En av den gångna veckans alla högtidligheter var W:s allra första skolavslutning (om ni vid det här laget har lessnat på att läsa om skolavslutningar så klicka vidare nu för här kommer mina minnesord om den allra sista skoldagen).

Jag och L hade tänkt att närvara båda två vid avslutningen som firas utomhus på W:s skola.
När jag, som vi gjort varje morgon i veckan som gick, baddade M:s ögon fria från gult, segt, klet för att han skulle kunna öppna dem rann det plötsligt blod nerför kinden.
Blodet kom ifrån ögonvrån.
Jag fick panik med fortsatte att tvätta rent hans ögon (han har varit förkyld, haft feber och ögoninflammation som vi behandlat med droppar med antibiotika sen tisdagen samma vecka).
Trots att jag fått bort allt det gula kletet vägrade han att öppna ögonen. Paniken i mig växte och jag hittade på alla möjliga skräckhistorier om hur ögonen skulle se ut när han väl kunde öppna dem.
Tillslut gick vi ut och då tog hans nyfikenhet över och han öppnade ögonen för att se på bilarna.

I ena kanten av ögat var han extremt röd och det såg otäckt bubbligt ut varpå jag ringde vårdcentralen och fick en tid hos en sköterska.
L fick komma hem och lösa av och jag och W begav oss till skolan.

Tilläggas kan att W på onsdagkvällen lyckades med konsstycket att få sin taklampa rakt på näsan och hade lagom till avslutningsdagen svullnat upp över hela näsbenet samt under båda ögonen (syns på bilderna).
Hon hade inte ont men klagade över att det kändes konstigt när hon blinkade vilket inte var så konstigt när ögat var inbäddat.

Efter avslutningen slussades vi vidare till en doktor som efter grundlig undersökning skrev ut en ny sort av antibiotika.
Blödningen trodde hon berodde på ett brustet blodkärl och hon frågade oss om han fick cortison när han hade falsk krupp för en tid sen.
Droppar var tredje timme, eller oftare, blev domen och om det inte blev bättre skulle vi kontakta barnakuten och en ögonspecialist.

Idag är M:s ögon så otroligt mycket bättre. Han har ingen feber och även näsan har slutat att rinna så imorgon otroligt nog blir det dagis för första gången på en och en halv vecka.

W:s allra första skolavslutning blev inte riktigt som vi hade tänkt oss med picknick och en lugn stunds samvaro tillsammans med kompisar och fröken efteråt men det var ändå härligt att stå där i duggregnet och lyssna på alla klassernas sånger, se hur min lilla tjej vuxit sen vi stod där på kullen sist, i augusti den där allra första skoldagen.
Att höra förskoleklasserna sjunga "När sommaren är här" som faktiskt var den sången som jag introducerade för dem och fröken den dagen som jag var med på skolan för några veckor sedan.
Se hur skolans yngsta elever delade ut varsin ros till sexorna som efter sommaren börjar på en ny skola. 
När W gav sin ros till en söt kille så böjde hon sig fram och kramade om honom. Han blev lite överrumplad och log stort åt sin kompis direkt efteråt.
Jag log också men mot min fina skoltjej som med sin svullna näsa varit med om sin första skolavslutning♥

En liten glimt av sommarfesten tillsammans med klassen & skolavslutningen kommer här:

Bilder:Privata©HUSnrNIO