Kärlek

Så lyckligt lottade mina barn är som har både sina morföräldrar och farföräldrar att dela livet med.

Under föräldraledigheten med M åkte jag och barnen flera gånger de 43 milen ner till skåne. Mycket oftare än jag gjorde när jag var hemma med W (december 03-februari 05).
W älskar att åka ner dit. Bada i havet, leka med kusinerna, att få sova i dubbelsängen tillsammans med mig utan att jag tjatar om att hon har en egen säng som hon ska sova i. 

Nu när jag jobbar igen så blir det tyvärr endast tre-fyra gånger om året som vi träffar "mormor och morfar".
Däremot finns barnens farföräldrar, som bor i samma stad som oss, med i vår vardag.
De ställer upp som barnvakter (som igår när jag i nästan tre timmars tid, utan något postitivt resultat, letade kläder till nästkommande helgs bröllop).
De kan närsomhelst dyka upp hemma hos oss för att de inte har träffat barnen på några dagar och längtar efter dem.
Leka en stund i lekstugan, läsa en bok eller spela ett spel.
De engagerar sig i barnen och barnen älskar dem och den totala uppmärksamhet som de får utav dem.

Det är en rikedom att mina barn får dela en liten del av sin vardag med dessa två människor. 

Lille M och farmor K med varsin bok på W:s säng.

Bilder:Helen©HUSnrNIO


I tältet hos grannen

Tiden går fort.
I lördags var det dax för ännu en milstolpe i W:s liv.
Hon tältade för första gången och det tillsammans med bästa kompisen.
Nu var det iofs inte på någon campingplats som de slog läger utan hemma i kompisens trädgård.

Sex och ett halvt respektive sju år gamla packade de ner några väl utvalda gosedjur som skulle få dela natten i tältet med dem.
Tandborste, tandkräm, kudde, heltäckande sovkläder mot kyla och mygg, badkläder då det var inplanerat bad i poolen dagen därpå, popcorn, saftflaska och sitt Nintendo DS sen bar det iväg på kickboarden mot slutet av vår gata där T bor.

Jag jobbade lördag förmiddag och efter fredagens midsommarfirande samt flera veckors nätter med en liten oroligt sovande M var både jag och L för trötta för att arrangera tältövernatting hemma hos oss så när detta erbjudande från T:s föräldrar dök upp tackade vi, till W:s stora glädje, ja.

Hur gick det då-
Jo tjejerna hade haft det mysigt, lekt, bäddat ner sina gosedjur, kopplat ihop sina Nintendo och spelat men somnat hade de inte kunnat göra.
T:s mamma hade fått lagt sig tillsammans med dem i det stora tältet och då hade de tillslut lyckats komma till ro och somna.
Klockan fem vaknade T och var kissnödig.
Då hade de flyttat in i huset och sovit båda två i T:s säng.
På söndag runt lunch var det en glad och nybadad tjej som kom hem.
Ca sju timmar senare samma dag var det misstänksamt tyst på hennes rum.
När jag kikade in låg hon på sängen med kläderna på sig och sov tungt♥

Bild:Helen©HUSnrNIO


Bubblig mage & Tänder som ska dras ut

Igår när jag och goda grannen hade vårt lilla kvällssamtal så pratade vi om att vi upplever dagarna som oftast uppbokade. På morgonen när den nya dagen nalkas så vet man redan minst tre saker som ska/måste genomföras. 
Det är hela tiden något som ska åkas iväg på, något inbokat och är det inte det så behöver hemmet en uppryckning och är det inte det så är det något med barnen som grubblas över.
Ett smått stressande tillstånd från och till enligt mig.

Igårkväll kunde M inte somna. Han skrek och levde rövare i nästan två timmars tid.
Jag funderade på om det gjorde ont i ögat på honom då han sen i lördags varit uppsvälld och blålila till färgen både under och ovanför ögat (troligtvis pga av ett stick från något djur). 
Jag fick för mig att han hade ont.
Tillslut somnade han iallafall för att sen vakna igen halv två och skrika på samma smärtande vis.
Magen bubblade på honom och jag fick byta två äckelblöjor inom loppet av femton minuter.
Att komma till ro och somna efter det var varken lätt för honom med magknip eller för mig som var helt säker på att magsjukan flyttat in hos oss lagom till det att sommarvärmen har börjat anlända.

Efter en natt med på tok för lite sömn mår han nu bra och har ätit (och bajsat) normalt.
Alltså var det bara ont i magen han hade.

Även svullnaden runt ögat ser bättre ut idag och därmed kan jag stryka grubblerierna kring detta från listan.
Men, så fort jag gjort det dök nästa grej upp, han kliade sig blodig på ett finger.
Eksemet har slagit till med full kraft på honom och han går omkring och kliar sig både på fingrarna och i armvecken.
Efter samtal med vårdcentralen fick vi en medelstark cortison utskriven som jag ska hämta senare idag och även en tid för läkarundersökning på fredag morgon.

När det var gjort visade det sig att det var idag som W ska till tandläkaren och slipa på några tänder för att inte bita snett. 
Väl på plats i tandläkarstolen tillkallades en tandspecialist, ungefär då bröt W ihop och kravlade sig gråtandes ur tandläkarstolen. 
Det blev ingen tandslipning utan istället har vi fyra tandläkarbesök inbokade med start den 31 augusti för att med hjälp av droppbedövning dra ut mjölkhörntänder som stenhårt sitter i vägen hennes permanenta tänder som är på väg igenom.
Om inte detta görs så kan det bli så att de nya tänderna tar en annan väg och hamnar helt fel i munnen vilket leder till flera besök och även tandställning.
Förmodligen kommer de att behöva dra ut fyra tänder, en i veckan, och med tanke på hur orolig W var inför tandslipningen som var inplanerad idag (som inte behövdes då de ska dra ut tänderna om två månader) så lär det bli några tuffa veckor i höst.

Mitt liv känns en aningens för uppbokat just nu för att jag ska må gott.
Jag längtar efter lugn och ro, friska barn och att bara kunna ta dagen som den kommer utan en massa måsten, tider och grubblerier.
Men, vissa dagar (nätter) och perioder av livet är helt enkelt så här och sen helt plötsligt vänder det och då känns allt lite lättare igen...


Midsommarbarn

Midsommarafton firades på lugnt och klassiskt maner med midsommarstång som kläddes, små grodorna som dansades, sill och grillat som avnjöts. Goda drycker och många skratt av vuxna och barn som hade det trevligt tillsammans.
Jag fotade en hel del med min fortfarande ganska nya kamera men då jag inte kan publicera närbilder på andra människor utan att ha frågat dem om det är ok visar jag några på W, M och kompisen T.









Bilder:Helen©HUSnrNIO

Idag har förmiddagen ägnats åt att arbeta för min del (vilket jag även ska göra imorgon förmiddag).
Väl hemkommen tog jag i vårt smutsiga och röriga hem.
Ovanvåningen är uppröjd och var sak lagd på sin plats. Bottenvåningen har jag dammsugit och därefter svabbat golven fria från alla kletiga fläckar som fanns lite varstans men som ingen annan verkar varken känna utav när de går barfota på dem eller se.
Det fina vädret fick mig att "klä av" tresittssoffan i vardagrummet och tvätta dess tyg på 60 grader.
Nu hänger det på tork utomhus.
Om det inte vore för att himlen är fylld med en massa moln skulle jag göra detsamma med tvåsittssoffan men det får vänta tills imorgon då det förhoppningsvis är strålande sol.
Att ha blöta stora soffklädslar på tork inomhus har jag ingen lust med.

Några varv i spåret och kanske en film är nog det som denna midsommardagskväll kan tänkas ha att erbjuda mig. Något mer spännande orkar jag inte ta mig för.

Over and out.

Död blogg + Kransbindning

För att lyckas med sin blogg bör man enligt Alex Schulman skriva ofta.
Allra helst ska man publicera tre inlägg om dagen för en blogg utan många inlägg är en död blogg!

Alex Schulman lever sin blogg.
Jag lever en liten smula i min blogg.
Det är skillnad det.

Ord som blir till minnesanteckningar från en oftast helt vanligt dag med -
sjuka sötloppor där den ena ständigt vill bli serverad schnitzel vid alla måltider och den andra har bestämt sig för att göra mig skallig i förtid genom att psyka mig nattetid och dra av mig allt håret, ett kilo grus på parketten, en fjärrkontroll som ständigt är på rymmen och som varje gång den återfinns saknar batterier, två tonårsbarn, en sambo som allra helst vill bo i garaget med sin Harley och en massa mer...

Vem skulle vilja läsa om sådant tre gånger om dagen...
DÅ skulle den här bloggen garanterat vara död.

Tur att jag inte lever på den!


Denna morgon har ägnats åt kransbindningkaffedrickande (och att hålla isär barnen som ryker ihop titt som tätt) tillsammans med grannfrun.
Midsommarfirande med dans och sång väntas under eftermiddagen och ikväll blir det mat, dryck och trevligt sällskap med samme granne och ett flertal andra inbjudna.
Det känns som att det kan bli en trevlig midsommarafton trots att jag imorgon, redan klockan nio, ska infinna mig på jobbet...

W hoppade av lycka nyss när bästa kompisen T kom hit och berättade att de också skulle vara med på sången och dansen i eftermiddag och sen fira hemma ikväll så att de kan leka.
Kompislycka när den är som bäst!

ÖNSKAR ER ALLA EN TREVLIG MIDSOMMARAFTON!

Sommarrea Barnskor

Nu börjar sommarens stora rea hos Vincent Shoe Store i vår stad.
Alla skor (utom den stängda lära-gå-skon) reas ut med hela 50%.

Man kan även fynda accessoarer som plånböcker och pennfodral, väskor och kepsar till halva priset.

Bild från Vincent Shoe Store och eget kollage©HUSnrNIO

Själv tänkte jag kolla om det finns ett par rosa Flip-Flops kvar till W och kanske även köpa på mig ett par blå Ebbe tygskor till lille M i en storlek som passar till nästa vår/sommar då han för tillfället har tillräckligt med sommarskor. 
Kanske är det en smula dumt att göra så då jag inte med säkerhet kan veta hans fötters storlek frampå men samtidigt känner jag att man får man ju passa på nu när det är sommarrea.
Ett par klassiska blå tygskor är ju något som med lätthet alltid kan användas.


+ 1,2

Ikväll plussade jag på de 5,2 kilometrarna (ett varv powerwalk och två varv jogging) med 1,2 kilometer jogging.
Jag vek av från spåret och tog en annan runda hem.
Den rundan visade sig vara urrtråkig att springa.
Hård att springa på och lång och rak och därmed totalt omöjlig att dela in i små delmål som jag ständigt roar mig med under mina flåsande joggingturer.

Nu är jag helt slut.
Jag är inte gjord för att springa. Jag tycker inte ens om att springa.
Jag är ingen motionerande människa.
Men det är gött efteråt... men ack så trött min kropp är nu.

Kanske borde jag förvarna min arbetsplats om att mina arbetsuppgifter imorgon ligger i riskzonen vad gäller att bli utförda.
Jag kanske inte ens tar mig upp ur sängen imorgon bitti.

Eller så består jag fortfarande av svettdroppar när morgondagen gryr.
Då kan jag kanske få följa med W och T till fotbollsskolan och ha vattenkrig... (om de nu får vara med på det imorgon...)

Bakom mörka glas...

Sommarvärmen förvandlar mina barn till trötta och gnälliga ligister framåt seneftermiddagen.
Att få låna mammas solglasögon livar upp stämningen och skapar skratt och lustigheter i åtminstone en halvtimme...

Bilder:Helen©HUSnrNIO

Att sitta på golvet i hallen och genom kameralinsen se på när M gömmer sig bakom de mörka solglasögonen blev ett mysigt break för oss igår eftermiddag, en eftermiddag som annars mest präglades utav bråk mellan barnen och en hel rad med mindre olycksincidenter där de slog i både ben, skrapade tårna och fick bulor i huvudet.


Inställt vattenkrig

Andra dagen tillsammans med fotbollstjejerna idag.

Till lunch gjorde jag hamburgare och när vi satt där och åt och hade en trevlig pratstund om fotbollsskolan och torsdagens avslutning med det traditionella vattenkriget sa W plötsligt att hon och T inte får vara med på vattenkriget.

En stund senare kröp det fram att W och T hade haft vattenkrig med vattenflaskorna redan idag och antagligen var det vattenkrig de luxe de ägnat sig åt då de blivit tillsagda om att de inte fick vara med på avslutningsleken.
När jag hämtade tjejerna stod de redan vid vägen och väntade på mig och eftersom jag inte visste något om denna incident då så gick jag inte ur bilen och pratade med någon av ledarna.
Antar att det får bli imorgon för självklart vill jag veta exakt vad de har gjort de där två som så lätt speedar upp varandra och just nu verkar ha väldigt lätt för att hamna på fel sida av gränsen för vad som är ok och inte.

Idag hade de även spelat match mot killarna.
Killarna hade vunnit med 16-1 och det trots att tjejerna var fler och hade sina ledare med i laget.
Det enda målet gjordes av en ledare dessutom.
Tjejerna berättade det här och informerade mig även om att killar är bättre på att skjuta och de knuffas hårdare.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det här...
Kanske borde jag kräva tillbaks anmälningsavgiften  landslagets fotbollsskola inte verkar lyckas med att göra min dotter till fotbollsproffs och därmed går mina planer på att kunna leva ekonomiskt oberoende på någon semesterort för resten av mitt liv i stöpet...

Huliganerna:

Bild:Helen©HUSnrNIO


Jordgubbar & Vaniljkesella

När prinsessan och prinsen i helgen smaskade på sin 250 kg kloss till bröllopstårta avnjöt vi en betydligt enklare dessert jag och L under lördagkvällen.

Istället för en specialbyggd ställning, vägandes lika mycket som tårtan, använde vi oss av två whiskyglas i klarglas.
De tolv champagneflaskorna som användes till tryffeln skippade vi helt. Vem behöver bubbel när det visas prinsessbröllopsfest på tv, man blir ju yr av att bara se på kalasandet...
Istället för grädde klickade vi krämig vaniljkesella i glasen.
Hallonpuré och smultronpuré ersattes av färska jordgubbar.
Mascarpone, sockerspiraler och mandelmassa skippade vi också och smulade istället ner ICA:s digestivekex.
Medan brudparets tårta toppades med vit choklad pudrade vi lite florsocker över hela kreationen.

Nu bestod ju brudparets tårta även av en hel del andra ingredienser och en hiskeligt massa lager i genomskärning...
Men en god dessert behöver ju inte alltid vara så krånglig...

Enkel cheesecake i glas kan jag verkligen rekommendera :-)

Bild:Helen©HUSnrNIO

Flåsande kvinnor och röda ansikten

Det där med att motionera är inte min grej.
Det är inte bara själva motionerandet som tar mig emot, jag tycker inte att det är kul, utan även att det tar tid.

Jag har oftast en en bunt med saker som SKA göras för att hålla hus och hem på en lagom nivå så att det känns någorlunda ok att vistas innanför tomtgränsen.
Med lagom nivå menar jag just, enligt mig, lagom nivå.
Mina egna önskemål för hur jag vill ha det kring mig är egentligen några snäpp högre än hur jag har det i verkligheten men jag inser att med en familj på sex personer, alla i varierande åldrar med högst varierande "hjälpa-till" ambitioner så har jag fått sänka min egen nivå något.

Med nivå menar jag att jag gärna vill ha golvet fritt från smulor och smuts. Att inga ingrodda fläckar finns, att toaletterna är fräscha och att inte alla ytor och avlastningsbord består av tvätthögar och saker.
Fria ytor får mig att må gott och hemmet känns lättare att andas i.
Detta är väl ungefär vad jag klarar av med jobb och barn och den del som sambon gör. Om jag skulle göra mer, som jag ofta vill, så måste dygnet bestå av fler timmar.
Jag kan inte klara av det som mitt liv är nu så med en lagom nivå får det rulla på.

Tillbaks till motionen...
Jag stressar över tiden. Men inser ju att jag mår mycket bättre på alla sätt om jag rör på mig så sen en tid tillbaks så motionerar jag i områdets skog.
En lång tid var det två varvs promenad i den snabbaste takt jag kunde förmå mig till som gällde.
Efter en tid blev ett halvt varvs promenad utbytt till jogging. Sen ett helt och därefter ytterligare ett halvt.
Sen igår så promenerar jag ett varv som ett uppvärmingsvarv och joggar sen två.
Hela turen blir 5,2 km från dörr till dörr.

Detta är otroligt för att vara mig. Jag får så mycket syre och motion att jag utan att ljuga kan säga att jag varenda gång jag kommer tillbaks hem efter varven befinner mig ett stilla chocktillstånd över mig själv.

Men jag vet också att jag är en grym periodare.
Eftersom jag inte tycker att det är speciellt kul egentligen så går det på ren viljestyrka.
Jag har bestämt mig för att gå ner några kilon men jag tänker inte sluta äta alltså måste jag röra på mig.
Thats it.
Bara att ge sig ut i spåret vilket brukar bli fem till sex gånger i veckan, alltså ca tre mil per vecka.
Inte konstigt att jag är förvånad...

Sen kanske det inte märks så mycket på kroppen när det kommer till förminskning som jag önskar men jag blir iallafall inte större volymmässigt.
Däremot så försvinner det en och en halv timme av dygnet, inklusive duschning, så då blir det än mer att göra nattetid...

Men som sagt, jag är en periodare, så det gäller att passa på så länge viljan bär mig. Snart har jag lagt av med detta och kan sitta vid symaskinen eller vid datorn eller stå vid tvätthögen den tiden flåsandet i spåret tar.

Sen en tid tillbaks flåsar jag inte ensam utan vår gatas andra desperata husfru (som jag själv utnämnt oss till) är med mig och tillsammans hörs vi nog över hela området där vi kommer flåsandes om kvällarna.
Jag förstår inte hur det kan se så lätt ut när de på Wisteria Lane är ute och joggar...
Svett, flås och rött ansikte gäller för mig.

Ikväll var dessutom E med ute i spåret och på rad sprang vi minsann omkring och andades kraftigt in den friska kvällsluften!


Syskongfeelings

Eftersom jag är ledig på måndagar passade det bra att jag hämtade W och bästa kompisen på fotbollsskolan klockan tolv och istället för att T skulle slussas vidare till fritids så fick hon stanna kvar hemma hos oss då tjejerna ville leka.

Bilder:Helen©HUSnrNIO

Efter att ha lagat lunch tillsammans och umgåtts med dem i några timmar nu så har en syskonkänsla infunnit sig hos mig.
W och T leker beter sig stora delen av tiden som syskon mot varandra.
De höjer rösterna mot varandra, vill ha samma färg på muggarna, tjafsar om småsaker med varandra mest hela tiden.
När det däremot gäller att sätta lillebror M på plats så är de minsann eniga.
Han får INTE vara med anser de båda två (även om T inte riktigt vågar låta sin röst höras så mycket som W inför mig och M).

Tillslut blev jag så trött på dem att jag tog upp kanelbullar ur frysen, fyllde deras vattenflaskor med saft och skickade iväg dem på picknick. 
Helt plötsligt var de bästa vänner, klädde sig i varsin sjal och keps och vandrade iväg med icakassen mellan sig och otroligt nog var de borta såpass länge att M fick en lugn middagssovning.

Bild:Helen©HUSnrNIO


The man in the mirror

Jag hade (som vanligt) en massa som jag skulle få gjort när det magiska klockslaget (det när båda barnen äntligen sover sött i sina sängar) infann sig igår kväll.

Klockan var nio när W somnade och då kändes kvällen ung och jag trodde att jag skulle hinna med både tvättvikning, att göra några tavlor, maila och göra lite på programmet till H:s bröllop.
Istället går jag förbi tv:n där L just zappar över från fotbollen till trean.

This is it sänds.
Konsertfilmen om Michael Jackson som är tillägnad hans tre barn.
Jag har bara sett ytterst små delar av den tidigare och nu blev jag fast framför tv:n.
En sorglig känsla grep ganska snabbt tag i mig samtidigt som jag förundrades över vilken otrolig produktion denna sista konsert var.
Vilken show som alla fans hade fått ta del av!

Men så blev det ju inte...
Att se MJ dansa och sjunga var medryckande men två och en halv timme senare när filmen var slut var det med en sorglig bismak i munnen som jag reste mig ur soffan.

The king of pop är död men hans musik kommer för alltid att leva vidare.

Anmäld till svenska spel

Om man efter att ha delat säng med en tjugo månaders pojke, som vägrar ligga still nattetid, släpar ut båda barnen strax efter nio en lördagmorgon i ett regnväder som pendlar mellan ett milt duggregn och ösregn för att stå på bredvid en fotbollsplan med frukostmacka, paraply, vagn med regnskydd och pissblött gräs som är högt så det nästan kittlar en i armhålorna tror det flesta att man är ett stort fan av sporten fotboll.

Tilläggas kan att när jag med tre barn i bilen anländer till planen och sett till att samtliga barn väl befinner sig utanför bilen, packeterat in M likt en plastfoliekorv och förpassat honom ner i vagnen, sett till att tjejerna har sina vattenflaskor med, att min nödproviant, frukostmackan till M, finns med under vagnen, tagit mitt paraply och släpat mig en halv plan bort i regn får jag veta att träningen är flyttad till en helt annan fotbollsplan pga pågående cupspel så dte var bara att släpa sig bort till bilen igen, packa ihop oss, köra vidare för att sen göra om samma procedur.
Och inte kan jag skylla på någon heller för det var JAG som hade bommat informationen under 03:ornas flik på hemsidan...

Det regnade sen under hela träningen om man bortser från typ ynka sju minuter då det otroligt nog var uppehåll.
W fick en spark vid sidan om benskyddet och jag ställde några frågor till henne som jag tyckte lät lite bra.
Typ om hon kunde röra foten upp och ner och i sidled m.m.
Visste inte vad jag skulle säga riktigt för jag vet ju ingenting om fotboll och verkligen ingenting om fotbollsskador.
Men vad gör man när en av hjälptränarpapporna har bestämt sig för att söka skydd från regnet under MITT paraply...
Jag uppmanade W till att ge sig in i matchen igen.
Det är viktigt med laganda och att man hjälps åt så att de andra tjejerna behövde hennes hjälp stod jag också och snattrade om.
Hjälptränaren stod kvar så helt fel kan jag väl inte haft i mitt resonemang *harkel*.

När jag idag stod tillsammans med några av de andra föräldrarna och såg på träningen avslöjade jag (ja bara för två av W:s klasskompisars föräldrar då) att jag egentligen inte alls är intresserad av fotboll.
En av dem började då prata om vilka oddsen skulle vara för att någon skulle tro detta.
Kanske funderade hon på att anmäla mig till Svenska spel och tjäna en hacka på mig.
Men vad ska man tro - speciellt efter dagens fotbollspass...

Att jag är en fotbollsmamma såklart :-D


Möhippa & Grannmammor

Idag är det precis en vecka sen som jag tillsammans med sju andra hade möhippa för H (som självklart var helt ovetandes om vad kvällen skulle innehålla) som ska gifta sig i nästa månad.
Motorcykelåkning, snacks, make over, roliga samtal, fotografering i diverse poser, god mat och en massa vin, drinkar och dans innehöll firandet som pågick mellan fem och ca halv tre på natten.
En mycket kul och händelserik kväll som blev otroligt lyckad trots dess enkla upplägg.

Mitt tillstånd dagen därefter var däremot smått mindre lyckat...
Fredagens festande i kombination med en oerhört fullspeckad vecka med sommarfester, studentfirande, rabarberpajbakning de luxe samt arbete hjälpte nog till att göra lördagen lite extra tung antar jag.

Bilder:Helen©HUSnrNIO

Idag är det ju fredag igen och en betydligt lugnare sådan än den för en vecka sedan.
Eftermiddagen och kvällen har tillbringats med grannmammorna och deras barn då otroligt nog våra manliga hälfter var samtliga upptagna på annat håll idag.
Gemensam promenad till ICA och där blev det en gemensam handling till kvällens middag som var beslutad att bli hemmagjord pizza.
Efter några otroligt intensiva timmar med god mat, dryck och lek av de sex barnen sover mina två nu gott i sina sängar.

Funderar på om jag ska passa på att göra detsamma nu när huset är sådär behagligt lugnt, fridfullt och tyst...

Sommarpresenter

Imorse gav M sina fröknar deras sommarpresent, tre sommartavlor (likadana som de som W gav till sina fröknar), och jag tackade för att de tagit så bra hand om honom och fått såväl honom som oss (speciellt mig med alla mina funderingar och små ångestattacker när valet av förskola inte blev som jag hade planerat...) att trivas så bra på och med förskolan.

Det var meningen att fröknarna skulle fått tavlorna vid sommarfesten i förra veckan men den missade vi ju pga att M hade feber och ögoninflammation.

M lämnade inte över tavlorna själv. Han stod som fastfrusen i golvet och höll i en av dem. Ville de ha den så fick de minsann komma till honom och hämta den!

Bilder:Helen©HUSnrNIO


Den lilla pojken med den stora vattenkannan

Idag orkade vi inte packa ur bilen när vi väl kom hem ifrån arbete och dagis. 
Istället pysslade vi en lång stund på vår ocharmiga uppfart (jag avskyr den fula och dåligt lagda asfalten och nångång ska den minsann bort!).
Den stora gröna vattenkannan är spännande att umgås med enligt lillebror.
Han vattnar och vattnar men inte på blommorna utan på asfalten!

När uppfarten var väl indränkt fick han för sig att han skulle klättra över staketet och in till grannen. Vattenkannan skulle han ha med sig så troligtvis tänkte han hjälpa dem med bevattningen. 

Vem vet, imorgon när vi kommer ut så kanske asfalten har fövandlats till ett blomstrande hav...
Det vore ganska mysigt det! 

Bilder:Helen©HUSnrNIO


Intervju med Anna på Vincent Shoe Store Karlstad

Härligt glada och duktiga Anna som driver Vincent Shoe Store i Karlstad svarar här på några frågor om varför hon valde att öppna just en Vincent Shoe Store butik, om sin bakgrund, favoritskorna, familjelivet och om planerna för den kommande hösten.

Hej Anna, berätta lite om dig själv!
Jag har arbetat i butik sedan 1990 då jag började i kassan på ICA. 2008/2009 tog jag ett stort steg och sökte tjänstledigt för att läsa en KY-utbildning här i Karlstad som heter Chef/Ledare inom handel. 
Mitt största intresse är SKOR och därför gjorde jag all min praktik på Scorett vilket i sin tur ledde till ett sommarjobb där.
Jag har tvillingar som nu 8 år gamla. Min dotter har, precis som jag, smala fötter medan min son har breda fötter och hög vrist så att hitta skor med bra passform har varit ett dilemma för oss.
När jag upptäckte Vincent Shoe Store för några år sedan blev jag överlycklig då de inte bara hade skor med bra passform utan även ett brett utbud att välja mellan både för tjejer och killar.
Jag har tidigare alltid köpt Kavat och Pax men dessa märken har sett likadana ut år efter år vilket faktiskt är tråkigt.
Vincents skor är kvalitetsmässigt som Kavat men utseendemässigt är de mycket snyggare, enligt mig. 
Patrick Österman och Thomas Elbaum som designar skorna tittar mycket på modet i övriga länder men designar sedan skorna så att de ska passa oss nordbor. 

Hur kom det sig att du öppnade en egen Vincentbutik?
I skolan läste vi en del om eget företagande och jag har alltid velat ha något eget men aldrig vetat vad. En dag när jag skulle beställa skor från Vincents hemsida klickade jag mig vidare för att få mer info om hur man skulle gå tillväga för att driva en egen butik. Till min förtjusning fanns det en lokal ledig just här i Karlstad!
Jag tvekade inte att göra en intresseanmälan då jag tycker om konceptet med att bara sälja barnskor och som är funktionella och bekväma.
Jag visste att jag skulle kunna klara av att driva en butik då jag hade både arbetslivserfarenhet och en chefsutbildning med praktik just i en skobutik bakom mig.
Från idé till verklighet dröjde det ca 9 månader innan jag kunde öppna min butik. Under den tiden var det mycket planerande och även diskussioner med familjen. För mig var det viktigt att hela min familj kunde stödja mig i detta stora steg som det faktiskt innebär att öppna en ny butik.

Varför hamnade Vincent Shoe Store i Duvanhuset?
Det var många pusselbitar som skulle falla på plats och en av de största bitarna var just val av lokal. Jag hade olika lokaler på gång och funderade mycket på vart en barnskobutik skulle kunna tänkas passa som bäst. 
Eftersom de flesta skobutikerna i Karlstad city ligger på plan två i Duvanhuset var valet egentligen ganska enkelt. Det var ju hit man gick om man skulle köpa skor!
Den 1 aug fick jag tillträde till lokalen och min stackars karl som då hade semester fick jobba dag o natt för att hinna färdigt med renoveringen i tid.
Mitt i allt kaos skulle vi också agera föräldrar och det är ju inte helt lätt att ändra på rutinerna för de små. Tidigare var det alltid jag som hämtade dem från fritids men från och med nu var det barnens pappas uppgift att göra det varje dag.  
Nu fungerar det bra och de är så duktiga våra barn. De förstår att jag måste jobba till kl 19 nästan varje dag då jag har en egen skobutik. 
I skolan berättar de faktiskt med stolthet för fröknarna att mamma jobbar inte i någon mataffär längre utan i en alldeles egen skobutik!

När öppnade din butik?
Den 20 aug 2009 var det premiärdag för Vincent Shoe Store i Karlstad. 
Den dagen var jag inte mig själv. Jag hade räknat med att få hjälp av Thomas och Stefan från huvudkontoret men de fick reda på att de var tvungna att åka tillbaka till Stockholm för att hinna till ett möte med Aftonbladet som skulle skriva om samarbetet med Alcazar. 
Jag och extrapersonalen fick snällt stå och ta emot alla kunder själva på öppningsdagen.
Jag var superstressad, för den sista leveransen av skor kom inte förrän halv tio samma dag och jag hade noll koll på vad skorna hette och kostade.
Vi gjorde så gott vi kunde och kunderna var så glada, positiva och snälla att min nervositet släppte efter en stund.

Har du någon favoritsko ur sortimentet?
Mina favoritskor just nu är EBBA och ELTON som är en sandal med stängt tåparti som skyddar tårna ifrån skrap vid cykling och utelek. Eftersom det är två kardborrband över foten är skon lätt att ställa in så att den passar både smala och breda fötter.
Ebba är tjejmodellen och är därför smalare, men jag har även haft killar med smal fot som köpt denna.
Elton är en unisexmodell men något bredare så den passar främst killar.
Sandalerna är dessutom utrustade med en rejäl sula som går upp över tåpartiet för att förhindra slitage.   

Hur tycker du att det fungerar att driva en barnskobutik i Karlstad nu när det snart gått ett år sen premiärdagen?
Vår och Sommarkollektionen har varit väldigt uppskattad.
Det är svårt att hitta framförallt små storlekar i den här staden säger kunderna så vi säljer mycket baby (varken Skopunkten eller Din Sko har dessa storlekarna).
Till de större barnen är det viktigt med kvalitet tycker de flesta men utseendet spelar faktiskt roll även det har jag märkt. Många kunder vill inte ha Spiderman och andra figurer på skorna.
De som redan känner till vårt märke är de som framförallt har använt Kavat och som nu har gått över till Vincent. Kommentarer jag får är att kunder tycker att Kavatskorna är hårda och ser tråkiga ut.
Service är oerhört viktigt och vi på Vincent tycker det är kul att få hjälpa kunden att hitta rätt sko till sitt barn. 
Skor är trots allt viktigt - går man som barn i skor med dålig passform kan faktiskt hela skelettet växa fel...
En av de bästa kommentarerna jag fått hitintills är: "vi var på Bergqvist Skor och fick aldrig någon hjälp, men helt plötsligt sa en annan kund till oss att vi skulle gå till Vincent Shoe Store för där får man hjälp"
En annan kund berättade att hon skulle reklamera ett par skor hos Skopunkten för att klacken lossnat. Hon fick då till svar att de har provklackar på sina skor och att man får räkna med att klacka om dem!
Det kallar jag varken service eller kvalitet.

Hur ser hösten ut hos Vincent Shoe Store?
I juli/augusti börjar höstskorna dimpa ner i butiken och den kollektionen ser jag verkligen fram emot.
Uggs och Vinterkängor tror jag kommer bli favoriterna. Neoprenstöveln blir nog som vanligt ett måste hos alla barnfamiljer. 
Jag planerar även för ännu en medlemskväll och ev. även ett skolstartspaket. 
Prio ett är dock att sätta Vincent Shoe Store Karlstad på kartan!
Vi finns inte bara här på Helens härliga blogg utan även på Facebook där ni gärna får lämna kommentarer.
Det går även bra att maila mig på karlstad@vincentshoestore.com.
Både ris och ros välkomnas.
Ris kan vara bra att få ta del av eftersom jag vidarebefordrar detta till de som designar skorna. De kan då göra förbättringar efter kundens önskemål till nästkommande kollektion. 
Tycker ni om våra skor så rekommendera oss gärna till andra föräldrar som också är intresserade av att köpa kvalitetsskor till sina barn. 

Jag vill rikta ett stort TACK till alla underbara kunder.
Det är så kul att småprata både med er vuxna och era barn. Ni förgyller min vardag!
Välkomna till att dela hösten med mig i världens bästa barnskobutik!

Bilder:Helen©HUSnrNIO


En natt med håret i behåll

Wiihii!
Inatt har lille M sovit hela natten i sin säng utan att ge ifrån sig ett endaste litet skrik eller klagomål.
Jag började tappa hoppet om att detta skulle inträffa någonsin igen efter dessa sex med allt annat än behagliga nätter.

Idag borde jag fira.
För vem blir inte glad av att få en natt utan en kletig liten barnhand virad runt halsen så att andningen i stort sett upphör samtidigt som den andra handen konstant fastnar i håret och där sakta rycker hårstrå för hårstrå ifrån huvudet på mig.
Som sagt, jag borde fira...

Synd bara att W bestämde sig för hon inatt INTE kunde sova i sin egen säng.
Att hon i sömnen oroade sig för om hon hade fått ögoninflammation även hon. Att hon skrek för att hon var hungrig (!), att hon snarkade sig igenom den sista halvan av natten och att hon var sur när M väckte henne imorse för att hon inte fått sova ordentligt.

Nä vem sjutton har sovit ordentligt:O

Kanske bara ska fira 50% idag...

Jag är en fotbollsmamma!?!

Begreppet fotbollsfru används titt som tätt i media men ordet fotbollsmamma är inte riktigt lika vanligt.

När jag en fredagkväll för ca två månader sen blev uppringd utav W:s bästa kompis mamma visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på.
Mamman undrade om inte W skulle ta och hänga med på fotbollsträningen för flickor födda 03 som skulle dra igång dagen därefter.

Jag frågade W om hon skulle vilja prova på att spela fotboll och svaret var givet (det föll en hel del tårar när det inte blev klassfotboll för hennes klass). 
Hon ville självklart prova på att spela fotboll!

På lördagmorgonen cyklade W iklädd oömma kläder och gymnastikskor tillsammans med kompisen och dennes pappa till fotbollsplanen en bit bort.
Själv hade jag fullt upp att göra hemma och tänkte inte så mycket mer på det där med fotboll.

Lördagen därpå var W sjuk och var inte med på träningen.
Det var först veckan därpå som jag fick upp ögonen för det där med fotboll och då framförallt för hur enormt lite jag vet om ämnet.

Jag är ingen fotbollsmänniska.
Jag har aldrig spelat själv, ja om man bortser från några skott på baksidan av trädgården som oftast slutar med att bollen hamnar på garagetaket då.
Det finns ingen längtan i mig efter att åka och se på en fotbollsmatch där alla springer omkring som galningar medans publiken står och hojtar och ojjar sig hesa, och jag ser absolut inte på vm (men det kanske jag hade gjort en smula om Sverige hade varit med).

Min fotbollskarriär började och slutade med att jag såg fotbollsvm i min ungdom för att jag hade en spirande tonårscrash på Glenn Hysen och hans lagkamrater och för att jag då tyckte att GES hade fått till en bra låtdänga med sin "Vi gräver guld i USA".
Thats it!

Men nu är jag som sagt en fotbollsmamma.
En fotbollsmamma med noll koll så därför ringde jag klubbens kansli för att höra mig för om träningstider, vad man kan tänkas behöva köpa för utrustning m.m. m.m.

Efter att endast ha pratat någon minut i telefon fick jag frågan om jag hade haft något intresse av fotboll tidigare.
Eller rättare sagt, han sa: "du är inte speciellt fotbollsintresserad va?"
Nope sa jag.
Mannen i andra änden av luren skrattade hjärligt åt mig.

Jag frågade vad vi behövde köpa för utrustning, hur det fungerar med anmälningsavgift och en hel del mer.
Efter ett ganska långt men trevligt samtal ställde jag min sista fråga (kanske ska tillägga att detta samtal utspelade sig efter W hade haft sin första träning som inte jag var med på) vart fotbollsplanen ligger någonstans.
Då skrattade mannen mer än någonsin.
Fotbollsplanen ligger väl synligt belägen på ett behagligt cykelavstånd från vårt hus!

Idag har jag minsann varit fotbollsmamma i flera veckor.
I stort sett varje lördag kvart över nio, oavsett väder, cyklar jag och W till fotbollsplanen.
Jag står tillsammans med en del av de andra föräldrarna och ser på när 23 03:or tränar en halvtimme och sen delas in i två lag och spelar match mot varandra.

Jag är fortfarande inget speciellt fotbollsfan men kan tycka att det är både trevligt runt planen och kul att se hur duktig W är med bollen och i laget.

Lagdress har beställts och knäskydd och fotbollsstrumpor har vi köpt förutom fotbollsskor.
Jag har lärt mig hus skydden ska sitta och vilken funktion de fyller.
Ofta samlas alla tjejer i samma klunga (förutom en eller två som spanar på ett flygplan eller hejjar på en farmor som går förbi utanför planen) och sparkar samtidigt på bollen.
Då är det otroligt gött att ha skydd...

Själv ska jag investera i en blommig termosmugg från Åhlens så kan jag både njuta av underhållning och morgonkaffe där vid sidan av fotbollsplanen om lördagmorgonen.
Det är likabra att vänja sig för det där med fotboll verkar vara något som kommer hänga i ett tag för W.
Förutom träningarna på lördagarna så började idag landslagets fotbollskola men då W hade feber igår så fick hon stanna hemma och vila idag men imorgon är det dax.
Under fem dagar mellan nio och tolv ska det tränas fotboll, lekas och ätas mellanmål i enhetliga landslagstshirts och vattenflaskor. Alla barnen får dessutom en specialdesignad och rättvisemärkt fotboll vilket är populärt.

Så nu väntar vi *harkel* bara med spänning på att det ska bli morgondag...

Bild:Privat©HUSnrNIO


En student med en kikare runt halsen

Förra veckan var, som jag redan nämt ett antal gånger, en vecka fylld med festligheter.
Happenings, små och stora, var inbokade nästan varje veckodag. 

Dagen efter min debut som klassmamma vid W:s sommarfest var det dax E att ta studenten.
W var givetvis med och tog emot E på torget när de släpptes lösa från skolan efter tre års studier.

Spännande och festligt tyckte W som kastade sig runt halsen på sin storasyster.
Att kramas visste hon att man skulle och även hänga saker och blommor runt halsen på studenterna.
Vad hon däremot funderade en bra stund på var varför det hängde ett glas runt halsen på E.
Eller var det en kikare...? (bilden längst ner til höger)

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Ögonklet & Sommarsånger

En av den gångna veckans alla högtidligheter var W:s allra första skolavslutning (om ni vid det här laget har lessnat på att läsa om skolavslutningar så klicka vidare nu för här kommer mina minnesord om den allra sista skoldagen).

Jag och L hade tänkt att närvara båda två vid avslutningen som firas utomhus på W:s skola.
När jag, som vi gjort varje morgon i veckan som gick, baddade M:s ögon fria från gult, segt, klet för att han skulle kunna öppna dem rann det plötsligt blod nerför kinden.
Blodet kom ifrån ögonvrån.
Jag fick panik med fortsatte att tvätta rent hans ögon (han har varit förkyld, haft feber och ögoninflammation som vi behandlat med droppar med antibiotika sen tisdagen samma vecka).
Trots att jag fått bort allt det gula kletet vägrade han att öppna ögonen. Paniken i mig växte och jag hittade på alla möjliga skräckhistorier om hur ögonen skulle se ut när han väl kunde öppna dem.
Tillslut gick vi ut och då tog hans nyfikenhet över och han öppnade ögonen för att se på bilarna.

I ena kanten av ögat var han extremt röd och det såg otäckt bubbligt ut varpå jag ringde vårdcentralen och fick en tid hos en sköterska.
L fick komma hem och lösa av och jag och W begav oss till skolan.

Tilläggas kan att W på onsdagkvällen lyckades med konsstycket att få sin taklampa rakt på näsan och hade lagom till avslutningsdagen svullnat upp över hela näsbenet samt under båda ögonen (syns på bilderna).
Hon hade inte ont men klagade över att det kändes konstigt när hon blinkade vilket inte var så konstigt när ögat var inbäddat.

Efter avslutningen slussades vi vidare till en doktor som efter grundlig undersökning skrev ut en ny sort av antibiotika.
Blödningen trodde hon berodde på ett brustet blodkärl och hon frågade oss om han fick cortison när han hade falsk krupp för en tid sen.
Droppar var tredje timme, eller oftare, blev domen och om det inte blev bättre skulle vi kontakta barnakuten och en ögonspecialist.

Idag är M:s ögon så otroligt mycket bättre. Han har ingen feber och även näsan har slutat att rinna så imorgon otroligt nog blir det dagis för första gången på en och en halv vecka.

W:s allra första skolavslutning blev inte riktigt som vi hade tänkt oss med picknick och en lugn stunds samvaro tillsammans med kompisar och fröken efteråt men det var ändå härligt att stå där i duggregnet och lyssna på alla klassernas sånger, se hur min lilla tjej vuxit sen vi stod där på kullen sist, i augusti den där allra första skoldagen.
Att höra förskoleklasserna sjunga "När sommaren är här" som faktiskt var den sången som jag introducerade för dem och fröken den dagen som jag var med på skolan för några veckor sedan.
Se hur skolans yngsta elever delade ut varsin ros till sexorna som efter sommaren börjar på en ny skola. 
När W gav sin ros till en söt kille så böjde hon sig fram och kramade om honom. Han blev lite överrumplad och log stort åt sin kompis direkt efteråt.
Jag log också men mot min fina skoltjej som med sin svullna näsa varit med om sin första skolavslutning

En liten glimt av sommarfesten tillsammans med klassen & skolavslutningen kommer här:

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Hon har blommor i sitt hår...

En hektiskt vecka fylld av en massa festligheter, upptåg, vårdcentralsbesök och arbete är nu över.
Kameran har funnits med vid min sida varje dag men först nu har jag lite tid att sitta ner och kika på vad jag som fångat på bild.

Så istället för att vara ute i solskenet ska jag nu med en kopp kaffe framför mig passa på att redigera bilder medan W grejjar på sitt rum och M sover middag. 

Ha en trevlig eftermiddag!

Bild:Privat©HUSnrNIO


Vinnarna av sandaler från Vincent Shoe Store är...

Nu är tävlingen avslutad!
Hela fyra lyckliga föräldrar har vunnit fina skinnsandaler till sina barn ifrån Vincent Shoe Store.

För att få fram vinnarna gick jag tillväga såhär:
Samtliga tävlingskommentarer printades ut. De som tipsat om tävlingen i sin blogg för att få en extra lott printades (efter att jag kontrollerat så att ett tävlingsblogginlägg fanns) ut två gånger.

Jag klippte isär kommentarerna, knycklade ihop dem och la dem i en fruktskål.
Dottern grävde blundandes fram två lotter ur skålen och jag själv gjorde likadant. 
Det hela var mycket spännande tyckte W och hon gjorde en stor insats som även fotade min hand när jag fiskade upp en lott.

Tack till alla er som deltagit i tävlingen och spridit den via bloggar och mail!
Tack till Vincent Shoe Store för ett gott samarbete.

Under dagen kommer ni fyra som vunnit att få ett mail.


Bild:Privat®HUSnrNIO

Ni som inte blev vinnare i tävlingen men bor i närheten av Karlstad kan just nu shoppa sandaler i Vincent Shoe Storebutiken i Duvanhuset till reapris.
150 kronors rabatt på samtliga kvarvarande sandaler är det som gäller.

Ha en trevlig torsdag!


Namntavla i orange, brun och svart

För en tid sen fick jag en beställning på en tavla som är tänkt som doppresent till en pojke.
Färgvalen till tavlan var helt olika de som jag vanligtvis brukar få.
Oftast är det olika nyanser av rosa, grönt eller blått som önskas, vilket såklart är fint, men det är lite extra kul när det dyker upp en beställning med något lite mer ovanligt.

Det är inte bara färgerna, orange, brun och svart, som känns kul med Lokes tavla utan också att beställaren blev glad för den lilla myran i en utav rutorna.  
Den använder jag inte ofta vilket är synd för den är väldigt söt enligt mig.

Loke är ett litet kärleksbarn, född på alla hjärtans dag, så kunden önskade ett litet hjärta under födelsedatumen istället för en cirkel.


Bild:Privat©HUSnrNIO

Är du intresserad av att beställa en namn/doptavla eller alfabetstavla så maila till mig på husnrnio@hotmail.com


Sommarfestförberedelser

Nu är flyttlådan packad inför morgondagens sommarfest för W:s klass och därmed är samtliga saker som går att förbereda so far gjorda.

I lådan finns tipspromenadfrågorna inpacketerade i plastfickor. Facit, tipskuponger och blyertspennor. Priserna de vinnande lagen får finns också i lådan. Det blir diverse produkter som L fått av en vän.
Fotbollar, tandvårdsset med borste och tandkräm i en liten praktisk väska, flugsmällor, brusvitaminer och rakhyvelset. Ett för kvinnor och ett män om det nu skulle råka vara en man som vinner vill säga...
Papptallrikar till ca 80 pers ryms också i flyttlådan.

På köksön står alla pajerna staplade i sina formar och plåtar.
Plastskedar och vaniljsås fixar den andra klassmamman så det behöver jag inte tänka på.
Fröknarnas presenter har fått sig en lightinslagning med det digitalt gjorda kortet, några ord från W på datorn och för hand och ett presentsnöre från Lagerhaus.

Imorgon ska vi tejpa upp frågorna runt skolan och frakta dit pajerna en stund före festen börjar.
Kaffe och saft ska med i picknickkorgen och sen blir det förhoppningsvis några trevliga och regnfria timmar tillsammans.


Bilder:Privata©HUSnrNIO


Rabarberpajsbak del 2

Två ugnsplåtar (självklart passade inte grannens plåt i min ugn), två gratängformar och tre pajformer, av det rymligare slaget, sitter jag nu vid datorn med en molande värk i ryggen och en lugg som befinner sig mitt på huvudet då jag inte orkat platta den efter duschen tidigare idag.

Total seghet råder men det är bara att köra på.
Ska ta itu med att klippa hål i facitlapparna till sommarfestens tipspromenad och sen plasta in samtliga 24 frågor.
12 för de vuxna och 12 för barnen.

W vill ha mellanmål.
Hon är sugen på rabarberpaj.
Det är INTE jag!

Ha en trevlig eftermiddag.

Nu ska här bakas rabarberpaj i stora lass

Det ser ut som att vi missar M:s allra första sommarfest tillsammans med grabbgänget (tror att de är fjorton killar och tre tjejer på hans dagisavdelning) och hans tre toppenbra fröknar som är ikväll.
Ja om inget under sker och det är väl tyvärr inte så troligt...

En gnutta feber och småklistriga ögon är diagnosen.
Känns så tråkigt. Kanske var det mest jag som såg framemot att träffa alla dagisbarnen och dess föräldrar. Att få en trevlig stund tillsammans och lite mer inblick i den miljö där min lille skrutt tillbringar flera timmar varje dag.

Dagens första punkt på to-do-listan är att baka rabarberpaj (enligt det här receptet)till morgondagens sommarfest med W:s klass.
Tre plåtar står redo på köksbänken och ett fång med rabarber ligger bredvid så det är bara att köra igång.
Måste passa att få så mycket som mjöigt gjort medans humöret fortfarande är på topp hos skrutten... Av erfarenhet vet jag att det kan pendla fort!

Undrar hur mycket jag behöver göra?
Har tre plåtar då jag lånade en av min desperata husfrugranne imorse men inte räcker det med tre plåtar...
17 barn och två föräldrar på det blir 51 personer.
Sen till kommer två fröknar och säkerligen flera syskon...

Om någon vet den exakta mängden paj som jag bör tillaga så tveka inte att kommentera det. Jag drar igång med de två första plåtarna NU.
Ska bara...


Förtjust i busschauffören

Under två hela terminer har vi vid kvart över tre varje måndag satt oss i bilen och åkt till Gjuteriets lokaler för att ta del av barnmusikskolans minimusikallektioner.

W har ibland tyckt att det varit jobbigt att åka dit.
Efter att ha väntat sen kvart över ett tillsammans med halvtråkiga mig (som råkar vara ledig i stort sett samtliga av årets måndagar) på att kompisarna ska komma hem från fritids så att de kan leka så är suget efter att sätta sig i bilen och åka iväg inte alltid jättestort.
Men när hon väl har sagt hej då, bestämt ny lektid, dvs direkt efter minimusikalen, och sitter i bilen och vi är på väg så är hon glad för att vi ska på musikal.

Under de 45 minuter som W har minimusikal lyxar jag till det med att sitta ostört i cafét, drickandes kaffe och få gjort någon tavla om jag har turen att farmor och farfar tar hand om M vilket de oftast gör den lilla stunden på måndagseftermiddagen (om inte så springer jag runt och jagar M genom de långa korridorerna).

I lördags var det avslutning och det innebar uppvisning av musikalen inför publik på Arena.
Vi fick ta del av hur ett lektionspass kan se ut och fick även berättat för oss om hur musikalen växt fram genom de olika momenten som de gjort på lektionerna.

Det var ett gäng glada bussåkande barn som både dansade, sjöng och spelade teater.
Så otroligt modigt av dem (de är bara sex-sju år gamla) att stå där på scenen. Att ta plats med dans, sång och sina röster.

Jag var rörd genom hela framträdandet.
Stundtals såpass mycket att jag hanterade min kamera (och videokamera) mindre bra så några toppenbilder blev det inte den här gången.
Men vad gör det, jag har hela framträdandet samlat i mitt hjärta...
Det gäller bara att komma ihåg om det om några år (eller månader) glömsk som jag är.
Men en suddig bild ger också en minnesblick och är bättre att ha än ingen alls.
Iaf enligt mig.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

W är tjejen i jeanskjol och rosa tröja med en kanin på.

Under tiden som hon gått på musikal har det tydligen vuxit fram lite känslor mellan henne och han som agerade busschaufför under föreställningen i lördags.
De tisslade och tasslade. Jagade varandra så fort det gavs möjlighet till det och var så söta tillsammans:-)


Vincent Shoe Store tävlingen är avslutad

Så kul att så många ville delta i tävlingen med hela fyra par vinster från Vincent Shoe Store!

Håll utkik för på TORSDAG, DEN 10 JUNI presenteras de fyra som vunnit ett par SEANsandaler.


Bild:Privat©HUSnrNIO

En sommartavla till fröknarna

Så var det snart dax för sommarpresenter till såväl dagisfröknar som förskoleklassfröknar.
Det är M:s allra första terminsfest och W:s andra och sista tillsammans med fröknarna A och M. Till hösten böjar hon i klass ett och då gäller byte av både klassrum och lärare.

Eftersom jag tidigare har gjort en jultavla kändes det lite kul att komplettera den med en sommarvariant.
Sommarord som "salta bad" och "jordgubbar" finns med och även två ord som W kommit på, "snäckor" och "skrapade knän", blir årets sommarpresent till samtliga fröknar.

Gallerix hade fyrkantiga ramar i storleken 18x18 cm där träramen var ganska smal vilket jag ville ha så inte tavlan skulle kännas för tung och robust.

Nu fattas bara den femte ramen (det är sammanlagt fem fröknar) som förhoppningsvis kommer till Gallerix under morgondagen då jag köpte de fyra sista i fredags. 
Ett litet enkelt kort ska göras och snöre knytas runt presenterna sen är det bara att säga tack för den här terminen och önska en glad sommar!



Bilder:Privata©HUSnrNIO

Sommartrycket går givetvis att beställa om intresse för det finns.
Kontakta mig via mail:husnrnio@hotmail.com

Gröna inslag på altanen

Sol och värme betyder altanvistelse.
Jag kan inte säga att jag stortrivs med att sitta där. Förstår inte riktigt hur de tänkte när de byggde den.
Jag skulle t.ex vilja ha tak över den öppna delen av altanen. Samma nivå på golvet mellan dessa två delar vore också otroligt praktiskt och snyggt. 
Ett annan slags inramning/insynsskydd, även där av den öppna, altandelen.

Sist men inte minst, nya möbler.
En matdel med ett stort bord och sex stolar samt en loungedel där man kan sitta och smutta rosévin (som jag fortfarande inte har testat) i svarta konstrottingsmöbler.

Tills dessa drömmar slår in får jag nöja mig med en liten "low budgetpiffnin"g med några gröna detaljer från det blågula varuhuset...




Bilder:Privata©HUSnrNIO


Idag är det sista dagen för tävlingen där man kan bli en av fyra lyckliga vinnare till ett par skinnsandaler från Vincent Shoe Store.
Klicka på bilden för tävlingsinfo.

Affischering

Massmail till samtliga föräldrar och affischer om förskoleklassens sommarfest.
Check and done!

A4 pappret med "att-göra-punkter" minskar om än otroligt sakta.
Nästa vecka kommer att bli en hektisk sådan av sällan skådat slag med dubbla sommarfester varav en är med mig i spetsen vad gäller arrning (självklart delandes med den andra klassmamman), studentfirande och en helg med hemliga, omfattande, påhitt kombinerat med vanlig arbetstid.

Det är nu jag önskar att dygnet hade fler timmar...

Bild:Privat©HUSnrNIO


Liten guide i hur du sköter dina skor på bästa sätt

Nu när M har en liten uppsättning av skor från Vincent Shoe Store vill jag såklart veta hur man sköter sina skor på bästa sätt.
Hur får man en skinnsko att vara hållbar i det ombytliga svenska vädret. Hur lyckas jag med att hålla dem fina och fräscha länge osv.

Jag frågade självklart Anna på Vincent Shoe Store i Duvanhuset om detta och hon guidade mig metodiskt igenom de olika stegen i ämnet skötsel och behandling av Vincentskor.

Produkterna som man bör använda sig av är impregneringsspray och vax.

Om du har ett par ljusa skor går du tillväga såhär:



På mörka skor kan man istället för spray använda sig av vax. Vincents vax är en naturlig produkt och totalt giftfri så därför gör det inget om barn skulle råka stoppa det i munnen. 

På skor med mycket sömmar kan det vara svårt att komma åt att gnida in vaxet ordentligt. Då kan det vara lämpligare att spraya skon med impregneringssprayen.

Vaxet är även bra att använda på gummistövlar då det ger ett mjukt och hållbart gummi.
Ett annat tips är att smörja vax på dragkedjor som hakar upp sig. Då fungerar de utmärkt igen!

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Alla har väl varit med om att barnen hoppar i vattenpölar trots att de inte har gummistövlar på fötterna. Om skorna är genomblöta så ska man torka dem genom att stoppa dem fulla med tidningspapper och låta dem stå och självtorka.
Att sk snabbtorka dem i torkskåp går inte nämnvärt fortare men det som det däremot gör är att det torkar ut skinnet, och om det gäller gummistövlar, dess gummi.

För bästa skydd mot väta och smuts bör man behandla sina skor några gånger om året. Ju oftare man behandlar dem desto bättre står skon emot smuts och väta och håller sig fräsch.

Bara att ta fram sprayen och vaxen och sätta igång att behandla då!
Jag kan inte låta blir att få flashbacks från förr då jag tillbringade timmar i sadelkammaren med att rengöra och behandla sadlar och träns...


Plopp i gatubrunnen

Den allra första dagen i juni är snart slut och idag har sommaren verkligen varit på besök hos oss.
Varma vindar och strålande sol nästan hela dagen.

W åkte till skolan imorse bak på motorcykeln iklädd långa leggings, kjol, kofta och jacka. När hon kom hempromenerandes fem timmar senare hade hon gjort ett par korta cykelbyxor som knappt syntes under kjolen av sina leggings, hade t-shirt på sig och var barfota i sandalerna.
Glatt förklarade hon för mig att idag är det den varmaste dagen, en riktig sommardag, och det är bara åtta skoldagar kvar tills sommarlovet börjar.

Åtta dagar fyllda med massor av aktiviteter.
Musikaluppvisning, sommarfest på dagis, sommarfest med klassen, föräldrar och fröknar som jag i egenskap av klassmamma arrar (självklart tillsammans med den andra klassmamman), stundentbjudning för E som tar studenten, skolavslutning med efterföljande picknick och nu under kvällen tillkom det ytterligare en sak av modell lite större som troligen ska arras nästa fredag eftermiddag och kväll.

Tur att det är ljust ute och solen skiner med värme och positiv energi för dessa två närmsta veckor blir något hektiska med förberedelser och aktiviteter inser jag.

Ikväll när jag och L höll på med vårt lilla småtråkiga restaureringsarbete av husets fönster på framsidan hittade lille M en ny favoritplats.
Nämligen på gatan vid brunnen.
Han slog sig ner och satt i över en timmes tid och samlade grus och sand med sina små fingrar som han sen lät falla ner i brunnen.
Varje gång han släppte gruset hördes små plopp lång där nere.
Han var så fascinerad av den djupa brunnen och de ploppande ljuden att jag var tvungen att avbryta målningen och springa in och hämta kameran och föreviga detta.

I söndags natt hade han falsk krupp och lät jättehemsk min lille kille men idag har han knappt hostat någonting alls.
Så gott att se honom sitta där vid sidan av brunnen (även om gatan inte är en bra lekplats och ja jag har varit och checkat av att brunnslocket är riktigt på...) och ha så kul av ett sådant påhitt.






Bilder:Privata©HUSnrNIO

Just nu är jag en usel bloggvän. Tiden räcker inte riktigt till och jag hinner inte runt till er alla, än mindre kommentera, så som jag skulle vilja.
Bot och bättring inom någon veckas tid...



Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010 Totalt antal unika besökare Online nu: Bloggar av mammor och gravida
RSS 2.0