Idag har jag haft min allra första uppsjungning efter föräldraledigheten med den yngsta kören som består av barn mellan fem och sju år.
Jag var lite nervös att det inte skulle dyka upp några barn. Det hänger så mycket på vad föräldrarna prioriterar under helgen.
Tydligen har mina utskick, försök till glada textpapper, och ledarskap ändå fallit i god jord för åtta av nio barn dök upp och sjöng de fyra sångerna.
När det var dax för den sista sången, Festsång, så gav de allt och var härligt glada när de sjöng och hoppade på en och samma gång.
Känns kul att vara på väg åtminstone med en utav de körer som förfallit under den tiden som jag varit hemma med M.
Sen får tiden utvisa om de fortsätter att dyka upp men idag värmde de små mitt hjärta.

Väl hemma tog vi oss an garagetaket.
Pappen som ligger på taket är mycket dålig och till våren är det ett måste att lägga ny.
Medans M sov middag klättrade L, jag och W upp på taket.
Vi skottade och skottade och förundrades över hur otroligt mycket snö det har kommit.
Vet inte hur lång tid det tog att avlägsna all snö men tillslut tröttnade W på att ligga på taket och göra snöänglar och klättrade ner för stegen och gick in.
L tog sig an uppfarten medan jag fortsatte att skotta men nu på carportens tak.
Där kändes snön tyngre eller var det jag som fått mjölksyra i skottarmusklerna för jisses så tungt det var.
Jag förbannade all snö, är ju verkligen ingen vintermänniska, när hälften av snön jag kastade över kanten blåste tillbaks rakt i ansiktet på mig.
Kände mig som Emil när han sitter fast i snödrivan på väg till doktorn i Marieannelund.
Längtan efter torr asfalt, grön gräsmatta och vårsol som värmer en i ansiktet är just nu enorm.
Inte blir det bättre av att checka av väderprognosen som utlovar mer snö under morgondagen.

Med lite vilja och muttrandes mindre fina ord om den vita massan kommer man långt och snart var även carportens tak skottat och vi gick in och såg färdigt på Law Abiding Citizen som började ses på igårkväll men stängdes av när det var en halvtimme kvar på herrarnas längdskidåkning.

Ingen av oss har ännu blivit magsjuka.
Jag mår lite småilla idag och haft lite ont i magen men så har det iofs. känts från och till sen i torsdags när W blev sjuk.
Förhoppningsvis är det psykiskt för att jag är orolig för att jag och framförallt lilla M ska bli sjuka.
Det skulle även kunna tänkas bero på att jag har druckit Proviva, knaprat vitpepparkorn och tagit en shot whisky i fyra dagar nu.
Inbillar mig att jag har större chans att klara mig då men det är inget som min kropp är direkt van vid att få i sig.
Jag har hellre lite magont av vitpepparkorn än ligger utmattad i åtta timmar på toalettgolvet eller att har en liten gråtandes och kräkandes skrutt i famnen.

Ska paketera in några tavlor som ska postas imorgon sen tänker jag ta med mig Aftonbladets söndagsbilaga och gå och lägga mig.

Gonatt.