Cheesecake med Vit choklad

Jag älskar cheesecakes.
I alla dess former och smaker och provar gärna nya recept.
Denna såg jag på Halv åtta hos mig i förra veckan och igår lagade jag och E den tillsammans.

Vi bytte ut björnbären mot jordgubbar då det var det som fanns i frysen här hemma.
Kolasåsen och jordgubbarna var de perfekta tillbehören till denna cheesecake.

Helt enkelt en mycket god dessert att bjuda på när farmor och farfar dök upp på söndagskaffe. 

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Ingredienser
200 g digestivekex
75 g smör
400 g philadelphiaost
250 g kesella 10%
100 g vit choklad
1 dl strösocker
3 st ägg

Topping
4 dl crème fraiche
1 st vaniljstång

Kolasås
2.5 dl matlagningsgrädde 15%
2.5 msk sirap
2.5 msk socker

Marinerade björnbär
250 g frysta björnbär
0.5 dl vatten
1 dl farinsocker
1 msk balsamvinäger

Gör så här

1. Marinerade björnbär
Koka upp vatten, farinsocker och balsamvinäger i en kastrull.

2. Vänd ner de frysta björnbären och stäng av värmen.

3. Låt dra i lagen 10 minuter. Rör om då och då.

4. Ställ i kylen minst två timmar.

5. Cheesecake
Värm ugnen till 175 grader.

6. Mixa digestivekexen.

7. Smält smöret och blanda i kexsmulorna.

8. Tryck ut i rund form med löstagbar kant, 24 cm i diameter. Grädda i 10 minuter.

9. Tag ut formen och sänk ugnen till 150 grader.

10. Smält den vita chokladen över vattenbad eller på låg värme.

11. Vispa ihop philadelphiaosten, kesellan och sockret. Rör i chokladen och äggen i philadelphiaostsmeten.

12. Häll smeten i formen och grädda i 30 minuter. Låt svalna.

13. Toppping
Skrapa fröna ur vaniljstången och vispa ihop med crème fraichen.

14. Bred toppingen på kakan.

15. Kolasås
Koka upp grädden, sirapen och sockret och låt koka under omrörning i 20 minuter.

16. Häll över cheesecaken precis innan servering.

Recept hämtat från Halv åtta hos mig.


Karibiendrama

Nästan två månader har gått sedan deltagarna lämnades på stränderna i säsongens första program.
Ikväll avgörs det.
Vem vinner den åtråvärda Robinsontiteln?

Jag hade inte tänkt att följa denna såpa med hungersnöd, pakter, skitsnack och allmänna utbrott men nånstans längs vägen fastnade även jag och om en stund kommer jag att sitta bänkad framför tv:n med ett glas rött och förhoppningsvis en god cheesecake (som just nu står på altanen för kylning) för att se upplösningen på årets Karibiendrama.

Heja Mats!


Ha en trevlig lördagkväll.

Shopping

Jag fick en stunds ledig tid, alldeles för mig själv, före dagens sista jobbpass idag så med radarn inställd på teknikshopping styrde jag mot det stora företaget som marknadsför sig med löftet om att de ska vara billigast på teknikvaror.

Väl där blev det inte handlat någoting alls.
Den externa hårddisken som jag spanat på i deras nätbutik var just nu slutsåld (för att den är oerhört populär så klart passade en av de leende försäljarna på att flika in) så jag valde att lägga uppdraget på is och åkte istället till systemet och köpte helgens goda röda.

Det blev även en snabb tur inom H&M där ett fempack strumpor till W kändes som en nödvändighet (jag förstår verkligen inte vad som händer med alla hennes strumpor för det är INTE i tvättmaskinen den försvinner utan sen, på vägen till hennes rum, ja t.o.m när de ligger i hennes byrålåda kommer de bort för när dte är dax att klä på sig om morgonen finns det alltid bara EN strumpa!). 

Att utöka lillebrors nattgarderob är också en nödvändighet.
Han växer så det knakar och pyjamasbenens muddar slutar nästan i knävecken på honom och de som fortfarande passar någorlunda ligger alltid i tvättkorgen av någon underlig anledning...

En söt pyjamas från Lindex kollektion Mumin med motiv från Tove Janssons fantastiska värld fick följa med hem i shoppingpåsen.
M verkade stortrivas i sin nya pyjamas för han visade sig på sitt allra bästa spexhumör och poserade glatt framför kameran en stund före läggdax ikväll.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Eftersom jag hade en tid att passa på jobbet hann jag inte titta närmare på de andra Muminkläderna men i nätbutiken finns det en del plagg som ser fina ut och som jag helt klart måste ta en titt på irl vid nästa shoppingtur.

I min inkorg

När jag efter flera telefonsamtal utan fungerande resultat lämnade över min arbetsdator till kvinnan som besitter all kunskap och lite därtill på datafronten hade jag nästan gett upp hoppet på att någonsin igen få acess till min jobbmail.

Idag stod datorn åter på mitt skrivbord. När jag klickade på outlookikonen öppnade sig programmet och jag befann mig plötsligt där, i min inkorg!

Jag hade 796 olästa mail.
796 mail hade skickat till mig under min föräldraledighet trots att flertalet kollegor, och en hel del andra, visste om att jag skulle vara hemma med barn under tolv till femton månader (dvs inte ens försöka logga in på jobbmailen).

Då kan man väl klassas som populär, eller...

Tiden var knapp och jag kunde inte bestämma mig för vilket av alla de 796 jag skulle läsa först så jag klickade på det röda krysset, stängde av datorn och åkte hem istället.
Ibland är det ganska skönt att inte vara fullt så nårbar som hela det här samhället bygger på.

Imorgon vet jag vad jag gör. Större delen av dagen kommer att ägnas till att läsa mail och alla dessa bifogade protokoll, anteckningar och annat *puh*.

Osynlig sexåring

När jag och W åker bil tillsammans har vi några av våra bästa och smådjupa samtal.
Som t.ex detta igår när vi var på väg till bilprovningen med bilen:

W: Idag när vi skulle ha rast så ändrade jag mitt hår. Jag drog luggen åt sidan så den syntes vid sidan under mössan.
Jag: Jaha. Varför då?
W: Jag tyckte det var fint så.
Jag: Jaha.
W: Sen ställde jag mig på skolgården och stod där.
Jag: Jaha.
W: Jag skulle se om det var någon som sa något.
Jag: Jaha. Var det det då?
W: En kille i tvåan stannade och tyckte att det var fint men de flesta gick bara förbi. Det var som att jag var osynlig och ingen såg mig.

Jag blev tyst. Tänkte på vad hon nyss berättat för mig denna lilla men ändå så stora skoltjej.
Tillslut säger jag: för mig är du den finaste som finns.

Vad säger man...

Liten försäljare

W har sen länge haft ett Vsmile tv-spel.
Det är flitigt spelat på och hon har tyckt mycket om det men det senaste året har det bara stått på byrån bredvid tv:n och samlat damm.
Hon tycker att det är för enkelt och, som hon själv uttrycker det, barnsligt för henne.
Om det har använts så är det av kompisar som velat prova på att spela.

I julklapp fick hon ett Nintendo DS med ett av de pedagogiska spelen ur Josefinserien som hon själv valde.
En av hennes kompisar fick Ratatouille i julklapp till sitt Nintendo så nu vill W inget hellre än att köpa ett sådant även hon.

Häromdagen frågade jag henne om hon kunde tänka sig att försöka sälja sitt V Smile tv-spel eftersom hon inte spelar på det längre.
Hon nappade direkt på förslaget och plockade själv ihop det och bar ut det på köksbordet så jag kunde fota det till annonsen.
Det tog två dygn med en del skamliga förslag med tanke på vad hela paketet är värt och vad vi skrev som utgångspris samt en bunt med frågor om att bara få köpa en del utav spelen.
Så igår ringde en mamma som ville köpa rubbet och dessutom för det priset vi begärt.

Hennes sambo kom förbi och hämtade det på kvällen.
Då var W hos en kompis och lekte.
När hon kom hem frågade hon direkt om de hade varit här.
Då blev hon lite ledsen.
När jag frågade varför eftersom hon flera gånger sagt att hon var säker på sitt beslut om att sälja spelet sa hon att hon ville varit här och berättat hur bra och kul spelen är att spela.

Humöret ändrades dock fort när jag sa att nu hade hon pengar att använda till ett nytt Nintendospel. 
Jag har lovat henne att hon skulle få köpa sig ett nytt spel och resten av pengarna ska hamna i spargrisen.
Hon sparar nämligen till både en häst och en hund...

Förhoppningsvis blir det en tur till en butik med många spel under seneftermiddagen idag.
Jag får försöka hinna med det annars riskerar jag få sår i öronen av tjat från husets mycket bestämda lilla försäljare. 

Bild:Privat©HUSnrNIO


Almanacka 2010

Ska alldeles snart slå mig ner vid min jobbdator och ägna mig åt en stunds arbete hemmifrån. 

Med hjälp av programmet Publisher, som jag ständigt använder för att få till lite roligare utskick till mina körer istället för att bara skriva till dem rakt upp och ner i word, ska jag försöka få mig på att göra ett lockande brev till de yngsta barnen, och deras föräldrar, som sjöng i kör hos mig under vårterminen 2008.
Min tanke med brevet, och min förhoppning, är att jag kanske lyckas få tillbaks någon eller några av barnen till Minikören igen.

Jag ska även strukturera upp mina uppgifter för den här veckan.
Vad ska göras när och vad ska spelas på vad...

Veckoplanerna är både roligare och enklare nu när jag har min personliga almanacka som kom med posten igår (trodde jag hade beställt en för flera månader sen men det blev tydligen något fel nånstans på vägen med den).
Jag är så nöjd med både designen, formatet som är av passande lagom storlek, samt hur dess uppbyggnad inuti blev efter de personliga val jag gjorde vid beställningen.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Nähä, dax för en stunds jobb...


Dammsugaren är smått döende

Idag är det en sådan där dag då det känns som att jag inte är mamma till min egen son.
Ingenting jag gör är bra.
Gnällnivån, gråtskriken och argheten duggar tätt.
Det är som att vi kommer från varsin planet och har noll förmåga till att konversera med varandra.

När humöret inte är på topp så brukar lite dammsugning vara en bra åtgärd att ta till.
Låter kanske en smula knasigt för inte är det speciellt kul att valla dammsugaren runt i huset men jag avskyr när smulor och junk ligger som drivor i alla hörnen och M älskar att pyssla om dammsugaren under tiden som jag dammsuger.
Han tar så bra hand om den att det är ett litet under att den fortfarande lever.
Slangen vägrar att åka tillbaks in i den, röret hänger sig när man förlänger/förkortar det, hjulen är för längesen ett minne blott (men den repar inte golven för det!) och den blåser ut en massa luft efter sig som om den hade ett avgasrör fastsatt på sig.
Det beror väl inte endast på M att vår dammsugare inte är i så gott skick. Den används ju faktiskt oerhört flitigt och kanske en aningens brutalt utav mig...

Även idag räddade dammsugaren oss från gnäll och elände.
När jag sen tog fram klädborstarna med klister på för att lyckas få bort en del av allt det damm som samlas lite varstans i soffan (där den risiga dammsugaren inte gör ett så bra jobb) var humöret på topp för en stund.
M stod i en hörna utav vardagsrummet och rollade fåtöljen medan jag tog mig an kuddar och en del utav soffan i den andra änden.

När det var färdigrollat och golven i köket var torkade var det åter igen missnöje och klagan på M.

Han kastar saker omkring sig, drar mig i håret så fort han får en chans till det.
Matskeden hamnade på golvet i flygande fläng osv.
Jag tröttnade och slevade in lunchen i raskt tempo på honom (otroligt nog så åt han när jag matade honom), hivade upp honom över axeln, och på väg till sängen stoppade vi endast till kort vid diskbänken för att sanera bort rester av grönsakslasagnen med vatten.

Precis innan jag lägger ned honom i hans säng ger han mig en ljudlig puss rakt på munnen och tittar på mig med ett leende.

Jag fattar ingenting.
Oftast smälter jag för de där pussarna och smilen men idag, efter en hel förmiddag med gråt och klagan, krävs det allt lite mer än så.
Jag lägger ner honom och säger gonatt.

Men nu när jag har suttit här vid datorn en liten stund känns det plötsligt inte så tröttsamt längre.
Förmiddagen gick ju ändå ganska fort... och inte var den väl så hemskt jobbig. Eller...?
Men trots att mitt hjärta allt som oftast smälter för den lilla kille så får han gärna sova middag LÄNGE idag!

I lördags strosade jag och L en stund på stan.
Blev ett besök på Village där de hade letat på lagret och hittat en svart uggla till mig som jag efterfrågade för en tid sen.
Nu står den i köket och är så fin så enligt mig:-) 


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Och så några ord till L...
Till sommaren när jag fyller 35 då önskar jag mig ett nytt kök med många rymliga vita skåp och stora svarta bänkskivor.

Paket med färg

En tur till Lagerhaus för att fylla på presentpappersförrådet resulterade i en härligt rosa uppsättning med både enfärgat och mönstrat papper samt några rullar med snören och en liknande uppsättning i läckra svarta färger.
Perfekt när man är bjuden på kalas som W är idag.

Tänk vad lite färgglada papper och snören kan hjälpa till att pigga upp en gråmulen söndag!

Bild:Privat©HUSnrNIO


Femstjärnigt hotell

Igårkväll tog jag och L in på hotell.
Jag hittade ett hotell på den norra sidan av vår stad. Mysigt, otroligt trevlig service och billigt.

"Hotellet" var farmor och farfars lägenhet!
Medan de flyttade in hos oss under eftermiddagen igår för att bo ett dygn tillsammans med barnen satte jag och L oss på bussen in mot stan för att för första gången på sexton månader sova borta - utan barnen. 

Detta visste inte L om när vi satt på bussen. Han trodde att vi skulle gå på bio och möjligtvis äta någonstans efter det.
W fick äran att via telefon avslöja hemligheten för honom som jag och hon hade burit på i nästan en veckas tid.
Jag var glad över tanken på att få vakna på lördagmorgonen och veta att det inte fanns någon tid att passa eller några barn som ville ha gröt och rostat bröd.
W var lycklig över att farmor och farfar skulle sova över.
L var nog lite småchockad för han sa inte så mycket just då.

På bion såg vi Sherlock Holmes.
Action, humor och en liten smula kärlek i luften sammanfattar filmen, enligt mig. Bra skådespelare samt regi gör filmen till en helt klart sevärd sådan för er som ännu inte har sett den.
En bonus är att man under nästan två timmars tid får vila ögonen på den fagre Jude Law som trots all tidstrogen maskering lyckas få hjärtat att skutta till lite extra då och då.

Efter en kort promenad på stan, iaktagande partysugna fredagsmänniskor, slank vi in på Pitchers där det blev både god mat och en flaska av husets röda.
Allt eftersom vinet slank ner började vårt trötta småbarnsföräldrartillstånd göra sig mer och mer tillkänna (något mer på mig) så när krogen började fyllas på med glada människor gick vi därifrån.
En tur till kiosken för en påse chips och en cola och sen styrde vi kosan mot lägenheten.

När vi kom innanför dörren såg vi hur fint de hade gjort.
Kuddarna i soffan såg uppfluffade ut, disken i diskstället i köket hade en diskhandduk över sig och i sovrummet hade de bäddat fint.
På dubbelsängen låg det varsin trave med rena handdukar och på kuddarna hade de skrivit våra intialer med rosenblad.
Vi blev nästan lite rörda av deras omtanke och fina gester.

För att göra en lång historia lite kortare så hamnade vi framför tv:n med snacks och cola och en stund därefter somnade jag på samma ställe.
Vaknade vid halv ett och förpassade mig då till sängen i sällskap av L där jag somande om så fort huvudet landade på kudden.

Halv åtta vaknade jag till liv. Det ringde nånstans och jag trodde att det var i lägenheten.
Masade mig upp och började leta efter deras telefoner.
Eftersom jag inte hade fått med mig glasögonen så var jag i stort sett blind utan linserna istoppade så det tog ett himla tag att lokalisera telefonen.
När jag väl hittade den hade L redan fått mig att förstå att det var hos grannen det hade ringt och trots att det inte är speciellt lyhört så hade jag i min ovana att vara utan barn och med en känsla av att det hade hänt något hispat ur sängen på direkten.

Denna morgondramatik måste ha gjort oss väldigt trötta för vi somnade om och sov till halv elva.
Efter en mindre hotellfrukost i magen och lite utplantering av skojigheter i lägenheten blev det en tur in till stan där vi bl.a avnjöt en härligt god kaffe latte med smak av vit choklad.
En söt och ljuvligt god början på en lördag och en härlig avslutning på ett helt dygn tillsammans utan barn.

Vi kommer garanterat kolla om det där hotellet har öppet fler gånger för även om man saknar barnen när man borta ifrån dem så är det ljuvligt med lite egen vuxentid ibland.


Pulvermos & hans mjuka kind mot min

Tänk så det är.
Lilla sötloppan, han som fick extranamnet skrutteli efter den där sången som W lärde sig på dagis en dag i november månad 2008 och som hon sjöng om och om igen här hemma till sin två månader gamla lillebrors stora glädje.

Han som är det charmigaste som finns med sina bångstyriga lockar och stora leende.
Som nästan aldrig tar sig fram gåendes utan springer. Som om att han inte vill missa något av allt det roliga livet bjuder på.
Som knäpper på radion i köket och tar tag med sina händer på fönsterbänken och sen börjar dansa loss med gungande stil från sida till sida och upp och ner.
Länge kan han stå så och älska musiken som strömmar från någon radiokanal.

Han som tankar trygghet i mitt nackhår. Lindar in sina fingrar och gnider håret mellan dem så att jag liknar en risbuske i nacken.
Han som vill ligga nära nära, gärna på mig, när vi vilar (de korta stunder som han lyckas vara lugn).

Teknikgrejer, knappar, skruvar är favoritsakerna. Uppfinningsrik till tusen är han då han så fort han får tag i mitt silverhalsband med hjärta och sätter sig vid trappgrinden och med hjärtspetsen försöker skruva upp skruvarna i trappgrinden.

Denna underbara kille som snart är sexton månader gammal kan också göra en galen.

Varför måste han vara i alla skåp och plocka ut saker. Varför är det så kul att sprida choklad- och pulvermos på mattan.
Varför går han omkring och spottar så fort han kliver in på en toalett eller kommer i närheten av en diskho.
Varför springer han bara iväg, gatan ner, när man släpper ut honom.
Varför börjar hans morgnar med illvrål och gråtattacker varje dag mellan fem och sex.
Varför gömmer han batterier i brödrosten och stoppar soda streamerns flaskkorkar i tvättmaskinen eller stänger av dvd:n och sätter på surroundsystemet så att det tjuter över hela vårt område.
Varför älskar han att äta Nezeril och att kasta hela ovanvåningens inredning nedför trappen.
Varför släpar han ut alla storasysters kläder ur byrlådorna och vill att man ska klä på honom dem när han i nästa stund sliter av sig dem. 

Sådana där tankar är inte svåra att ha när jag står där på trappen i sunkig t-shirt och än en gång får köksmattans pulverinnehåll över mig. 

En livlig kille med en stor upptäckarglädje, nyfikenhet och bestämda åsikter är vad vi har.
Utan att ännu ha talets förmåga har vi lärt oss att tolka ljuden han ger ifrån sig. Han förmedlar vad han vill och säger ljudligt ifrån när det är något han INTE vill.

När köksmattan åter ligger på sin plats på golvet ler han det där leendet igen. Sträcker sina händer mot mig, omfamnar min hals och trycker sin kind mot min.
Då vill jag trycka på paus en stund.
Tiden går så fort och minnet och den fysiska känslan av hur det känns att ha de där små händerna insnurrade i mitt hår, den lilla kroppen tryckt mot min, hans mjuka kind och blöta pussmun i mitt ansikte är så svårt att komma ihåg när åren rusar fort förbi.

Jag vill alltid minnas...♥

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Igår fick M sin andra svininfluensaspruta och idag har han feber.
Vi gav honom alvedon för en timme sen och nu sover han tillsammans med L i dubbelsängen.
Känns lite extra i mammahjärtat att lämna honom när han inte mår bra...


Körd i botten

Idag var det startdagen för mina grupper på jobbet.
Jag har fått signaler om att flera stycken droppat av under min föräldraledighet men valt att inte tänka så mycket på det förrän det var dax att starta upp igen.

Min förberedelse har bestått i, förrutom att sätta ihop en kul repertoar bestående av gamla godingar blandat med en del nytt, att skicka ut brev till alla dem som deltog i verksamheten vårterminen 2008 samt till de mycket få som tillkommit under min ledighet.

Hur gick det då?
Ordet jag använt fler gånger än något annat från ungefär klockan fyra idag är: det är inte sant.

Men det är sant.
Min verksamhet är körd i botten.
Kvar (om man ska gå efter de som dök upp idag) fyra stycken småttingar och sex stycken ungdomar.
Thats it.

Visst, man ska inte alltid likställa antal med kvalite på verksamhet, men för att kunan bedriva just körverksamhet så är det nödvändigt med ett visst antal sångröster.

Jag vet att de ca sextiofem som sjöng tillsammans med mig våren 2008 gjorde det mycket för att de och jag hade kul tillsammans genom musiken.
Sanningen är (nu ska jag skriva något som jag i stort sett aldrig sagt förrut) att jag är bra på det jag gör.
Jag kan förmedla och dela glädjen i musiken tillsammans med körmedlemmarna.
Jag är organisatorisk och gör saker helhjärtat och ger oftast 100%. Alltså skickar jag ut brev, peppar dem, övar extra med dem så de lär sig sångtexterna till framträdandet, ordnar avslutningar med pyssel och pizzakvällar.
De lär känna mig och varandra och vi har kul tillsammans och delar kärnan som är musiken.

Under min föräldraledighet har i stort sett ingenting av detta gjorts.
Barnen har tröttnat och slutat och jag förstår dem.

Mycket besviken över hur denna del av mitt arbete, och det är en stor del, har skötts (givetvis vet jag att körmedlemmar droppar av vid ledarbyte, så har det alltid varit men att i stort sett alla slutar har jag varken upplevt eller hört talas om tidigare) under den här tiden ska jag nu gå och sova på saken och förhoppningsvis kommer morgondagen med en och annan briljant idé på hur jag ska kunna återuppskapa tre fungerande härliga körer (och det trots att barnen/ungdomarna nu spelar innebandy och basket på den tiden som de tidigare prioriterade sången).

Måste bara låna L:s Ipod och rensa huvudet innan jag somnar för just nu sitter sånger som Festsång, Jorden är stor, Ängeln i rummet och Like prayer och dunkar i mitt inre:S (för visst sjöng vi även om vi var väldigt väldigt få).


Namn på tavlor

Jag sitter och gör alfabetstavlor för fulla muggar.
Varje tavla har ett nytt namn i fokus.

Så många olika namn det finns.
Det är inte bara kul att en amatör som jag får beställningar från landets alla hörn det är dessutom väldigt trevligt att ta del av era barns namn.

En del har jag hört tidigare men många är för mig helt nya.
Så många barn (för jag antar att det är till era barn ni beställer alfabetstavlorna och namn/doptavlorna) det finns med fina namn!


Bilder:Privata©HUSnrNIO


Morgon - ur mammans och pappans perspektiv

Mamman (som gör sin tredje vecka på jobbet efter 15 månaders mammaledighet):
Plockar upp den skrikande sonen från spjälsängen glad över att han sovit ända till klockan sju idag.

Därefter tillbringar de tid tillsammans på det varma badrumsgolvet. Mamman med att sminka och försöka att platta ner den utstående luggen. 
Sonen som vanligt sittandes inne i duschen plockandes i och ur tamponger ur en kartong.

Tillslut tröttnar sonen på tampongleken och vill sitta i knät på mamman. Detta är totalt omöjligt eftersom hon just bestämde sig för att snabba på morgontoaletten och applicerar rouge samtidigt som hon försöker platta ner den där luggen.

Mamman tar med sig sonen in i det mörka rummet där pappan, som är pappaledig sedan ca tre veckor tillbaks, snusar.

Glad över att han sov så länge samt med vetskapen om att hon har gått upp nästan varenda morgon och gjort båda barnen i ordning, och det trots att hon varit mammaledig, lämnar hon över sonen och säger att han vill ha välling.

Pappan undrar varför inte mamman kan gå ner och värma vällingen och lägga sonen hos honom så kunde de båda somna om tillsammans när mamman och dottern lämnar huset för att åka till jobbet respektive skola.

Hmmm, man har helt enkelt olika sätt att se på det här med familjemorgnar!


Wii bowling & Kladdkaka med Baileys Chokladglasyr & Pistagenötter

Idag har jag och H mumsat på leftovers från gårdagens söta, kladdiga med stänk av sälta och något krispiga, kladdkaka. Vi har sörplat the & kaffe och spelat Nintendo Wii allt medan småttingarna roat sig med att vilja leka med samma leksaker, samtidigt.
En ganska soft och behaglig ledig måndag med andra ord.

Nu sover M sin middagslur och jag ska passa på att beta av några av de beställningar jag fått på alfabetstavlor.

Ha de gott!
 

©HUSnrNIO

Det här behöver du för att baka den goda kladdkakan:
Kladdkaka:
3 ägg
3 dl socker
3 dl mjöl
2 msk vaniljsocker
6 msk kakao
½ tsk salt
150 g smält smör
2 msk baileys
50 g hackad mörk choklad

Glasering:
100 g mörk choklad
½ dl grädde
25 g smör

Karamelliserade Pistagenötter:
50 g skalade pistagenötter
3/4 dl muscovadosocker
½ tsk salt
½ tsk bikarbonat

Gör såhär:
Rör ihop alla ingridienserna, (vispa ej) och häll i en smörad form. Grädda på 175 grader i ca 20 minuter på det nedersta gallret. Den ska va lite gungig i mitten när du tar ut den. Låt kakan kallna helt innan den glaseras.

Glasyr:
Smält chokladen och smöret på svag värme. Rör ner grädden. Bred glasyren över kakan och låt den rinna ner över kanterna.

Karamelliserade Pistagenötter:
Hacka nötterna grovt och rosta dem i en torr stekpanna. Strö över socker, salt och bikarbonat. Rör ständigt på svag värme. Låt sockret karamelliseras så det får en fin gyllenbrun färg. Låt svalna och strö över kakan.

Servera med t.ex vispad grädde

Recept är hämtat från Aftonbladets bilaga Äntligen Hemma.


Rensning i cybervärlden

M sover och jag har ägnat en stund vid datorn till att rensa på min Bloglovin.

Jag har lätt för lägga till nya bloggar vid första ögonkastet om just det inlägget jag snubblar på innehåller något som jag blir intresserad utav.
Ibland växer intresset för bloggen och ibland svalnar det men då har jag ändå kvar bloggen i min bloglovinlista och klickar förbi den istället för att ta bort den.
Nu är det däremot fixat och ännu en gång slås jag utav vad bra det är med Bloglovin!

Så ni som ännu inte har annamat denna uppfinning - gör det.
Så enkelt, smidigt och så bra. Iställer för att surfa igenom blogglistan vareviga dag och kolla uppdateringar hos favoriterna.

Nu ska jag prova ett nytt kladdkakerecept hämtat från Aftonbladets lördagsbilaga.
Gårdagens nummer innehöll en hel samling med smarriga kladdkakerecept.
Perfekt och lockande för en glad amatör bakare som jag!

Ha en trevlig söndag.


bloglovin

Ljuslyktor & Evighetskalender

I vårt kök har vi två tavellister i ek som jag köpte på Village strax efter vi flyttat in.
Jag har funderingar på att måla dem vita till sommaren och kanske ändra position på dem.
Skulle vilja ha dem uppsatta bredvid varandra så det blir en enda lång tavellist istället för två korta.
Inbillar mig att de blir mer användbara på det sättet.
Kanske två vita långa tavellister ovanför varandra skulle vara fint?
Den väggen där de sitter idag används hänger det även en tavla på men att ta bort den och istället ha tavellister på den skulle inte vara fel.
Då skulle jag även kunna ha några av de bättre, användbara och fina kokbäckerna ståendes där istället för i bokhyllan i vardagsrummet.
Speciellt bra låter det om jag iscensätter mina planer på att göra ett sideboard, modell större, av bl.a Ikeas köksstommar att ha i den delen av vardagsrummet där det idag står en rad med Billy bokhyllor som i sin tur bl.a innehåller kokböckerna som skulle kunna hamna på tavellisterna i köket.

Tål att tänkas på...

Tills dess att mina planer blir tillverklighet har jag placerat några nyheter på listerna.
Rean på Village resulterade i små ljuslyktor i glas med bokstäver på. Ordet HOME lyser fint när värmeljusen är tända.
Rea med halva priset gjorde att även en svart cykel fick följa med hem från samma affär som ljuslyktorna.
De vita bokstäverna och &-tecknet hittade jag på Boulevard och den läckra evighetskalendern vet väl alla vid det här laget att man kan köpa på Lagerhaus.
Tavlan med kaffetrycket har jag gjort själv.

Tavellister är en toppenuppfinning enligt mig. 
De tar inte upp mycket plats där de sitter men ger möjlighet till att skapa nytt och kul i ett rum.

Så här ser det ut just nu på listerna i den delen av köket där vårt matbord står.


Bilder:Privata©HUSnrNIO

M började dagen 5.30 imorse och då jag redan var ganska trött efter vad jag antar är en fysisk reaktion på att jag nu har börjat arbeta igen efter föräldraledigheten tillbringade jag och lillkillen flera timmar i soffan tillsammans tittandes på Bollibompa.

Idag blir det allmän uppröjning tror jag.
Tur till tippen, dammsugning och golvtorkning av de mest kladdiga delarna av hemmet, dvs köket, är några av dagens projekt innan lugnet sänker sig framåt åtta ikväll då jag tänker sitta i soffan med ett glas rött.
Sen vet man ju aldrig om det blir som tänkt sig men förhoppningarna finns.

Ha en fin lördag alla ni kikar förbi.


Audition

Hösten 2005 såg jag en annons i tidningen om att Klemner Studio sökte barnmodeller.
Man fick komma dit med sitt barn och bli fotograferad, och om intresse från deras sida fanns, bli antagen till modellagenturen.

Då Linda Klemner som driver modellagenturen och tillika är fotograf har väldigt gott rykte, både som fotograf och arrangör av t.ex vår stads Barnmässa, valde jag att åka dit med W med den inställningen att vi skulle ta några foton och känna av läget samt få lite mer information om det hela.

Fotograferingen sköttes proffsigt och W hade hur kul som helst bland all rekvisita.

Därefter följde en väntan och jag glömde bort att vi varit där men så en dag kom det ett mail där de hälsade W välkommen till Klemner Studio och meddelade att de gärna ville representera henne i agenturen om vi fortfarande var intresserade vill säga.
W:s foto och information om längd, hårfärg, klädstorlek, ålder m.m. hamnade på Klemners hemsida och vi fick veta att det kunde dyka upp diverse betalda "jobb" som klädfotografering beroende på vad deras kunder efterfrågade för modeller.

Vi valde att tacka ja då vi har en tjej som är oerhört utåtriktad, positiv, envis och full av upptåg och om det skulle visa sig att hon inte skulle trivas med eventuella uppdrag så kunde vi ju alltid gå ur agenturen.

W har inte fått några uppdrag hitintills (men det är inget som vi gör någon stor grej utav här hemma). Under dessa åren har agenturen utvecklats och det har tillkommit många barnmodeller.
Så många att de har tagit bort "fotograferingsinträdet" så nu uppdaterar vi W:s info och bilder genom att skicka in ny information samt ett urval av aktuella bilder så väljer Linda Klemner ut vilka som ska publiceras på hemsidan.

Det var när jag gjorde det sist som jag fick för mig att även skicka med några bilder på M.
Även han blev antagen till dem och finns nu med på hemsidan under kategorin Modellagentur / Barn.

Häromdagen fick jag ett mail med en förfrågan om vi tillsammans med M ville komma på en audition i början av februari.
Linda Klemner tillsammans med sin koreograf ville träffa M för att se om han kanske kunde vara med och visa kläder på den populära modevisningen vid årets Barnmässa den 27 och 28 mars.

Eftersom vi brukar besöka Barnmässan och tycker att den ett härligt arrangemang som berikar vår stad samt sett ungefär hur modevisningarna går till valde vi att tacka ja till erbjudandet.
Sen får vi se hur det går då M är en väldigt bestämd liten herre som tydligt och ljudligt visar att han inte uppskattar att bli tillsagd samt är otroligt mammig.
Lite kul och spännande känns det iallafall och även om han inte kommer med kanske det blir några bra bilder som man kanske kan få köpa.
Bra bilder är ju alltid kul att ha!

Så här står det att läsa om modevisningen vid årets Barnmässa:

STORA SCENEN
  Modevisning- Vårens trender på scen
Det blir en mysig, glad och lekfull modevisning från stora scenen. Kläderna i modevisningen kommer från Me& I och Pricken.
Mannekängerna som presenterar vårens mode är i åldern 3 månader och upp till 6 år. Salongen Aqua fixar barnens frisyrer. För koreografin står Monica Von Wachenfeldt som även gjorde den fantastiska modevisningen 2008-2009.
Modevisningen är rolig och mysig att se på för både barn och vuxna. Så se till att få en bra plats. Bänka er strax före klockan 12.00 och låt er inspireras.

Modevisning hemma i köket iförd stickad mössa och W:s stora speedwayjacka. M älskar att ha på sig W:s stora kläder.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Klemner Studio
Barnmässan 2010

Nya lampor

När julen städades ut för ett tag sen fick adventsljusstakarna "Bull" stå kvar i vardagsrummet.
Jag tycker verkligen de är fina och skenet från dem är inte bara mysigt utan mönstret lampljuset bildar på den böjda vita bågen är så fint.

Nu var det inte riktigt bara pga mysfaktorn som de fick stå kvar om jag ska va riktigt ärlig.
Mest berodde det på att det tog emot att ställa dit de vanliga lamporna igen.
Svarta höga fötter med en svart lampskärm. Enkla, lättmöblerade utan krusiduller, inköpta på Ikea för ganska längesen.
Jag var så trött på dem.
M hade dessutom varit där när hans klåfingriga period startade efter det vägrade lampskärmen att bli riktigt rak igen.
I fredags efter jobbet svängde bilen nästan av sig själv till det blågula varuhuset.
Under en halvtimmes lyxig egentid strosade jag runt på lampavdelningen.
Med mig därifrån hade jag en av Ikeas nyheter, lampan Böja som är en bordslampa (finns även som golvlampa) med handgjord skärm av flätad bambu.

För några år sen hade jag inte känt något sug efter en sådan lampa men nu var valet enkelt.
De står nu i vardagsrummets fönster och när mörkret sänker sig utanför fönstret ger de ifrån sig ett mysigt sken och dekorativt ljusmönster.
Lite som adventsljusstaken "Bull" faktiskt.

Bilderna är tagna INNAN jag bytte till en svagare glödlampa som gav ett mildare och mysigare sken.


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Tack för alla goa kommentarer om lilla M:s pimpade spis i tidigare inlägg :-)

Pimpad spis

Vår lilla kock lagar de mest smakfulla maträtter man kan tänka sig på sin lilla spis i köket.
Morötter från Lille Skutt bultbrädan är en given ingrediens.
Efter att ljudligt ha smakat på maten plockar han ihop (läs slänger) alla saker och förpassar dem till ugnen.
I ugnen kan man även hitta bilar, mina vita dekorationsstenar med text på och en och annan strumpa eller trosa hämtade ur W:s översta byrålåda om man har tur.

Dekorplast är något som jag ständigt har hemma.
Igår ritade jag av några chipboards och klippte sen ut dem.
Det färdiga resultatet blev en liten uppiffning på spisens ena sida.
Orden, "Maltes Cookalong", är kanske lite svåra ord för enligt W borde det kort och gott stå "Maltes mat".
Det roliga med dekorplast är ju, förutom det enorma användingsområdet, att man lätt kan ta bort den när man tröttnar på dekorationen.
Men tills det inträffar gäller "Maltes Cookalong" här hemma.


Bilder:Privata©HUSnrNIO


I pulkabacken

En lång tid nu har termometern visat på både 20 och 25 minusgrader.
Idag har det pendlat mellan tio och femton så efter att ha tillbringat förmiddagen på jobbet passade vi på att ägna oss åt en stunds utomhuslek under eftermiddagen.
Det gäller ju att passa på för man vet inte när det blir "varmt" nästa gång...

Väl påpälsade med raggor och halsdukar blev det premiäråk på kullen för både mig, L och lilla M.
W, som redan har gjort flera timmar tillsammans med pulkan, tyckte ändå att det var kul eftersom vi gick dit tillsammans.

Snubbel och kall snö innanför de smått urväxta termobyxorna ledde till frusna tårar på W och vi begav oss hem igen.
Inte var vi ute någon lång stund men den var alldeles tillräcklig för lilla skrutt som rödrosig om kinderna slickade sig febrilt runt munnen för att få bort det genomskinliga rinnande snoret. 
Vi hann dock med både pulkaåk, rutschkaneåk och att gunga.
Lika bra att hålla tempot uppe så man inte står och fryser till i kylan...

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Sifferkoder

Shellkortet - använt vid varje tankning av bilen under flera års tid. Handlat tidningar m.m på. 
Vad har jag för kod?
Jag har nu flera gånger testat att knappa in en sifferkombination som i mina öron låter igenkännande utan att lyckas få till den rätta koden. 

Man får ju bara prova två gånger per månad för annars tar de kortet. Kanske borde jag efter att ha försökt nu i två månaders tid beställa ett nytt kort eller kan man kanske bara få en ny kod...?
Envis som jag är kommer jag säkert att stå där vid bensinpumpen även i februari. Jag tror ju mig veta ungefär vilka siffror det ska vara!

Vad jag däremot kommer ihåg är pinkoden till min jobbtelefon, på första försöket dessutom, och det efter att ha varit föräldraledig i femton månader (då jag har haft telefonen avstängd och liggandes i en låda).

Hmmm:S


Måndagslunk

Äntligen måndag!
Måndagar innebär alltid ledighet från jobbet. 
Efter diskmaskinstömning och en allmän köksuppfräschning landade jag vid köksbordet med en kopp starkt kaffe.
M roades sig på egen hand i hela tjugo minuter så jag kunde sitta där i mysbyxor sörplandes på mitt kaffe och bläddra i Elloskatalogen.
Lugnt, skönt och välbehövligt.

Nu någon timme senare har jag ont i magen och känner mig något kallsvettig.
Kanske är jag trött efter gårdagens heldag på jobbet. Jag är inte van att åka dit halv nio på morgonen och sen inte komma hem förrän elva timmar senare (om man bortser från de två timmar jag var hemma och vände mitt på dagen).
Att vara ovan, något ringrostig, mina höga krav på mig själv och att jag varit vaken sen fem imorse med en liten strulpelle till son spelar säkert också in.
För att vara på den säkra sidan och stärka mitt psyke har jag svalt några vitpepparkorn för kräksjukans inledande fas hoppas jag inte att jag befinner mig i...

Nu har M precis slitit bort blommorna och banden från min vita scrappade tändsticksask.
Dax att ta tag i det där med uppfostran...

På återseende.

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Ett ekollon på vardagsrumsgolvet

Ytterligare två bilder från förmiddagens stund med lillebror och kameran.

Han hoppade ner från fåtöljen och rullade ihop sig till en liten boll på golvet.
Tror nästan att han försöker sig på att likna ett ekollon♥


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Tänk om jag ändå hade en digital systemkamera...

Litet ekollon

Det är 25,9 minus ute.
Längtan efter en spis att elda i är enorm den här kalla vintern.
I vårt förra hus hade vi en. Sådana här kalla dagar minns jag det som rena himmelriket.

Kylan gör att alla håller sig inomhus och kräksjukebacillerna har börjat att frodas runt om. Vi har ännu inte blivit drabbade och jag med min skräck för den där sjukdomen använder handsprit titt som tätt och uppmanar övriga i familjen att göra detsamma.
Tänker tillbaks på hur sjuk lilla M var under en hel veckas tid efter barnmässan i våras och vill göra allt som står i min makt att inte han eller W ska drabbas utav det.
På W:s skola informerade de om att det än så länge har varit mindre sjukdomar (förkylningar och kräksjukor) sen de visade barnen hur de ska tvätta sina händer samt införde att barnen ska sprita sina händer före de äter lunch.
Jag kan inte förstå att inte alla människor använder sig utav detta enkla och billiga medel för att motverka den vidriga sjukdomen.

Idag kommer familjen NS hit på lek och fika.
Det känns nästan som att åter igen är mammaledig. Går runt i huset och röjjer, har sorterat en överfull blå Ikeapåse med superfina kläder som W fick av familjen F och går fortfarande omkring i mysbyxor.
Har några små saker jag måste ta itu med inför morgonens jobb men när det är gjort tänker jag förtränga allt sådant och bara koppla av och njuta av min lediga lördag.

En mysig sak man kan göra när man är ledig är att sitta på golvet i vardagsrummet med kameran i handen och fota lillebror när han liknar ett ekollon i sin nya mössa som farmor stickat till honom.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Nu ska härdammsugas samt bakas kladdkaka...
Ha en trevlig lördag!


En alldeles egen spis

När man har en liten kille som är fylld av passion och fascination för spisar, ugnar och allt som hör därtill är det inte speciellt svårt att komma på den perfekta klappen.
Nu står den där i köket.
Snyggt vit med öppningsbar ugnslucka och ger ifrån sig klickande ljud när plattornas värmestyrka ändras.

M älskar sin spis (som passade perfekt in bredvid hans lilla bord i köket).
Han plockar med grytorna. Ena stunden ska de stå på spisen och nästa i ugnen.
I ugnen hamnar även vispar och andra köksredskap och när luckan är ordentligt stängd sträcker han sig mot spisknapparna och vrider upp de till max medan han med ena ögat håller koll på det som tillagas.
När maten är färdig använder han något av köksredskapen till att provsmaka det han lagat till.
I detta läget påminner han mest om Per Morberg när han låter oss tittare förstå hur god maten han tillagat är genom att utföra en mycket ljudlig provsmakning.

Kanske är det en blivande kock vi har ♥

Bilder:Privata©HUSnrNIO


En egen liten vrå i köket

Om det är uppbrottet och sorgen (ja det är faktiskt en sorg för mig) över att föräldraledigheten och mina dagar som jag delat med barnen är slut eller om det beror på den gnutta förkylning som har flyttat in i min kropp eller kanske en kombination av de två är jag inte riktigt säker på men trött är jag.
Så hiskeligt trött!

Jag som brukar öppna energitanken så fort barnen snusar i sina sängar och gärna ha mer än ett projekt igång samtidigt finner mig istället sovandes i soffan före klockan åtta om kvällarna.
I måndags t.ex när L var iväg och spelade innebandy vaknade jag av att Thomas och Simon började på trean.
Då hade jag sovit i 45 minuter medan barnen snällt lekte tillsammans.
Så olikt mig.

Det känns lite skrämmande att jag redan så här i starten är så trött eftersom jag har förärats med en oerhört lugn start på jobbet.
Jag har inte haft många uppgifter att genomföra men visst tankarna jobbar redan med det som komma skall.
Imorgon blir det körutskick och sen ska det letas repertoar passande killar och tjejer från fem år och upp till femton.
Från och med imorgon har jag också mer att göra och redan nu finns det en längtan efter söndagkväll då veckans fem evenemang skall vara avklarade.
Så känns det just nu och för att jag inte ska behöva springa omkring med röda kinder (mitt säkraste trötthetskännetecken) redan vid lunchtid imorgon så bör jag gå till sängs nu...

Måste bara delge er vår lilla omboning i köket.
Där M:s lektunna tidigare stod står nu ett litet bord med tillhörande stol.
Där kan man sitta och läsa en bok eller leka med bilar.
Tröttnar man på det kan man ställa sig upp på stolen (ajjabajja) och lämna små svettiga handavtryck på fönsterbänken medan man iaktar allt spännande som händer ute på gatan.

Perfekt att kunna vara tillsammans med familjen i köket men ändå ha sin alldeles egna lilla hörna...

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Uppbrott. Avbrott. Nya vindar

Nytt år, nya rutiner, nya förhoppningar och önskningar.

Från och med igår är jag en 75%-ig arbetande tvåbarnsmamma.
Något som ännu inte känns av i min vardag då nyårsdagen var min kollegas dag att tjänstgöra på.
Det är först imorgon klockan tio som det är min tur att go public efter femton månaders föräldraledighet.
Hur det känns-Tungt!

När jag hade varit hemma med W, från december 03 till mitten av februari 05, tyckte jag att det var ganska skönt att komma tillbaks till mitt arbete.
Att få utöva egentid, att göra saker ensam och utveckla mig själv lockade och var välbehövligt. Kanske mycket för att L under 04-05 pluggade i Stockholm och jag levde ensam med W under veckorna.

Min andra föräldraledighet har varit på ett helt annat sätt. Tiden har svischat förbi och jag vet inte vart den har tagit vägen.
Längtan efter egentid och utveckling på arbetsfronten är likamed noll.
Pussla ihop vardagen med arbete, vab, skola, hämta och lämna på dagis, hem som ska skötas m.m. är inget som lockar. Dessutom vet jag vad det livet innebär den här gången till skillnad från efter min första föräldraledighet.

Jag kommer att tillbringa så mycket mindre tid med barnen. Se dem mindre.
Självklart är jag tacksam för den långa föräldraledighet som jag ändå haft möjlighet att ha men detta uppbrott, avbrott, nya vindar, känns tunga.
L benämner allt som har med dessa tankar till att jag måste släppa ansvaret att det handlar om att jag vill ha kontroll.
Tråkiga ord när allt jag vill är att vara tillsammans med barnen. Få skjuta på samhällets alla måsten och krav bara ännu en liten tid.

Jag trivs hemma. Att få se barnen växa och utvecklas är en nästintill obeskrivlig lyckokänsla. Att få finnas där för dem. Att vara den som tar del av deras upptäckter och dela deras spontana påhitt och känslor är lycka.
Att min tid hemma med M nu är över innebär också ett slut på livet som småbarnsmamma.
För att säga det enkelt, nu blir det inga fler barn. Ett markant avslut. Familjemedlem nummer sex var den sista nykomlingen.

Jag vet att jag är en människa som har svårt för stora förändringar. Att jag behöver en viss tid för att vänja mig och att när det gått ett tag så brukar magontet släppa och lugnet infinna sig.
Så kommer det säkert att bli även den här gången men just nu, idag, denna dag två som 75%-ig arbetande tvåbarnsmamma, är längtan efter att fortsätta dela min vardag med W och M större än något annat.

Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010 Totalt antal unika besökare Online nu: Bloggar av mammor och gravida
RSS 2.0