Jag hade äran att få vara den som hade hand om såväl dukningen som skapandet av festprogrammet vid min väns H:s bröllop i lördags.

H hade inte många önskemål eller krav på hur det hela skulle se ut, varken när det gällde dukningen eller själva festprogrammet.
Cerise Gerbera samt vita blockljus var det enda som stod på listan över vad hon ville skulle finnas med på borden.

Varken H eller J har någon passionerad kärlek till dekorationer och pyssel så det i kombination med att det kostar en hel del att gifta sig och bjuda in till bröllopsfest gjorde att den dekorationssumma jag hade att jobba med inte var alltför stor.

Servetterna, som H redan hade köpt, provade jag att vika/rulla på flera olika vis men beslutade till sist att en enkel cigarrliknande vikning var mest lämplig.
Mycket för att de inte skulle ta upp för mycket plats på bordet samt att jag visste att de inte kunde vara placerade på tallriken då serveringspersonalen redan skulle ha dukat ut tallriken med förrätten på (och självklart ställt den på varmrättens tallrik) när vi anlände till festen efter vigseln i kyrkan.
E och L hjälpte mig med servettvikningen och ett sidenband samt ett blad från en vild murgröna, som brudens mor hade med sig ifrån Skåne, fick piffa upp servetten.

Den vildvuxna murgrönan använde jag även att dekorera honnörsbordet med och slingrade den mellan blommor och ljus.
För att den skulle hålla sig fräsch duschade jag den med en blomspruta både under fredagkvällen samt på lördagsförmiddagen.

När jag hittade svagt rosa jordgubbskulor i godisaffären kunde jag inte motstå att köpa på mig tillräckligt många för att varje gäst skulle få en liten påse med fem kulor var.
Cellofan på metervara hade jag liggandes här hemma och utav det klippte jag fyrkantiga bitar som jag och E, som tack och lov hjälpte mig med detta pyssel, slog in kulorna i.
Varje cellofanpåse förseglades med ett likadant band som servetterna hade runt sig och på påsen fäste vi ett hjärta, utstansat med hjälp av min quickutz och fastsatt med distanskuddar, där det stod H&J på.
Den lilla påsen blev både en liten dekoration som förstärkte färgtemat på festen samt en liten present som man kunde ta med sig hem.

Av vit, ganska tjock, ståltråd formade jag två hjärtan som jag klädde in med murgröna. Denna gång använde jag murgröna köpt på Ikea då dennes blad och stam var betydligt mjukare och lättare att jobba med.
Även här använde jag mig av ett band i färgen cerise som jag lindade runt stommen.
De två hjärtanen hängde jag sen på stolsryggen på brudparets stolar.

Min goda granne C hjälpte mig att duka på fredagmorgonen och sen på kvällen åkte jag tillbaks till hembygdsgården och arrangerade blommorna.
Både de köpta Gerberorna och de blommor som jag plockat ute i naturen som otroligt nog höll sig fina under hela lördagsdygnet tack vare fräscht vatten och en och annan duschning av blomsprutan.


Det som tog allra mest tid var att göra festprogrammet.
Bröllopsguiden hade ett verktyg där man kunde göra programmet genom att bli medlem på deras sida.
Jag provade detta och tillbringade många timmar (festprogrammet är på hela 28 sidor) med att utforma programmet med både text och dekorationer för att sedan spara det och logga ut mig. När jag sen loggade in mig igen så hade de flesta dekorationerna (även de som redan fanns uppladdade i deras eget program, klara att användas) halkat omkring hur som helst bland sidorna.
Jag ändrade och sparade pånytt för att vara med om samma sak även vid nästa inloggning (och då provade jag även att göra detta vid flera olika datorer).
Ledsamt som sjutton var det och då bestämde jag mig för att göra allting i Publisher istället.

Som sagt, hela festprogrammet är på 28 sidor och innehåller alltifrån vilka kvällens gäster var, en intervju med brudparet där båda har fått svara på samma frågor men i enskilt rum, kvällens meny, roligheter och mer eller mindre kloka ord kring äktenskapet sett utifrån både mannens och kvinnans perspektiv. Bröllopsallsånger, knep och knåp, bröllopsbingo m.m.
Framsidan består av förutom brudparets namn även ett hjärta med flera bilder på dem själva. På sida två och tre skrev jag ihop ett tal till dem då jag är så usel på att tala inför en större folkmängd.
Programmet var en kul grej att sitta och kika i lite då och då under trerättersmiddagen. När det blev tyst på bordsherren, eller damen, så bläddrades det en del såg jag där jag satt.
Dock hade jag ju själv lusläst det där programmet flera gånger så jag fick roa mig under middagen på andra sätt jag men det var inte särskilt svårt.
Hela kvällen var en enda rolig och vacker fest med fina klänningar, vackert brudpar god och läcker mat och en massa mer.

Bild:Helen©HUSnrNIO