Detta fick jag återberättat för mig i söndags:

Storasyster W och lillebror M befinner sig utanför Ica tillsammans med C och hennes barn. Själv är jag kvar inne i butiken.
C ger M en mycket efterlängtad smoothie.

M: Tack.
C: Åh kan du säga tack nu M. 
W säger något i stil med: M har kunnat det länge.
C: Jaha, jag har inte hört han säga det tidigare.
W: Men du ger ju honom aldrig något. 

Min blivande sjuårings konversationer är informativa och rakt på sak.
Det är bara att vänja sig vid verkligheten...

W har även tillbringat flera timmar de senaste dagarna hemma hos vår närmsta granne.
Han och hans fru tillhör skaran av äldre människor på vår gata. De som bott i sina hus från det att de byggdes i mitten av sjuttiotalet. 
Till hösten ska de sälja sitt hus.
W stortrivs inne hos H.
Hon sitter och pratar med honom om livet i största allmänhet och han tycker om att både lyssna och prata med henne då hans egna barnbarn bor långt härifrån.

Häromdagen kom W hemspringandes för att hämta sin Michael Jackson cd.
Hon och H skulle lyssna på den när de rensade ut ett utav rummen inför flytten.
På kvällen samma dag kom H förbi med skivan som W hade glömt kvar.
Han lovordade vår tjej.
Hon är både underhållande och har så många kloka funderingar.
Han trivs med hennes sällskap och hon med honom.

Såpass mycket att när jag föreslog att vi skulle cykla till Ica och köpa glass så var hon först tveksam till det då hon hade lovat H att komma förbi för en pratstund under eftermiddagen.