Idag hade vi minsann turen med oss och fick den rödlätta, kvinnliga, doktorn som är en favorit hos mig (om jag nu ska använda ordet favorit i sjukvårds sammanhang) då jag tycker att hon är bra med såväl stora som små patienter.

M har, som jag skrivit om tidigare, atopiskt eksem, det är något som även W och jag har.
De senaste månaderna har han fått röda prickar som kliar och blivit till små sår även på vristerna, armbågarna och på halva rumpan.

Dessa utslag har inte sett ut som eksemet i armvecken och på fingrarna och med tanke på att vi vistats i solen så har jag trott att det har varit något annat.
Det är det inte.
En anledning till att eksemet inte ser ut på samma sätt är att han stoppar sina fingrar i munnen väldigt ofta och suger/biter på dem och då blir det eksemet väldigt utsatt.

Vi fick utskrivet Aerius som är en oral lösning som han ska dricka två timmar före läggdax. Förhoppningsvis kommer detta att ge honom mindre nattliga eksembesvär och en mer rofylld sömn som i sin tur leder till ett gladare och muntrare barn dagtid.
Om detta inte hjälper skulle vi få utskrivet en starkare variant men som fungerar på samma sätt men då den kan ge lite reaktioner på magen ville hon först att vi skulle prova den mildare lösningen.

I kombination med detta ska vi nu smörja in honom kvällstid med Elocon som är en starkare kräm än Emovaten som vi använt nu men som inte hjälper på det kraftiga eksemet som M har just nu.

Som pricken över i:et ska vi givetvis fortsätta kleta in honom med mjukgörande kräm ur pumpen två gånger dagligen.
Hon tyckte också att jag kunde trä på honom bomullshandskar när han väl somnat för natten för att hindra honom ifrån att riva sönder sig då det lätt blir infektion i ekemsår och det är INTE bra att få om man kan slippa.

Jag vet att det kunde varit värre, det finns så många alllvarliga sjukdomar, men jag kan ändå inte låta bli att känna sorg över att mitt lilla barn (båda barnen faktiskt även om M är den som verkar vara värst drabbad) har ärvt den här skiten efter mig.

Jag minns hur det var att ligga inlindad i lindor med bomullshandskar på när jag skulle sova.
Hur jobbigt det var att vakna mitt i natten och sen inte kunna somna om för det kliade så man höll på att bli galen.
Hur äcklig jag kände mig med mina fula fingrar m.m.
Att jag inte kunde äta vad jag ville. Inte dricka mammas hemmagjorda jordgubbssaft. Hur läkarna alltid sa att det kommer att växa bort ju äldre jag blir.
Äter jag för mycket jordgubbar idag eller dricker flera glas rött vin eller saft så får jag samma reaktion. Jag kliar som en galning på natten och ser vidrig ut på morgonen.

Anledningen till att M inte äter fast föda berodde enligt doktorn på att han är svullen på ena sidan i halsen och har en hel del vita prickar och detta tycker han tydlligen gör ont när han äter.
Om han får hög feber eller slutar att äta helt skulle vi komma tillbaks men hon trodde att detta skulle gå över av sig själv eftersom han måste ha haft det i några dagar eftersom han inte ätit på ett tag.

Nu håller jag tummarna för att det onda i halsen försvinner snabbt, att matlusten kommer igång igen och att Aerius och Elocon lugnar ner eksemet...


Min lille sötloppa... som här nedan har blivit stylad i håret med W:s rosa hårspännen...

Bilder:Helen©HUSnrNIO