Den här helgen är min lediga helg.
Oftast jobbar jag tre utav fyra helger i månaden så när den där lediga helgen kommer är den hett efterlängtad.

Planerna inför en ledig helg brukar var att hitta på något lite extra kul tillsammans med W, att försöka genomföra något av alla de projekt som susar i mitt huvud, att städa huset lite mer grundligt än det annars blir, att ta det lungnt och kanske få till en sovmorgon.

Den här helgen har det inte blivit något gjort utav ovanstående.
Jo förresten, idag fick jag sovmorgon.
M vaknade vid fem och då tog jag in honom till mig men efter en timmes bökande likt ett vildsvin räckte jag över honom till L som tog med sig honom upp medan jag drog täcäker över huvudet och somnade om.

Nu har jag tagit två alvedon för att mota bort huvudvärken men känner mig allmänt konstig i kroppen.
Om det är magsjuka, en rejäl förkylning eller bara en enorm slitenhet efter de här tåv veckorna med sjukdomar, inskolning och arbete återstå att se. Just nu orkar jag inte botanisera i vilket. Är för trött helt enkelt.

I fredags kom förstoringen som jag beställde på M.
Jag är inte jätteförtjust i alltför stora bilder i ramar men när det damp ner ett gratis erbjudande om en 30x40 förstoring ifrån Photobox i inkorgen tänkte jag att det kunde vara kul att testa.

Valde bilden som jag tycker så mycket om på lilla M där han endast iförd blöja och farmors stickade, svampliknande, mössa sitter i fåtöljen i vardagsrummet och är helt insjunken i sina egna funderingar medan han tvinnar mösstrådarna mellan sina små fingrar.

Nu gäller det bara att komma på vart tavlan ska hänga.
Troligtvis hamnar den på fotoväggen längs med trappen på väg upp till ovanvåningen som så sakteliga håller på att fyllas med foton på husets alla barn. 
Jag har en plan på att göra om i en del av vardagsrummet. Att ta bort de bokhyllorna vi har där nu och bygga ett sideboard utav kökstommar från Ikea.
Kanske skulle tavlan passa på den väggen som friläggs då när man inte har bokhyllorn som tar upp alltsammans.
Tål att tänkas på men i väntan på att det projektet ska ta form blir det fotoväggen!

Bild:privat©HUSnrNIO

En Följetong är en sammanhängande berättelese publicerad i avsnitt.
Ofta slutar avsnittet med något spännande eller med en avslutning som får tittarna/lyssnarna att undra vad som ska hända härnäst och därför kommer tittarna/lyssnarna att se/höra även nästa avsnitt.
En följetong kan vara allt från tre-fyra avsnitt till en "långkörare" på ett avsnitt i veckan under flera år. En följetong ska inte blandas ihop med en serie med fristående avsnitt (text hämtad från wikipedia.org).

Mitt liv är just nu en följetong.
Det räcker med 10 till 100 virus för att få magsjuka. En enda droppe kan innehålla miljontals med virus!
Vi verkar ha en hel bassäng med smittade droppar gömd nånstans här hemma.
Magsjukan har blivit en följetong genom att jag publicerar den här.

Den har det mesta som karaktiseras av en följetong och även om mina blogginlägg inte slutar spännande och får läsarna till att längta efter nästa avsnitt så kanske det finns någon därute som undrar hur det går för oss. Om vi har lyckats bli friska... 

Den här följetongen är en "långkörare".
Natten mellan torsdag och fredag blev L sjuk. Magont, sittandes på toaletten under hela fredagen och totalt utslagen.
Samma natt bestämde sig M för att inte sova.
Han skrek i stort sett oavbrutet mellan två och fem. Antingen har det börjat gå upp för honom vad det innebär att bli lämnad på dagis för han är som ett frimärke på mig eller så är det något annat som inte är bra.
Fick ett tips på nattskräck då det börjar med att han helt plötsligt skriker massor efter att ha sovit i flera timmar.
Får bli en googlerunda om nattskräck senare idag.

När jag igår eftermiddag satt på jobbet och försökte vara fokuserad på min speluppgift var jag så trött att det snurrade samtidigt som jag mår konstant lite, lite, illa eftersom de närmsta runt omkring mig är sjuka.
På kvällen satt jag och barnen och såg på Amigo och Barda och jag var så trött att jag somnade säkert till fem, sex gånger under vårt sk. fredagsmys.

Idag är det lördag. L är bättre men är ju fortfarande smittbärare då det inte gått 48 timmar sen sista sypmtom ännu.
Jag har än så länge klarat mig vilket jag stenhårt tror beror på mitt ständiga intag av de tre tingen Proviva, vitpepparkorn och whisky.
Följetongen "En enda droppes" sista avsnitt verkar i skrivandes stund avlägset. 
M har idag blivit extremt lös i magen.

Vi kommer att vara kvar i det här träsket lika länge som det kommer att ta för snön att smälta känns det som, dvs en evighet.
Jag vill inte mer!

Blev en ofrivillig paus på några dagar ifrån bloggandet.
Jag är så hiskeligt trött.
Nu har det snart gått åtta veckor sedan jag började att arbeta igen efter föräldraledigheten och jag tror att det börjar kännas i min kropp.

Under dessa åtta veckor har jag haft några lite större jobbsaker som tagit mycket energi ur min kropp genom att jag varit smått nervös (imorgon ytterligare en sak som jag är långt ifrån cool inför), W har börjat på fritids, M har inskolats på dagis och barnen har varit sjuka varsin vecka.
När sjukdomarna griper sig tag hos oss är det väl som hos alla att det blir prat om vem som ska vaba och när det inte fungerar att vara hemma med febriga barn så måste andra lösningar kommas på.
Farmor och farfar har åter igen ställt upp och funnits där för barnen och oss.

Förra torsdagen blev ju W kräksjuk. En stor portion energi från mig har gått åt till att ta hand om henne och hålla henne borta ifrån oss andra. 
Jag har försökt att ha koll på M så han inte skulle bli för närgången med W de stunder som de vistades på samma plats samtidigt i huset.
Min oro för att han ska bli sjuk samt att jag själv ska bli sjuk har varit enorm. Jag avskyr verkligen den där sjukan!

Om ni tycker att jag ältar så klicka er vidare nu för detta är en liten del av mitt liv och mina tankar för stunden.

Två timmar efter mit inlägg i tisdags om pappan som ville droppa sin son på skolan när storebror låg hemma och ulkade var det M:s tur att spy.

Vid det laget, nästan fem dygn efter att W blev sjuk, hade jag börjat tro att vi klarat oss.
De där tankarna grundade jag på att W hade skött sig så otroligt mästerligt när hon var sjuk.
Men icke.
Han kräktes första gången sittandes på skötbordet med full vintremundering på sig.
Jag skulle precis ta av honom ytterkläderna när han började kväljas (visst säger vi klökas hemma i skåne?!) och på en sekund, utan att jag fick fatt i någon handduk eller trasa, stod jag med kräk i mina händer.
Min förlamning bröts och kräkautopiloten kopplades åter igen på.
Trasa fram, av med kläderna, skrubba mina händer osv.
På två minuter var tvättmaskinen i full gång och mattorna i huset bortplockade.

Därefter följde några intensiva timmar (sicken skillnad det är mellan en magsjuk ett och ett halvtåring och en sexåring).
Klockan sju deckade skrutten i soffan på den plastade frotén och vaknade inte förrän halv tolv.
Då hade vi nästan sett färdigt Bröllopsfotografen och var redo för sängen.
M skrek hysteriskt i en halvtimme efter vatten och gick omkring och dunkade huvudet i kylskåpsdörren med jämna mellanrum.
Vid tolv bäddade L ner honom i spjälsängen varpå han somnade och sov till halv sju morgonen därpå.

Sen sju i tisdags kväll har han inte kräkt. Han är inte lös i magen och imorgon har det alltså gått två och ett halvt dygn sen den sista kräkningen och därmed är han välkommen tillbaks till dagis.
L har vabat i två dagar då jag haft en massa inbokat på jobbet. Det har jag även imorgon och L likaså så därför blir det dagis för M.

Både W och M har haft realtivt lindriga magsjukor vilket jag självklart är tacksam för men jag kan inte låta bli att tänka på att man kan drabbas flera gånger av detta vidriga och nästa gång kanske det inte blir så lättöverkomligt.
Själv är jag ledig i helgen och då M kräktes rakt på mig så känns det som att jag går omkring som en tickande bomb och bara väntar på att skiten ska bryta ut.
Det handlar inte om om utan när jag blir sjuk och kommer då barnen att få det igen. Enligt fakta så kan man få sjukan hur många gånger som helst. Det räcker att du kommer i kontakt med någon som har smittan. Fysiskt men även genom luften går det att bli smittad om du står tillräckligt nära.

Vi har hållit W hemma från skolan men jag har jobbat under dessa dagarna.
Jag valde att ta upp ämnet med min arbetsledare som så klokt påpekade att det är skillnad på barn coh vuxna.
Som vuxen kan du välja att sköta din hygien extra noga när du har ett magsjukt barn hemma. Du kan även välja att inte vara närgången mot andra människor.
Till detta kan jag lägga både intag av Proviva, vitpepparkorn och whiskyshotar.
Man kan oftast inte isolera en hel familj i dagens samhälle även om vuxna smittar precis som barnen men man kan visa hänsyn till sina medmänniskor ändå.

På W:s skola har vi nu fått information om att det går magsjuka och samtliga uppmanas att vara extra noga med handhygienen. Det står att vi ska tvätta händerna noga och ofta och använda alcogel som är det finare namnet på det vi kort och gott kallar sprit här hemma.

För er som vill läsa fakta så kan man hitta en del om vinterkräksjuka, inkubationstider, hur man skyddar sig m.m. på maginfluensa.com.

Nog om detta.
Nu ska jag snart gå och lägga mig. Imorgon är det den här veckans sista arbetsdag för i helgen är jag ledig. Så otroligt skönt.
Gonatt.

Gick upp tidigt och stressade mig igenom morgonen.
Var osäkert om L:s bil skulle starta idag eftersom den inte fungerade igår. Eftersom L skulle lämna M på dagis halv tio var han tvungen att ta min bil med bilstolen i idag.
Otroligt nog fungerade den och jag och W kom i perfekt tid till skolan.
Barnen skulle klä av sig ytterkläderna och ställa upp sig på ett led för att tillsammans gå till gymnastiksalen där de skulle se på talangjakt arrangerad av skolans äldre elever.

När vi står i kapprummet och jag hjälper henne med kläderna kommer det en pappa med sin son, W:s klasskompis, och spanar efter fröken A.
Jag kan inte undgå att höra vad han frågar henne.
Ordagrant - "är det ok att jag lämnar S i skolan idag, hans storebror blev magsjuk inatt och är hemma och är sjuk".
Innan A hinner svara honom säger han att om det inte är ok så är det inget problem att ha honom hemma.

A ser även hon lite förvånad ut men svarar honom att hon inte får svara nej på hans fråga men om hon får önska så ser hon gärna att S inte är i skolan idag då kräksjukan är enormt smittsam.
Pappan svara att det är helt ok och tar med sig sonen hem igen.

Jag kan verkligen inte förstå hur man tänker om man har ett barn som ligger hemma i en smittsam sjukdom och trots det släpar sin sexåriga son till skolan för att fråga om det är ok att han är där trots att kräksjukan härjar hemma.
Respektlöst mot de andra barnen, lärarna och otroligt idiotiskt tänkt enligt mig.
Jag kan förstå att det inte alltid är lätt att få ihop sin vardag med arbete och barn men om man absolut inte kan vara hemma med sina barn när de är sjuka ordnar man väl barnvakt. Inte släpper man iväg dem i ett sådant här läge!
Dessutom sa han tydligt att det är inga problem för pojken att vara hemma, alltså är det någon vuxen hemma med det sjuka syskonet.
Jag tyckte även synd om S som fick komma till skolan, se sina kompisar stå på led för att gå till gymnastiksalen och sen vända om hem igen.

Här isolerar vi oss och håller lillebror hemma från dagis i förra veckan allt för att försöka att inte sprida smittan vidare. Jag menar inte att ösa cred över mitt eget agerande men för mig är det en självklarhet att man följer de rekommendationer som finns och kanske tom. är lite extra uppmärksam och hänsynstagande.

Som sagt, hur tänker man när man agerar så!?

Snart ska jag och W hämta M på dagis och sen blir det till att stämma träff med farfar på andra sidan av stan för att få hjälp att ta oss till verkstan där min bil finns.
Blev panik att fixa med framrutan som har många sprickor pga stenskott då jag har ombesiktning att göra (pga framrutan) senast torsdag annars är det körförbud som gäller och det är inget jag har lust att vara med om i denna för tillfället ganska stressiga vardag.

Ha en trevlig eftermiddag!

Efter helgens goda förklarar jag nu krig mot suget efter smarriga såser och sötsaker.
Hur svårt kan det egentligen va att avstå ifrån onyttigheter när suget sätter in!? Det är ju ett ganska kortvarigt sug om man tänker efter och som går att stilla på annat sätt än att trycka i sig godis eller chips.

Nä nu skriver jag kontrakt med mig själv om ett mer behagligt och kontrollerat ätande sex dagar i veckan. Den sjunde tänker jag äta sådant jag tycker extra mycket om. 
Tycker att orden "unna mig något" är bra konstigt. Om man kämpar på för att må bättre ska man då belöna sig med mat!?
Det finns så mycket annat på shoppinglistan som jag vill ha och som jag då hellre belönar mig med om det skulle behövas. Den största belöningen är väl att man mår bättre med/i sig själv och då vore det ju konstigt att trycka i sig något när det är just det man kämpat för hela veckan.

Som sagt, jag ställer in mig på att tänka över mitt matintag sex dagar, den sjunde äter och dricker jag sådant som jag tycker lite extra om och dagen därefter är det stopp. Ingen fortsättning med inställningen att "nu har jag redan ätit det där och det där så då kan jag likaså fortsätta att äta...".

Här hemma äter vi ofta ungsrostade grönsaker. Supergott med lite olivolja, salt, peppar och några droppar sirap på.
I lördags blev det kycklingspett och Icas egna (och mycket goda) pepparbearnaise.
Till dessert provade jag ett nytt recept, en Dumlemousse med nötbräck, som var fantastisk god.



Bilder:Privata©HUSnrNIO

Recept på Dumlemousse 4 port

Detta behövs:
Dumlemousse:
1 påse dumlekolor
3 dl vispgrädde

Nötbräck:
4 msk strösocker
2 msk smör
En rejäl näve blandade nötter. Vi använde pekannötter, pistagenötter och cashewnötter.

Så här gör du:
Klipp dumlekolorna i bitar och lägg i en bunke. Värm grädden i en kastrull. När den börjar koka så häll den över dumlebitarna och rör tills allt har smält. In i kylen över natten eller låt den stå i kylen så många timmar att den blir riktigt kall annars går den inte att vispa (fast vi fuskade och ställde vår i frysen så det blev en krämig dumleglass karaktär på den).

Lägg socker, smör och nötterna i en stekpanna på medelvärme. Rör försiktigt då och då. När sockret smält och börjar bli brunt så häll ut nötblandningen på bakpapper och låt svalna. Krossa det sedan grovt med kniv.

Ta fram dumlesmeten och vispa med elvisp till önskad konsistens.
Lägg upp i portionsglas eller skålar och strö nötkrosset över.
Ljuvligt gott!

Receptet kommer från Bloggfamiljen.se

Strax dax att hämta lille skrutt på dagis.
Idag har inskolningstiden utökats ytterligare och han har ätit både frukost och lunch där och förhoppningsvis har han även sovit middag.
Ska bli spännande att höra hur det har gått. Det borde dock ha gått bra för annars hade de ju ringt till mig.
Jag har tillbringat förmiddagen på jobbet men har haft stenkoll på mina mobiler ifall de skulle ringa...

Ha en trevlig eftermiddag!

Idag har jag haft min allra första uppsjungning efter föräldraledigheten med den yngsta kören som består av barn mellan fem och sju år.
Jag var lite nervös att det inte skulle dyka upp några barn. Det hänger så mycket på vad föräldrarna prioriterar under helgen.
Tydligen har mina utskick, försök till glada textpapper, och ledarskap ändå fallit i god jord för åtta av nio barn dök upp och sjöng de fyra sångerna.
När det var dax för den sista sången, Festsång, så gav de allt och var härligt glada när de sjöng och hoppade på en och samma gång.
Känns kul att vara på väg åtminstone med en utav de körer som förfallit under den tiden som jag varit hemma med M.
Sen får tiden utvisa om de fortsätter att dyka upp men idag värmde de små mitt hjärta.

Väl hemma tog vi oss an garagetaket.
Pappen som ligger på taket är mycket dålig och till våren är det ett måste att lägga ny.
Medans M sov middag klättrade L, jag och W upp på taket.
Vi skottade och skottade och förundrades över hur otroligt mycket snö det har kommit.
Vet inte hur lång tid det tog att avlägsna all snö men tillslut tröttnade W på att ligga på taket och göra snöänglar och klättrade ner för stegen och gick in.
L tog sig an uppfarten medan jag fortsatte att skotta men nu på carportens tak.
Där kändes snön tyngre eller var det jag som fått mjölksyra i skottarmusklerna för jisses så tungt det var.
Jag förbannade all snö, är ju verkligen ingen vintermänniska, när hälften av snön jag kastade över kanten blåste tillbaks rakt i ansiktet på mig.
Kände mig som Emil när han sitter fast i snödrivan på väg till doktorn i Marieannelund.
Längtan efter torr asfalt, grön gräsmatta och vårsol som värmer en i ansiktet är just nu enorm.
Inte blir det bättre av att checka av väderprognosen som utlovar mer snö under morgondagen.

Med lite vilja och muttrandes mindre fina ord om den vita massan kommer man långt och snart var även carportens tak skottat och vi gick in och såg färdigt på Law Abiding Citizen som började ses på igårkväll men stängdes av när det var en halvtimme kvar på herrarnas längdskidåkning.

Ingen av oss har ännu blivit magsjuka.
Jag mår lite småilla idag och haft lite ont i magen men så har det iofs. känts från och till sen i torsdags när W blev sjuk.
Förhoppningsvis är det psykiskt för att jag är orolig för att jag och framförallt lilla M ska bli sjuka.
Det skulle även kunna tänkas bero på att jag har druckit Proviva, knaprat vitpepparkorn och tagit en shot whisky i fyra dagar nu.
Inbillar mig att jag har större chans att klara mig då men det är inget som min kropp är direkt van vid att få i sig.
Jag har hellre lite magont av vitpepparkorn än ligger utmattad i åtta timmar på toalettgolvet eller att har en liten gråtandes och kräkandes skrutt i famnen.

Ska paketera in några tavlor som ska postas imorgon sen tänker jag ta med mig Aftonbladets söndagsbilaga och gå och lägga mig.

Gonatt.

Så kom då det där samtalet som jag liksom gått och väntat på i dessa sjuktider.
Efter en något komprimerad arbetsvecka pga M:s inskolning (tur att man har en förstående och arbetsledare som både litar på och faktiskt ser vad jag gör på mitt arbete) satt jag igår eftermiddag och vek och stoppade 200 brev i kuvert till områdets alla barn i åldrarna åtta och tio år gamla med en förfrågan om de ville sjunga i kör.
Jag stressade för att jag hade en hel del andra saker jag var tvungen att ta tag i.
Då ringde de från fritids och bad oss komma och hämta W som satt i kapprummet och hade ont i magen och mådde illa.

Med hjälp av vänligt sinnade arbetskamrater hann jag färdigt med utskicket och kastade mig sen hem.
L som var på väg att hämta en liten skrutt som sovit själv på förskolan för första gången droppade M hos farfar som var hemma hos oss och åkte sen till fritids. 

Jag och L möttes i dörren, jag var uppe i varv dels för att jag stressat med utskicket men framförallt för det stora obehag som kräksjukan ger mig, och han för att han var sen till jobbet.
Farfar åkte hem och jag kopplade på autopiloten.

Ut i garaget efter en hink, handduk vid sängkanten, vattenglas, saftglas och hushållspapper.
W som låg och halvslumrade i sängen upplyste jag om att hinken var på plats och att hon ropar när hon behöver hjälp.

Själv bytte jag handdukar i köket, ställde fram handspriten, proppade i mig vitpepparkorn och hängde munskyddet runt halsen.
Låter kanske en smula galet (!) men att stå lutad över en hink i ett moln av W:s kräkbaciller är något jag inte känner mig så bekväm i. Då känns det helt klart en smula bättre att ha munskyddet på vid kräkning samt när hinken ska tömmas.
Dessutom vinner ingen i familjen på att jag blir sjuk så för mig är det naturligt att göra allt som står i min makt att inte bli det. Kanske hjälper inte munskyddet ett dugg men det känns iallafall bättre när jag är mitt uppe i det.

Indränkt i handsprit satte jag mig för att ge M sin mellanmålsgröt.
Lagom till när vi var klara ropade W första gången.
Sen höll det på så var trettioende minut i åtta timmar.

Under natten kom hon upp några gånger och ville ha vatten eller att jag skulle stå i hallen när hon var på toa och kissade.
Jag hade ställt in ett vattenglas till henne tidigare under kvällen som var tänkt att hon kunde ha under natten. Efter alla kräkningarna så hinkade hon i sig det direkt och det kom självklart upp igen.
Så inatt när hon vaknade gav jag henne två matskedar vatten vid varje tillfälle för att det inte skulle bli för mycket för magen.

Det är nästan två år sen som hon var riktigt magsjuk, det hon drabbades av förra året var en så extremt mild och kort variant så den räknar jag inte ens, och jag förundras över hur otroligt duktig hon är och hur bra hon hanterar situationen.

Hon har varit ledsen över att hon är sjuk och att det är jobbigt att kräkas men hon har skött det hela själv.
Jag har bara behövt stått bredvid, gett henne papper, strukit henne över ryggen om hon velat det och tömt hinken.
Igårkväll mellan två episoder ropade hon på mig. Blek och med trötta stora bruna ögon frågade hon mig vad det var för sjukdom hon hade och om det fanns någon medicin att ta mot den.
När jag sa att det är magsjuka hon har så blev hon jätteledsen och berättade att en pojke i hennes klass har det men att hon har tvättat händerna jättemycket.

Idag har hon ätit ett Mariekex, några skedar Proviva, fått i sig vatten, saft och en halv pannkaka. Det är inte mycket men det märks att hon mår lite bättre allt eftersom timmarna går.
Hon har legat och sovit, vilat, sett på tv/film och spelat Nintendo hela dagen. Jag tror att hon tycker att det är skönt att vara på sitt rum där det är lungt och sen vet hon att M klänger på henne om hon kommer ut och det tycker hon är jobbigt när hon inte mår bra.
Jag har sagt till henne att hon ska försöka tänka på att inte vara nära M vilket alltså än så länge går väldigt bra. 

Min oro för att han ska få kräksjukan (minns hur jobbigt det var när han var sjuk en hel vecka i mars förra året) är ännu inte skyhög eftersom W sköter det hela så bra och vi andra är extremt noga med hygienen nu. 
Förhoppningar är att vi alla ska klara oss men det vore nästan konstigt när det är såpasss smittsamt som det är.
De närmsta dygnen lär utvisa hur det blir med den saken.

Nu ska jag servera middag till en smågrinig liten skrutt som ännu en gång har fått avbryta sin inskolning. Idag har han nog saknat att inte få vara där för de tre senaste dagarna har gått väldigt bra. Han äter lunch alldeles själv. Verkar ha fått känslor för inskolningsfröken och både myser och leker med henne. Igår deltog han för första gången på vilan och det gick alldeles utmärkt så det känns så bra men som sagt lite tungt att vi än en gång fick avbryta processen.

Nä, middag var det och nog om min tråkiga vardag.

Ha en trevlig fredagkväll!

Sexåriga dottern sitter vid köksbordet och spelar Nintendo DS.
Jag står och diskar.
Ur hennes mun kommer det där fula ordet på f.
Jag stannar upp i diskningen. Inte sa hon väl f---.
Då kommer det igen.
Det är f-ordet som hon sitter och säger.

Jag frågar henne vad det är för ord hon säger.
F--- svarar hon som om det vore världens mest naturliga och användbara ord.
Varför säger du det?
För att det går inte bra för mig och jag blir arg.

Jag försöker på ett så neutralt sätt som möjligt (smått chockad) förklara att det där ordet är en väldigt fult ord som man inte ska använda varken som barn eller vuxen.
Frågar henne även vart hon har hört det.
Då berättar hon att en kille i klassen säger det ofta.

Jag påpekar åter igen att det är ett fult ord och att jag inte vill höra henne säga det fler gånger.
Berättar också att jag kommer att prata med fröken om det för det ordet vill jag inte ska vara en del av min förskoleklassens vokabulär.

W frågar då vad det beyder.
Den frågan var jag inte beredd på.
Beslutar mig snabbt för att ordets innebörd är något som vi kan prata om när hon blir äldre (mycket äldre...).

Hon köper det, säger att hon inte ska säga ordet fler gånger, och fortsätter att spela.

Någon timme senare har jag glömt bort denna konversation och sitter i soffan i vardagsrummet.
W kommer med sin ryggsäck i handen och frågar: vad heter det som är i ryggsäcken? 
Jag förstår först inte alls vad hon menar så hon fortsätter: får jag säga det eller heter det något annat?

Då fattar jag!
I ryggsäcken finns det flera fack.
Det laddade ordet fack kan tydligen betyda flera saker och ibland får man tydligen säga det *harkel*.

Strax dax att åka till dagens inskolningspass, därefter blir det bil till farmor och farfar där jag dumpar M och styr sen raka vägen till jobbet för att bli kvar där till sex ikväll.
Ingen lockande tanke just nu men det brukar bli kul när jag väl är på plats.

Ha en bra dag!

Jag vet att jag i tidigare inlägg nämt för er att "I drömmarnas trädgård" är en omtyckt serie hemma hos oss.
Sen jag köpte en dvd med några utav avsnitten finns friheten att man när som helst på dygnet kan slå sig ner i soffan och se på Igglepiggle, Makka Pakka och det fartfyllda Ninky Nonktåget.

Sen några dagar tillbaks har självaste Igglepiggle flyttat in hos oss. Mjuk och kramgo med sin knallröda filt/täcke har han mottagits med öppna armar.

Han hänger med på det mesta. Allt ifrån gos i soffan, att sova tillsammans med på natten och att avreagera sig på genom att slita snuttefilten från hans blåa hand.

Idag har jag och M åter igen varit på förskolan efter en veckas sjukdom och därmed uppehåll i inskolningen.
Denna tredje dag gick överlag bra tycker jag.
Medan jag placerades i köket med en kopp kaffe och passade på att ringa en del jobbsamtal bekantade sig M med de nya kompisarna och förskolemiljön tillsammans med inskolningsfröken C.

Imorgon utökas tiden och det blir både inomhuslek, samling, utomhuslek och lunch. Jag kommer att finnas med i lokalerna om det skulle behövas tankas trygghet.
På torsdag kommer Igglepiggle att få följa med till förskolan för då ska han och M delta i vilan efter lunch för allra första gången.
Även om jag vet av erfarenhet från W:s inskolning vet att det går fort att snappa upp och lära sig göra likadant som de andra barnen gör, dvs sova middag efter lunch, så är det klart att jag tänker lite på hur det ska gå för liten skrutt att komma till ro på den röda lilla madrassen.

Då kan det vara bra att ha Igglepiggle med sig som kan kramas så man kommer till Drömmarnas trädgård...

Bild:Privat©HUSnrNIO

Detta är I drömmarnas trädgård:
En relativt nyproducerad BBC-serie från teamet bakom Teletubbies.
Precis som serien Teletubbies så utspelas I drömmarnas trädgård i ett fantasilandskap och figurerna är utklädda människor. 
Dialogen och handlingen är trivsam och pedagogisk och riktar sig till det lilla barnet, ca 1-3 år, dvs samma lilla historia upprepas flera gånger med få ord.
Miljöerna är fantasieggande och musiken mysig.

Bild från cdon.se

Jag har länge trånat efter en digital systemkamera. 
Min lilla kompakta digitalkamera av märket Canon är min ständiga följeslagare sedan sommaren 2002.
Då jag använder den flitigt och oftast dagligen är det inte konstigt att det ganska naturligt att den börjar bli lite seg och trögstartad även om jag vårdar den med största omsorg.

För en vecka sedan slank jag in på Elgiganten på väg hem från jobbet.
Jag hade bestämt mig för att kika närmre på en Canon EOS 1000D och en Canon EOS 450D då jag i nuläget har en kamera av märket Canon som jag är mycket nöjd med även om även jag förstår att en kompaktkamera givetvis inte går att jämföra med en systemkamera så har den fungerat felfritt från dag ett och sådant känns ju positivt vad gäller märket.
Bland de bloggar som jag läser är det många som nämner att de fotograferar med en Canon EOS och skriver att de är nöjda med den.

Väl på plats inne i butiken fick jag all tänkbar information om de båda Canonmodellerna som jag var intresserad utav. 
När jag fått mina frågor besvarade ville han visa mig två andra digitala systemkameror.
En Sony DSLR-A330L och modellen över den, en Sony DSLR-A380L.

Skillnaden mellan Canonkameran och Sonykameran var framförallt en sak och som han tyckte var av stor betydelse för en amatörfotograf (som jag är i allra största grad). 
Sonys digitala systemkamera hade en inbyggd bildstabilisator som han påstod är en bra funktion att ha när man fotograferar utan stativ och i synnerhet om man inte är en van vid systemkameror.

Canon har inte denna funktion inbyggd däremot kan man köpa objektiv med inbyggd stabilisator men de är grymt dyra enligt samme försäljare.

Spontant så låter det som att inbyggd bildstabilisator är bra att ha och något som ger större möjlighet för mgi att lyckas bra med fotograferingen.

Nu vet jag inte hur jag ska tänka.
Jag var ju inställd på en Canon, mycket för det goda ryktet den har, men känner samtidigt att om den inbyggda bildstabilisatorn är det enda som i stort sett skiljer de båda kamerorna åt så vore det väl bra att köpa en Sony istället?

Är det någon som har den ovannämnda Sonykameran och är nöjd med den?
Råd, tankar och allmän kunskap mottages mer än gärna!
Jag är som sagt nybörjare när det gäller digitala systemkameror och att fotografera med dem.

Pris	5 990:-	5 990:-
Beskrivning	Sony DSLR-A380L + 18-55mm Objektiv DSLRA380LKIT Användarvänlig digital systemkamera med 14,2 megapixel, 2,7" tilt LCD-skärm och ett 18-55mm objektiv.	Canon EOS 450D EOS450DKIT EOS 450D kombinerar orubbliga prestanda med enkel användning i ett lätt och ergonomiskt kamerahus. Betrakta världen på ditt sätt med en 12,2 megapixels CMOS-sensor.
Filmtyp
Typ av sensor	CCD	CMOS
Upplösning (Megapixel)	14,2	12,2
Storlek på sensor (mm)	23.5 x 15.7 mm (APS-C)
Objektiv
Typ	Sony 18 - 55 mm	18-55 mm
Medföljande objektiv
Objektivfattning	Sony Alpha/A-Mount bayonet	EF/EF-S
Brännvidd (mm)	18 - 55
Bildstabilisator (Image stabilizer)
Sökare (Viewfinder)
LCD (tum)	2,7	3
Optisk sökare ( viewfinder )
Egenskaper
Fokuspunkter	9	9
Manuell fokus
ISO	100-3200	100-1600
Slutartid (sekunder)	30 - 1/4000 + Bulb	30 - 1/4000 + Bulb
Bildserier ( Continuous shooting ) (fps)		3
Vit balanskontroll (White Balance Control)
Histogram
Självutlösare
Inbyggd blixt
Inbyggd röda ögon-kontroll ( Red-Eye Control )
Stöd för extern blixt
Format på bildfil	JPEG/RAW	JPEG/RAW
Minne
Stöttade minneskort	Memory Stick Pro Duo/Pro-HG Duo/Pro-HG Duo HS	SD/SDHC
Medföljande minneskort
Anslutningar
Gränssnitt (Interface)	USB 2.0	USB 2.0
PictBridge
Video Out (Se bild på TV)
Övrigt
Uppladdningsbart batteri
Batterityp	Lithium-ion	Lithium-ion
Laddare
Mjukvara	Picture Motion Browser
Höjd (cm)	9,7	9,75
Bredd (cm)	12,8	12,88
Djup (cm)	7,14	6,19
Vikt (g)	490	475

Sitter ensam i köket med ett stort glas Pepsi Max.
Gör Namn- och Stjärnalfabetstavlor och bryter ibland för lite drömmade surfning bland alla dessa härliga nätshoppingsidor. 

En kul och modern nätbutik som utlovar att ha bra kvalité på sina saker är t.ex Sprall.
De har en salig blandning av kläder, musikinstrument och handgjorda unika ting.

Ta bara deras supercolla sparkscootrar som finns i flera superfina färger.
Jag vill minnas att vi vid förra årets Barnmässa fick information, och även prova på, hur bra det är för barn att träna balansen och styrförmågan med en sparkcykel innan de är stora nog för att cykla på en riktig cykel.

Vem behöver stödhjul om man redan har lärt sig att hålla balansen och susa fram på gatans små nedförsbackar med en snygg Scooter...



Bilder:Sprall.se Eget kollage

Synd att de kostar en mindre förmögenhet bara...

Dagens och nattens timmar flyter ihop och dygnen byter av varandra.
Snart har årets sjätte vecka passerat.
En annorlunda vecka på flera sätt.
En innehållsrik och kontrastrik vecka.
En vecka där känslorna och välmåendet pendlat som en berg och dalbana.

Inskolning av liten pojke med blont och ruffsigt hår.
Mina funderingar och förhoppningar om att det ska fungera bra för lilla skrutt. Att han ska trivas och må gott i den nya miljön med allt vad det innebär.

Stora W som började på fritids i onsdags.
Inskolningen gjorde vi i somras när planerna fortfarande var så att jag skulle tillbaks till mitt arbete fr.o.m. oktober.
Oj som hon har längtat efter den dagen när hon skulle göra såsom de flesta gör efter skolan, gå med kompisar och fritidspedagog till fritids, där leken fortsätter. Där man kan pyssla, spela spel och äta mellanmål tillsammans.
W har varit på fritids onsdag, torsdag och fredag den här veckan och hon är så glad över att få vara där.
I fredags var det friluftsdag i skolan. Hon hade med sig skridskorna och de hade åkt både  under skoltid och sen på fritids.
Hon påstår att hon numera bemästrar att svänga med skrillor.
Får kanske bli en tur till isen efter morgondagens arbetspass för att bevittna dessa framsteg.

I tisdags kväll insjuknade M.
Förkylning bröt ut och febern kom smygandes.
Samma symptom som W hade förra helgen och som utvecklades till en långvarig hosta.
M hade en mild släng av falsk krupp men nu tycker jag att hostan låter mer slemmig och lös.
Han är fortfarande inte frisk trots att det har gått några dagar.
Jag tycker det är jobbigt när han är sjuk.

Inskolningen fick såklart avbrytas. Om han är frisk på måndag börjar vi om på ruta ett (känns det som).
Dagarna blir till ett enda långt pusslande när vi ska försöka få till ett liv med arbete, skola, inskolning, fritidshämtning och de aktviteter som W deltar i.
Farmor och farfar har varit den gångna veckans räddande änglar och passat M de timmarna på dagen som varken jag eller L kunnat vara borta ifrån jobbet.
Båda våra barn tycker om att spendera tid tillsammans med sina farföräldrar.
Igår ringde W och frågade om hon fick sova över hos dem så idag har hon tillbringat eftermiddagen med att gå i affärer tillsammans med farmor och så här dax ligger hon förhoppningsvis och sover i deras säng.

Själv har jag nersmittad av M:s förkylning försökt arbeta med att plocka ihop spillrorna efter mina vikarier på körfronten och haft två lite större och småjobbiga uppdrag i fredags.
Hela veckan har präglats av den hemska incidenten i Afghanistan då två människor i min närhet förlorade sin blivande svärson, deras dotter sin sambo.
Ledsamheten har legat som ett osynligt täcke över de flesta utav oss.
Deras ord har etsat sig fast och världen känns som man gick runt och tänkte när man var liten (även om det då oftast handlade om helt andra saker sett från ett helt annat perspektiv), orättvis.

Igårkväll när veckans spänningar började släppa taget om mig och jag slappnade av med vetskapen om att jag idag skulle vara helt ledig ifrån allt vad arbete innebär knockade tröttheten mig och jag somnade framför tv:n klockan tio.
När jag vaknade till var det efter midnatt och jag släpade mig upp till sängen och somnade om utan problem för att vakna snorigare än snorigast halv sex när M beslutade sig för att det var morgon.

Imorgon börjar jag jobba vid tvåtiden och det är min tur att få lyxa till det och sova hur länge jag vill och kan på morgonen.
Med ett glas vin i kroppen och öronpropparna intrycka till huvudets mittpunkt hoppas jag på en lugn och återhämtande natt och att morgondagen ska vara en dag med mindre ondska och mer förståelse i världen - och lite mindre snorig...

Godnatt!

För några veckor sen fick vi jag ett mail ifrån Klemner Studio med en förfrågan om vi ville komma på en audition för modevisningen på årets BARNmässa.

I fredags eftermiddag var det dax för audition på Klemner Studio.
Stället var fullt av barn i varierande åldrar och dess föräldrar.
Alla samlades på ett ställe och fick information om hur själva auditiondelen skulle gå till därefter blev det till att vänta på sin tur.

Barnen blev kallade i grupper om två.
När det blev M:s tur fanns det inte på kartan att han skulle gå in i spegelsalen till koreografen alldeles själv utan jag följde självklart med.
Tillsammans med oss var det också en något äldre kille än M och dennes mamma.

M visade sig på sin allra blygaste sida när vi samlades mitt i rummet och tillsammans med koreografen kikade på papprena som hon dragit ut med bilder och allmän information om barnen.

Vi föräldrar fick några enkla instruktioner som vi skulle följa.
När musiken började spela gick genom hela rummet fram till den stora spegelväggen.
Man skulle gå och hålla sitt barn i handen.
M gick ungefär ett och ett halvt steg snett bakom mig. Med huvudet instoppat i mitt lår.
Väl framme vid speglarna skulle vi vinka.
Jag vinkade och vinkade, musiken spelade och spelade men M stod bara och beundrade sin spegelbild och hade varken lust att vinka eller röra sig till musiken (som han faktiskt annars gör med stor glädje).

Vi blev tillsagda att ta upp våra barn i famnen och sen dansa runt med dem till musiken.
Jag som är stel som en pinne när det gäller att röra på mig i offentliga sammanhang, ja om man bortser från när jag deltar i ett Friskis och Svettispass då, gungade runt lite grann.
Detta tyckte M var kul och han fyrade av flera söta leenden.
Efter det sk. dansandet skulle barnen ner på golvet igen och vi skulle gå tillsammans till samma ställe som vi började på när musiken startade.
Denna gången gick det bättre att gå och M gick mer bredvid mig än efter.

Under tiden som detta lilla övningspass pågick fanns förutom koreografen Monica Von Wachenfeldt även Linda Klemner Modin i salen.
Det hela var över ganska fort och sen var det bara att säga tack och hej då.

Hur det gick sett från deras synvinkel har jag ingen aning om. Jag vet inte vad de söker eller går efter.
Mina egna tankar om stunden är att M är en självständig liten människa som om han ser någon spännande detalj på t.ex ett element så vill han såklart undersöka detta. Det är prio ett, att det spelas häftig musik och finns en hel spegelvägg några meter framför honom spelar liksom ingen roll.
Han är också lite blyg inför vissa av de människor han möter för första gången vilket är en otrolig skillnad mot hur han är hemma där han låter mycket, leker ruffa lekar med W och tar för sig av allt och alla.

Hur det än går så var det iallafall kul att vara med om upplevelsen som blev till en avspänd tillställning tack vare de två som höll i det.

Prins Bus...


Bilder:Privata©HUSnrNIO

M och jag har varit vakna sen klockan sex imorse.
Vi har sett dagen gå¨från mörker till ljus.
Idag är det kallt igen, termometern visar på minus 13,3 grader men med kylan kommer det fantastiska ljuset.
Solne håller på att gå upp och snön är bländande vit. Nästan så det gör ont i ögonen att se på den.

Medan jag har diskat upp gårdagkvällens disk har skrutten pysslat vid sin spis i köket.
Jag förundras över hur mycket han förstår.
Han iaktar och gör sen likadant. Jag kan se att han tittar på mig.
Han plockar upp sina saker från ugnen och ställer dem på spisplattorna. Den lilla stekpannan får samsas med Brios bultbräda och en liten bil.
När allt är uppställt plockar han ner det i ugnen igen.

Han kommer fram till mig och säger sina vokalljud. Han pekar mot vardagsrummet.
Jag frågar om det är så att han vill se på Makka Pakka och Igglepiggle.
Han går före mig in i vardagsrummet, kravlar upp i soffan och pekar på tv:n.

När den söta lilla melodin hörs som är signaturen till Drömmarnas trädgård ler han sitt allra sötaset leende.
Han älskar det programmet.

När W var liten var hennes favoriter Teletubbies och Postis Per.
Jag har sparat Teletubbies dvd:n och även den tycker M om men det verkar som att Drömmarnas trädgård slår den med hästlängder.

Allra bäst är det när han får lov att vara på W:s rum. Att sitta i en av hennes fåtöljer och se på Igglepiggle och de andra figurerna medan storasyster sitter vid skrivbordet och målar är så mysigt så♥.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Nu är det dax att lämna över myset i tvsoffan till L och för mig blir det till att gå ut och starta bilen coh komma iväg till jobbet.

Ha en trevlig söndag!

Vid halv ett när jag var på väg hem från dagens arbetspass ringde L.
Fröken hade ringt. W ville inte gå hem själv idag och hon verkade lite hängig.
Jag åkte till skolan och hämtade henne och fick veta att hon hade nyst flera gånger. Fyra fem gånger vid varje tillfälle.
Hon hade också varit lättretlig och haft lätt till gråten men utan att kännas febrig.

Nu har hon bäddat med filt och kudde i en av sina fåtöljer och sitter och ser på Disney Channel på sitt rum.
W är en ganska nöjd människa bara hon får ha sin tv på, sina målar och pysselgrejer konstant framme på sitt skrivbord och stängd dörr så inte M kommer in och vänder upp och ned på rummet eller drar henne i håret eller bits.
Efter en dags aktiviteter och lek med kompisarna kan hon sitta vid skrivbordet och skapa med färg, papper och lim småsneglandes på tv:n.

Nu när hon kom in på sitt rum tittade hon inte ens åt skrivbordet och målningen hon började på imorse utan sjönk direkt ned i fåtöljen och drog filten över sig ledsen över att hon inte kan leka med någon och inte heller sova över hos farmor och farfar som var planerat imorgon.

Jag som lätt blir nojig när sjukdomarna knackar dörr tycker detta är en jobbig situation.
Fröken meddelade dessutom att idag hade även en klasskompis fått bli hämtad då hon visade tecken på magsjuka.
Jag vet att det finns långt mycket värre sjukdomar att ha än magsjuka men vår familj har varit förskonade mot sådana. Jag har däremot en eskalerande oro, smått ångest, för denna vidriga äckelsjukdomen som drar över i stort sett allt och alla och som ibland vägrar att lämna hemmet efter en omgång utan kan få för sig att börja om pånytt när man trodde det började ljusna.
När det nu finns i W:s klass och folk runt omkring oss börjar insjukna så risken för att vi ska få det och då också min ångest.

Är W sjuk blir oftast M sjuk.
Jag jobbar en hel del i helgen, både lördag och söndag.
På måndag inleds en ny fas i vårt och framförallt lilla M:s liv. Då börjar inskolningen på förskolan.
Hur kommer det att gå. Kommer M att trivas i den nya miljön tillsammans med de nya kompisar. Kommer han, och vi, att trivas med personalen.
Hur kommer han att reagera på att bli lämnad där.
Hur många dagar kommer det att ta innan den första sjukdomsattacken med förkylningar, falsk krupp eller maginfluensa slår sina klor i honom.
Som nyss återkommen till arbetet efter att ha varit föräldraledig jobbandes med att försöka bygga upp två barnkörer och en ungdomskör som totalt fallit i spillror är det inte så himla bra att behöva vabba titt som tätt.

Normalt är att ett barn mellan ett till tre år har sex till åtta snuvor eller övre luftvägsinfektioner per år och en del känsliga barn kan drabbas upp till tolv till femton gånger om året.
Det vill säga en gång i månaden!

Nu ska jag plocka fram passionsfrukter, physalis och glass till W.
C-vitaminrikt och gott när man inte känner sig pigg och sen håller jag tummarna stenhårt för att det bara blir förkylning här i helgen och ingen äckelkräksjuka!

På Boulevard Present & Interiör råkade jag av en slump springa på små vita, väldigt fina, bokstäver.
Självklart kunde jag inte motstå att köpa några, de var ju dessutom inte dyra alls (fast vad de kostade har jag totalt förträngt). 

Fyra bokstäver och ordet kram hamnade på tavellisten i vardagsrummet.
Kanske får de vara kvar där eller är det bara en mellanlandning innan de hittar rätt plats i hemmet.
Jag har en tendens till att flytta runt saker titt som tätt...

Bild:Privat©HUSnrNIO

Kram till alla er läsare som kikar in här och ibland klickar iväg en kommentar.

Besöksräknaren från Susnet med unika besökare som jag lagt till långt ner på bloggen visar på mellan 70 och 120 unika besökare varje dag. 
Statistiken på Blogg.se, som man kan ta del av som inloggad, visar på ca 150 unika besökare per dygn.
Sidvisningsstatistiken ligger på mellan 250 och 300.
Jag har ingen aning om varför det skiljer sig på Blogg.se och deras unika besökare och Susnets unika besökare då de båda registrerar utifrån den IP-adress som läsaren har och denna endast räknas en gång per besök och dygn.
Sidvisningssiffrorna, dvs hur många sidor de unika besökarna väljer att kika på vid ett besök på bloggen, är ungefär desamma på både blogg.se och Susnet.

Iallafall, kram till er som lämnar trevliga, roliga och allmänt underhållande kommentarer här och även till alla er som läser bloggen men är anonyma.

I julklapp 2009 fick M en väggdekoration från Vimsadekor av mig och L.
Ni som följt min blogg minns kanske att jag i ett inlägg i början av december hade svårt att bestämma mig för vilken dekoration jag skulle köpa.

Tillslut bestämde jag mig för att jag inte kunde bestämma mig.
Valet stod mellan den supercoola racerbilen och den illsöta ugglan. 
Båda två skulle vara superfina på M:s rum och man kan ju faktiskt ha två väggdekorationer i ett rum, eller hur!?

Eftersom det var december då och julklappstid fick jag nöja mig med att klicka hem en av dekorationerna i taget och då blev det den supercoola racerbilen.

Sen julafton har den legat inpaketerad i sin rulle men så idag tog jag fram den.
Jag och L hjälptes åt att gnugga, avlägsna skyddspapper och sen gnugga ytterligare innan man kunde ta bort klisterpappret och se det färdiga resultatet.

Jag har väggord på två andra ställen i huset (förutom mina egna varianter gjorda av dekorplast från Panduro) men de är inte beställda från Vimsadekor. Visserligen består väggorden av mer eller mindre snirkliga bokstäver men jag tror nog ändå att Vimsadekor slår uppsättningen, eller monteringen kanske jag ska kalla det, vad gäller lätthet.
Skyddspappret lossnade lätt och det fanns inga tendenser till att inte bilen skulle följa med.
När vi placerat ut bilen på väggen gnuggade vi, men inte överdrivet mycket, för att få den att lossna från klisterpappret och därmed fastna på väggen.
När jag t.ex monterade Carpe Diem, som vi har i vår hall, fick jag gnugga enormt frenetiskt och länge för att texten skulle fastna på väggen.
Alltså, stort plus till Vimsadekor för deras bra väggdekorationer (sen har jag ju iofs. än så länge endast provat en av deras produkter) .

En racerbil som sitter på väggen kanske inte är det roligaste att få i julklapp när man är femton månader gammal men jag tror att han kommer att tycka den är riktigt läcker så småningom.
När den väl satt fast på väggen idag sträckte han sig efter den så självklart tyckte han att den var fin;-)

Det tycker iallafall hans mamma (tom. hans pappa tyckte att den var lite cool).
Hon stormtrivs med att se den coola gröna racerbilen med det söta hjärtat på när hon tittar in i sötloppans rum...



Och så här ser det just nu ut på den motsatta delen av M:s lilla rum.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Det gröna spöket är egentligen storasysters men eftersom M sover ganska dåligt just nu beslutade vi oss för att prova om kanske ett milt nattlampeljus kunde ha en lugnande effekt när han vaknar nattetid.
Det verkar dock inte som att det gröna spöket skänker någon speciell ro (till W:s glädje för hon vill absolut ha tillbaks sitt nattspöke) för han sover tyvärr fortfarande dåligt.

När L lånade en digital systemkamera för nästan ett år sen tog jag en massa bilder på barnen.
De bilderna hade jag lyckas spara i en mapp på ett helt annat ställe än där jag har alla mina andra bilder.

Igår hittade jag dem :-)
Bilderna är tagna i mars 2009.
Redan då var M och W otroligt lika varandra.
Det som är mest annorlunda om man jämför med hur han ser ut idag är håret.
Idag är det mycket, stort, blont, lockigt och yvigt.
Ibland känns det som att halva han består av en stor kalufs.

Kanske borde vi boka in ett besök hos frisören...

Bilder:Privata®HUSnrNIO

Måndagar är min dag hemma.
Den dag som jag alltid är ledig från jobbet och som jag, om jag inte hade haft den extremt morgonpigga lilla M, kan ligga lvar i sängen till kvart över sju då W måste gå upp för att hinna med alla bestyr innan det är dax att bege sig till skolan.

L är föräldraledig fyra dagar i veckan sen den 1 januari. Den här veckan är den sista. sen tar vi vårt familjeliv till en ny plattform och ska kombinera skola, dagis och arbeten gånger två.
Innan den karusellen är i full snurr står två veckors inskolning i almanackan. Tankarna kring detta, hur det ska gå osv väljer jag att lägga åt sidan just nu för nu är det måndag och jag är som sagt ledig.

Idag har jag noterat flera saker när jag lekt och suttit och iaktagit M.
Han kommunicerar mer och mer med läten.
Även om orden man kan urskilja som tydligast fortfarande är mamma, pappa och aj så ger han ifrån sig olika långa läten och ordsvamlingar beroende på vad han vill att man ska förstå.

Lätet "öh" och en utsträckt hand beyder att han vill ha något men inte själv kan få fatt i det. Då får man försöka hjälpa honom och ta tag i något och fråga om det var den saken han sträckte sig efter. Om då ljudet fortsätter är det bara att pröva med något annat.
Han är mycket bestämd och har han bestämt sig för att det är något speciellt han vill utforska så kan det där öhljudet vara ganska ihållande och krävande att lyssna på i längden för det är inte alla saker som han får leka med även om han vill det!

Om jag säger till honom att han inte får göra något så har han tre reaktioner som han tar till.
Antingen gnäller eller skriker han en liten stund för att visa att han inte tyckte om att bli tillsagd och att han visst vill göra det som inte var tillåtet eller så dunkar han sitt huvud mot ett köksskåp eller en vägg (hörde av barnpsykolog på radio i helgen att det tydligen är en vanlig reaktion för barn kring ett och ett halvt år) och då får man försöka att bryta det beteendet.
Från igår så har han börjat med en ny sak nämligen att han blir stilla och stirra på mig lite under lugg.
Som om att han skäms och vill kolla hur allvarligt hans upptåg var.
Igår slog han till mig i huvudet med en leksak och när jag sa till honom att man inte får göra så stod han och kikade på mig, rakt i ögonen, och sen kom han fram och gav mig en kram.

Jag förundras över hur mycket han förstår trots att han inte kan kommunicera med ord.
Hur mycket han snappar upp av vardagen som att man ska spotta i handfatet när man borstar tänderna. Att man ska ha skorna på fötterna.
Att Teletubbies är något som visas på tv (och är underbart kul enligt M), att när micron piper så är vällingen varm och klar att ätas och en hel del massa mer.
Det är fascinerande och underbart att få ta del av denna utveckling som går framåt fortare och fortare. Jag kan tänka mig att tempot kommer ökas på ytterligare när han börjar på dagis och tar efter vad de andra barnen gör.

Tillbaks till måndagen. 
Eftersom jag är ledig så är det jag och M som är ensamma hemma. Det är vi som vinkar av pappa som på väg till jobbet kör W till skolan.
M kan ett ord till förutom mamma, pappa, och aj, hej då.
Han säger det snabbt och vinkar med höger hand.
Ståendes på sin lilla stol i köket ser han hur bilar susar förbi på vår gata på väg till jobb och skola.
Det är väldigt spännande med denna morgonritual just nu!

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Idag är det dax för W att få sin andra dos vaccin mot svininfluensan. Hon är nervös eftersom hon tyckte att det gjorde väldigt ont när hon fick den första sprutan.
När det är gjort blir det en tur till en av stadens leksaksaffärer för att välja ut den utlovade Pet Shop:en. Kanske kan tyckas dumt för vissa att jag ger en belöning i ett sådant här läge men jag känner inte speciellt mycket så.
Även bästa kompisen ska få en Pet Shop efter sprutan idag har jag hört (och när man tänker på att tandläkarna och sjuksköterskor delar ut klistermärken till barn som varit hos dem och tyckt att det varit jobbigt) och eftersom W tycker att det är såpass jobbigt att ta den där sprutan så har jag inget problem med att köpa ett litet djur till henne.
Anledningen till att jag stannade lite extra vid det här var att för en stund sen när W kom hem från skolan frågade hon om hon inte kunde ta en spruta mot vinterkräksjukan också och få en Pet Shop även då.

Ja tänk om man ändå kunde det... det skulle vara värt flera Pet Shops det för en som mig som  har det lite småjobbigt nu när den där äckelsjukdomen härjar vilt omkring en.