Kyliga morgnar

Våren verkar ha kommit av sig lite i det här landskapet.
Termometern visade nästan sex minusgrader igår på morgonen. Bilens rutor behövde skrapas och på de små plättar där snön gett vika på gräsmattan var grässtråna vita av frost.
Idag var det endast en plusgrad vid sextiden och visst är det bättre än igår men det är långt ifrån behagligt ute och snön kommer att dröja sig kvar länge än om det fortsätter såhär. 

M har på sig sin overall till dagis och W har sina fodrade Lille skutt överdragsbyxor med tillhörande jacka och under den fleecetröja och halsduk när hon går till skolan om morgonen.

Som så många andra är jag så oerhört trött på all kyla och framförallt snö nu.
Igår när jag var ute och kikade på när Pappa och L satte upp plexiglas i carportens "fönster" in mot grannen så att vi skulle slippa få sådana massor med vinande snö in under själva carporten och behöva skotta även där vintertid så såg jag faktiskt vårtecken i grannens rabatt.
Små snödroppar försökte leta sig fram smått maskerade av snön som låg ganska tätt inpå dem.

Våren som kändes som att den var på intågande i helgen som gick med flera plusgrader och ihållande regn som gör att snön försvinner verkar ha tryckt på paus för en stund och i denna paus verkar det som att kräksjukan ser sin chans att återvända och slå till med full kraft.
Klasskompisar till W var borta från skolan igår men kom tillbaks idag.
Min avsky är stor för sjukan och givetvis tänker jag en del på att de som kom tillbaks till skolan idag kanske fortfarande smittar...
Utöver dem vet jag en handfull människor som varit på Barnmässan i helgen som är magsjuka nu.
Jag försöker att slå undan dessa grubblerier men inatt när jag hörde M hosta till några gånger så trodde jag att det var kört.
Det är som en enda lång väntan som man ska uthärda.

Nä, hit med våren nu, och det med besked!!!

I väntan på det - några påskliljor och ägg i en svart/vit samling på vårt matbord.

Bild:Privat©HUSnrNIO


Ljuvlig doft av nybakt


Bild:Privat©HUSnrNIO

Att få äta nybakta kanelbullar och dricka mjölk när man kommer hem från skolan är gott!
W noterade den ljuvliga doften och visste direkt vad det var vi hade bakat när hon kom innanför dörren idag.

Måhända att kanelbullar kanske inte är det nyttigaste mellanmålet att erbjuda en sexåring efter en skoldag men ibland får man lyxa till det lite och när mormor och morfar är på besök från Skåne är vår vardag inte riktigt som våra andra dagar.

Modevisning i dagarna två

Vilken helg det har varit!
M har deltagit i modevisningen på Barnmässan, jag har jobbat, en av barnkörerna har sjungit (vilket kräver en del extra utav mig men skänker mycket glädje och arbetslust tillbaks), städat, jobbat lite till, varit på barnmässan igen, stigit upp strax efter fyra både lördag och söndag då M bestämt sig för att det är dax att vakna då (en vidrig tid att börja dagen på!) och varit själv med barnen både fredag och lördag kväll.
Jag är smått mör just nu men känner mig ändå inte helt slutkörd.
Hade en dipp av trötthet med blossande kinder och tunga ögonlock runt tre i eftermiddag men lyckades komma över den.

Helgens roliga och annorlunda upplevelse var självklart lille M:s deltagande i modevisningen på Barnmässan.
Lördagens framträdande var sisådär.
Även om vi har övat flera gånger tillsammans så är det ändå en helt annan sak att stå där på scenen med alla dessa människor framför sig.
Just den biten gick väl helt ok under lördagen. M verkade trivas när han väl såg publiken och fick span på att någon vinkade åt honom så han vinkade tillbaks.

Det var den där stunden före och väntan mellan vår scennärvaro som han hade svårt med.
Modevisningen startade klockan 12 och tjugo minuter före var det samling bakom scenen.
Då flippade han ur.
Han befinner sig i en utvecklingsfas och är dessutom väldigt stark och tydlig med att han inte tycker om att bli alltför tillsagd.
Han ville gå på barnvagnsrampen upp till scenen och när han inte fick det ville han klättra i trappen på väg upp.
Självklart fick han inte det och detta ledde till att han skrek av ilska, snoret sprutade och han kastade sig av och an i famnen på mig.
När jag släppte ner honom så dunkade han huvudet i betonggolvet så han fick ett blåmärke i pannan.

Tilläggas ska att vi hade varit på mässan redan vid tiotiden för att få håret stylat på både M och mig. Därefter gick lekte vi med lego och tittade på alla glada människor tills det var dax att byta om till meandi-kläderna. En händelserik förmiddag med andra ord. 
Jag var blöt av svett när det väl var dax att ge sig upp på scenen och mina mindre behagliga känslor för att exponera mig var inte mindre precis utan snarare tvärtom.

Igår däremot så fungerade allt så mycket bättre!
Jag kom direkt från jobbet till mässan och då hade L redan varit med M hos frisörerna som kramade fram, om möjligt, ännu fler lockar än han från början har.
När jag dök upp satt de båda och tittade på barnteater på stora scenen så jag slog mig ner hos Aqua och fick håret plattat i lugn och ro.

När det blev dax för samling bakom scenen hade jag förberett mig väl och drog med mig skötväskan bakom scenen. Den hade jag proppat full med Bragokex, ett Ballerinakex om Brago händelsevis skulle bli ointressanta, och till det bjöd jag på saft.
Alla medel är tillåtna i en sådan här speciell situation rättfärdigade jag mig själv, inför mig själv, med.

M var nöjd med erbjudandet av gotter och mumsade i takt med musiken. Han bjöd t.o.m på några dansmoves bakom scenen.
Strax innan det var vår tur att gå uppför scentrappen, tillsammans med lille O och hans mamma, drog jag fram en våtservett ur väskan och torkade ren honom från blött kex.

Inne på scen gick det superbra. Han vinkade och vinkade.
Vi stannade kvar längre längst fram på scenen än under lördagen då vi låg bra till i musiken och det inte kändes lika stressande som dagen före.
Jag behövde inte bära honom fram utan han traskade glatt iväg när han såg publiken.
Istället blev han nu arg när det var dax att gå nerför trappen efter vårt framträdande men då lyfte jag snabbt upp honom och pratade om alla glada människorna i pubilken för att lyckas bryta hans reaktion. 
Han hade bara siktet inställt på att springa längst fram till scenkanten och ta emot publikens jubel och i några timmar efter modevisningen igår gick han omkring här hemma och vinkade glatt.

Att ta del av utbudet bland mässans alla utställare, alla roliga aktiviteter, lekar för barn och all teater, sång och musik som framförts på de båda scenerna har varit otroligt kul.
Att M har varit med i modevisningen är en ny upplevelse för oss. En positiv sådan tack vare att de som håller i trådarna bakom arrangemanget har bra koll, framförhållning, en glädjesmittande attityd och en god hand med barn.

Som sagt en händelserik helg har det varit...




Bilder:Privata©HUSnrNIO


Modeshow kl 12 idag

M har än så länge visat sig på sin mindre harmoniska sida.
Förkyld och trött då han vaknade fyra, och sen dess bara har sovit en liten stund, sprutar tårarna titt som tätt.
Kanske slumrar han till i bilen på väg till racketcenter vilket inte alls vore dumt. 

Skötväskan, innehållandes allt som kan tänkas få tiden att ticka på mellan fixning av frisyrer, påklädning och väntan på att det ska bli småkillarnas tur att inta scenen, står färdigpackad i tvättstugan.
Den är rejält välfylld men när man ska vara på plats redan 10.15 (showen börjar 12.00) så kan det vara bra att kunna erbjuda lite allt möjligt i matväg.

Rån, fruktpuré, gröt, banan, kex, blöjor, tvättlappar, hårborste, handsprit (en väl påfylld flaska så klart!) de nya underbara röda skorna från Vincent Shoe Store, extrakläder, två vattenflaskor, våra inträdespass, skedar, haklappar och så ett hemligt vapen att ta till om det skulle krisa ihop sig totalt på scen (jag har sett att andra har med sig det där "hemliga vapnet" så nu packade även jag ner en). 

Fokus är på lille skrutt under de minutrarna som han är på scen. Jag hänger bara med och har nästintill ingen aning om vad som pågår runt omkring mig för M har varit en högst bestämd liten herre som har velat gå sin egen väg och göra på sitt alldeles egna sätt under dessa fem övningar som vi haft fram till idag så jag har varit smått svettig efter varje träningspass då jag har fokuserat på att hålla koll på honom. 
Medaljongkjol (från meandi) eller ej så kommer det med största sannolikhet även att vara idag.

Kul ska det iallafall bli att äntligen göra det som vi tränat inför och att se M:s reaktion när han ser all publik framför scenen.
Att stå på scen och visa upp mig utan någon praktisk uppgift är verkligen inte min grej men det är ju inte mig man ska titta på idag - det är ju alla härliga och goa ungar!

12.00-12.20 STORA SCENEN
Modevisning och Barnvagnsshow. Vårens trender på scenen
Det blir en mysig, glad och lekfull modevisning från Stora Scenen. Kläderna i modevisningen kommer från Me& I och Pricken. Vi visar också barnvagnstrender från Britax och Teutonia.
Mannekängerna som presenterar vårens mode är från 3 månader och upp till 6 år. Salongen Aqua fixar barnens frisyrer. För koreografin står Monica Von Wachenfeldt som även gjort de fantastiska modevisningarna på mässan 2008-2009. Modevisningen är rolig och mysig att se på för både barn och vuxna. Så se till att få en bra plats. Bänka er strax före klockan 12.00 och låt er inspireras.


Barnmässan (information hämtat från hemsidan).
Varmt välkommen till Karlstad den 26-28 mars 2010.
Denna mässa uppskattas lika mycket av barn som vuxna.
6 500 besökare kom till mässan 2009. BARNmässan i Karlstad är en mässa med ett stort hjärta. Vi väljer att varje år samarbeta med ett välgörande ändamål som gagnar barn. Vi har hittills samlat ihop 260 494 kr till behövande barn.
Den stora mässan med massor med shopping till mässpriser, aktiviteter, underhållning, råd och tips för gravida, barn och föräldrar. Över 100 unika företag och organisationer samlas under ett tak fredag, lördag och söndag. Här finns de senaste trenderna och produkterna. Alla med samma fokus som du, familjeliv!

Vi hoppas på en kul dag & önskar er detsamma!

Bild:privat©HUSnrNIO


Genrep med lillebror

Idag har jag och M tillbringat några timmar i Racketcenter för att vara med på genrepet inför lördagens och söndagens modeshower på Barnmässan här i Karlstad.
Detta var första gången som vi övade på scen och inte i den spegelsal hos Klemner Studio som M har bestämt sig för att han absolut inte vill vara i utan ständigt, gång på gång, ska springa till dörren och försöka bryta sig ut.

Idag fick vi även de kläder som barnen och vi tre mammor, som också kommer att vara på scen under meandi visningen, ska ha på oss.
M ska ha på sig kortärmad tröja och ett par frottébyxor. Vad de andra barnen fick för plagg har jag ingen aning om för från den stunden att kläderna väl anlände, något försenade, så bestämde sig M för att han var trött på vara i det ca 60 kvm stora squahrummet som agerar loge under dessa dagarna.

Han var så less på att springa omkring där innen och blev sen även riktigt arg på mig för att han inte fick gå ut och det trots att han var så duktig och gick och hämtade sin overall.

Jag ska ha på mig en medaljongkjol, en annan mamma ska ha en blå smal tshirt på sig och den tredje en frottétunika.
Väl ombytta och i väntan på att genrepet skulle starta fick vi veta att barnen kunde få bekanta sig med scenen då den stod tom.
Vet inte riktigt om jag skulle valt borta det momentet för M kärade ner sig i ramperna som används av de tre dansarna när de ska visa barnvagnsmode och få upp vagnarna på scenen.
Han sprang upp mot scenen och sen ner igen. Glad som en lärka över att ha kommit på något kul att göra.

Det var inte riktigt lika kul när jag sa att nu var det slut på springet. Han skrek av ilska. Länge, länge. Dessutom är han grymt förkyld sen natten då den falska kruppen bröt ut så snoret flödade friskt blandat med tårarna.
M:s scenkompis, lille O, skrek också men för att han var trött tror jag.
Koreografen M hördes knappt där hon bakom scenen gick igenom det sista med oss innan det var dax att köra programmet med musik på scen.

Under genrepet hade både jag och O:s mamma barnen i famnen (vilket är helt ok att ha men det är roligare om de vill gå och dansa lite själva). Vi tog oss igenom programmet och det gick väl helt ok om man tänker bort M:s ilska över att inte få springa själv som poppade upp lite då och då under showen men mellan dessa arga stunder så fick han till några vinkningar till publiken.
Jag provade att släppa ner honom en gång men då kutade han direkt mot den ena rampen så det var bara att sätta efter och hiva upp honom i famnen igen.

Min lilla pojke är enormt envis och har en vilja stark som sjutton.
Nu är han dessutom 18 månader gammal och befinner sig i stadiet som går under benämningen "18 månaders trotset".

Det står att läsa att om denna fas bl.a att:
Viljan att äga allting är stark och barnet tar ständigt saker från andra barn. Ditt barn upplever att det är allsmäktigt (omnipotent) och att det kan påverka allt och vill ständigt ha positivt gensvar.
Det är inte ovanligt med raseriutbrott. Barnet har fortfarande svårt att kontrollera starka känslor och motstå lusten att göra sådant man inte får.

Så sant så sant...

Vi har träffats och övat fyra gånger innan genrepet idag så imorgon är det vila som gäller efter dagis och sen håller jag tummarna för att M:s förkylning inte blir värre än den är nu så att vi på lördag 10.15 kan sitta i montern där de ska styla till frisyren innan det är dax för modeshow på riktigt.
En annorlunda, spännande, upplevelse och förhoppningsvis en helkul dag.


M har placerat sin vattenflaska på sin alldeles egna logestol.

Medan man väntar kan man ju passa på att vila lite även om man är i ett squashrum...

Småkillarna med de röda skorna är mitt uppe i en diskussion gällande plastkorgarna som fanns i logen.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Tävlingen är avgjord



Tack till alla er som deltagit i tävlingen.  
Det är verkligen kul att såpass många har velat deltaga och dessutom spridit den via bloggar och via mail till vänner. Jag har tack vare det upptäckt nya och fina bloggar som jag kommer att fortsätta följa nu.

Tack till Vincent Shoe Store i Karlstad och Anna för sponsringen av den fina och coola väskan.
Till er andra som inte vunnit - håll utkik - för det kommer fler tävlingar med produkter från Vincent här frampå.

Ni som ska besöka Barnmässan i Karlstad (som startar imorgon och pågår under hela helgen) har möjlighet att träffa Anna personligen då hon deltar som enda utställare av barnskor på mässan.
I Vincent Shoe Stores monter kommer det att vara utdelning av goddiebags innehållande vår/sommarmagasinet, en Alcazar-cd med bl.a en specialskriven låt till Vincent Shoe Store samt olika rabatterbjudanden.
Alla som registrerar sig i deras kundklubb får dessutom en present.

Värt att notera lite extra nu om man tycker om Vincent Shoe Stores produkter är att man kan köpa ett vårpaket innehållande en valfri gummistövel, en valfri gympadoja + tre par strumpor för 699 kronor.
Eller varför inte kika lite närmre på Neoprenstöveln som är en stövel tillverkad i Neopren. 
Jag har inte provat den själv än på mina barn men den sägs vara en perfekt stövel att ha nu när det är kallt på morgonen, varmare på dagen och en massa slask och pölar överallt eftersom den håller värmen, är vattentät men ändå låter foten andas. 


Om det är någon som funderar på hur vi fick fram en vinnare så kan jag berätta att det gick till såhär:
Jag skrev upp namnen på alla de som anmält sig till att vara med i tävligen. En hel del namn skrevs upp två gånger då de deltog med två lotter.
Därefter klippte jag remsor där varje remsa var en lott med ett namn på.
"Lotterna" blandades i en skål och L drog sen, utan att kika, en lott - dvs vinnaren Angelica :-)

Prickiga ägg från Village

Hemma hos oss är det sparsmakat på påskpyntsfronten.
Jag har aldrig varit en stor påskpyntare. Kanske har det att göra med att jag oftast jobbar ganska mycket under påsken så den där riktiga påskkänslan med påskmat och påskpynt som man kan stöta på hos andra går mig förbi.
Därmed inte sagt att det inte finns många fina saker i butikerna som jag skulle kunna tänka mig att pryda hemmet med i påsktid.

Igår hamnade några påskliljor i krukan på matbordet och på en av ljusstakarna två stycken glasägg med svarta prickar (jag älskar prickar) inköpta på Village.
Thats it.

Det som tillkommer senare är lite påskpynt som W kommer att göra i skolan under den nästa vecka och det obligatoriska påskriset med fjädrar som vi alltid har utomhus på trappen.


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Idag var mina planer att tillbringa tio timmar på mitt arbete med en kort break för att delta i simskoleavslutningen med W:s klass.
Så blev det inte för inatt låg vi två vuxna, varav en snarkandes, en sexårig tjej med mardrömmar och en liten M med falsk krupp i samma säng.
Timmarna med sömn går att räkna på en halv hand för min del.

Jag vabar idag under förmiddagen men fick ändå möjlighet att åka till simskolan och se så otroligt kul W tycker det är att lära sig simma och vara i vattnet. Hon älskar det verkligen och det trots att vi inte tillbringat någon tid alls badandes i bassäng pga vårt eksem. 
M hostar knappt nånting nu och han är pigg så om en stund ska jag lämna honom till farmor och farfar och därefter bege mig till jobbet.

Våra dagar är ett enda pussel som måste passa ihop just nu. Ett kommande högtryck på jobbet, aktiviteter för barnen m.m.
En god planering och tidig förberedelse underlättar men sjukdomar kan man inte ju inte kalkylera med de dyker upp när man minst anar det.
Min förhoppning, trots natten, är ändå att M ska kunna delta i helgens modeshow på Barnmässan men visst finns tanken där att det kanske inte blir så. 
En dag i taget och idag är det onsdag. Ha en bra dag!


En digital dröm

Jag har uppfyllt en av alla mina drömmar.
Smått svimfärdig berättar jag att jag numera är ägare till en digital systemkamera. 
För mig är detta stort! Riktigt stort.

Min kompakta lilla digitala kamera av märket Canon har varit min trogna följeslagare sen slutet av sommaren 2005. Jag har tagit hand om den på bästa sätt och varit rädd om den och den har fungerat så bra som en kompaktkamera kan tänkas göra, iallafall med mina mått mätt då jag är en väldans amatör på detta med foto.
Jag har använt den flitigt, så gott som varje dag. Jisses tänker ni som håller på med foto men med mina mått mätt har den varit bra.

Jag kommer att fortsätta använda kompaktkameran vid sådana tillfällen där jag anser att det är mindre smart att släpa med sig systemkameran men vid hemmafotograferingen kommer den att ligga i byrålådan from now on och den nya spännande Canon EOS 450D är den jag kommer att förlita mig på.

Ska bara lära mig att hantera den och fota med den och förstå den och ställa in den och...

Igår var första gången som jag fotade med den.
Sett till displayen så påminner den en hel del om min kompakta Canon vilket ju är bra men ungefär där tar det stopp.
Allt känns annorlunda och jag står helt på ruta ett. Med kameran inställd på totalt automatiskt läge håller jag just nu på och vänjer mig vid att hålla den i min hand, att zooma, och knäppa bilder.
Låter kanske simpelt men jag är ju så grymt van vid min lilla kompakta kamera som nästan försvinner i handen jämfört med denna.

Mina planer är att börja läsa instruktionsboken men detta kommer att ta ett tag så alla ni som har bra tips att dela med er utav längs min nyss påbörjade resa mot ett evigt bildförevigande (om det nu finns tips som går enkelt att förklara i detta ämnet) tar jag emot med stor tacksamhet. 

När M var sysselsatt med att äta mellanmål passade jag på att kika på honom genom kameralinsen.
Och oj så svårt det var att hitta fokus... men så här såg det iallafall ut igår eftermiddag hemma hos oss.





Bilder:Privata©HUSnrNIO

Fortsättning följer vad gäller mig och min nya kamera... 



Pimpad brödbox från Lagerhaus

Jag älskar Bruka Designs brödburkar, t.ex den vita i porslin eller den vita rektangulära plåtlådan med avtagbart lock och texten "bread" mitt fram.

För en tid sen tog jag med mig sambon till Rum & Kök, som är återförsäljare av Brukas produkter i Karlstad, för att visa honom deras brödlådor.
Då hade de bara en svart hemma rekatunglär hemma och den vita stora som är som en halvcirkel till formen vilket inte tilltalade oss något värst.
L, som inte brukar springa runt i butiker och spana på inredning och annat tyckte dessutom att priset var lite väl mastigt.

Efter en tur till Åhlens för att konstatera att deras brödburkar inte kändes som bästa valet för oss lades brödburksinköpet på is och vi fortsatte att bombadera en hylla i köksskåpet mittemot spisen med bröd.
Tills för en vecka sen när jag tittade på Lagerhaus hemsida.

De hade fått hem brödburkar som inte bara såg snygga ut utan även uppfyllde alla våra krav.
Rymliga i plåt med fastsatt lock som man alltså inte behöver lyfta av varje gång man ska ta sig en smörgås (med en sambo som inte orkar fälla ner toalettlocket efter sig skulle en brödburk med avtagbort lock bara ställa till problem...).

I fredags åkte jag och köpte mig en.
Den blev ståendes i påsen tills nästa dag. När jag packade upp den var locket kraftigt intryckt i alla fyra hörnen samt att det buktade neråt i mitten av burken.
Jag ringde till Lagerhaus och den jag pratade med sa att det vara bara att komma in så fick jag byta den.

Jag åkte dit i lördags och ställer burken på disken och plockar fram kvittot. Expediten kommer ihåg mig fårn telefonsamtalet och har ställt undan en ny vit till mig bakom disken.
När hon ser på kvittot att jag har en bonuscheck på 50 kronor, som man just nu får på Lagerhaus om man kommer över en viss summa när man handlar, så får hon problem och börjar att tänka högt.
Om hon gör en reklamation på den trasiga burken och säljer mig en ny så kommer jag inte över 300 kronor, dvs jag får ingen ny bonuscheck (i fredags handlade jag även en tvålpump).

Hon upplyser mig om detta men jag vill ha min bonuscheck och säger att jag kan väl inte bli av med bonusen när jag väl en gång handlat för 300 bara för att ni säljer mig en trasig produkt.
Hon försöker förklara hur det fungerar bland de högre makterna som bestämmer i sådana här ärenden.
Ungefär här kommer det en annan expedit och ställer sig undrande vid kassan.
Hon som håller på med mitt ärende förklarar för denna nya vad som pågår samtidigt som hon trycker en massa vid kassaapparaten.

Den nytillkomna öppnar munnen, jag tror att hon ska komma med en lösning på problemet för att jag räknar kallt med att en kund ska bli bemött med god service och välvilja att hjälpa till från de som arbetar, sen kanske inte lösningen är just den som jag tänker mig men något slags gott utfall för den som handlar tycker jag är brukligt.

Expedit nummer två säger: du har inte tappat brödburken i gatan då?
Jag blir ställd för en kort sekund men finner mig sen och svarar tillbaks att om hon tar upp den ur den stor a kartongen (den första expediten hade lagt ner den igen) så ser hon att den är kraftigt nedtryckt i samtliga fyra hörn samt intryckt på mitten.
Så ser det nog inte ut om man har tappat den fortsätter jag och lägger till att det är väl brukligt att man tittar på produkten innan man kommer med ett sådant påstående.
Expediten ställer sig vid sidan och säger inget mer. Hon bara blänger.

Jag är upprörd och medan jag hugger tag i en klubba till W för att komma en krona över vad bördburken kostar så jag får en ny bonuscheck och gör det enkelt för expedit nummer ett att ge mig den säger jag även att de kanske bör se över stapeln med brödburkar för jag tog en som var två steg under den översta. Det skulle vara tråkigt om fler behövde komma hit och vara med om det här fortsätter jag och ger min icke trevligaste blick till den blängande expediten vid sidan av disken.

Nu är brödboxen på plats och den är verkligen så bra som jag hade föreställt mig.
Rymlig, praktisk med locket som man fäller upp och enkelt snygg.
Med lite dekorplast och lån av en väns tjocka alfabet står det nu även bröd på den:-)


Bilder:Privata©HUSnrNIO




Klicka på bildern för att komma till tävlingen


Kuddfodral av stuvbitar

Vem har sagt att man inte kan sy några kuddfodral i grönt till vardagsrummet en lördagkväll...

Allt som behövs är några sparade tygbitar från t.ex Ikea, en sax, några nålar och en symaskin.
Sovande barn, lite tända ljus i köket och ett litet glas rött bredvid symaskinen och det är lördagsmys.

Ett annat sorts lördagsmys än förra veckans då vi satt bänkade i soffan med godis och dryck och såg på melodifestivalfinalen.
Omväxling förnöjer både vad gäller lördagkvällarna och kuddfodralen i soffan.

Ha de gott!

Bild:Privat©HUSnrNIO




Klicka på bilden för att komma till tävlingen


Första träningen inför Barnmässan

I början av februari blev M tillfrågad om han ville dyka upp på casting hos Klemner Studio för modevisningen på årets Barnmässa.
En tid därefter kom det ett mail med en förfrågan om M ville medverka i modeshowen på barnmässan.

Eftersom castingen gick helt ok och jag tyckte att det kändes som en kul grej att göra så tackade vi ja.
Därefter har det varit lugnt ända tills idag då det var dax för första övningen.
Tolv barn var uttagna och de och vi föräldrar skulle få en allmän informationsupplysning klockan 16 och därefter var det övning gruppvis beroende på vilket klädmärke barnet skulle modella för.

M tillhörde "me&igruppen" och det innebar en timmes väntan medan "Prickengruppen" tränade.
Kombinationen fredag, en hel dag på dagis med dålig matlust samt att det var eftermiddag/kväll var väl inte de bästa förutsättningarna för M.
Han var grinig, mammig och en lång stund lämnade han bara mitt knä då han såg någon som enligt honom hade fint hår och då för att dra i det:-(

Efter en något splittrad timme, vi som satt och väntade försökte dricka kaffe, mata barn, hålla koll på barn, trösta barn, bekanta oss med varandra, var det äntligen dax för M:s grupp att träda in i den stora spegelsalen.
Koreografen gick igenom hur hon hade tänkt sig framträdandet och övade sedan bit för bit av programmet med alla oss inblandade.
Ungefär där någonstans i mitten av övningen slog det mig som en blixt från ovan att det är inte bara M som ska vara modell vid årets Barnmässa.
Det är även jag!
Det är väl klart att jag hade hajat att han inte kunde gå omkring själv på scenen men jag hade inte funderat något närmre på detta (skyller min disträhet på min för tillfället fullproppade vardag).
Det verkade dock inte bara som att det var jag som kom på detta idag utan även lille O:s mamma såg lite tagen ut under våra övningar.
Totalt blir vi tre mammor som kommer att befinna oss på scen med våra barn och de andra barnen och eftersom våra barn visar kläder från me&i och de har kläder även för ömma mödrar så ska även vi "modella".

Jag har har väldigt liten erfarenhet utav me&i:s barnkläder och när det gäller deras plagg för mammor vet jag ingenting.
Sen M kom till världen har jag knappt shoppat något klädesplagg då jag skulle önska bort några utav gravidkilona innan jag gör det så när man skulle fylla i sin storlek på pappret som cirkulerade runt så kände jag mig helt blank i huvudet. Noll koll förutom att jag vet att jag inte är speciellt liten till kroppsbyggnaden. Inte alls.

Valde att lägga de där tankarna åt sidan och fokusera på de två små pojkarna, M och O, inte ens två år gamla, som promenerade fram till den stora spegelväggen där det skulle vinkas.
Vi mammor vinkade. M vinkade. Sen rörde vi oss till musiken tillbaks igen och slöt upp med de andra.
På ett led satt vi hukade, mammor och barn. En och en reste vi oss upp och dansade en liten solosnutt innan vi allesammans hållandes varandras händer gick ut till musiken.
Sen upprepade vi hela numret några gånger och redan andra gången flöt det på lite bättre och musiken hann inte ta slut innan vi var på det sista momentet.

Låter ganska enkelt men i ett varmt rum, med en trött pojke, ena stunden i famnen och nästa på golvet kändes det allt lite smpkörigt när klockan var strax efter 18. 
Efter en högljudd påklädning av M välkomnade vi den kyliga luften båda två och njöt av att promenera den lilla promenaden över torget till bilen.

Nu återstår tre träningspass innan torsdagens genrep inför lördagens modeshow.
Visst kanske inte träningstiderna är de allra bästa sett ur lille skrutts mat och sovklocka men jag tror att det kan vara skillnad för honom de kommande tre passen då han inte kommer att ha vistas på dagis någonting de dagarna.
Genrepet däremot är på torsdag och då är det vanlig dagisdag men det fungerar säkert.
En kul och annorlunda upplevelse, inte minst för mig...

M som väntar på att träningen ska börja och skänker mig, otroligt nog, ett leende:-)

Bild:Privat©HUSnrNIO

Barnmässan pågår under tre dagar, 26-28 mars, och platsen för hela arrangemanget är Karlstads Racketcenter. 
Det är inte bara modeshowen som är en höjdpunkt, även om jag kanske flaggar mest för den..., utan det finns massor att hitta på, prova på, lyssna till och ta del av för både barn, mammor och pappor.
Listan på utställare är oändligt lång och av varierande slag. Bl.a kommer Vincent Shoe Store och Anna att finnas med i folkvimlet och presentera fint för barn att ha på fötterna.
Klart att man får lust att vara en del av allt det här, eller hur!


Tävling - Vinn en Zipper Bag från Vincent Shoe Store

För en tid sen besökte jag butiken Vincent Shoe Store
Jag var på jakt efter en ryggsäck till min lilla nyblivna dagiskille.
Det slumpade sig så att jag och Anna Olsson, som driver Vincent Shoe Store i Duvanhuset i Karlstad, började att prata om bloggar under mitt besök i butiken. Efter en stunds samtal fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att blogga för henne.

Efter att jag hade ägnat tid åt att studera deras hemsida och googla på varumärket Vincent Shoe Store träffades jag och Anna på nytt och utbytte tankar kring vad ett eventuellt samarbete skulle kunna tänkas innebära.
Jag kikade på deras sortiment och ställde alla möjliga frågor kring deras skor och andra produkter.

Vincent Shoe Store har skor som håller för dagar fyllda med ruff utomhuslek har jag fått berättat för mig av mammor som handlar på Vincent. Det är skor av skinn och med en innersula i samma material som ger en bra komfort och att foten andas bra.
De har ett brett sortiment av lekfulla, glada, men ändå moderiktiga dojor för barn kan jag berätta efter att ha synat butiken från golv till tak. 

Ovanstående punkter, ett relativt överkomligt pris i kombination med god service i butiken, det faktum att jag har två barn här hemma som jag älskar att shoppa till, och min stora nyfikenhet på nytt och bra till mina barn fick mig att tacka ja till Annas förfrågan om att inleda ett samarbete mellan min blogg och Vincent Shoe Store. 

Som småbarnsförälder fungerar iallafall jag så att när jag genom bekanta (och icke bekanta) får höra talas om en produkt för barn som personen ifråga verkligen har testat och som visar sig vara av god kvalite så tar jag gärna till mig den informationen och är glad att personen ifråga delade med sig.
Att dela med mig av min djupdykning i Vincent Shoe Store är just det jag kommer att göra under en tid framöver.

Som person är jag nyfiken, gillar utmaningar och älskar att frossa i fina och bra saker, kläder och skor för barn. Jag skriver om det jag tycker om vare sig det är Vimsadekors coola wroom-väggdekorLindex härliga äppelkollektion eller ett par underbara röd-vita sneakersinspirerade dojor från Vincent. 
Detta gör jag utan att få betalt däremot sponsrar Anna mig med tävlingsprodukter och annat men framförallt låter Anna mig få frossa omkring i butiken och göra det som jag tycker är kul.
Att fota barnen in action provandes bra och snygga produkter.

Min förhoppning är att jag ska kunna dela med mig till er av speciellt bra produkter som vissa är testade utav mig/mina barn, nyheter, bra erbjudanden i butiken i Karlstad blandat med en hel del liveproduktbilder istället för de ibland något tråkiga nätbutiksbilderna under den tid som mitt samarbete med Vincent Shoe Store pågår.


Som en första del i samarbetet mellan Vincent Shoe Store, Karlstad och HUSnrNIO presenterar jag här vårens första tävling. 

Produkten ni tävlar om är en ZIPPER BAG i valfri färg (värde 199 kr) som inte bara är en cool väska som finns i flera snygga färger utan den är även praktisk då den tack vare det långa blixtlåset går att använda både som axelväska och som en ryggsäck.
Är du inte intresserad själv utav väskan kanske du vet någon som snart fyller år som skulle bli glad av att få denna coola väska.

Vill DU vara med och tävla om en Zipper Bag i valfri färg från Vincent Shoe Store, Karlstad så gör du så här:

1 lott -  Lämna en kommentar samt din mailadress till detta inlägg.
2 lotter – Gör ett inlägg om tävlingen på din blogg. Låna då med dig tävlingsbilden HÄRIFRÅN samt länka till detta tävlingsinlägg. Glöm inte att skriva en kommentar (och mailadress) till mig att du har länkat.

Även du som inte har en blogg är naturligtvis välkommen att vara med i tävlingen. Om du också vill ha en extra chans, kan du tipsa fem vänner om tävlingen via mail. Skicka då även en kopia av det mailet till husnrnio@hotmail.com.

Tävlingen pågår till onsdagen den 24 mars klockan 18.00.

Lycka till!


Eget kollage med bilder från Vincent Shoe Store

Ett tips till er som har planer på att ge er ut och shoppa till små barnfötter i helgen, men som ännu inte har upptäckt Vincent Shoe Store i Duvanhuset, ta en sväng dit.
Vårens gummistövlar i storlek 24-35 i flera olika färger och modeller har precis kommit på plats i butiken. 


& + barnens namn

Jag har provat på något som jag inte tidigare har gjort nämligen att skriva en text i photoshop som följer ett objekt.
Jag googlade mig till hur jag skulle gå till väga och öppnade sen en bild på M i photoshop.
Efter en stunds trixande i kombination med info från två sidor på nätet lyckades jag. Inte vet jag om det var det enklaste sättet att göra detta på men struntsamma eftersom fungerade tillslut.

Ur detta föddes idén om att skriva in barnens namn i ett &-tecken.
Jag har testat att skriva namnen i ett &-tecken förut men då blev jag inte nöjd med resultatet eftersom texten då blev rak för då hade jag inte listat ut hur man får den att följa ett objekt.

Idén blev till en liten poster med barnens namn som hamnade i en ram med passpertout. 

Bilder:Privata©HUSnrNIO



Vill inte

W vill inte sova i sin egen säng natten till idag.
W vill inte ha på sig vinterkläderna trots att det är nästan tio minus ute på morgonen.
W vill inte gå hem från skolan själv idag.
W vill inte att M ska ska vara på hennes rum.
W vill inte vara hemma själv med mamma och lillebror utan att hela bästisgänget på tre tjejer ska komma hem till henne.
W vill inte lyssna på någon annan sång än Manboy på melodifestivalskivan.
W vill inte sänka volymen på cdspelaren.

M vill inte följa med in efter dagishämtningen.
M vill inte sitta i sin stol när det är dax för mellanmål. 
M vill inte äta gröt.
M vill inte hålla i grötskeden. 
M vill inte se på Pingu.
M vill inte torka näsan fri från kletigt snor.
M vill inte äta middag.
M vill inte få på sig en ren blöja.
M vill inte säga något annat ord än "mamma" hela tiden.

Mamman i den här familjen vill inte heller något!
Det skulle möjligtvis vara att åka på en liten semester alldeles för mig själv med en skön säng, en fjärrkontroll, en bok och ett glas rött...



Om någon undrar om det faktiskt inte finns något som mina barn vill göra så kan jag berätta att det finns otroligt nog det.

W - ta med sig melodifestivalskivan till bästisen och stanna där tills det är läggdax.
M - leka med det stora och det lilla rivjärnet i nedersta kökslådan samtidigt som han äter gammaldax tunnbröd med smör på.



Vi tävlar med en god smoothie

På ica häromdagen råkade jag vid barnmatshyllan se en talong om en tävling.
Vanligtvis brukar jag inte bry mig om sådant där men den här gången tog nyfikenheten överhand och jag skummade igenom informationen på lappen.

Produkter från Ellas Kitchen var det som skulle testas och då förpackningen från Ellas Kitchen stack ut lite i förhållande till det övriga barnmatssortimentet slank det ner två produkter från Ella i handlingskorgen.

En grön Fruktsmoothie innnehållande mosat äpple, päron, banan och kiwi och en gul som innehöll banan, mango, aprikos och äpple.
Samtliga frukter är ekologiskt odlade och innehåller inget tillsatt socker, förtjockningsmedel eller andra tillsatser.
Smoothiens förpackning var smart framtagen då man skruvade av en plastkork och sen kunde M själv suga och klämma fram den goda blandningen av frukter genom pipen som av M:s reaktion att dömma var helt ok att ha i munnen och äta ur.

Smoothien var inte rinnig så att det berömda fontänfenomenet (som det oftast blir när barnen dricker en MER) uppstod vid minsta lilla tryck utan istället krämig till konsistensen men ändå utan att innehålla bitar.

Ellas Kitchen arrangerar, tillsammans med Samsung, en tävling där man i samband vid provning utav någon av Ellas Kitchens produkter tar en bild på sitt barn och skickar in den.

Eftersom jag oftast har min kamera nära till hands så föll det sig ganska naturligt att jag fotade M:s kontakt med denna nya förpackning och goda fruktblandning.
Tycker ni om bilden M när han ser ut som att han försöker läsa närmare på innehållsförteckningen på den gröna smoothien eller när han med hela sitt ansikte visar att dess innehåll var gott så får ni gärna rösta fram oss till vinst!

Här är bilderna vi tävlar med.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Om du tycker om bilderna på när lilla M testar Ellas Kitchens goda smoothies så klicka på bildlänken nedan och sedan på "jag gillar detta bidrag" så registreras din röst.

Tack till dig som röstar :)

Bild 3 ovan: http://support-sena.samsung.com/GetThatSmile/sv-se/138#/start/linear/138

Livet här & nu

Jag halkade av en händelse in på Annas blogg för några månader sedan.
Anna som är ett år äldre än jag. Som delar sin vardag med sin man och sin dotter Tilda.
Men hon delar också vardagen med cancern.
En aggresiv sådan som flyttade in i hennes kropp strax efter födseln av Tilda.
Att läsa hennes blogg fylld med tankar och hopp om livet här och nu trots den svåra sjukdomen som hon och hennes familj brottas med har varit en otrolig resa att ta till sig utav. 

Igår morse somnade Anna in och lämnade sin trasiga kropp och alla dess smärtor.

Jag läser orden om Annas sista tid och när hennes man Henrik delar med sig av samtalet mellan honom och lilla Tilda där vid Annas sängkant rinner tårarna nerför kinderna.

Ute kämpar solen med att komma igenom den disiga himlen. 
W är hos sin bästis en bit längre ner på gatan och leker, M sover gott i sitt gröna rum, E jobbar, G har sovit hos en kompis inatt och är inte hemma ännu och sambon som har tagit den tidiga morgonen med lille M tar sig en förmiddagslur.
Jag är ensam i köket just nu men ändå har jag allt detta kvar.
Allt det som inte Anna och hennes familj har.

Jag har här och nu. 


Svart & Vitt hos Ikea

Hoppas på att få till ett besök på Ikea i helgen.
Det är längesen jag var där nu. Jag tror faktiskt inte att jag har haft en så lång Ikeapaus som denna sen det blågula varuhuset flyttade till vår stad.
Abstinensen är påtaglig för mig.

Det som står på handlingslistan är något så tråkigt som en plastlåda/back som W ska ha på fritids till att förvara extrakläder i.
Men, om jag känner mig själv rätt så slinker det nog även ner något annat ytterst nödvändigt i shoppingvagnen...

Extra kul ska det bli att spana in vårens nyheter irl.
Framförallt deras utebelysning UPPLID som finns både som vägglampa, uteplatsbelysning samt vägg/taklampa.
Krukan BIGARRÅ i svart stengods som finns i tre storlekar samt ljusfatet ur samma serie. Filten/överkastet HENNY, den svarta förvaringskorgen Bladis, handduken och badlakanet Fängen i färgen mörk grått.

På textilavdelningen tänker jag dröja mig kvar vid deras nya kollektion Charlotta där motiven ska vara en vild blandning av japansk populärkultur och skandinavisk natur.
Bakom kollektionen står illustratören Åsa Ekström. Mönstrena har spår av allt från gamla japanska träsnitt till origami, tatuerarkonst och modern kitsch enligt information från Åsa själv på Ikeas hemsida.
Lockande tycker jag och kanske kan det tänkas vara något som kan bli en rak kappa till W:s rum då hennes rosa gardin med små färgglada feér på känns som ett passerat stadie när man är en discoälskande blivande sjuåring.

Återstår att se imorgon hur det är med den saken...

Nu blir det lax, ungsrostade grönsaker med vitlöksaioli och några slappa timmar framför tv:n för att se finalen av årets tvfest, melodifestivalen.
W är kär i Eric Sade och vill att vi ska rösta på honom, Salem Al Fakir samt Pernilla Wahlgren vars låt hon kan sjunga en stor del av och tycker att man blir glad av att sjunga och lyssna på.
Själv känner jag mig något halvdåligt insatt i hela jippot men Salem Al Fakir är ju bra och hans låt helt ok. Anna Bergendahl gillar jag också och Peter Jöback hamnar också på pluslistan.

Ha en trevlig lördagkväll!

Eget kollage med bilder från Ikea.se


Sjukstuga. Igen...

Oändligt långa nätter har det blivit nu. 
Strax efter klockan 21 i onsdags kväll började M att skrika. 
Det var det där panikskriket som har varit en del av vår vardag (tillsammans med att han dunkat sitt lilla huvud i det mesta) från och till fram tills dess att jag pratade med en barnpsykolog för en vecka sedan.

Sedan det samtalet har det varit nästintill inga skrik och tendenserna till att skada sig själv med huvuddunk har vi lyckats bryta även de. Nu är det mer ett beteende som han vill ta till vid tillsägelser och liknande motgångar men genom att prata med honom, ta upp honom i famnen och inte ge sig i den kommunikationen, så blir det skönt nog längre och längre mellan tillfällena även på den fronten.

Men så i onsdags återkom dock det där skrikandet igen och de små förhoppningarna som jag hade byggt upp om att perioden med det beteendet skulle vara över raserades snabbt och min oro om att något är riktigt fel och att jag som mamma inte förstår honom blev til en klump i magen på mig.

M skrek och skrek. Kastade sig av och an hur jag och L än höll honom.
Fem minuter kunde det vara bra och han slapnnade av något men sen började han igen.
Han vill inte sitta i famnen men samtidigt vill han inte vara på golvet för då kastade han sig med huvudet före i det.

Natten till torsdagen sov jag nästan ingenting. 
Vi låg tre i dubbelsängen och jag som sover som allra bäst ensam i total tysthet fick inte en blund under natten.
Lille M sov på mig och drog mig i håret. Han riktigt lindade in sig i mitt hår (mitt hår verkar vara det som är hans största trygghet i livet) och skrek ohämmat. Ibland var tionde minut.  
När han väl var tyst och sov så hindrade mig min oro över M och L:s grava snarkande, med tillhörande oförståelse över att jag ville att han skulle vända på sig i hopp om att snarkningarna skulle avta, ifrån att somna.

På torsdagmorgonen fick vi svaret på varför M varit så ledsen.
Han hade hög feber och förmodligen också ont i kroppen pga febern.

Han visar inga tecken ännu på att vara förkyld så jag funderar på om det är det där som kallas för tredagarsfebern han kan tänkas ha.
Även om det inte är kul när ens barn är sjuka så känns det ändå lite skönt att kunna koppla ihop hans skrikande med febern.
Det har gått så mycket bättre sen förra veckan. Han skriker mycket mindre (visserligen har han varit ledig ifrån dagis fredag-tisdag) och gör inte illa sig själv. 
Jag började så smått hoppas på att min diagnos om att M befinner sig i en stor utvecklingsfas i kombination med en frustration över att inte bli förstådd, förstå andra och att ha börjat på dagis var anledningen till panikskrikandet och huvuddunkandet.

Lösningen på detta verkar just nu vara att prata och vara nära.
Han och jag pratar, pratar och pratar.
Jag förklarar saker för honom. När han vill mig något och säger sitt ljud som låter som "ööhh" och pekar på något så frågar jag honom om det är vatten han vill ha osv beroende på vart han pekar såklart.
När jag säger till honom förklarar jag alltid varför man inte ska göra si eller så och då infinner inte sig den där riktigt kraftiga reaktionen från hans sida.
På kvällarna försöker vi varva ner tillsammans i soffan så att han ska ha en möjlighet till att tanka trygghet och därmed kunna sova lugnt och tryggt i sin egen säng om natten.

Som sagt, det har gått bättre sen förra torsdagen så det är bara att fortsätta även om det blir väldigt mycket fokus på M just nu och inte alls lika mycket på hans storasyster.

Idag har jag inte tagit tempen på honom.
Farfar har agerat barnvakt och de har lekt och haft det trevligt så helt klart är han på bättringsvägen.
Vem vet, inatt kanske han sover hela natten och i sin egen säng dessutom...

Ha en trevlig fredagkväll!


Turkost, limegrönt, rosa & gult

Jag får glädjande, och otroligt nog, en hel del beställningar av Namn/Doptavlor och Stjärnalfabetstavlor.
Jättekul tycker jag!

Populäraste färgvalet just nu (om man ser till de senaste veckornas beställningar) är olika nyanser av blått, turkost och grönt.
Snygga färger enligt mig (som har inrett lille M:s rum med en hel del limegröna detaljer).

Den gemensamma nämnaren när det gäller Namn/Doptavlor till flickor är färgen rosa.
Rosa och lime, rosa och turkost, rosa och grått...
Jag älskar rosa men det är nästan så att det uppstår en aningens mättnadskänsla av färgen efter att ha suttit och gjort den ena rosa tavlan efter den andra.
När det kommer en förfrågan om att göra en tavla som den till Emmie eller Ellie (se nedan) som innehåller färgen gult känns det som att jag får en härlig vitaminkick där jag sitter vid datorn och klickar:-)

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Snorig liten näsa möter våren


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Möte med vidrig bilist

Ibland har man bråttom.
Så bråttom att man inte kan vänta på sin tur utan struntar i att vägen är för liten att mötas på och bara gasar på.

Snömassorna längs vägkanterna har förminskat vägarnas storlek radikalt. Bilar som står parkerade längs med gatorna minskar körbanan ytterligare. 

Jag och W var tidigare idag på väg till dagens musikalpass på barnmusikskolan.
Jag ser hur en bil längre fram på gatan står stilla, lite vid sidan om, i väntan på att de två bilarna jag har framför mig ska kunna passera.
Trots att jag kommer tätt inpå de två framförvarande bilarna väljer bilföraren, som nyss stod stilla, att styra ut sin bil i vägbanan.
Han ser mig, jag ser honom, jag styr så långt ut jag kan mot snövallen jag har på höger sida och bromsar in. 
Mannen i den mötande bilen gasar på.

Då smäller det. .
Min backspegel träffas och flyger in mot rutan alldeles bredvid mig. 

Jag blir arg på två sekunder och kan verkligen inte förstå att man kan vara så fruktansvärt dum i huvudet att man kör ut på en smal väg när det kommer en mötande bil och att man, som om inte det vore nog, gasar på vid själv mötet!

Jag stannar bilen och säger till W att sitta kvar medan jag går med snabba steg längs gatan. Jag ser att mannen i den mötande bilen har gått ur och står en bit längre ner på gatan och fifflar med sin backspegel.

Jag darrar lätt på handen, som är den reaktion jag alltid får när det händer något med bilar och trafik (vilket har blivit en del genom åren) när jag knappar in hans registreringsnummer i min mobil.
Efter ett hej säger jag att han har lyckats krascha min backspegel (jag kan inte så mycket om sådant där men glaset hänger löst som att det är på väg att ramla ur i själva kupan).

Ja men min då säger mannen med bitsk ton.
Jag går igång på han uppnosiga sätt och säger att enligt det som jag har fått lära mig så är det den bilen med hinder på sin sida som ska stanna och släppa förbi mötande trafik.

Ja men jag körde ju ut, skulle jag backat direkt igen då säger han.
Du missbedömde ju avståndet säger jag.
Nu är jag ännu darrigare men jag fortsätter: jag kunde inte backat tillbaks ner mot korsningen. Dessutom är det så att det är du som ska släppa förbi mig säger jag åter igen.

Han börjar prata upprört om att han hade stått stilla tidigare och nu ville köra. Där nånstans bestämmer jag mig för att jag har ingen lust att stå och dividera med honom längre utan säger att jag tänker koppla in försäkringsbolaget samt göra en polisanmälan (sen kanske man ska göra det direkt på plats men jag hade inga sådana papper i bilen och W satt och väntade på mig och skulle iväg på musikalövning) och eftersom det fortfarande är du som hade hinder på din sida så var det du som skulle stannat och släppt förbi mig försöker jag en gång till. 

Jag frågar efter hans telefonnummer. Då svarar han surt: du har ju regnumret. Ja men det kanske inte är du som står som ägare på bilen kontrar jag.
Mannen hummar konstigt och ger mig ett hemnummer. Min magkänsla säger mig att det numret inte stämmer alls.
Han står med sin mobil i sin hand men ger mig inte sitt mobilnummer.

Energisugande incident minst sagt.

Min sättar dit glöd vaknade av mötet med denna otrevliga man som bara kunde ha bett om ursäkt (alla kan lyckas ställa till det ibland), gett mig sina telefonnummer och varit tacksam över att ingen kom till skada. 
Imorgon ska jag göra allt som står i min makt för att få honom till att betala lagningen av min backspegel.

Jag känner en smula obehag för bilar och trafik. En olycka händer så snabbt och det räcker ju tyvärr inte alltid med att man själv är uppmärksam och har koll på läget.
Obehaget blir starkare ju äldre jag blir och inte känns det bättre efter dagens incident...


Vitaminkick från Lindex

Vi (jag) har fallit för Lindex kollektion All Kids.
T-shirts, joggingbyxor och så mina favoriter - leggings med resår i midjan och vid benslut.
Jag tycker verkligen att leggings är ett toppenplagg på min lilla kille. Följsamt, bra passform, mjukt och skönt och lagom tjockt att ha på sig när man är ute och vänder flera gånger dagtid nu när solen gassar och det är lite varmare i luften men man ändå fortfarande behöver använda overall.

Mönstret är härliga päron och äpplen i klara glada färger som ger vårkänslor. Plaggen matchas lätt med enfärgad tröja (eller byxor) när någon av vitaminkicksplaggen hamnat i tvättkorgen...



Bilder:Privata©HUSnrNIO


Smultronsaft bland tallarna


Bild:Privat©HUSnrNIO

En stunds samvaro runt elden en eftermiddag i mars månad.

Farmor och farfar, sotig korv, smultronsaft i färgglada muggar, nybakt sockerkaka, snoriga näsor, kaffe och massor av frisk luft blandad med en stickande rökig lukt från eldstaden.

Det var så trevligt att till och med min enorma längtan efter våren kom av sig (men bara för en kort stund eller så berodde det på att våren nästan var här idag...).

Bild:Privat©HUSnrNIO

Nu väntar en lugn stund i soffan. Planerna är att jag och L ska se Luftslottet som sprängdes men jag undrar jag om jag inte kommer att behöva "vila ögonen" efter en stunds tittande...
Förkylningen håller mig fortfarande i ett stadigt grepp och under seneftermiddagen/kvällen har jag känt mig något bubblig och ostadig i magen.
Kanske är det bara denna enorma trötthet i kombination med lite ökad panik för äckelsjukdomen då nära vänner idag har insjuknat. Återstår att se...

Ha ett skönt slut på kvällen allesammans!


Streckkoder & Bokstäver

Jag tänkte mig göra en liten insats och både sortera och rensa upp bland min länklista på datorn.
Ofta är det så med mig att om jag surfar runt och ser något som jag absolut inte får glömma bort så lägger jag bara till det i huvudmenyn "favoriter".
Detta mindre bra system gör att jag ibland måste sortera upp alla spontantillagda länkar som hopar sig på hög. En del hamnar i rätt mappar bland mitt mappsystem medan en del kastas bort.

En sida som jag var fascinerad av för ganska länge sen men som jag nu totalt hade glömt bort då den låg tillagd i denna långa hop av sidor var sidan där man kan skapa sig en egen Barcodetavla genom en streckkods generator (eller hur det nu fungerar...).

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ut det färdiga resultatet när jag plitat in de siffror som jag velat ha med men det har inte blivit av ännu.
Istället tog jag nu och sparade den färdiga streckkoden på datorn, öppnade den sen i photoshop och gjorde om den lite grann.

Det färdiga resultatet blev en streckkodstavla i A4 format med bokstäver. Jag tycker att det är snyggt att använda sig av bokstäver och skriva ut födelsedatum m.m. istället för siffror. 

Funderade ett tag på om jag skulle göra en stjärna bland streckkoderna, såg t.ex att det fanns streckkodstavlor att köpa med en blomranka mitt bland själva streckkoden som var tänkt som en bröllopstavla, men samtidigt är det just streckkoden som är läcker enligt mig och därför behöll jag den som den är.

Namnet valde jag att ha i färg och då så klart en limegrön färg som är den färg som M har som accentfärg på sitt rum.


Bild:Privat©HUSnrNIO

Självklart blev det även en tavla till storasyster men då med hennes favortifärg på namnet. 

Bild:Privat©HUSnrNIO

Idag känns det som att min förkylning som bröt ut under natten till fredagen är något bättre. Jag känner ingen smärta i örat och kittlingarna i halsen finns inte heller där idag.
Snart dax att åka till jobbet för dagens skönt nog enda arbetspass.

Ha en trevlig söndag!


En fas

Tack för alla erfarenheter ni delat med er utav när det gäller små barns utveckling och beteende.

Det var i torsdags som jag skrev inlägget efter att ha pratat med psykologen.
Idag har jag jobbat några timmar mitt på dagen men om man bortser ifrån det så har jag lagt all min tid på att kommunicera och iakta M sen det där samtalet i torsdags.

Tycker mig kunna skönja ett mönster när det gäller huvuddunkningarna.
När han kommunicerar och jag inte förstår ganska omedelbart blir han förtvivlad och följden till det är att han kastar sig i golvet med huvudet före.
Detta sker absolut inte bara vid sådana tillfällen där han t.ex vill ha något och jag säger nej eller att han gör något som man sas. inte får göra utan vid alla situationer där han vill visa mig något, ha hjälp osv.

Sen i torsdags har han gjort det betydligt färre och det beror inte bara på att vi har stoppat honom utan det verkar som att det går bättre om man pratar med honom.
Vi pratar om att det gör ont i huvudet och att det inte är bra när han är på väg att kasta sig. När vi säger till honom att han t.ex inte får kasta saker har vi inte bara sagt ordet nej utan gått vidare och pratat om varför man inte ska kasta saker.
Det verkar som att hans kraftfulla reaktion mildras när vi pratar om och runt omkring det.

Jag har som sagt ägnat nästan all min tid åt att vara med M sen i torsdags. Han älskar när vi läser böcker, pratar och sitter i soffan och gosar.
Antagligen är det även det detta som gjort att hans gråtande har minskat.
Jag tror inte längre att han har ont någonstans utan min bedömning so far är att det händer så otroligt mycket i honom nu.
Han är mitt i en fas och vad den riktigt innebär vet jag inte men man märker att han har ett stort behov av att kommunicera hela tiden men fortfarande har han inte orden till att göra det.
Han säger bara mamma, pappa, hej då och ibland något som verkar vara ordet tack när han får något.
Mitt i denna utvecklingsperiod har han börjat på dagis med allt vad det innebär i form av att bli lämnad av oss, knyta an till nya vuxna och utforska världen på egen hand.
Han verkar också drömma och bearbeta mycket när han sover.
I fredags natt sov han i sin egen säng till fem och sen en timme hos mig. När han vaknade och sträckte ut handen efter mitt hår så var det alldeles tyst (jag sov självklart inte eftersom jag har svårt att somna med M inpå mig).
Han skrek inte ett dugg utan efter en stunds tysthet började han prata.
Han som alltid skriker...

Psykologen sa att jag skulle försöka att vara nära M under dagen/kvällen så att han gavs en möjlighet till att tanka trygghet på det sättet han visar på natten, dvs jag på hans arm och han med sin andra arm inlindad i mitt hår, INNAN han ska sova så kanske nätternas oroligheter skulle avta något.
Jag kan inte annat än försöka att mitt i familjeliv, arbete och mitt behov av egentid försöka att vara så mycket som möjligt med lille skrutt nu när det är tufft för honom.
Sen hoppas jag ju verkligen att detta hans beteende är en sk fas i hans utveckling och en övergående sådan både för hans egen skull men även för vår.

Äppelfascination!

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Han dunkar huvudet i golvet

Att blogga är något det inte funnits ork (eller inspiration) till den senaste tiden.
Även om ingen av oss nu är magsjuka så befinner vi oss i det där trötta efterstadiet som kanske kan tänkas bli än mer utdraget om man har tagit hand om sjuka barn och sen själv blivit sjuk därefter.

Jag pendlar mellan att må smått illa och vara enormt trött. L håller sig till att bara vara trött.
W har dragits med en illa hosta som först idag verkar vara på väg bort och därför har hon tillbringat en kul dag på fritids.
M kämpar på med att lära känna sin förskola och om man bortser från att han just nu inte äter överdrivet mycket när han är där så verkar det som att han trivs i miljön, med fröknarna, de nya kompisarna och alla de roliga leksakerna.
Däremot har han förändrats här hemma.

Hans skrikiga perioder som oftast brukar vara på natten efter att han sovit några timmar i sin spjälsäng har blivit längre och alltmer intensiva.
Han står upp i sin säng och skriker samtidigt som han dunkar huvudet i sänggaveln.
Jag har de två senaste dygnen sovit tillsammans med honom i dubbelsängen och hållt om honom och försökt få honom lugn under utbrotten.
Efter ett tag somnar han men då är han väldigt bestämd med hur han ska ligga och efter att ha lyssnat till allt detta skrik mitt i natten är jag ganska sliten och orkar inte bråka så därför har jag försökt att tillmötesgå hans önskemål.

Hans huvud är nästan klistrat mot mitt, hans ena arm sträcker sig över min kind och fingertopparna tvinnar/drar mitt hår medans hans andra arm är under mitt huvud. 
Som värsta paret ligger vi där och jag kan inte sova ett dugg jag som sover som bäst när jag får sova helt ensam i sängen och det är alldeles tyst runt omkring.

Han skriker även efter det att han har sovit sas färdigt. 
På dagen, efter middagssovningen, kan han skrika i en timme och imorse skrek han mellan sex och åtta.
Han skriker, snoret rinner, tårarna rinner. Om vi håller fast honom så försöker han oftast ta sig loss.
Han bökar och knör i famnen på oss alternativt kastar sig bakåt eller framåt och skallar oss.
Om man släpper ner honom så slänger han sig på knä på golvet och stångar huvudet mot det.
Imorse trodde jag huvudet skulle spricka när han helt plötsligt slängde sig på badrumsgolvet och bankade huvudet i klinkergolvet.
På dagis idag hade han slutat skrika fem minuter efter det att jag åkt och sen lekt hela dagen.

Idag tog oron överhand hos mig.
De senaste två veckornas äckelsjuka, alltför lite sömn och så morgonens enormt långa skrikperiod blandades i en mindre behaglig blandning och jag ringde upp en bvcpsykolog. 

Vi pratade i ungefär en halvtimme och hon rådde oss att få till en läkarundersökning av M för att kunna sortera bort att hans beteende inte berodde på att han har ont någonstans.
Hon frågade även mycket hur han är som människa och efter att jag svarat så berättade hon att hans beteende kunde bero på att han är en enormt viljestark liten människa som nu är i en utvecklingsfas där han inte kan uttrycka vad han vill berätta eller göra med ord.
Han blir oförstådd av oss och frustrerad och reagerar då med att skrika och slå huvudet i golvet.
Han vill kunna mer än han kan och när han inte klarar av något (kan vara att öppna en burk, vända en sida i taget i hans läsbok eller att han råkar få gröt på halva kinden när han äter själv) så blir han åter igen frustrerad och slår huvudet i golvet/bordet.

Psykologen trodde även att skrikperioderna som kommer efter att han sovit beror på att han kanske inte är riktigt vaken ännu.
När han sover och drömmer så bearbetar han mycket och än mer nu sen han börjat på dagis med alla nya intryck därifrån.
När han sen blir störd såpass mycket att han vaknar till så är han ändå inte riktigt vaken och så små barn har inga referensramar dvs. de kan inte relatera eventuella mardrömmar eller obehagliga/spännande upplevelser till verkligheten därför vet de inte vad som är på riktigt och inte när de väl vaknar till.

Även om jag inte fick någon direktlösning på problemet kändes det ändå bra att jag ringde.
Jag ska ringa bvcsköterskan imorgon och kräva att få en läkartid till M sen vet jag att vi inte ska lyssna på orden att man ska ignorera barn som slåt huvudet i väggen eller golvet för att de då skulle sluta med det när de inte får någon uppmärksamhet.
Man ska varsamt bryta det beteendet och prata med dem att det inte är bra att göra så.
Om det inte blir eller känns bättre inom kort skulle jag höra av mig igen vilket kändes bra även det.

Är det någon utav er som varit med om samma sak med era små barn?
Jag är helt obekant med detta beteende för W hade varken sådana skrikperioder som liten eller gjorde illa sig själv på det sättet.

Här en bild från i lördags när vi satt på golvet och lekte. Plötsligt gick något fel enligt M och han började dra sig i håret och därefter kastade han sig framåt mot golvet.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Övriga av dygnets timmar är han en underbart go, nyfiken, kramig ovh väldigt charmig pojke som älskar att leka ganska vilda buslekar med storasyster och att vara ute och påta omkring bland snödrivorna.


Min tur

Jag trodde för en sekund att jag skulle klara mig ifrån att bli magsjuk när jag ännu inte fått det och det snart gått två veckor sen sjukan började härja i vårt hus.
Bara någon timme efter att jag hade gått och lagt mig i söndagskväll bröt helvetet ut.
Natten spenderades på toalettgolvet.
Nu vet jag varför jag avkyr den där vidriga sjukdomen så.
Den totala avsaknaden av kontroll. Att vända ut och in på sin kropp i kramper i flera timmar är SÅ vidrigt.

De gånger jag kunde tänka en klar tanke mellan passen bad jag högt att vi skulle få slippa detta nu, att barnen nu hade haft sin dos av sjukan, och vi också för den delen.

Tydligen var denna magsjuka blandad med någonslags influensa för frampå morgonen började hela kroppen att värka.
Jag kunde knappt röra mig i sängen eller gå nerför trappen. Det stack i benen som att någon konstant gjorde tusen nålar på mig.
L fick stanna hemma från jobbet för att ta hand om barnen för jag kunde inte komma ur sängen.
Hela dagen och natten (till idag) har jag sovit och vaknat om vartannat pga av febersmärtor (och givetvis även en smula ömhet i kroppen av själva kräkningarna).

Idag är jag ensam hemma med barnen och går på alvedon för att inte huvudvärken ska slå omkull mig.
Tröttheten och huvudvärken är stundtals enorm.
M är riktigt skrikgnällig idag och jag som inte vill vara för nära honom med risk för att smitta honom, med vad jag tycker har varit en annan slags magsjuka än han hade i början av förra veckan, tycker att det är jobbigt när han försöker trycka sitt ansikte mot mitt.

W har börjat nysa och få hård hosta så just nu råder det en ganska uppgiven stämning här.
Hellre hosta och förkylningar än magsjuka men just nu räcker det. Vi har enligt mig fyllt sjukdomskvoten för en tid framöver.
Nu vill jag bara öppna alla dörrar och fönster och släppa in vårljuset och låta den kyliga vinden blåsa genom huset och ta med sig alla bacillusker ut härifrån.

Tänk om det ändå vore så lätt...

Nu kommer tack och lov snart L hem och tar över och då hoppas jag på att kunna blunda mig ifrån det här otrevliga stadiet jag befinner mig i nu.


Startsida
Helen

Kontakta mig

husnrnio@hotmail.com
En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010 Totalt antal unika besökare Online nu: Bloggar av mammor och gravida
RSS 2.0