Han dunkar huvudet i golvet
Att blogga är något det inte funnits ork (eller inspiration) till den senaste tiden.
Även om ingen av oss nu är magsjuka så befinner vi oss i det där trötta efterstadiet som kanske kan tänkas bli än mer utdraget om man har tagit hand om sjuka barn och sen själv blivit sjuk därefter.
Jag pendlar mellan att må smått illa och vara enormt trött. L håller sig till att bara vara trött.
W har dragits med en illa hosta som först idag verkar vara på väg bort och därför har hon tillbringat en kul dag på fritids.
M kämpar på med att lära känna sin förskola och om man bortser från att han just nu inte äter överdrivet mycket när han är där så verkar det som att han trivs i miljön, med fröknarna, de nya kompisarna och alla de roliga leksakerna.
Däremot har han förändrats här hemma.
Hans skrikiga perioder som oftast brukar vara på natten efter att han sovit några timmar i sin spjälsäng har blivit längre och alltmer intensiva.
Han står upp i sin säng och skriker samtidigt som han dunkar huvudet i sänggaveln.
Jag har de två senaste dygnen sovit tillsammans med honom i dubbelsängen och hållt om honom och försökt få honom lugn under utbrotten.
Efter ett tag somnar han men då är han väldigt bestämd med hur han ska ligga och efter att ha lyssnat till allt detta skrik mitt i natten är jag ganska sliten och orkar inte bråka så därför har jag försökt att tillmötesgå hans önskemål.
Hans huvud är nästan klistrat mot mitt, hans ena arm sträcker sig över min kind och fingertopparna tvinnar/drar mitt hår medans hans andra arm är under mitt huvud.
Som värsta paret ligger vi där och jag kan inte sova ett dugg jag som sover som bäst när jag får sova helt ensam i sängen och det är alldeles tyst runt omkring.
Han skriker även efter det att han har sovit sas färdigt.
På dagen, efter middagssovningen, kan han skrika i en timme och imorse skrek han mellan sex och åtta.
Han skriker, snoret rinner, tårarna rinner. Om vi håller fast honom så försöker han oftast ta sig loss.
Han bökar och knör i famnen på oss alternativt kastar sig bakåt eller framåt och skallar oss.
Om man släpper ner honom så slänger han sig på knä på golvet och stångar huvudet mot det.
Imorse trodde jag huvudet skulle spricka när han helt plötsligt slängde sig på badrumsgolvet och bankade huvudet i klinkergolvet.
På dagis idag hade han slutat skrika fem minuter efter det att jag åkt och sen lekt hela dagen.
Idag tog oron överhand hos mig.
De senaste två veckornas äckelsjuka, alltför lite sömn och så morgonens enormt långa skrikperiod blandades i en mindre behaglig blandning och jag ringde upp en bvcpsykolog.
Vi pratade i ungefär en halvtimme och hon rådde oss att få till en läkarundersökning av M för att kunna sortera bort att hans beteende inte berodde på att han har ont någonstans.
Hon frågade även mycket hur han är som människa och efter att jag svarat så berättade hon att hans beteende kunde bero på att han är en enormt viljestark liten människa som nu är i en utvecklingsfas där han inte kan uttrycka vad han vill berätta eller göra med ord.
Han blir oförstådd av oss och frustrerad och reagerar då med att skrika och slå huvudet i golvet.
Han vill kunna mer än han kan och när han inte klarar av något (kan vara att öppna en burk, vända en sida i taget i hans läsbok eller att han råkar få gröt på halva kinden när han äter själv) så blir han åter igen frustrerad och slår huvudet i golvet/bordet.
Psykologen trodde även att skrikperioderna som kommer efter att han sovit beror på att han kanske inte är riktigt vaken ännu.
När han sover och drömmer så bearbetar han mycket och än mer nu sen han börjat på dagis med alla nya intryck därifrån.
När han sen blir störd såpass mycket att han vaknar till så är han ändå inte riktigt vaken och så små barn har inga referensramar dvs. de kan inte relatera eventuella mardrömmar eller obehagliga/spännande upplevelser till verkligheten därför vet de inte vad som är på riktigt och inte när de väl vaknar till.
Även om jag inte fick någon direktlösning på problemet kändes det ändå bra att jag ringde.
Jag ska ringa bvcsköterskan imorgon och kräva att få en läkartid till M sen vet jag att vi inte ska lyssna på orden att man ska ignorera barn som slåt huvudet i väggen eller golvet för att de då skulle sluta med det när de inte får någon uppmärksamhet.
Man ska varsamt bryta det beteendet och prata med dem att det inte är bra att göra så.
Om det inte blir eller känns bättre inom kort skulle jag höra av mig igen vilket kändes bra även det.
Är det någon utav er som varit med om samma sak med era små barn?
Jag är helt obekant med detta beteende för W hade varken sådana skrikperioder som liten eller gjorde illa sig själv på det sättet.
Här en bild från i lördags när vi satt på golvet och lekte. Plötsligt gick något fel enligt M och han började dra sig i håret och därefter kastade han sig framåt mot golvet.
Bild:Privat©HUSnrNIO
Övriga av dygnets timmar är han en underbart go, nyfiken, kramig ovh väldigt charmig pojke som älskar att leka ganska vilda buslekar med storasyster och att vara ute och påta omkring bland snödrivorna.
2010-03-04 kl 22:08:11
Åhhh vännen inte roligt när det små liven har det jobbigt.
Hoppas det är en övergående period och at allt lugnar ner sig snart.
Stor kram Lina
Hej, var gärna med och tävla om en "hopp" ren åt ditt barn :) En perfekt leksak till småbarn som jag lottar ut på min blogg. Kram :)
Men lilla söta "lillskrutt". Bilden är så otroligt "härlig" på något vis.
De där skrikperioderna och slå huvudet i golvet/väggen har jag inte varit med om men jag tror att det mycket väl kan vara så att han har jätte mycket intryck att bearbeta just nu när det är en ny fas i livet för honom. Det tar nog lite tid innan alla pusselbitar faller på plats och jag kan bara gå till mig själv - jag skulle också bli GALEN om jag inte kunde fixa det jag ville på egen hand och inte heller uttrycka mig om hjälp i ord.
BRA att du tar tag i saken och ber om hjälp!!!
Men oj, låter jobbigt både för er och för honom. Jag tror tycker det låter som att blandningen av mycket intryck under dagen på dagis, trötthet från tidigare sjukdommar och en stark vilja gör honom såhär just nu. Men det är ju jättebra att du ordnar en tid till honom, alltid bäst att kolla upp en gång extra, för att vara på den säkra sidan att man inte issat något annat.
Kramar
Men söta lilla M då =(
Klänningen är från Nelly.se faktiskt, en sida jag inte ens besökt innan. Hoppas kunna ha något liknande till slutet av sommaren =) Tycker det är ett "bättre" mål, än en viss vikt så att säga.
En fråga först. Somnar han själv i egen säng, eller ligger du/ni brevid när han somnar?
har inte varit med om det själv med mina barn.
Tycker att du gjorde rätt i att ringa bvc och fråga. Nu vet du varför.. eller iaf kanske varför han gör så här.
Bra att kolla en gång för mycket.. kraaaaM
RAsande söt, men det är jobbigt när de reagerar så där, jag har en bekant vars pojke gör sådär och nästan skadar sig... lite otäckt men tydligen rätt vanligt fick hon veta då hon kontaktade BVC.
Och visst var frågorna bra?! Jag satt å försökte skriva en förlossningsberättelse när jag snubblade över dessa, vips blev det så mycket lättare att pränta ner det hela :-)
Nu har vi ju förresten namnen färdiga för Holger.
Holger Mikael Gösta ska han heta och är född den 25 februari, 3730 gr 52 cm - tror du att du vid tillfälle kan fixa en namn/doptavla? Gärna med en liten bil eller kanske uggla som symbol. Färgskalan får gärna gå i brun/beige, blått och grönt, men har du andra förslag så är det bara roligt!
Stor kram och trevlig helg!
Vår M hade en period då hon ganska ofta dunkade huvudet i golvet. Man glömmer ju så fort så jag kan inte säga exakt vad de var som gjorde att hon reagerade så men de var inte så ofta att vi kände oss riktigt oroliga. Hon har alltid varit en viljestark liten krabat som har haft väldigt svårt att sova. Sovit oroligt, lättväckt, vaknat och haft riktiga skrikperioder ibland väldigt långa, drömt väldigt mycket, skrikit i sömnen. Ja sömnen har verkligen varit ett problem som från den dagen hon fick en vanlig säng när hon var 1,5 var så gott som bortblåst. Hon hatade spjälsängen, fick panik när hon vaknade i den, hade jätte svårt att somna i den. Vi sprang in och ut till henne mellan 10 och 0 gånger varje kväll, hann hon vakna till riktigt var de kört, då var hon vaken. Hon har aldrig förrän från ca 2 års ålder sovit inne och innan 1,5 års ålder sov hon aldrig längre än 45 minuter i vagnen om den inte rörde sig... jag har promenerat en hel del under min föräldraledighet.
Hoppas de går över för M också snart så att både ni och han får sova ordentligt. De kanske löser en del av hans "utbrott" också.
Ha en trevlig helg!
Oj va otäckt, stackars både honom och er :-( Det är nog det värsta som förälder när man känner sig otillräcklig och inte vet hur man ska få de små att förstå... Jag skickar en stärkande kram och hoppas det snart är ett minne blott -KRAM-
Hej.Mailade dig precis ang doptavlor o kom sedan in på din blogg igen. Min dotter slängde huvudet i golvet o i ytterdörren, jättevåldsamt när hon va ca 1 o ett halvt. Frustration, vissa barn har mer än andra o det gick faktiskt över efter några veckor men innan dess hann hon skada sig en del. Skitläskigt men min mamma berättade att jag va mkt känsligare än mina äldre syskon så när jag inte fick genom min talan o vilja så rasade min värld o ja slängde mig oxå i golvet med huvudet. Jag hoppas det löser sig för er o den lille men jag tror det går över snart. det gjorde det här iaf. Mvh Helena
Fy så jobbigt det låter.
Jag vet hur det känns när man inte kan göra någonting mer än att finnas till.
P har haft sådana perioder i livet då han höll på så där.
Det började med när han va ca 1 år att ha va helt hysterisk på nätterna och det gick inte att få kontakt med honom. Har senare fått veta att det kallas nattskräck. Riiktigt otäckt.
Men han har även fått sådan "utbrott" som du beskriver och då går det inte att lugna honom. Han blir helt frustrerad och slår omkring sig och sig själv. Jag brukar då ta in honom på sitt rum och själv sätta mig vid dörren så han inte kommer ut. Men jag varken pratar eller rör honom när det är som värst. Sedan när det lugnar ner sig brukar han komma och kramas och va ledsen. Vi pratar då om vad som hänt. Funkar bra men är jobbigt. Nu är P 7 år och det börjar att bli bättre eftersom han har lättare att sätta ord på sin frustration. Jag har hört flera som haft samma problem och även pratat med bvc. Är ganska säker på att det växer bort ju mer man kan prata med varandra.
Fråga gärna mera om du vill. Hoppas det va till någon tröst och hjälp.
Trevlig helg.
Kram
Ja det är roligt då han verkligen uppskattar det man gör åt honom. Å han älskar ju att få pyssla på själv med, gjorde en tavla åt mig i går =) Var extra roligt å göra med dessa gamla foton jag hittade på honom då han var liten å rund =) Första sommaren. Hoppas ni får en fin måndag ni med! Kram
Min lillasyster gjorde det när hon var liten. Var en fas, sedan slutade hon. Hon är idag en normal 22-åring ;)Dock otroligt ambitiös och målmedvenetn (envis med andra ord)
Lycka till!
min son gör samma sak bara slänger sej på golve å bankar hövve i gölve :( å de har pågått nu ett tag så jag ska ringa bvc tanten och se vad hon säger om det :)
