
Hon hoppade bredvid mig i köket när hon berättade att det skulle vara dans, att hennes fadder skulle komma och att man skulle göra sig fin.

Klädvalet föll på den lila klänningen tillsammans med svarta tights och en svart kofta. Silverhårspännet matchade hon med ett silvrigt halsband och på fingret hamnade en ring.
Tio minuter i sex gick vi och kompisen mot skolan.
Musiken ljöd från gymnastiksalen. Alla var glada och förväntansfulla. Barn som föräldrar.

Efter en snabb kram försvann hon in i den mörka gympasalen till tonerna av Abba.
90 minuter senare hämtade jag en mycket glad tjej som hade dansat och köpt godis.
Det var allt hon sa sen gick hon in på sitt rum, satte på tv:n, plockade fram sina tuschpennor och började måla en teckning föreställande sig själv och M.

Jag stack in huvudet en stund senare och frågade "men vad gjorde ni på discot då".
Fick som svar: "det sa jag ju, vi dansade och köpte godis". Man kunde köpa en dricka också men det hade jag inte pengar till".

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Det märks tydligt att mina föräldrar är på besök.
Dagarna fylls med göromål.
Två buskar av normal storlek samt en av enorm storlek har äntligen fått lämna tomten.
Medan pappa sågar av stora trädgrenar som på tok för länge har hängt in över altantaket och in på grannens tomt formar jag själv de mindre träden med sågen.
Buskar får ett trevligt utseende med hjälp av häcksaxen och träd planteras.

Mormor går promenader och är ute och gungar med M och jag kan ägna mig åt att ställa i ordning inför vintern på altanen, måla och annat småfix som jag inte hunnit med tidigare.

Så otroligt skönt det är att vara fler som hjälps åt. Att ha någon som kan hoppa in och ta M när han tröttnar på att sitta och titta på vad jag gör.

Igår eftermiddag bakade vi bullar. 
Roligt att baka och goda bullar blev det. Det var så roligt och de smakade så bra att W frågade för en stund sen om vi inte inte kunde baka bullar igen imorgon.

Nu är pappa och L i grustaget och hämtar sten som är tänkt att hamna längs med långsidan på huset.
När vi flyttade in var det rabatt där. I den växte mer eller mindre fina rosor och en massa andra växter som inte heller de såg speciellt fina ut enligt mig. Liknade mest förvuxet ogräs.
Första våren i huset grävde jag bort rosorna, behöll en del av de andra växterna och tillfogade några nya.
I våras tröttnade jag helt på den sk rabatten och grävde bort rubbet.
Vet att man inte bör så gräs intill grunden men då vi inte har någon torpargrund på vårt hus samt att flera andra i området har gjort det så sådde vi gräs.

Gräset växte inte speciellt bra. Säkerligen pga en kombination av att fåglarna åt upp gräsfröna, dålig jord/vattnande och att en del rötter fanns kvar på "ogräset" som jag trodde mig ha grävt upp.
Nu har vi grävt ur jorden och lagt en markduk i botten. För att få en kant mot gräsmattan hamnade en galvaniserad avgränsare.
Jag vill egentligen ha en stenkant som avdelare mellan småstenen som ska ligga i urgrävningen och gräsmattan (är ju så fint med olika stenmaterial intill varandra) men lösningen just nu när mamma och pappa är här och erbjuder sin hjälp fick det bli en galvaniserad avdelare. 
Förhoppningsvis hamnar det sten där istället i framtiden. Själva urgrävningen är inte så bred i nuläget vilket gör det möjligt att lägga en bred stenkant samt att det inte är svårt att gräva ur till stenen längs med avdelaren.

Nu ser jag stenen utanför fönstret.

Hej så länge!

©HUSnrNIO

Det verkar som att världens tandfeér har mycket att göra just nu.

Efter flera dagars vickande och rickande drog W själv ut sin andra framtand i söndags.
Sen dess har den legat där i snapsglaset.
När det blev måndag morgon och tanden fortfarande låg kvar i glaset ändrade hon plats på det.
Kanske var det så att fén inte hade sett den lilla vita tanden då den skymdes av alla saker som står på fönsterbänken.

Varje morgon har hon ljudligt konstaterat att tandfén inte har dykt upp och bytt ut tanden mot en guldpeng.
Varje morgon har mamman i familjen suckat åt sitt korta minne och druckit sitt morgonkaffe med dåligt samvete som bismak.

Ikväll blänker det en guldpeng i glaset. 
Den magiska lilla tandfén har äntligen varit här och imorgon blir en morgon inte lik någon annan den här veckan.

©HUSnrNIO

Det är inte ofta jag får tid eller ro till att sätta mig i klädkammaren med mina scrapsaker.
I söndags var det L:s morgon med barnen och då passade jag på att gå upp och stänga in mig en stund.
Eftersom mina pysselsaker är i klädkammaren, i vårt sovrum, kunde jag gå dit utan att barnen visste om att jag var vaken.
Den lilla stunden resulterade i en liten dopsko till en kär väns pojke som ska döpas till helgen.

Dopskon, som är ca tio centimeter, är gjord i papper, dekorerad med blommor, brads och band.

Solen strålar och det är dax för frukost här hemma.
Klockan tio ska M iväg på sitt allra första tandläkarbesök. Besöket är ingen rutinkoll utan de ska titta på hans tänder pga att han vid två tillfällen fallit mot W:s sängkant och slagit i framtänderna så att det börjat blöda.
Jag hoppas allt ser bra ut, sen vet man ju inte vad som händer med de permanenta tänderna längre frampå, och att det går relativt snabbt så vi kan komma hem och ta vid där vi slutade igår med trädgårdsarbetet.

Mina föräldrar är här och under gårdagen var det full aktivitet utomhus.
Gamla, mindre fina, buskar och växter grävdes upp och ersattes av gräsfrön och utstickande grenar från tomtens träd sågades av.
Härligt när det händer saker i rätt riktning.

©HUSnrNIO

En kväll med grillning och lekar.
En chans för oss föräldrar att lära känna varandra. 
Några timmars härlig lek för barnen.
Allt för att skapa en bra skolgång för våra förskoleklassare.

Dessutom blev det en stunds tillvaro utan lillebror som fick stanna hemma med mormor och morfar.

Efter mycket klagan fick jag på M utomhuskläder, han avskyr just nu allt som sker på skötbordet, och sen gick vi tre musketörer ut.

Drog fram svarta sopsäckar ur garaget och dubbla uppsättningar av sopredskap. Snart spred sig ett dammolm över vårt område.
Löv och lort avlägsnades från uppfarten.
W:s retiga humör var som bortblåst. Hon var positiv och hjälpsam och slet med sin lilla sopborste medans M kröp runt och utforskade tomten.

På altanen stod dammsugaren. E, som har sitt rum i det som tidigare var förråd och från början kallades hångelrummet, städade igår. 
W frågade om hon fick en skål med rengöringsmedel och en trasa för hon tänkte torka av utemöblerna och fönsterbänkarna.
Hon tycker om att städa min lilla tjej så medan hon torkade så dammsög jag altanen.

Trots att jag bad de stora barnen att ta bort sina sängkläder imorse och förpassa dem till tvättkorgen så var det ingen som gjort det så även detta hjälpte W mig med.
M jagade dammsugaren och vi slängde skräp, bäddade rent och städade på.

Det är här min klagosång kommer in.
Ibland undrar jag om det står anställd i pannan på mig.
Varför kan man inte ställa in gräsklipparen när man klippt gräset. Eller ännu bättre skölja av gräsklipparen och sen ställa in den i förrådet?
Varför tar man inte in dammsugaren när man har använt den? Slänger skräp efter sig? Tar bort sängkläderna? Ställer in oljan och andra grejer som ligger runt husknutarna i garaget.
Varför ser ingen annan att det är smutsigt på altanen osv osv.

Jag vet att jag är hemma och har mer tid att lägga på städning och liknande och jag gör gärna det också eftersom jag delvis tycker om att fejja men med risk att låta som en gnällig sur gammal tant så går mycket av min tid åt till att röjja, plocka och städa efter andra då jag själv inte vill leva i sådan röra.

Om alla kunde ta hand om sin egen skit direkt istället för att låta den ligga kvar samt plocka undan efter sig så skulle det vara så skönt.
Jag är hemma med barnen och går i det som alla lämnar kvar.
Sen om man hjälps åt med vissa saker skulle också det göra allt lite lättare.

Jag har så många saker som jag skulle vilja göra. Roliga, kreativa projekt som jag vill lägga den lilla tid som är möjlig till när man har två barn som man lever i symbios med. Dvs inte speciellt mycket tid.
Jag känner inte att jag får den möjligheten riktigt då all tid går åt till att diska upp, plocka bort, lägga in nytvättade kläder, städa och fejja och det känns riktigt tråkigt.

Nu är det iallafall nybäddat och fräscht så våra skånegäster som dyker upp idag förhoppningsvis kan sova gott i sängarna under den kommande veckan.

Nä, nu är det dax att ladda tvättmaskinen pånytt.
Om några timmar bär det av in till staden då W ska på sin andra lektion med Minimusikal.

Ha en trevlig eftermiddag!

Verkar bli en lång dag idag.
W är ledig från skolan pga studiedag.

Hon kan inte låta M vara ifred. Så fort han sitter och leker med något är hon där och ska vara med.
Han kommer av sig i sin lek och vill vara med henne istället.
Då vill hon inte utan tycker att han är i vägen eller rör hennes saker.

Skrik och klagan.

En stor mugg med kaffe och mjölk sen tror jag vi går ut och sopar vår infart som är full med löv och bös.
Kanske den friska höstluften gör barnen mindre stridsbenägna.
Värt ett försök iallafall.

©HUSnrNIO

På måndagar har W idrott i skolan.
Under höstterminen behöver barnen varken ha med sig särskilda kläder eller handduk då idrottslektionen mest innehåller lek.
Annat blir det till våren. Då kommer de att duscha efter passen och en del av lektionerna kommer att vara förlagda till badhuset innehållandes simskola.

Gymnastiksskor för inomhusbruk ska dock med varje måndag redan nu så därför sydde jag en enkel påse till skorna,  som hon sen kan använda även till gymnastikkläderna.

Påsen är en klassisk gymnastikpåse. En kanal med två snören, trädda från varsitt håll bildar en lätt stängningsanordning.
Längst ner på påsen sitter två öljetter som jag trädde snörena igenom och knöt en knut så de inte åker igenom öglan vid användning.

Snörenas längd är anpassade efter W så att hon kan använda påsen som en ryggsäck.

Tyget har W själv valt på Panduro och snören och öljetter kommer från Ohlssons tyger.

©HUSnrNIO

Vi bor i ett klassiskt villaområde från mitten av sjuttiotalet.
Husen ligger tätt intill varandra och gatan är en återvändsgata.
I slutet av gatan börjar en cykelväg som slingrar sig runt en kulle, den perfekta pulkabacken som kom till när husen byggdes. 
På andra sidan kullen ligger W:s skola.
Skolan, som har klasser upp till sexan, omges av en skogsdunge, villaområde, lekpark coh cykelväg.

Denna miljö är W mycket bekant med.
Hon har många kompisar i villaområdet runt kullen som hon cyklar till.
Därför kändes steget inte så stort när frågan kom på tal om hon kunde cykla hem själv efter skoldagens slut. Ibland sover M när skolan slutar och då är det extra skönt att inte behöva rycka upp honom för att gå coh hämta henne.
Att cykla hem tar ca fyra minuter, hade det inte varit för kullen så hade vi sett skolan från vårt hus.

Efter att ha pratat med henne om vikten av att cykla direkt hem efter skolan, precis som när man ska åka hem från en kompis och en del annat om vad man bör tänka på när man tar sig hem själv beslutade vi tillsammans med fröken att meddela i kontaktboken de dagar som hon tar sig hem själv så fröken kan se till att hon kommer iväg.

Igår när klockan närmade sig fem över ett gick jag och M (som otroligt nog var vaken) ut och ställde oss på gatan.
Långt där borta ser vi henne komma cyklandes. Hon tittar på vägen och ser inte oss.
M pekar och ropar på sitt eget lilla vis.
W tittar upp och vinkar glatt till oss.
När hon svänger in till oss med ryggsäcken på ryggen, den nya fleecen knuten runt midjan och cykellåset i korgen frampå cykeln säger hon: Hej mamma. Kom jag i tid? Jag cyklade jättefort.

Min stora underbara lilla tjej♥

©HUSnrNIO

Inte världens bästa bild men ett fångat ögonblick i vår vardag.

Vissa saker har tagit en paus hemma hos oss.
Saker som evighetsljus fyllda med lampolja, höga ljusstakar från Design House Stockholm, betonghjärta med värmeljus i och en hel del andra saker. 

Pausen beror på upptäckaren lillebror.
Han har en otrolig förmåga som gör det möjligt för honom att vara överallt på en och samma gång. När han undersökt färdigt ett föremål vill han gärna kasta iväg det.

Eftersom jag inte har lust att se mina inredningsprylar flyga omkring och kraschlanda lite varstans (självklart vill jag inte heller att den lille upptäckaren ska komma till skada) har jag nu tvingats börja plocka bort lite här och där.

Vardagsrumsbordet är ett sådant som absolut inte kan vara belamrat med saker.
Numera är evighetsljusen ställda på paus och den runda duken från Design House Stockholm ska också plockas bort. M har kommit på att den är kul att gosa med. Speciellt nu när han är förkyld. 
Själv tycker jag det är lagom kul att se min svarta duk inkletad med snor.

På bordet i vardagsrummet och på tvbänken har svarta händer från Ikea hamnat. Mina tankar om att de inte är fina får stå över. Allt för att skydda upptäckaren från de vassa kanterna.

Kanske kan man tycka att han borde förstå vad "nej" betyder. Att man kan säga till och samtidigt lyfta bort honom från det otillåtna han håller på med.
Jag har testat detta. Flera gånger och jag är säker på att han förstår vad nej betyder. 
Han tittar på mig, ler, skakar huvudet från sida till sida (så fort att pupillerna inte hinner med), ofta med något i handen som han inte får röra.
Sen ler han lite till och fortsätter med det han höll på, alternativt skriker åt mig i protest.

W var totalt annorlunda som barn. Vi behövde nästan inte plocka bort någonting för henne.
Enligt mina anteckningar från den tiden blev hon inte heller lika arg på mig när jag sa till henne (då är det desto mer av den varan nu).

Tills M verkligen har förstått vad vi menar med ordet nej får samtliga inredningssaker i 50 cm höjd stå i pausskåpet.
Undrar för hur länge bara...


©HUSnrNIO

Vilken otroligt härligt lyxig förmiddag jag har haft.

L tog med sig M när han åkte till jobbet och droppade honom hos farmor och farfar och jag cyklade med W till skolan.
Jag har varit helt ensam hemma i flera timmar i sträck och oj så underbart det är att få sammanhängande, lyxig egentid.
Att kunna tänka en tanke från början till slut utan att behöva byta en endaste blöja, sitta på golvet och rulla boll eller kladda med barnmat.
Lovely!

Jag hade massor av saker att ta itu med. Både måsten och små roliga projekt.
Tyvärr går tiden alldeles för fort och nu är det strax dax att cykla till skolan och hämta W och sen blir det en biltur för att hämta lillebror.

Förmiddagen har mestadels ägnats åt att göra en del alfabetstavlor och några namn/doptavlor. Kul tycker jag.
En sneak peak på en av Camillas alfabetstavlor i de önskade färgerna, ljus rosa, mörk rosa, limegrönt och vitt. 

Ha en bra eftermiddag! 




©HUSnrNIO

Så var det måndag igen.
Jobb, skola och jag och M är ensamma hemma. Som det brukar vara med andra ord.

Klockan 8.40 på vardagar är det Musse Piggs klubbhus på Disney Channel.
Jag har märkt att M tycker mycket om det programmet med alla dess glada tillrop och sånger så även om det kanske inte är så bra att han sitter framför tv:n när han inte är äldre så brukar vi titta på det.
Det är ju en ganska kort stunds tvtittande av en hel dags aktiviteter som det programmet utgör.

Natten har varit lite småjobbig så idag känner jag mig sliten.
Höften med tillhörande ben hänger inte riktigt med resten av kroppen och ryggen gör ont.
Jag kunde knappt vända mig i sängen inatt för att det gjorde så ont i ryggen. Skulle behövt en sänggavel med spjälor som hjälpmedel.
Är nog enda gången som jag saknat vår utbytta svarta sänggavel i smide.

Var uppe och tog två alvedon mot värken och lyckades somna om efter det.
Blev en orolig sömn då mina tankar kretsar en del kring gårdagens Agenda (samhällsprogram på svt) som handlade om svininfluensan.
Två saker fastnade speciellt: ju yngre man är (fram till man är ungefär fyra år) desto känsligare är man för denna första influensainfektionen samt bilden med riskgrupperna där barn under två år står med.

Jag vet att det är dumt att bränna energi på att oroa sig innan något har inträffat. 
Jag påminner familjens samtliga medlemmar om vikten av att tvätta händerna, använda handsprit, som jag som tur är fortfarande har en uppsättning utav, och hosta/nysa i armvecket men ändå gnager oroliga tankar där i bakhuvudet om hur det kan gå om det vill sig illa. 
Tankarna handlar mest om vår lilla pojke som snart fyller ett år.

Kom igång med det där vaccinet nu för sjutton!

Och ni som eventuellt funderar på att inte vaccinera er vill jag bara säga - av solidaritet till övrig befolkning och då framförallt alla de som tillhör någon av riskgrupperna, vaccinera er så minskar deras risk för att bli allvarligt sjuka i denna kusliga influensa!

Ni som missade gårdagens Agenda men vill se det hittar programmet här.

Det blåser kraftig vind och regnar för andra dagen i rad.
W har på eget initiativ tagit på sig (sin tunnaste) mössa när det nalkas utomhusaktivitet och hon har alldeles rätt - det är kallt om öronen nu när hösten är här.

Det är lite svårt att tro att det bara för två dagar sedan var så varmt att man kunde ha kortärmat på sig utomhus.
Vilken tur att vi tog tillvara på det fina vädret och tillbringade torsdagseftermiddagen i lekparken med småfolket för nu blir det nog ingen mer sommarvärme.
Hösten är här.

©HUSnrNIO

W hade haft en bra skoldag igår.
Fröken och hon hade pratat på samlingen om varför hon såg lite annorlunda ut i ansiktet och det lät på W som att fotografen hade fotat barnen från båda sidorna samt framifrån.
Om så är fallet så finns det en liten chans att hon slipper få en skolkatalog med en bild på sig själv med en bula i ansiktet. 

Däremot så har vi konstaterat nu att det inte är någon vagel som åstadkommit svullnaden.
Under ögat syns en liten prick som kliar. Ser ut som ett insektsstick.
Igår morse syntes inte den pricken men nu är det ingen tvekan om det.
Kan inte annat än hålla med min stora tjej om att det är typiskt att hon skulle bli biten just den natten. Vi antar att det har funnits en mygga i huset som har sökt sig till W:s rum pga att hon sover med sänglampan tänd.

Idag är inte ögat påverkat men hon är fortfarande svullen under.

Igår cyklade vi till lekparken på andra sidan av vårt område.
När cykelhjälmen åkte av ser jag hur W kliar sig i håret.
Denna gången behöver jag inte titta så värst noga för att upptäcka att det kryllar av mörka djur nära hårbotten.
Minst sagt - tröttsamt!

Blev till att åter igen blöta ner hela håret med det starka medlet som stinker långt mer än sling- och blonderingsvätska.
Faktum är att W tycker att det luktar så starkt att det är svårt att andas när jag gnider in det i håret så vi står utomhus på trappen och gör det.
Imorse kvart i sju hade det gått tolv timmar så då var det dax urtvättning och sen en stund med luskammen.
Idag har vi skrivit i kontaktboken så att fröken ska känna till att lössen är tillbaks och det redan innan det har gått en vecka då man ska göra om behandlingen pga ev ägg som har kläckts.

I tisdags fick vi en lapp från skolsköterskan om att huvudlössen har intagit skolan, hur man upptäcker dem och hur man behandlar. Jo tack!
Hoppas innerligt att samtliga föräldrar kollar sina barn och behandlar dem direkt annars kommer detta inte att upphöra.
Det är inte bara en jobbig procedur för barnen med medel och kamning utan även kostsamt. En flaska, vilket man behöver till långt hår, kostar 100 kronor.
Behandlingen ska göras två gånger med en veckas mellanrum. 

Om en vecka ska vi göra om det på W, då har det kostat oss tre hundra.
Tänk då om hela familjen får löss!
Igår tyckte jag att det kliade på mig. L undersökte hårbotten men kunde inte se något misstänkt som tur var.

Visst känns det skönt att det inte är något värre än löss vi har att göra med (i dessa svininfluensatider) men lite tröttsamt kan man väl ändå få tycka att det är...


Några timmar under eftermiddagen igår glömdes svullna ansikten och kliande kryp i hårbotten bort.
Det är härligt att rulla nerför en stor backe med mjukt gräs:-)


©HUSnrNIO

När jag väckte W idag fick jag en mindre chock.
Under hennes öga var det en tjock rosafärgad bulle.
Svullnaden gjorde att det ena ögat var mindre än det andra.
W tittade sig i spegeln och sa just det "mitt öga är mindre, jag kan inte le, jag ser ful ut" och sen började hon gråta.

Idag är dagen som de tar skolfoto i skolan.
Hennes första fotografering som skoltjej. Den allra första skolkatalogen.

Efter att ha titta närmare på ögat kom vi fram till att det borde vara en vagel då vi varken såg stick efter mygg eller klet i ögat som vid en inflammation.
Själv sa hon att det gjorde ont att blinka och att det kändes som att det var grus i ögat.  

Ganska snabbt kom orden att hon inte ville gå till skolan idag.
Jag lyckades få med henne in på toaletten och sköljde med kallt vatten en lång stund. Det tillsammans med en isbit förpackad i en plastpåse som hon höll mot bulan gjorde att svullnaden gick tillbaks lite grann.

Med de nya kläderna på sig tillsammans med förra höstens kängor (som otroligt nog fortfarande passar) blev hon jättefin.
Det tyckte hon inte själv pga den rosa bulan under ögat.

När klockan var åtta och hon stod påklädd med kofta, ryggsäck och cykelhjälm frågar hon om den rosa bulan finns kvar.
Jag svarar att det finns den och tänker åter igen tanken om hur typiskt det är att hon skulle få detta just idag.

Väl framme vid skolan ser jag hur W undviker att titta på de andra barnen.
Jag pratar med fröken och hon lovar att berätta för de andra barnen på morgonsamlingen varför W ser ut som hon gör idag.
Allt enligt önskemål från den finaste blivande sexåringen jag vet♥.

©HUSnrNIO

Med Morgan Allings och Laila Bagges sommarprat inlagt i min mp3, lånade lurar av W, och en burk majskrokar i skötväskan är jag och lillskrutten redo för en promenad i solskenet till Ica för att köpa Nestlés milda fullkornsgröt.

Ha en trevlig morgon.
 

Innan jag släckte lampan igårkväll läste jag Aftonbladets söndagsbilag (något jag oftast gör på söndagkvällen innan jag somnar).

Läste som vanligt Åsa Passanisis sida.
Känslan hon förmedlar när hon sitter där vid telefonen efter att ha avslutat samtalet med en av döttrarna på andra sidan jordklotet berör mig oerhört och jag ryser och klumpen av obehag växer inom mig. 
Istället för att sätta sig på första bästa flyg blir hon sittandes där vid telefonen med sina tomma tankar.

Döttrarna befinner sig hos sin farmor i Australien.
Två av dem har blivit sjuka.
Den äldsta dottern på tretton år är så sjuk så hon svimmar och tappar synen tillfälligt. Den andra ligger med dropp eftersom hon inte får behålla någon mat.
Svininfluensa heter sjukdomen.

Denna vidriga influensa som nu har börjat att sprida sig i vårt land och i helgen har skördat sitt första offer.
En 37-årig man som inte varit utomlands.
Det började med förkylningssymptom. Ont i halsen och ont i kroppen. 39-40 graders feber.
Helt plötsligt förvärrades hans tillstånd och innan ambulansen hade hunnit fram hade han avlidit i sitt hem.

Mina tankar och min oro för att mina barn ska bli allvarligt sjuka i denna sjukdom är stor. Att nära och kära ska bli sjuka. Att jag själv ska bli sjuk och inte få se mina barn växa upp.
Ja, kanske är det att måla f** på väggen men de oroliga tankarna för och för följderna av denna kusliga influensa finns där nånstans i bakhuvudet vad jag än gör.

För Åsas döttrar gick det bra. Bleka och lite magrare än innan de åkte kom de hem tillsammans med Tamiflu och penicillin i bagaget.

Här hemma står handspriten ständigt framme. I köket och på toaletterna. En flaska är alltid med i skötväskan och används flitigt. Uppmaningarna om vikten av att tvätta händerna och nysa/hosta i armvecket duggar tätt.
På W:s skola har samtliga klasser fått besök av skolsköterskan som informerat och visat barnen hur man ska tvätta händerna. Innan de ska äta lunch i matsalen får de sprita sina händer. 

En del kanske tycker att jag överreagerar men att följa sjukvårdens rekommendationer är väl det minsta man kan göra när denna smittsamma influensa existerar.

 
©HUSnrNIO

Nu ska snart W hämtas på skolan och sen åker vi och leker några timmar. Kanske rent av blir en ridtur då det ser ut som att regnmolnen håller på  att tunnas ut och solen är på intågande.

Ha en trevlig fortsättning på tisdagen!