Ikväll blir det paus ifrån allt som är datorstyrt beslutade jag mig för alldeles nyss.

Ingen surfning bland favoritbloggar, ingen tavelgörning, ingen bloggning och inte heller någon bildredigering av några av årets fotojulklappar.

Bara några lugna timmar innan läggdax (om inte barnen bestämmer sig för något annat vill säga...) hängandes i vardagsrummets soffa stirrandes på filmen Bröderna Karlsson (Desperate Housewifes har ju uppehåll ikväll...) med softa julbelysningar i bakgrunden.

Välbehövligt och en otroligt skön tanke efter att ha varit ensam med barnen hela eftermiddagen och sen tillbringat kvällen på jobbet med att ackompanjera julsånger. 

Så - ha en trevlig tisdagkväll allihopa.

[En glimt av vårt vardagsrum]

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Klipp ut två cirklar ur kartongen.
Gör en mindre cirkel i mitten och klipp ut även den. 
Lägg cirklarna ovanpå varandra.
Vira garn runt så många varv att hålet i mitten nästan är borta.
Använd en nål eller virknål i slutet så går det lättare.

Klipp upp garnet mellan kartongcirklarna och trä in en garnbit och knyt om bollen hårt.
Dra sedan bort kartongcirklarna. 
Skaka bollen och klipp den ev. jämn.

Nu handlar till och med barnprogrammen om magsjuka.

M sitter och ser på Hotell Kantarell och vad hör jag - jo någon madame Coco som utropar "jag är så magsjuk, så magsjuk, vem ska nu kunna visa upp mina smycken".

På jobbet är de sjuka, på dagisen runt omkring oss (dock inte på Ms ännu) manglar kräksjukan över avdelning efter avdelning och nu ploppar den alltså ut även ur dataskärmen!

Jag är omringad...


På återseende om inte den där Coco lyckas förpesta min tillvaro...


Bild:Google.se

-ARM.

Jag var tvungen att googla på det.
Hade ingen aning om vad det egentligen var mer än att det var datarelaterat och ett väldigt omtalat ord för några år sen.

Det är tydligen ett samlingsnamn för för värk och stelhet i arm, nacke, axlar, rygg, handled och fingrar som beror på låsta monotona arbetsställningar under en lång period t.ex vid datoranvändning.
Musarm är tydligen på väg att bli en ny så kallad folksjukdom som varannan datoranvändare drabbas utav.

Varför jag googlade musarm var för att jag idag är något småstel i höger hand och en liten bit upp på armen då jag igår satt i flera timmar och klickade upp bilder ur bloggens bildarkiv.

Jag skulle göra om bloggens storlek och gå från 1000px (i wrappern) till 900px vilket innebar att alla bilder som jag laddat upp i storleken 700px var för stora i den "mindre" bloggen.

Jag har en liten släng av perfektionistsjukan i mig samt att jag är envis som en åsna vilket gjorde att jag vägrade att ge upp utan gick igenom månad för månad på bloggen.
Om en bild sträckte sig över hela content (där man skriver själva inlägget) så visste jag att den var uppladdad i 700 px.

Då kollade jag datumen och klickade mig in i bloggens bildarkiv, letade upp bilden och sparade den i en särskild mapp med endast bloggbilder i (jisses vilken röra jag haft på mina omgjorda bilder som jag visat i bloggen tills nu när alla är i en och samma mapp efter den här genomgången utav dem).

Sen klickade jag vidare till arkiet för inläggen och letade fram rätt inlägg med hjälp av datumen.
I det inlägget laddade jag sen upp den nya bilden men då i storleken 600 px och publicerade den vilket man kunde göra utan att inlägget hoppade fram till dagens datum (var noga med att kolla detta först).

Denna procedur upprepade jag i vad som kändes en evighet.
Flera timmar tog det innan jag gått igenom de 12 och en halv månad som jag bloggat med en sån storlek på bloggen så jag kunnat ladda upp 700px bilder.

Anledningen till denna genomgång var inte bara för att det var kul att se hur barnen vuxit till sig under det gångna året eller för att jag hade en längtan efter att prova på att få musarm utan detta gjorde jag för att jag inom en snar framtid kommer att ändra lite här på bloggen om allt går som det är tänkt.
Men det lär ni märka längre fram.

Nu ska jag ta min musarm och åka till skolan och lämna en morgonsur liten råtta.

Ha de gott!

Och, nej, jag tror inte att jag har lyckats dra på mig musarm (uttrycker man sig verkligen så?!? *he he*)

Just nu pågår utklädningslek, kycklingtillagning och mailkontakt här hemma.

En liten röd djävul och en pirat med handklovar jagar varandra för fullt.
Helt plötsligt känns huset lite för litet för alla dessa aktiviteter.

Nu har djävulen bytt skepnad och är en halvnaken krabba med två stora, chockrosa, vintervantar på sig som når upp till armbågarna.


Bilder:Privata©HUSnrNIO

[Ni får tänka er denna lilla krabba för nu åker inte kameran fram igen... men vem vill se en nästintill naken krabba egentligen...]

Så här ser det ut hemma hos Annika där en av mina &-tavlor hänger på väggen och välkomnar gästerna.


Foto:AnnikaJägerklou

&-tavlorna hittar HÄR.

W vaknar gråtandes.

Jag frågar varför hon gråter.

W: Jag kommer att få en blå.
Jag: Vadå blå?
W: En blå lavalampa för jag har kryssat fel.
Jag som fortfarande inte förstår frågar igen vad hon menar.

Tårarna rinner nerför kinderna på henne.

W: Jag kryssade vid den blå men jag önskar mig en rosa. Nu kommer tomten tro att det är en blå jag vill ha men det vill jag inte.

W önskar sig en rosa lavalampa i julklapp (själv tycker jag att de är mindre fina jag med betoning på mindre).
Hon har lusläst leksakskataloger som landat i postlådan den senaste tiden och kryssat för det hon önskar sig.
Men krysset vid lavalamporna har alltså hamnat lite för nära den blå istället för den rosa som hon verkligen vill ha.

När vi pratat en stund och hon har slutat gråta säger hon:
Om det blir fel så frågar jag tomten om han kan byta ut den blå till en rosa.

Så var detta problemet löst.
Tänk om allt vore så enkelt ändå... ♥


Bild:Google.se

Den sötaste lille firaren på gårdagkvällens 30års kalas.

Svarta byxor, vit skjorta och svart slips (klädkoden var svart/vit), som han tyvärr slet av sig efter knappt en timmes firande.
Däremot tyckte han om kvällens obligatoriska partyhatt desto mer♥


Bild:Privat©HUSnrNIO

I år dissar vi allt vad julskyltningar och julmarknade heter på första advent.
M är trött och gnällig efter gårdagens fest och krupphostan har inte släppt helt.

Utanför fönstret viner snön åt alla håll och det lockar inte det minsta att lulla omkring på stan, trängas med människor för att ta del av butikernas skyltningar, med vindpiskande snö i ansiktet när man faktiskt kan göra det en annan dag när alla är sugna på det, mår tip top och vädret är bättre.

Just nu julpysslar L och W med Panduros juniorsatser vilka jag verkligen kan rekommendera som familjepyssel om det nu finns någon som inte har provat på dessa ännu.
Vissa satser kan vara lite svåra om barn ska pyssla ensamma men de är perfekta när barn och vuxna gör det tillsammans.

M sover och själv redigerar jag bilder på datorn och mumsar fika.

De två julpysslarna har tydligen inte tid att fika men då blir det desto mer över till mig...


Bild:Privat©HUSnrNIO

M har en inbyggd klocka som är inställd på att dagen börjar klockan sex.
Det spelar ingen roll att det blev en sen kväll för honom igår.

Han ropade inne från sitt rum strax efter sex och när jag kom in till honom stod han upp i sängen och hostade och lät som en hes gammal gumma.
Falsk krupp, igen.
Tänk att varenda liten förkylning ska ge honom den där vidriga hostan:(

Skönt är iallafall att han fått sova hela natten utan att hosta och att det är dag nu för hostan brukar lätta dagtid.

Nu har jag gett honom Lepheton. Men han ville inte få ta medicinen så en del av den klistriga lakritssörjan hamnade på pyjamasen.
Han verkar dock pigg så någon större fara verkar det inte vara än iallafall.

Kalla vinande vindar regerar utanför fönstret och snön faller i snabb takt. Det liknar mest vädret när Emil lägger Alfred i släden och kör till doktorn för att rädda hans liv ifrån en blodförgiftning.
Tack och lov ska jag inte åka iväg och jobba idag!
Det hade känts riktigt tungt att säga hej då till barnen och sätta sig i bilen och halka ut på vägarna.

Istället är vi hemma och vi har tänt det första ljuset i årets adventsljusstake.

Eller rättare sagt jag tände ljuset med en W hängandes över mig, småsur för att inte hon fick prova tända ljuset med min tändare, och en M som hojtade wao hoppandes upp och ner på stolen vid matbordet tills han var nära att trilla ner på golvet med huvudet före och började illtjuta istället för att han blev så rädd av händelsen.

Jag hade lite svårt att bestämma mig för hur jag skulle piffa årets stake.
Allra snyggast tyckte jag att det var att ha bara de vita ljusen ståendes direkt på träfatet med endast det halvgrova snöret bundet runt dem.
Jag tycker om när det inte är för mycket krusiduller och utsmyckningar.

Men W och jag piffade den tillsammans och hon tyckte att mossan var så fin att den skulle vara med (dock inte grön mossa som jag hade bestämt från början då den tog slut när jag dekorerade hyacinter m.m.).
Tillsammans med vitmålade kottar och några små rödmönstrade täljstenshjärtan, köpta i museéts presentshop, står den nu på matbordet och sprider första adventsfeeling.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Nu ska vi äta frukost och sen blir det en stunds mys i soffan med kaffe, mjölk och lussekatter tittandes på Shrek, nu och för alltid.

Ha en trevlig första advent!



Bild:Privata©HUSnrNIO

Redan före det att jag blev mamma var jag en effektiv person.
Jag gillade att ha mycket att göra, att beta av saker, stryka dem från listorna, tänka och handla snabbt och levde upp till det klassiska uttrycket att jag jobbar som bäst under lite press.

Sen kom barnen och jag vågar nog påstå att effektiviteten har nått ännu ett pinnhål högre.

Jag läste nånstans om en mamma som förundrades över hur mycket hon hann med under lilla stunden som vällingflaskan stod på värmning i micron.
Nog är det så att vi mammor kan/måste vara grymt effektiva ibland.
Att vi kan utföra och få gjort många saker under en kort stund och samtidigt som vi gör dessa saker så har vi hela tiden en övergripande koll på vad barnen håller på med.

Ikväll lyste effektivitetens låga här.
När vi väl kom hem till ett underbart adventslysande hus från tvillingarnas 30års fest klädde jag av två trötta barn, bytte till pyjamas på båda, gjorde välling till M, serverade frukt och mjölk till W och under tiden som de åt detta förpassade jag tvätten som hängde på tork i köket till prydliga högar och bar dem uppför trappen (ja in i garderoberna kom de inte, där gick gränsen för en lördag kväll...), tömde diskmaskinen, packade ur reseryggsäcken som varit med på kalaset, bytte från kasslerstrumpor, top och smycken till en mer bekväm klädsel, diskade upp kvarlämnad disk och sen var det bara att lägga M, borsta tänderna på W och sjunga en sång och säga god natt.

Allt detta gjordes på ca 25 minuter.
Vilket självklart inte skulle gått om inte båda barnen var inställda på att samarbeta med mig.
Men trötta som de var samt att när de vet att det bara är jag som är hemma så finns det liksom inget annat val än att göra som jag säger.
Det är skillnad när det är både jag och L hemma. Då kan de försöka med allt möjligt och testa gränser som bara den.

Nu sitter jag här med ett glas rött och andas ut efter en kul men intensiv kväll, som det lätt blir när man går på stort kalas tillsammans med två små barn. 
L är kvar och spelar trummor och kommer troligtvis inte hem på någon timme än och jag tänker inte sitta uppe och vänta på honom.


Jag måste bara berätta för er innan jag går och lägger mig att jag ikväll lyckades med konststycket att bli utelåst.
Det är första gången jag blivit det i mitt trettiofemåriga liv!

Jag skulle gå ut och köra fram bilen till huset så barnen skulle slippa gå så långt.
Trippar nerför trapporna i det stora huset som ligger nästan mitt inne i centrum.
Väl ute på gatan blåser det isvindar och jag småspringer till bilen några kvarter bort.
Kör den så nära huset jag kan utan att ställa mig på bussens hållplats.

Går ur bilen och trippar tillbaks till den stora porten.
Där tar det stopp.
Porten är låst.
Jag får väl ringa till L som får kommma ner och öppna tänker jag.
Men i min ficka ligger ingen mobil.
Jag rycker i dörren i hopp om att få upp den då jag tycker att den ser lite skev ut (vad tror jag - att en port i ett hus mitt inne i stan med endast stora lägenheter i bara ska gå upp av mina små stelfrusna händers ryckningar!).
Inget händer.
Jag har inte min halsduk och inga vantar och det är riktigt, riktigt kallt ute så där har jag ingen som helst lust att stå i mörkret.

En buss kommer körandes och jag tänker att det måste ju hoppa ur någon som jag kanske kan fråga om att få låna en mobil av.
Bussen saktar in, busschauffören stirrar på mig, ja han till och med vänder sig om när han passerat mig och stirrar, men han stannar inte.

När jag stått där ett tag kommer det ett par gåendes vi älvkanten.
Jag närmar mig dem och berättar att jag blivit utelåst och frågar om de har en mobil jag kan få låna.
Först kommenterar de min mening om att jag är utelåst som om de inte tror mig men när jag sen berättar vidare om att jag skulle köra fram bilen för barnens skull och att jag inte bor i det huset då plockar kvinnan upp sin mobil.
Jag ringer L som lyckligtvis hör sin mobil och kommer ner och låser upp.

På frågan om varför han inte kom och tittade efter mig då jag varit borta en bra stund och "bara" skulle hämta bilen ser han mest frågande ut.

Jisses! Undrar hur många timmar det skulle gå innan han reagerade över att jag saknades!
Kanske är det värt att testa detta någongång.
Jag kanske skulle kanske kunna få egen lyxig kvalitetstid i flera timmar om jag har tur...


[Stjärnor på pinne, lykta och en hyacint med grön mossa och en liten lapp till tomten skänker mysigt ljus och ljuvlig doft från ett av fönstrena i vårt vardagsrum.]

Bild:Privat©HUSnrNIO

Inpaketerad i nylons liknande en rultig liten kasslerbit från Icas köttdisk, topad med en svart tunika från Vero Moda och ett hår som trots ihärdig plattning av bonusdotterns nya plattång vägrar att vara rakt är jag nu redo för att gå på trettioårs fest.

Klädcoden är black and white.
Jag är black.
Några vita kläder, som sägs förstora det yttre än mer äger jag inte.
Mitt vita inslag består av lite pärlor runt halsen som inte är kritvita, men det får duga.

Nykter ska jag vara ikväll också, någon måste ju tänka på timmarna efter festen då två små barn ska fraktas hem och stoppas i säng.

Förmodligen kommer jag logga in här ikväll igen när småfolket sover sött i sina sängar.
Då när jag sitter ensam på en stol i köket, förhoppningsvis befriad från kassleroutfiten och njuter av ett glas rött.

På återseende!


Bild:Privat©HUSnrNIO

Ledig lördag och två kalas inbokade, ett hus som behöver sig en rejäl uppryckning framförallt på dammsugnings och dammtorkningsfronten, fem pers i kö till duschen och lika många som ska göra sig kalasfina.
Så är det hemma hos oss idag dagen före första advent...

Ha en trevlig lördag!


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Advents och juldekorationerna går hand i hand hemma hos oss.
Få är de grejer som inte får komma fram samtidigt märker jag efter att ha botaniserat i kartongerna märkat med ordet jul.

Det finns så otroligt många roliga och fina tips på hur man kan förvara alla julhälsningar som kommer varje år.
Hänga upp dem med klädnypor på en lång tråd och låta dem bli en synlig juldekoration, lägga dem på ett fint fruktfat så att alla kan titta på dem och kanske läsa vem de är ifrån och en massa andra vis.

Hos oss förvarar vi dem i en juligt dekorerad plåtlåda som står på hyllan i köket.
Lådan scrappade jag i januari 2008.
I år kändes lite extra i mig att ställa fram den då suget och längtan efter att skapa med händerna inte bara blir extra påtagligt i juletider med alla fina dekorationer och papper som finns att köpa utan även pga att det var extremt längesen jag gjorde det nu.

Om dygnet ändå hade fler timmar...

Bilder:Privata©HUSnrNIO

[Om någon skulle vara intresserad av att läsa och se fler bilder från när jag gjorde JULPOSTLÅDAN så hittar ni det inlägget här.]

Tänk att ord kan förvrängas så!
Kastas om och tolkas till det negativa så att en helt ny innebörd skapas!

Bara för att man bloggar betyder det att man måste räkna med att ta skit från människor?

Det jag skriver är hundra procent ärligt - men min blogg är, som jag påpekat flera gånger tidigare i inlägg, bara en LITEN del av mitt liv.

Ska man inte bemöta och behandla människor så som man själv vill bli bemött och behandlad!?!
Även på nätet!?!

Bara för att man sitter bakom en datorskärm så ska man inte tro att man är anonym!
Att skriva kommentarer som du inte skulle kunna säga till personen i fråga om ni möttes i verkliga livet känns otroligt lågt och omoget enligt mig.

Att klanka ner och förvränga. Komma med osanningar och tolkningar av mina ord så att ett inlägg blir något totalt främmande är inga kommentarer som jag publicerar.
Du/Ni som skriver sådant kan sluta med det. Jag vill inte ha sådant tråkigt (och omoget) handlande hos mig och tydligare än så kan jag inte vara!

När det gäller mitt inlägg "Inspireras eller kopieras" så går jag, pga av kommentarer i en sådan anda som jag inte vill ha på min blogg, vidare med detta utanför bloggen istället.


Jag är en amatör som lär mig något nytt varje dag och som tycker det är enormt kul att pyssla vid datorn med färg, ord och bild.

Mina tavlor skapar jag först och främst till MITT EGET HEM.
Alla tavlor finns eller har funnits här hemma på väggar, tavellister och hyllor. 
Min fina dotter W har varit med i skapandet utav flera av dem med inspiration, ord och tyckande i om färgval och hon är också anledningen till att flera utav dem kommit till.

Att de mottagits väl utav en liten skara läsare är glad för.


Där står jag nu.
Framtidsplaner finns, både långsiktiga och kortsiktiga.
Hur detta visar sig återstår att se.


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Igår kväll när jag som vanligt satt här i köket vid datorn så drabbades jag av världens illamåendeattack.

Jag har mått illa från och till på förmiddagarna under måndag och tisdag men det har varit så lite och något jag kunnat vifta bort med att jag är orolig för att bli sjuk själv nu när allt fler runt omkring mig insjuknar.
Hanterbart och inget som hindrar mig från att fungera.

Igår eftermiddag mådde jag något sämre och trodde nog att jag skulle bli sjuk.
Efter någon timmes körövning med härliga barn och ungdomar så försvann det.

På kvällen sen däremot, efter halv elva nångång, så kände jag hur färgen bokstavligen försvann ifrån mitt ansikte.
Jag blev kallsvettig och försökte andas lugnt.
Det gick inte över över utan blev värre.
Jag gick upp och tog ur linserna. Då mådde jag så dåligt att jag var tvungen att strunta i att sminka av mig eller borsta tänderna.
Var tvungen att lägga mig ner för annars skulle jag spy.

Låg och försökte slappna av i sängen med täcker uppdraget över huvudet.
Tillslut försvann obehaget och jag somnade tydligen.

Idag vaknade jag med en enorm, tryckande, trötthet i kroppen. Som om jag ägnat natten åt att delta i samtliga av Friskis och svettis pass utan att pausa en endaste gång.
En kombination av gårdagens mående och att M har skrikit sig igenom i stort sett hela natten så sammanlagt har jag fått unegfär tre timmars sömn.
Men inget illamående råder än bara denna trötthet och så länge inget annat tillstånd infinner sig så är jag glad!

Glad blev jag också av att komma ner i köket imorse och tända adventsstjärnorna som nu står på plats i våra fönster.
Dessa stjärnors träfötter spraymålade jag vita förra året då jag tröttnat på ekmaterialet.
Kanske inte de finaste adventsstjärnor som finns men helt klart ett bra budgettips!

Milt ljus från röda ljuskoppar på tavellisten, min God Jul tavla, förra årets patinerade bokstäver och några små tomtar sjänker också en mysig advent- och julkänsla i köket.

Jag är tidig med advent och julmyset i år, kanske lite väl tidig, men om det gör tidiga och trötta morgnar lite lättare så får jag väl vara tidigt ute.

Ms första ord när han såg adventsstjärnorna var WAO ♥ (och sen skrek han igen).
Jag säger detsamma jag.

Wao vad mysigt med lite advent och julkänsla & God morgon på er!






Bilder:Privata©HUSnrNIO
[Fotade 101124]

De tre senaste åren har min adventsljusstake bestått av blockljus där jag med fina band har knutit fast siffror runt ljusen. 

2007 och 2008 gjorde jag egna siffror med hjälp av min quickutz men förra året lessnade jag på det och köpte mig färdiga metallsiffror på Village.

Årets adventsljusstake kommer även den att bestå av blockljus då jag verkligen tycker om att man kan tända ljusen och låta de brinna länge utan att behöva byta ut dem stup i kvarten.

Jag tänder gärna levande ljus på morgonen även om jag ska iväg till jobbet och det råder ett stressigt småkaos hemma.
Det är helt klart mycket trevligare att vistas i morgonkaoset när ljusen brinner!

Den vita brickan jag haft blockljusen på de senaste åren kommer däremot inte att finnas med i år.
Istället har jag fått för mig att jag skulle använda min avlånga träbricka som jag fick av L tillsammans med Höganäslyktorna för längesen.

Brickan var fult skavd på sidorna så jag slipade den och spraymålade den med vit halvblank färg.
Tre omgångar med färg behövdes för att det skulle täcka bra och jag gjorde sista målningen igår kväll.
Imorse var den torr och superfin i sin nya finish.

Jag kunde inte låta bli att ställa ut de fyra vita stora blockljusen på den och fota den lite snabbt...

Bild:Privat©HUSnrNIO

Nu återstår bara dekorationen.
Den kommer förmodligen att se ut ungefär som förra årets adventsljusstake men istället för vit mossa som blivit fult grönmålad tänker jag använda egen plockad grön mossa. 
Förmodligen kommer nog också några av mina "snömålade" kottar att hamna på ljusfatet.

Adventspyssel är kul att ägna sig åt =)


[2007 års adventsljus]

Bild:Privat©HUSnrNIO


[2008 års adventsljus]

Bild:Privat©HUSnrNIO

[2009 års adventsljus]

Bild:Privat©HUSnrNIO

Onsdag morgon och en lång arbetsdag ligger framför mig.

Vaknade med en stark längtan efter att få vara hemma och ledig även idag men den tanken är det bara att slå undan.

Det viner och blåser utanför fönstret.
Kallt som sjutton är det och plusar jag ihop det, att jag ska jobba och att kräksjukan börjar härja runt om på områdets förskolor nu så tar det minst sagt emot att åka iväg.

Jag har alltid haft svårt för förändringar, även de små.
Nu har jag varit ledig sen i söndags och tre dagar hemma gör att det känns lite tyngre att åka iväg idag och bryta de senaste dagarnas mönster.
Väl på plats försviner oftast den känslan och jag tycker det är kul att jobba.

Sån är jag.

Ha en fin onsdag och glöm inte att njuta av dagen alla ni som är föräldralediga =)

Nedräkningen har börjat.

Om en timme och tjugo minuter börjar Desperate Housewifes och då existerar varken barn, bakning eller adventspyssel.

Jag ska lägga mig i soffan, luta huvudet mot en kudde, kanske dra en av de idag framplockade röda julplädarna över mig med endast två nybakta lussekatter som sällskap (L är i väg och spelar nånstans), drömma mig bort i nästan sextio minuter och det ska bli fantastiskt, otroligt, alldeles underbart!

Efter att ha umgåtts ensam med barnen (och då med M sen två inatt), bakat och adventspysslat lite grann så är jag nu helt slut.
Det känns nästan som att jag håller på att bli galen.
När det väl har blivit tyst och lugnt och de är vänner efter ännu ett bråk så ramlar de och slår sig och när de slutat skrika för det så bråkar de igen.
Det skriks och skriks och de är väl trötta de också antar jag...

Så nu blir det välling och sen god natt till minimonstret och sen ska jag läsa med det stora monstret innan det ska sova. 

Lussekatterna vi bakade idag blev supergoda även om de till utseendet är långt ifrån de finaste lussekatter jag skådat.
Det är verkligen som i "Sockerbagaresången" - han bakar stora han bakar små, han bakar några med socker på. 

Bild:Privat©HUSnrNIO

Det här receptet bakade jag efter (men jag gjorde dubbel sats).

50 g jäst
125 g smör
5 dl mjölk
250 g kesella
2 påsar saffran
1½dl socker
½ tsk salt
Ca 16 dl vetemjöl
Russin/Pärlsocker
1 ägg

Smula jästen i en degbunke.
Smält smöret i en kastrull. Tillsätt mjölken och värm till fingervärme, ca 37 grader.
Häll degspadet över jästen och rör om så att den löser sig.
Tillsätt kesella, saffran, socker, salt och det mesta av vetemjölet.
Arbeta degen tills den blir blank och smidig och släpper från bunkens kanter. Tillsätt eventuellt mera mjöl.
Låt jäsa övertäckt i ca 30 minuter.
Baka ur degen till lussekatter.
Lägg dem på bakplåtsklädda plåtar.
Garnera med russin och låt jäsa i ca 20-30 minuter.
Sätt ugnen på 225 grader.
Pensla lussekatterna med uppvispat ägg.
Nu strör ni på pärlsocker om ni vill ha det på dem.
Grädda i mitten av ugnen 6-8 minuter.
Låt svalna på galler under bakuk.

När W är i skolan brukar jag ha dörren öppen in till Ws rum så att M får tillträde dit.
Självklart under förutsättningar att han inte förstår någonting...

Han älskar att dra ut Ws byrålåda full med Barbiedockor och tillbehör.
När jag var liten hade jag alla mina Barbiekläder och tillbehör i en grön resväska.
Min mamma hade sparat denna väska, dess innehåll och alla mina Barbiedockor.

Nu tillhör väskan ochallt där i W.
Det är lite nostalgifeeling när den gröna väskan med de fula klistermärkena, som jag själv klistrade dit i början av åttiotalet, komemr fram ur byrålådan.

M älskar att ta fram den.
Han älskar skor och att trä på Barbies skor på sina fingrar skänker honom stort nöje.
Roligt är det också att tömma väskan på innehåll och sätta sig i den och leka att det är en båt (vilket vi har gjort nu halva förmiddagen känns det som).

Bilder:Privata©HUSnrNIO

[Har era barn någon grej eller leksak som ni själva lekte med när ni var små?]

Efter att ha varit iväg på lusseövning (idag kom vi minsann i tid till övningen!) med M har vi roat oss med lite småfix här hemma.

Snön faller utanför fönstret och när vinden blåser till är det riktigt kallt.
Men det gör oss ingenting så länge vi kan vara inomhus.

M har har en riktigt positiv dag idag.
Han är glad, tar intiativ till egen lek och går omkring och småpratar oavbrutet med mig.

Kramar och pussar har duggat tätt både till mig men även Timmy lamm och den nye följeslagaren, en hund han adopterat ur Ws gosedjurslåda, har fått sina beskärda delar.

Spännande var det när jag gick och hämtade pensel, vit färg och rotade fram husets kottesamling.
Förra året försvann detta lilla projekt bland allt annat julpysslande som fixades men nu ligger kottarna här på matbordet och de lyser av små vita stänk från hobbyfärgen och matchar den vita världen utanför fönstret.

Även kottarna på förra årets skapade dörrkransar fick sig lite snöstänk idag.
Jag passade även på att klippa bort de torkade apelsinskivorna som såg riktigt äckliga ut efter att ha tillbringat ett år i julkartongen på vinden.
Hade inga apelsiner hemma och orkade inte vänta tills jag har torkat nya apelsinskivor så där apelsinerna satt hamnade några röda frostade bär istället och därmed bestämde jag att dessa kransar ska hänga på ytterdörrarna även den här julen.

Jag älskar att dekorera med kottar till jul.
Adventsljusstaken, hyacintarrangemang, runt pepparkakshuset, ja lite varstans finns kottarna med hemma hos oss när det är jul.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Tack för alla positiva kommentarer om vårt lilla pepparkakshus!

Godmorgon.

I vårt kök välkomnas vi nu utav tomtar, pingviner, grisar, snögubbar och en katt om morgonen.

Årets pepparkakshus är färdigt och besiktades igår kväll av småfolket här hemma.
W som som iklädde sig rollen som arbetsledare för bygget gav huset en okstämpel och därmed var det fritt fram för alla små figurer att flytta in i det.
Varje år får dessa tomtar m.m. komma fram ur kartongen från vinden och flytta in i ett nybyggt hus som doftar godis och pepparkaka ståendes på bästa åskådarplats nämligen på vår köksö.

Det kan tyckas att vi är lite tidigt ute men det är ju faktiskt första advent på söndag (vi brukar bygga huset någon dag efter första advent om jag minns rätt) och i år kände byggledaren en stress över att inte få huset färdigt i tid tills figurerna skulle komma ur sin kartong så vi tjuvstartade lite.

Julen är ju, iallafall hos oss, framförallt barnens högtid och det är ju adventsvecka nu så -
VÄLKOMNA på besök i vårt lilla hus gjort av pepparkaksdeg, kristyr, gelehallon, nonstop, toppat med florsocker.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Kräksjukan dök tack och lov aldrig upp inatt och inte heller har den visat sig nu under dagen.

M har drabbats av några små vällingkväljningar vilket han gör annars också så dessa bekymrar mig inte.

Sen är det klart att han kräktes ju faktiskt en gång igår och L berättade att han kväljdes efter de hade kommit hem ifrån kalaset och det utan att ha ätit välling så nånstans där långt bak i huvudet på mig finns det kvar en liten del av oro för att något ska bryta ut men som sagt inget mer har hänt så nu just nu mår jag helt ok pykiskt.

En ganska slapp dag har det varit idag hemma hos oss.
M har lullat omkring i sin pyjamas till halv två.
W har pysslat här hemma på sitt rum.
Jag har städat lilla toaletten och lyckades glömma bort hur starkt klorin är så när jag torkat golvet runt toastolen och reste på mig var byxorna blekta till en konstig orange färg.
En liten dammsugning av bottenvåningen har jag uppbringat energi till och L fick ett ryck innan han skulle iväg och jobba och städade badrummet och skurade duschen med hela två sorters rengöringsmedel.
Den som har slagit rekord i slappning är storebror G som gick ut till sitt rum (vårt förråd byggde vi om till ett rum när vi flyttade hit) igår klockan 22 och kom inte in i huset förrän klockan var 15 idag.
Helt otroligt speciellt om man tänker på att han inte har någon toalett där ute utan måste in i huset för att gå på toa!

Vi har också byggt hus som rubriken lyder...

Jag VET att vi är tidigt ute men när man har ett arbete där arbetsuppgifterna ökar markant vid den här tiden på året och ändå vill ägna tid tillsammans med sina barn och göra sådant som de älskar så blir det så här helt enkelt.

Just nu pågår det piffning och inflyttning av husets inneboende.


Bild:Privat©HUSnrNIO

Ha en trevlig söndagkväll alla härliga bloggläsare!

Det finns en sak som snor min energi fortare än något annat.

Det börjar på kräk och slutar på sjukan.

Vid sextiden kom M gnällandes ut till mig i köket.
Han tryckte sig emot mig och ville vara nära.
Jag kramade honom och strök honom över ryggen. Han ville inte att jag ska sluta utan stod kvar nära mig. 

När jag reste mig från golvet för att fixa med något på diskbänken kväljdes han.
I panik slitet jag åt mig hushållsrullen och rev av flera meter papper i all hast som jag sen höll framför honom.
Han spydde!
Dock väldigt lite men som sagt han spydde. 

Jag ropade till W (L var på Ica och handlade lördagsmat) att springa och hämta plasthinken.
Då hade M slutat att spy men han ställde sig ändå framför hinken och kväljdes lite till men det kom inget mer.

Därefter har kvällen på ytan sett ut som vilken lördagkväll som helst om man ser den på ytan.
Men det är på ytan det.
Inuti mig, jag som har fobi [En fobi definieras som en irrationell rädsla för en företeelse eller en situation. Fobin resulterar ofta i en stark önskan att undvika det man är rädd för. Går inte det upplevs ett kraftigt obehag -ångest.] har det pågått en kamp.

Jag pendlar kraftigt mellan att tänka att M är nog inte magsjuk, det vara bara en engångshändelse som följd av att ha ätit för mycket sött under en och samma dag.
Försök till att intala mig själv att en kräksjuka ska vi väl klara av till att tro att vi nu kommer att ligga allvarligt sjuka i flera veckor framöver med uttorkade barn osv osv.

All min energi har under kvällen gått åt till att oroa mig och att lyssna efter signaler från M om att han inte mår bra.
För en kvart sen kom vad jag tolkar var den första signalen på ovanstående.
Han grät och kunde inte somna om.
Han gråter aldrig mellan åtta (då han lägger sig) och ca två på natten.
Han kunde inte somna så jag bar ner honom och nu ligger han på en handduk i soffan och sover och L sitter bredvid honom.

Jag känner mig helt tom just nu.

Kalla mig nojig eller vad sjutton helst men sen barnen kom är denna sjukdom smått knäckande för mig.
Det värsta som kan hända är ju bara att man ligger deckad ett dygn eller två på toalettgolvet tänker flera.
Och så kan det ju vara och sen är det bra med det.
Men så har det inte varit för oss.

Jag har haft kräksjukan när det var nästan trettio minus ute så att ledningarna frös och vattnet försvann.
Jag har fått omtag på kräksjukan och tillsammans med L tillbringat en hel vecka i sjukt stadie och upplevt att vattnet, som är så viktigt när man är sjuk, försvunnit ännu en gång [JA MAN KAN BLI SJUK I VINTERKRÄKSJUKAN FLERA GÅNGER STÅR DET ATT LÄSA NÄR MAN LÄSER FAKTA OM DET].

Jag har tillbringat dagar ensam på barnakuten med en uttorkad ettåring när L pluggade i Stockholm.
Jag, L och W har sammanlagt varit sjuka i två veckor.
Jag själv var senast i februari så sjuk att jag inte kunde resa mig ur sängen för att ta hand om barnen.

Jag VET hur det är att vara riktigt sjuk i den där äckelsjukan.

Hitintills är det lugnt och jag gör så gott jag kan för att hålla det ifrån mig vilket jag från november till mars månad alltid gör.
Dvs använder handsprit (nonsens att det inte skulle hjälpa - varför använder de då det på sjukhusen och hos tandläkaren) ofta och mycket. Predikar och ser till att barnen sköter sin handhygien och det framförallt före måltider.
Käkar vitpepparkorn som jag tror stenhårt på att det hjälpet och nu tror jag även det får bli en liten stänkare whisky (det tar jag inte varje kväll i fem månader kanske ska tilläggas) innan jag lägger mig ikväll.

Imorgon ska det inhandlas acidofilus för att hjälpa magen att hålla sig lugn och även åksjukemedicinen Postafen som inte gör en frisk men minskar känslorna av illamående och gör att man mår bättre när man väl har blivit sjuk.

Imorgon är det min sovmorgon i det här huset.
En sovmorgon jag sett framemot under de sex söndagar jag nu har jobbat.
Om det inte blir några kräkningar under natten ska jag verkligen försöka slappna av och ta till vara på morgontimmarnas dvala som känns oerhört välbehövd just nu.

Så nu ska jag bära upp M i sin säng och förhoppninsgvis sover han där hela natten och imorgon vaknar till ett härligt vacker vinterlandskap.

God natt!

[Kvällens bild...]

Bild:Privat©HUSnrNIO

Vinterkräksjukan är en mag-tarmsjukdom som orsakas av ett så kallat calicivirus. Sjukdomen är väldigt smittsam. En enda person kan smitta ner en hel arbetsplats eller en förskola.
Det räcker med 10 till 100 virus för att bli smittad. I en enda droppe från kräkning eller avföring kan det finnas miljoner.

Inkubationstiden är 12 till 48 timmar. Inkubationstid är den tid det tar från att ha blivit smittad till att bli sjuk.

Det är många som fyller år i vår stora Tomten-är-far-till-alla-barnen släkt mot slutet av året.

Flertalet kusiner till barnen, mormor, gammelmormor, W, och kompis barn och säkert någon mer som jag inte kommer på just nu.
Idag firades framförallt en 25-åring (och på ett hörn även dennes far).

Pengar var önskat men då denne unga man brukar fråga efter ananaspaj då han är på besök hos oss så slängde jag igår kväll ihop en paj som fick agera bonuspresent.

Jag älskar ananas och paj och serverar man den med krämig vaniljsglass med svarta prickar i så är denna dessert en tiopoängare enligt mig.

Den är dessutom väldig enkel att tillaga.
Så enkel att jag glömde ha i vaniljsockret i fyllningen när jag och W bakade igår kväll:(
Hoppas födelsedagsbarnet tycker om den ändå, det är ju faktiskt strösocker i både pajdegen och fyllningen men visst vaniljsocker SKA det ju vara med...

Med några varv presentsnören, ett enkelt 25års kort och ett kort med receptet på pajen så var det bara att säga grattis.


Bild:Privat©HUSnrNIO

Här kommer receptet till er som blir sugna på ANANASPAJ.

Pajdeg
150 gram smält smör
3 dl vetemjöl
1 dl socker
1 tsk bakpulver

Fyllning
1 burk krossad ananas
1 burk creme fraiche
2 ägg
1 dl socker
1 msk vaniljsocker

Gör så här
Rör ihop pajdegsingredienserna och tryck ut i en pajform
Vispa ägg och socker fluffigt
Rör ner ananas (hela burken inkl. spad), creme fraiche och vaniljsocker
Häll fyllningen i pajformen
Grädda i ugnen i ca 30 minuter på 175 grader

Servera med vaniljglass

Nu är det tredje natten i rad som M har skrikit vid tvåtiden och sen sovit i vår säng till morgonen.

Betyder detta att den lyxiga tillvaron som jag trodde var vår nya livsstil där han somnar klockan 20 i sin egen säng och sen sover där till klockan sex är över?
Att min högra kroppssida åter igen ska förvandlas till en värkande krympling pga en liten tvååring som sliter och drar i mig nattetid, gör mig tunnhårig, och skriker när han inte kan somna.

De där få timmarna om natten i lugn och ro med fem/sex timmar sammanhängande nattsömn har varit så betydelsefulla.
Mer än jag förstått känner jag nu efter tre nätter i samma säng som honom.

Faser och perioder kommer och går, det vet jag ju.
Men vad tungt det är när man är mitt uppe i en sådan mindre bekväm period.
Åtminstone om man ska försöka sköta arbete, hem och familj.

Samtidigt är det en otrolig känsla när man får höra ett godmorgon och känner en liten hand mot sin kind.
Följt av ett hej mamma och sen en puss på benet och orden pussa mamma benet som avslutas med frågan är det bra.

Orden bubblar verkligen ur M nu och det är så otroligt fasinerande att lyssna på honom.
Han kan så många ord och sätter ihop dem till små meningar.

Han gick in på sitt rum innan vi masade oss nerför trappen tidigare.
Står mitt i rummet och ropar till mig mamma det är mörkt. Tända lampan.

Nu bygger han med lego kring mina fötter och säger titta högt torn, klättra upp på.
Den här veckan har han kommit på hur han ska forma munnen för att säga storasysters namn så som det verkligen ska sägas och även sitt eget namn har han lärt sig.

Han går in och väcker W när det är skolmorgon och säger med glad röst hej W är det bra.

Dessa ord från den finaste lille kille som finns får mig att bli varm i mammahjärtat på en sekund vilket kan behövas idag när det är grått utanfär fönstret, snön faller och jag känner mig som att en förkylning kan tänkas vara på väg.

Har druckit ett glas med Echinacea som ser ut som kattpiss och smakar inte mycket bättre.
Det var det som fanns hemma och förkyld har jag inte tid att bli nu när högtrycket på jobbet drar igång.

W kom ut från sitt rum för fyrtio minuter sen och med gråt i halsen sa hon jag har inte sovit en blund. Hon gick på toaletten och där inne upprepade hon mening pånytt.
Jag försökte prata med henne att hon har ju sovit hela natten men fick till svar att det har hon inte alls gjort för hon har inte fått en blund.

Nä vem har gjort det sa jag inte men tänkte och svepte kattpisset på stående fot i köket...

Nu är det dax för välling, te och macka här.
L har sovmorgon idag och jag imorgon så det är jag och barnen som äter frukost tillsammans idag.

God morgon lördag!

Kattpiss:

Bild:Privat©HUSnrNIO

Överkast är en bra grej tycker jag.

Att lägga på överkastet och dölja våra mindre fina bäddset är en befrielse.
Att man samtidigt hindrar små barn från att gnida in snor i mammas och pappas kudde, att torka små kletiga fingrar på täckena eller gömma hårda legobitar under dem är en liten bonus :)

Vi har ett billigt överkast från Ikea.
Visst har jag sett otroligt många fina i butiker men att köpa ett sådant för många pengar befinner sig ofantligt långt ner på prioriteringslistan.

Vårt är tunt, vitt och diskret. Är lätt att rulla ut över sängen (det ligger ihoprullat till en lång korv vid fotänden på nätterna) när siste man lämnar sovrummet på morgonen.

Jag tycker det är underbart att komma upp på ovanvåningen och se att överkastet ligger på sängen i sovrummet.
Att slippa se dessa knöliga sängkläder som med sin rörighet inbjuder till att man kan lägga både använda kläder och annat i sängen.
Men - att vår säng är bäddad händer långt ifrån varje dag.

Det är väl bara att bädda den kan man tycka.
Jo men siste man att lämna sovrummet är inte jag.

När jag tassar ut därifrån vid sextiden sover det fortfarande någon (och om inatt ibland två) i sängen. 
Därefter går morgonen i ett rasande tempo och om allt klaffar sitter vi i bilen i exakt precis tid till att hinna gå in på dagis när frukosten serveras.

Alltså finns det ingen tid från det att jag går upp till att hinna med att bädda sängen om man ser det krasst.

Han som fortfarande sover när jag går upp, han tänker inte på om sängen är bäddad.
Eller, jo han kanske märker det, men han bäddar den oftast inte.
Han verkar tycka att det är knöligt med överkast.
Att det är jobbigt att lägga på det och krångla med sådant på morgonen när man ändå ska vara på jobbet hela dagen.

Alternativet skulle vara att krypa ner i sängen när överkastet ligger på.
Det skulle passa mig som är väldigt frusen om kvällarna...

Jag inser att detta är ett ilandsproblem... men nog kan man väl få ägna även sådana en tanke ibland...?

När jag ändå pratar sovrum så vill jag nämna den underbara tavlan från Isa Form som vi har ovanför byrån.
Motivet heter "Det nya livet" och färgerna är olika grå nyanser som matchar resten av rummet som har färgerna grått, vitt och några få rosa accenter här och där.
Efter en natt när man delat säng med många fötter i olika storlekar kan man iofs undra lite över hur det kan se så mysigt ut på bilden och vara så kaotiskt i verkligheten.

Fondtapeten som hamnade på snedväggen när vi flyttade in är väl inte lika populär hos mig i dagsläget (kanske kan önska mig en omtapetsering av tomten) som den var då för några år sen (om jag inte minns fel så var det sambon som proppsade mest på just den då men detta kanske jag borde låta vara osagt...).
Av tapetresterna tapetserade vi även de fula garderobsdörrarna vilket var en bra budgetlösning då de var rejält fula och slitna i sig själv.

Som ni ser så har adventsbelysningen redan kommit fram i fönstrena.
Stjärnlamporna är diskreta så därför tyckte jag inte att det gjorde något.
Det är nog så att jag känner lite stress inför den här julen som arbetande tvåbarnsmor till skillnad från de två senaste åren då jag varit mammaledig.

Skenet från dem är alldeles lagom för att det ska ge en sådan där mysig adventskänsla och det är ju faktiskt första advent nästa helg!

Det närmar sig att öppna den första luckan i advenstkalendern berättade W för mig imorse i samma mening som hon påminde mig om att vi måste baka lussekatter och göra pepparkakshus.

Kanske är lika bra att vi börjar så smått om vi ska hinna med allt...

Det omtalade överkastet:



Bilder:Privata©HUSnrNIO

Jag har fått flera mail med frågor om den lilla tavlan jag har på tavellisten i köket, "Take time to smell the coffee".

Igår kväll ändrade jag lite på ordens placering, textens storlek samt testprintade den.

Så nu Sofia och ni andra som har frågat om detta tryck finns att beställa kan jag ge beskedet att ja det finns det och det i tre olika storlekar.

Håll till godo.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Take time to smell the coffee
13x18 cm 100 kronor inklusive frakt och paketering
A4 - 21x29,7 cm 120 kronor inklusive frakt och paketering
A3 - 29,7x42 cm 180 kronor inklusive frakt och paketering

Vill du göra en beställning?
Maila mig på [email protected]

Ange vilken storlek du vill ha på tavlan.

Så här ser vår lilla Coffeetavla ut placerad på tavellisten i matsalsdelen av vårt kök.
Detta var innan jag printade den i större format så nu får jag nog arra om på listen...

Bild:Privat©HUSnrNIO

Även om jag inte är gravid... så tävlar jag hos MammaMorran om ett smycke från CocoByCathrin.

Tävla HÄR du också!

Idag tänkte jag att jag skulle sluta jobbet så pass tidigt att jag lugnt skulle kunna hämta M på dagis och sen W på fritids.
Väl hemma skulle W kunna äta sin tomtegröt i lugnt tempo och därefter byta om till friidrottskläder och jag skulle glatt vinka av henne i dörren och sen fortsätta i samma lugna, ostressiga, tempo att ge M mat, välkomna farfar som hade rollen som kvällens barnvakt och bege mig tillbaks till jobbet för ytterligare ett pass där.

Hur kunde något som var så väl planerat i mitt huvud bli något så helt annat!?

Istället för att hämta M lite tidigare rusade jag in på dagis efter honom.
Det gick så snabbt att jag inte hann reflektera över att de tre barnen som var kvar vid fyratiden faktiskt var ute och lekte.

Samtidigt som detta ringde jag till fritids och bad pedagogen där att säga till W att gå hem.
Eftersom vi bor ca tio minuters promenad från skolan där man endast promenerar på gång- och cykelväg går W hem själv ibland.
Jag tänkte spara tid genom att hinna hem lite före henne och värma gröt och packa ihop vattenflaska och skor.
Istället fick jag prata med W som inte alls var sugen på att gå hem själv idag efter en småtuff skoldag.

Jag och M körde i ilfart och hämtade henne och sen hem och i ett allt annat än lugnt tempo värmdes gröt och det byttes om m.m.

Efter ett telefonsamtal med bästa kompisen fick vi veta att hon inte skulle på friidrotten idag och eftersom det är mörkt ute halv fem blev det bestämt att jag och W skulle cykla tillsammans dit så skulle hon cykla hem själv sen när det var slut.
Hon lovade mig att cykla försiktigt hem eftersom det är isfläckar lite varstans på gatan och jag höll ett litet tal om säkerhet för henne.

Kvart i fem med magarna fulla av tomtegröt och kanel gav vi oss iväg ut i kylan.
Efter halva vägen upptäcker vi att W inte har någon cykelhjälm på sig.
Vilken mamma håller förmanade tal om isfläckar och låter sitt barn sen cykla mitt i vintern utan hjälp på huvudet!

Jag körde i ilfart hem efter hjälmen medan W stod och väntade på glidandes omkring på en isfläck.

Utanför gymnastiksalen fanns ingen lärare bara en massa friidrottssugna barn.
Vi väntade och jag frös.
Hade tagit på mig alldeles för lite då jag trodde att jag skulle kunna cykla hem direkr igen.

En klasskamrats mamma kom och väntade tillsammans med mig medans barnen lekte på skolgården.
När klockan är tio över fem (det ska börja fem) börjar jag känna mig stressad eftersom jag måste åka halv sex tillbaks till jobbet.

Kompisens mamma lovar att stanna kvar och vänta med tjejerna och jag cyklar i ilfart hem igen.
När jag pakerar cykeln på altanen märker jag att i Ms cykelstol på pakethållaren ligger både gympapåsen med vattenflaskan och skorna, cykelhjälmen, cykellås och nycklar.

Kör tillbaks ännu fortare än tidigare för då tror jag ju absolut att barnen fått gå in och att ha friidrott utan skor är inte så kul.
De står fortfarande ute och väntar men nu med ett leende på läpparna pga mig.

Jag cyklar hem igen.
Säger hej till farfar och kastar mig i bilen tillsammans med L som jag skulle dumpa på Rud och en avtackningsfest.
Mot jobbet och nittio minuter senare hem igen.

Vart tog de lugna, och planerade timmarna vägen då jag inte skulle säga ordet "skynda" dig till mitt barn.
När det skulle finas tid till att sitta med tomtegrötskeden i handen och drömma sig bort en liten stund i årets julkataloger?!

När jag ändå var uppe i varv tog jag tillfället i akt att dammsuga golvet fritt från junk, diska, potträna M, lägga M, läsa tillsammans med W, dricka en kopp te tillsammans med henne och sen sjunga och klia innan det var dax för John Blund att göra sitt.

Nu sitter jag här och vet inte riktigt vart jag ska börja.
Har en hel del som jag ska göra men samtidigt vet jag att morgondagen kommer att bli en ganska påfrestande dag på jobbet så jag egentligen borde jag nog satsa på att lägga mig tidigt ikväll.

Vi får väl se vad det blir...

[Min friidrottstjej provandes årets julklänning]

Bild:Privat©HUSnrNIO

Torsdag morgon och denna torsdag tas emot med jubel och förnöjdsamhet.

M sitter som, som alltid på jämna veckors torsdagar, på köksön, och beundrar sopgubbarna och deras stora brummande lastbil.

Själv tycker jag att det ser kallt ut där ute.
Termometern hos oss visar idag endast -1,8 grader vilket ju faktiskt inte är kallt men för en frusen människa som jag så spelar det ingen roll. Det är inte varmt förrän maj månad...

Kanske trist med ett inlägg om sopbilen "varje torsdag" men bloggen är en liten del av vår vardag (med fokus i ord och bild på barnen dippat med en hel del inredning, pyssel och renoveringsdrömmar) och sopgubbarna och deras bil en faktikt en ganska stor del av vår vardag var fjortonde dag...

Våra morgnar iaktagandes sopbilen är sådana morgnar som går under benämningen "bra" morgnar och ibland är det faktiskt riktigt spännande att sitta här och spana...

Jag som annars önskar mig tömning av soptunnan varje vecka kom just på att det vore nog dumt för då skulle M kanske tröttna på att tillbringa torsdagmorgnarna i lyckligt tillstånd sittandes på köksön och för att säga det enkelt - lyckligt barn = lycklig mamma...


Bild:Privat©HUSnrNIO

Bilden är tagen vid sopgubbarnas besök hos oss för fyra veckor sen.

Att försöka fotografera båda barnen och få till ett foto som de är bra på båda två är minsann inte det allra lättaste man kan ägna sig åt!

Min tanke med vår lilla fotosession var att kanske lyckas till någon bild som skulle kunna tänkas bli en förstoring/inramning att ge bort i julklappssäcken till några av barnens släkt i södra delen av Sverige och som vi träffar alldeles för sällan.

Kanske även någon bild som skulle kunna vara en lämplig julhälsning detta år och som för en gångs skull inte innehåller spår av pepparkaksdräkt eller liknande julutstyrsel.

När vi ändå tog kort och hade halva linneförrådet uppspändt på väggen och utbrett över matbordet passade jag på att ta några bilder på M när finkläderna tagits av. 

Inga jättebra bilder men dock några som visar kärleken han just nu känner till Ws gamla hund (som man för något år sen fick gratis mot uppvisande av bonuscheck i Icabutikerna).

På bilden längst ner till vänster ser det ut som att hunden rengör en fnissande Ms öra!

Bilder:PrivataHUSnrNIO

Kvällen här ska ägnas åt tavlor.
Jag ligger efter med beställningar så det stänker om det och så vill jag inte ha det så ikväll ska flitens lampa lysa i vårt kök där jag i väntan på ett skrivbord sitter och ugglar med detta.

Ha en trevlig onsdag kväll allesammans!

Hemma hos oss,s om hos de flesta barnfamiljer, finns det en väldig mängd med gosedjur.

W har mestadels sin Tarzan, hennes trogne följeslagare som har funnits vid hennes sida sen dagen hon föddes, med sig i sängen om natten.

M har sin apa och Iggle Piggle, från Drömmarnas trädgård, och har varit nöjd med dessa två tills nu.
Plötsligt har det blommat upp en gosedjurskärlek utan dess like.

Han har adopterat flera djur från Ws gosedjurslåda under hennes säng men han har också utvecklat känslor för flera av de mjuka djur som han själv har fått när han föddes, döptes, fyllde ett respektive två år.

Under dagtid är detta helt ok då det yttrar sig som så att han går och hämtar djuren, pratar med dem, gosar, myser i soffan och mest bär omkring på dem full av kärlek.

När det däremot är dax för läggdax så kan det bli lite problem med att förstå hur många djur man kan ha med sig i sängen.
Om M fick bestämma så skulle ALLA djuren dela säng med honom men i en liten spjälsäng är inte det möjligt.
Han har så svårt att komma till ro och försöker förtvivlat göra sig förstådd om vad det är som fattas honom.

Han är också väldigt noga med att de gosedjur han har i sängen inte bara ska ligga där bredvid honom utan han vill hålla i dem alternativt att de ligger på honom.
När han ligger nerbäddad med famnen full av mjuka kamrater blir han lugn och kan sova.

Kan det vara dessa gosedjur som gör att han sen ca tre veckor tillbaks sover nästan varje natt i sin egen säng?
Han sover dessutom utan att vakna ända till klockan sex på morgonen (vilket är tidigt men det är ändå bättre än fyra som han ville upp tidigare) och är oftast bara att lägga ner i sängen när klockan är åtta.
Han som aldrig har sovit hela nätter tidigare!
Som alltid har skrikit och gråtit, det gör han iofs fortfarande mycket men inte i samband med sovning, tidigare. 

Antagligen är han i en sådan fas just nu att nätterna, inklusive läggning, fungerar bra och då vill jag absolut inte ändra på för mycket för att råka rubba detta.
Jag stortrivs med att slippa ha en sparkande liten pojke virad runt min hals, dragandes mig i håret och flåsandes mig rakt i ansiktet nätterna igenom.

Sen är det ju klart, vissa gosedjur, som den stora grå elefanten, går inte att ha i spjälsängen hur harmoniska han och M än är tillsammans.
Men än så länge går det oftast att prata om detta.
Han tar in informationen om att den får sitta och sova på golvet vid hans säng och (än så länge) nöjer han sig med det svaret.


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Har ditt barn någon extra kärleksfull relation till något specifikt gosedjur?

Lucia närmar sig med stormsteg.

I år blir det så mycket lussefirande som det bara kan bli eftersom M även ska fira Lucia tillsammans sin förskola (förra året var jag fortfarande föräldraledig).

W firar utomhus tillsammans med hela skolan, M firar tillsammans med sin avdelning i början av december och jag ska ha mitt traditionella stora firande med alla körer på jobbet.

Om 30 minuter ska jag och M vara I Grava församlignshem och öva tillsammans på sånger med gitarr som ackompanjemang.
Eftersom jag är ledig på måndagar så är M ledig från dagis så därför åker vi tillsammans och övar idag och nästa måndag så även M ska få vänja sig vid platsen och gitarrkompet som inte någon av dagisfröknarna sköter.

Alltså måste det handlas lussedräkt även till den här lille skrutten.
I påsen med lussedräkter hittade jag två stycken små pepparkaksdräkter, den ena från förra året och den andra från när M var med och lyssnade på storasysters firande på dagis endast tre månader gammal.

Jag får väl leta runt lite på nätet och kolla vad det finns för dräkter att köpa.
Vill minnas att både Ellos och Åhlens brukar ha fina.

[2008 års peparkaka]


[2009 års pepparkakor]

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Det låg ett litet paket i brevlådan.

En liten presentpåse. Inuti presentpåsen fanns det en ask.
I asken ett kort. Ett presentkort. 

Tillsammans med presentkortet låg ett vykort med mitt namn på och ordet tack klätt med andra ord som tillsammans bildade berörande meningar.

Det är inte ofta jag får respons och tack som är riktat rakt till mig.
Att, utan krav från något håll, få ordet tack berör och lämnar spår.

Gåvan som följde med kortet var ett presentkort på Panduro.
Att handla pysselmaterial på Panduro inför den stundande julen är inga som helst problem för en som mig!

Tack familjen M för presenkortet men framförallt för att jag fick vara en liten del i en otroligt ljus, vacker och minnesvärd stund.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Iställer för att samlas vid matbordet och äta lång "fars dag frukost" med nybakta frallor och nybryggt, ljuvligt dotfande kaffe, har vi här idag våra morgonstunder på olika ställen.

L ligger fortfarande och sover.
De helgmorgnar som jag jobbar går jag upp tillsammans med M och väcker L först när jag står redo att åka iväg till jobbet.

W softar i soffan i vardagsrummet iklädd sin älskade morgonrock men ska snart dra på kläderna och följa med mig till jobbet.

Jag sitter, med en kopp Nescafe (MÅSTE komma ihåg att köpa riktigt kaffe idag"), en liten stund vid datorn och inväntar att det ska bli dax att åka till jobbet.

M, som började dagen kl 6 med att befinna sig i värsta gnäll och skrikfasen (förmodligen trött då det blev lite senare läggning igår) är just nu tyst för första gången på över två timmar, och befinner sig på sitt nya favoritställe.
I storasysters låda med mjukisdjur.
Han drar gärna fram den och sjunker ner bland apor, lejon och nallar och sitter där och ser på Barnkanalen.
Han myser säger han och det ser verkligen mysigt ut där han sitter bland alla mjuka kompisar.

Att sitta där och äta dagens första välling fick godkänt av M som gav mig en puss på kinden när han väl hade kravlat sig ur lådan och kom in i köket en stund senare med en tom flaska.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Nu är vällingen slut och det skriks igen.
Hur kan allt vara så fel för en liten tvååring? Borde det inte va ganska lätt att tillgodose en liten pojkes alla behov?

Mot jobbet...
Ha en trevlig söndag morgon!

Jag gjorde om bloggens design en smula.
Var inte riktigt bekväm med den tidigare då jag tyckte att den blev lite för gullig med alla de små vinröda hjärtanen överallt.
Var inte riktigt jag.

Detta lite mer kantiga och tydliga utseende är mer jag.
Om jag trivs med det återstår däremot att se...

M har tillbringat hela eftermiddagen och halva kvällen (med hans mått mätt) hos farmor och farfar och jag har inte behövt döva något dåligt mammasamvete fyllt med otillräckliga känslor och prioritetskval på många timmar i sträck vilket har varit otroligt lyxigt och skönt.

Nu har M lagt sig och W ska snart i säng sen stundar lördagkvällen.
En lugn kväll som fortsätter i samma anda som dagen började nämligen med en laid back inställning.
Blir slapphet i soffan framför filmen "Knight and Day" med bl.a superfräscha Cameron Diaz. 
Imorgon är det dubbla arbetspass som gäller och dessutom av de lite nervösa slaget så en lugn kväll är precis vad jag behöver.

Men innan det är filmtajm väntar en liten lässtund med W...

God kväll på er!

Sovmorgon existerar då och då här hemma men imorse var det en speciell sådan för det var MIN sovmorgon.

Det var äntligen min tur att få sova bort några timmar. Att totalignorera det avlägsna skriket från ungar och karl på bottenvåningen.
Trycka in öronpropparna, dra täcket över huvudet och försvinna bort i drömmarnas värld.

Även om jag hade varit vaken med M mellan halv sex och sex så hade jag inga som helst problem att somna om när L gick med barnen.
Jag vaknade även flera gånger sen pga en skrikande M som tydligen hade hjärtsnörp över att jag inte befann mig tillsammans med honom på bottenvåningen men att somna om var inga problem.

Jag konstaterar alltså att jag är extremt trött nu.
Efter att ha sovit några timmar idag så känner jag mig inte mer utvilad utan snarare tvärtom, den klassiska segheten i huvud och kropp råder och den i kombination med en hel del fix och pyssel att ta tag i fick mig att ringa ett samtal till farmor och farfar och fråga om de ville ha ett barn idag vilket de snällt tackade jag till.

Så för en stund sen hämtade de en liten nyduschad lockig kille och som den trygga lilla människa han är och med en stor kärlek till sin farmor och farfar pussade han mig hej då och sa till mig att stänga dörren så att de kunde åka iväg.
Inga tårar eller tandagnissel där inte!

Nu sitter jag här vid datorn.
L sover efter en tidig morgon och W är hos en kompis.
Det är lugnt och tyst och om jag tillåter mig att känna efter så är jag så trött.
Att gå och vila efter en sovmorgon har jag dock inte ro till utan lite fix och pyssel och tavelgörning står på schemat den närmsta stunden.

Vad dagen mer kommer att innehåla återstår att se.

Önskar er alla en trevlig lördag!

[Min lockige prins]

Bild:Privat©HUSnrNIO

Idag har jag bl.a varit och shoppat på stan inför terminsavslutning med barn- och ungdomskörerna.
Presentkort på SF och lite småplock/pyssel.

Hade även tänkt köpa 30 klassiska chokladtomtar av modell större men det lyckades jag så klart glömma bort i vimlet.

Tog en tur in på museet när jag ändå var i krokarna och hittade helt underbar små saker till barnens adventskalender.

En barnvariant av Rubiks kub med endast fyra fyrkanter med färger som jag tror att speciellt W kommer att tycka är kul.
Två snöglober i minformat och en underbar sjuttiotalsinspirerad buss till M (som ÄLSKAR bussar) med den klassiska förmågan att om man drar den bakåt och släpper den så kör den iväg av sig själv.

Det tillsammans med bl.a Littlest Pet Shop, pennor, coola reflexer, popup figurer, Silly bands, hårspännen m.m. hoppas jag ska bli en adventskalender som blir uppskattad av småfolket.

Nu, är tvättmaskinen färdig och torktumlaren ska därmed fyllas.
W ska på första discot för årskurs ett ikväll och det är viktigt med vad hon ska ha på sig och favorittopen låg i tvättkorgen.
Att fylla en maskin var dock inga som helst problem här inte.

Ha en trevlig fredag eftermiddag!

Bild:Privat©HUSnrNIO

Det perfekta mellanmålet innan man ska iväg på friidrottsträning anser jag vara havregrynsgröt.

W är en periodare.
Hon tycker om både havregrynsgröt och risgrynsgröt men hon äter det i perioder.
Oftast vill hon ha samma mellanmål flera dagar/veckor i följd för att sen totalvägra att äta det på lika lång tid innan det går bra igen.

Innan träningen på torsdagar finns det inte massor av tid över efter jobb, dagishämtning och fritids och då är havregrynsgröt ett bra mellanmål som går snabbt att laga till och som är bra och mättande.

Gröten äts självklart i en egendesignad skål gjord på Miniorerna=)

Ooops nu närmar sig klockan fem och det är dax att skicka iväg henne till skolans gymnastiksal där träningen är.


Bild:Privat©HUSnrNIO

Som jag berättat tidigare så avverkar jag och dottern de flesta djupa samtal i bilen på väg till något evenemang eller på väg hem från något.

Så här lät det igår kväll när vi åkte hem från kören.
W: Mamma om vi får mycket pengar vill jag att vi köper en sån där varm pool som T har. En sån som man bara ska ligga och slappa i för att vattnet är så jättevarmt och skönt.

Jag: Om vi fick mycket pengar så skulle jag slänga ut hela vårt kök och göra om det till ett funktionellt och snyggt kök. En varm pool är jag faktiskt inte så sugen på att köpa.

W: Den är dyr och kostar mer än hundra så det kanske inte går.

Jag: Ja en sån pool är nog dyr. 

W: Men om du får pengar kvar (efter den önskade köksrenoveringen) så skulle du väl kunna köpa en sån där dammsugare till mig. En sån liten som suger upp vita kulor som vi hade i lägenheten. Den tyckte jag var rolig.


Tänk - av alla saker man kan köpa om man har pengar så önskar hon sig en liten gul batteridriven plastdammsugare med några flörtkulor i modell mini som tillbehör!
Tilläggas kan att den dammsugare hon pratar om, som hon hade och lekte med när vi bodde i lägenhet, var handlad på Överskottsbolaget till ett torligtivs väldans lågt pris.

Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare på det här inlägget.
Antingen är hon en liten människa utan några speciella krav på dyra leksaker som "alla andra har" eller så är hon extremt förtjust i att städa och hålla rent omkring sig (som sin mor).

Eller så stämmer inget av ovanstående påståenden...

Leksaksdammsugare som är en exakt leksakskopia av Electrolux dammsugare med barnanpassade funktioner. Sugfunktion och små kulor att dammsuga upp medföljer. 
Drivs med batteri och kostar 299.00 kronor (det var den köksrenoveringen det...).

Bild:shop.electrolux.se

Jag har fått frågor om spisen i köket som syntes på bilderna med julgardinerna som jag visade för er för någon dag sen.

Det är inte svart färg som jag målat dit med hjälp av schabloner, som en läsare trodde utan dekorplast/kontaktplast som finns att köpa på bl.a Panduro.

Jag är inte så duktig på att hantera en pensel som jag skulle önska att jag var samt att om man målar dit bokstäverna så sitter de ju där permanent.
Även när barnet inte längre leker med spisen och man kanske vill ge bort den.

Att använda dekorplast/kontaktplast (som var och varannan i bloggsfären nog har testat vid det här laget tror jag) ger inte bara en möjlighet till att ta bort dekorationen när man tröttnat på den. Man kan även flytta runt och prova sig fram när man sätter dit den.

Jag kommer inte ihåg vilket teckensnitt jag använt mig av till Maltes namn men jag letade upp något på nätet som jag tyckte såg kul ut som jag sen skrev jag ut i en lagom storlek, klippte ut bokstäverna, och ritade av dem på plastens baksida.
Sen var det bara att klippa i kontaktplasten och prova sig fram...

Till ordet "cookalong" använde jag mig av chipboards som jag ritade av.

Ett himlans enkelt sätt att fixa lite personlig touch på grejer =)

Bild:privat©HUSnrNIO

[Vill ni se fler pimpade saker är det bara att scrolla ner]

Nu har jag varit på det andra sk utvecklingssamtalet rörande lilla M.

M är en trygg människa som inte har några problem med att bli lämnad på förskolan om morgonen.
Han har lätt för att sysselsätta sig själv och kan leka en lång stund för sig själv.

Allra helst leker han då med dockservisen eller bilarna men han tycker också om att "läsa" böcker och hämtar gärna en bok och kryper upp i soffan och bläddrar i den.

När han vill leka tilsammans med andra söker han sig gärna till de något äldre barnen och deltar gärna aktivt i tuffa lekar.
Han älskar fortfarande att vara utomhus och den stund som förskolan tillbringar i gymnastiksalen varje tisdag är han stormförtjust i. 

En sak som sticker ut och som han är mer förtjust i än något annat och som även märks tydligt hemma är att han har ett stort intresse för skor.
På dagis går han ofta till utklädningslådan direkt på morgonen sen går han omkring i svarta lackskor tills det är dax att gå ut och då är han inte alltid så villig att ta av sig dem.

Ibland när det är dax att klä på sig och gå ut så vill han vara hjälpsam och plockar fram de andra barnens skor.
På dagis råder en stark "MIN-attityd" så det är oftast inte så populärt att han vill ställa fram kompisarnas skor då de tror att han ska ta dem.

Hemma älskar han Ws utklädningsskor (som hon köpte för fem kronor på loppis för några somrar sen).
I fredags fick W nya fuskfoppisar som hon ska ha som inneskor på fritids. Dessa traskade M omkring i hela allhelgonahelgen och vägrade att släppa dem ifrån sig all vaken tid.
Billiga som de är så köpte jag ett par egna till honom som ska likna två bilar.

Språket bubblar och orden kommer fler och fler i följd. Han vill gärna visa och berätta vad han ser, gör och tänker på för fröken K.

På samlingen deltar han aktivt och där visar sig tryggheten som han innehar och han vågar prova på att hämta saker inför gruppen, att stå i mitten och prova på de flesta påhitt. Ibland kan han dock bestämma sig för att någon annan får göra före honom så han ser vad som ska hända.

När det kommer till maten så kan han säga nej från första stund men nästan alltid ångrar han sig sen och vill ha.
Han behöver god tid på sig för att komma igång med ätandet och äter lugnt.
På mellanmålet vill han alltid ha hård macka med leverpastej.
Den mumsar han sakta på så när de andra barnen ätit både två och tre mackor har han bara fått i sig en.
Det bekommer honom dock inte utan om han är hungrig så säger han till att han vill ha mer.
Han är tydlig när han vill ha mer eller om han har ätit klart.
Är han "färdig", som han säger, då går det inte att truga i honom mer. M är en bestämd pojke!
Den enda mat han inte äter alls är fil och potatismos vilket han inte gör hemma heller.

Det som är mindre bra är att han ibland kan bitas.
Detta beteendet har han en gång slutat med men börjat igen efter att han själv blev rejält biten i ryggen på ett dop som vi var på.
Han gör det dock inte ofta, det har inte blivit någon allvarlig skada på något barn (jag försvarar absolut inte den sortens beteende det är inte det jag menar) och fröknarna säger att han förstår när han gjort fel och skäms.
Han går undan och håller händerna för ansiktet och vågar inte kika fram på en lång stund efter det hänt.
De pratar med honom om det och tycker att det är positivt att han förstår att det är ett fel sätt att agera på.

Troligtvis handlar det om en frustration över en känslofylld händelse som han inte kan ta kontroll över på något annat sätt och då väljer han bitandet för att få en reaktion och kanske uppmärksamhet.
Han vet ju vad hans agerande ger för utslag och han visar som sagt tydligt att han vet att det är fel att göra så men kan inte kontrollera sig riktigt i situationen som uppstått.
Med hjälp av gränssättande och kommunicerande vuxna kommer detta med största sannolikhet att avta.

Han är en glad pojke som visar alla tecken på att han triv på sin förskola med såväl kompisar, miljö och fröknar vilket är det bästa man som mamma kan få höra (och självklart märker jag även själv att han mår gott när han är där).


Bilder:Privata©HUSnrNIO

[Och nej - luggen är inte sned den är bara full av virvlar och självfall... Påminn mig gärna om att jag INTE ska klippa den så kort nästa gång...]

Båda mina barn har bruna ögon.
W har mörkt bruna medans M har en något ljusare nyans.
Båda barnen har blont lockigt hår men M har många fler lockar än W.
När håret är nytvättat så lockar det upp sig i korksksruvslockar och blir som en fluffig mössa runt hela huvudet.

Att ha bruna ögon och blont hår är en inte helt vanlig kombination har jag fått påpekat för mig.
M får en del kommentarer, från både kända och okända människor, som beundrar hans lockar (och tror att han är en flicka...) men när W var liten fick vi ständigt höra från flera för oss helt okända människor att hon var så otroligt fin med sina bruna ögon och sitt blonda hår.

Jag klipper mina barn själv.
Ett beslut som till stor del har med ekonomin att göra men det är också så att W vill ha långt hår och lång lugg.
På hennes hår handlar det om att hålla topparna i någorlunda trim och det anser jag att jag själv kan göra (dock inte i nivå med en frisörs klippning kanske ska påpekas så jag inte får alla frisörer emot mig) och spara de pengar som det kostar att gå till frisören.
Jag vet att det tids nog kommer att komma önskemål från henne om klippning hos en riktig frisör men tills dess tänker jag fortsätta att göra det själv.

Igår klippte jag av nästan tio centimeter på hennes hår och hon ville även prova på att ha mittbena istället för lång sidlugg så efter duschning och borstning satte vi dit två klämmor som skulle hjälpa håret att vänja sig vid den nya frisyren.

Lille M med alla sin lockar och olust över att jag grejar med hans hår är svår att klippa.
Även L tycker att han ser ut som en flicka med sitt stora lockiga hår men själv älskar jag det.
Det växer så det knakar och lockarna är underbara.

Efter påpekningar från L om att hans lugg hängde ner i hela ansiktet så klippte jag även honom.
Det var framförallt luggen och håret mitt uppe på huvudet som fick sig en kapning.
Vad jag inte tänkte på var att alla virvlar och allt självfall gör ju att en kort lugg absolut inte stannar på plats som ett hår som är stylat...

Ms nyklippta lugg virvlar hit och dit och ser mest ojämn ut var det första jag tänkte på när jag hämtade honom på dagis igår.
Den är inte sned men det hjälper ju inte när den ser ut att vara det...
Nästa gång ska jag inte klippa fullt lika mycket utan låta lockarna själv "dra upp" håret från ögonen på honom.

Fröken på dagis berättade dessutom att hon hade klippt sitt barn kort och efter det kom det inte tillbaks några lockar.
Jag vill ju njuta av alla de där härliga lockarna och virvlarna så länge jag får.
Tids nog kommer även han att vilja klippa sig hos en frisör och kanske kommer han då vilja klippa av sig alltsammans och få bort de där lockarna.

Men tills dess har jag två blonda barn med lockar och bruna ögon och precis som alla andra mammor - tycker jag att de är finast i hela världen♥

Bild på M nystylad av salong Aqua inför modevisningen på Barnmässan 2010.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Jag går runt och tror att det är tisdag idag.

Måndagar är jag ju normalt alltid ledig men idag hade jag tagit på mig en extra uppgift och tillbringade förmiddagen på jobbet vilket med facit i hand var väldigt ok då det blev några lyckade timmar.

När M och jag väl landade hemma tog jag itu med husets bottenvåning.
Dammsög och torkade golvet medan M åt mellanmål och storasyster E var snäll och ställde upp och åkte iväg på musikal med W.

Jag och M hamnade på köksgolvet och lekte (det finns inget skönare än att leka på ett rent golv...) då stövlade grannen in med kanelbulle och Ballerina i ena handen och lilla A i den andra.
En stunds prat och necafe (har fortfarande inte köpt riktigt kaffe) och sen har kvällens måsten avlöst varandra.
Matlagning, duschning av barnen, klippning av Ws hår och godnatt saga.

Nu sover de och jag väntar på att torktumlaren ska meddela att kuddfodralen som jag hittade i jullådan häromdagen och som var i behov av att bli tvättade är torra.

Jag kunde inte hålla mig utan bytte gardiner i köket och matdelen igår.
Imorse hade jag glömt bort att jag bytt och det var en trevlig överraskning när jag klev in i köket.
Nyhetens behag kommer att hålla i sig ett bra tag tror jag =)

Tyget heter Fialena och är köpt på Ikea förra året. 
Jag tycker om det tydliga och enkla mönstret. Det är alldeles lagom mycket rött enligt min smak. 
Ett perfekt tyg att sy en rak gardinkappa av och min glödande kärlek för raka gardinkappor håller fortfarande i sig!

Så här ser det ut i matdelen av vårt kök:


Och så här

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Tack för alla peppande kommentarer gällande gårdagens inlägg.
Ni är så fina som skriver till mig.
Det gör mig så glad=)

Ha en trevlig måndagkväll!

Med trötthetens förtecken klev jag upp strax efter sex imorse.

En stund senare nere i vårt kök dök det plötsligt upp något som fick mig att le.

Jag drog ut den låda i vårt kök som innehåller alla plastbestick för att lägga ner en av M:s skedar och möttes av regnbågens alla färger.

Människan bakom detta lilla ordningssamma konstverk är min dotter.

Nu är M så stor att jag hade tänkt slänga alla bestick i plast (dessutom är det inte hälsosamt att använda plastbestick till barnen) men jag tror jag väntar en dag eller två med det.

Det kan vara bra att ha denna synliga vitaminkick lättillgänglig i köket och i kombination med tanken på hur W omsorgsfullt arrangerat gafflar, skedar och knivar efter färgerna får mig att le och bli varm i hjärtat.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Hon är fascinerad av regnbågar men det behöver jag kanske inte berätta... ♥

M sover efter en tidig morgon.
Sambon sover efter en sen natt och W och kompisen motade jag ut ur huset med varsin chokladmuffin i handen efter några timmars ruff lek inne på rummet.

Lugnet sänker sig och jag har gjort ramat in två stycken God Jul tavlor som jag ska ta med mig till jobbet ikväll och skänka till den kommande höstbasaren där de är tänkta att finnas med på vinstbordet.

Innan jag stoppade M i säng kröp jag in i vindsluckan och drog fram en utav kartongerna med julsaker.
Hoppades att hitta den med mina dekorationsgrejer i då jag hade tänkt mig att måla med vit färg på alla kottar jag har men dum som jag är så har jag inte skrivit på kartongerna så den jag fick med mig ut var givetvis inte den rätta.

Istället hittade jag den med textilier i.
Hade glömt bort att jag sydde nya gardiner till förra julen och nu hänger de över i räcket i trappen då jag faktiskt inte hade lust att lägga ner dem igen.
Tyget är ett ganska neutralt tyg från Ikea i rött, svart och vitt med hjärtan på så nu funderar jag på om ett gardinbyte kanske ska få äga rum inom kort. 

Att det är lite tidigt försvarar jag med att det är så kort tid som gardinerna hänger uppe (jag tröttnar fort på julen och dem och tycker det är befriande härligt att byta tillbaks till mina vita) så när tyget inte innehåller spår av varken tomtar eller annat julmotiv så kanske de kan få komma på plats snart...

En kopp kaffe och sen ska jag ta och packa i ordning Ws ryggsäck inför morgondagens skola.
Frukt, idrottskläder, kontaktbok och läsbok ska på plats efter en veckas lov.
Måste även ta och läsa på skolans hemsida om vad de ska ta och hitta på under vecka 45 innan jag åter igen beger mig till jobbet.

Två små God Jul tavlor med ett passepartout mått på 8x14 cm vilket kan tyckas litet men det blev, om jag får säga det själv, fint med en liten tavla.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Ha en trevlig söndag eftermiddag!

Mått och andra uppgifter på God Jul tavlorna hittar ni här.

Brrr vad kallt det är idag!
Termometern visar på minus 8,4.

Kaffet är dessutom slut här hemma och bara en sån sak kan göra en frusen inombords...
Sitter vid datorn en liten stund innan jag ska iväg till jobbet för dagens första arbetspass och sörplar Nescafe.
Vet inte om det är sk åldersvarning på att dricka Nescafe, ibland känns det så för jag läser aldrig att någon gör det (syftar på bloggvärlden), men personligen kan tycka att det är helt ok.
Rykande hett vatten, ca 2 och en halv tesked pulver och en massa mjölk på det.
Inte underbart gott men som sagt helt ok och absolut ok när det inte finns något annat hemma!

Kvällen igår innehöll såväl muffinsbak som chipsmys i soffan framför Toy Story 3.
Jag och W såg den på bio för ett tag sen men trots det och trots att jag inte brukar finna så stort nöje i att se alla dessa barn- och familjefilmer flera gånger så måste jag påpeka att den är bra.
Himlans bra faktiskt.

Muffins bakades och barnen hjälpte gladeligen till med allt från att ställa upp formar till att klicka i smet i dem.
När plåtarna väl stod i ugnen så var det plötsligt borta båda två.
Efter sig hade de lämnat en bunke som var väl urskrapad och två små teskedar som skvallrade om hur det hade gått till på diskbänken.
Att plocka undan och diska var tydligen inget de var sugna på...

Muffinsen fick godkänt av småfolket och de smackade gott framför filmen.
Däremot så är det bättre att använda sig av mindre formar än Ikeas "Drömmar" (de hade så hög kant) om man ska göra muffins som det är barnvänlig storlek på.

Bild:Privat©HUSnrNIO


Recept på enkla små muffins:

Ingredienser:
100 g smör
2 st ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk 3%
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 dl kakao
1 nypa salt

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader varmluft. 
Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst.
Rör ner smält smör, mjölk och rivet citronskal.
Blanda vetemjöl, kakao, bakpulver och salt och rör ner i smeten. 
Placera ut pappersformar i en muffinsplåt. 
Grädda i mitten av ugnen 10-12 minuter eller tills de är gyllenbruna och "torra" inuti (provstick med en potatissticka, den ska vara helt torr när när du dragit ut den). 

Nu är jag hemkommen från dagens arbete och besök på kyrkogården.
Barnen sitter bänkade i soffan framför Bollibompa och jag mellanlandade här en kort stund.

L åkte iväg vid halv fem för att jobba och därefter var det tydligen inplanerat mc fest så jag ska tillbringa kvällen tillsammans med småfolket här hemma.

Önskemål från W om att baka chokladmuffins finns och därefter blir det mys nedsjunkna i soffan med chips, bubbeldricka och Toy Story 3 på dvd.

Förmodligen blir det en liten stund vid datorn för mig när W och M sover och sen en tidig kväll i säng.
Tröttheten har en knockande effekt på mig och imorgon är det ännu en arbetsdag så att försöka komma i säng tidigt ikväll borde jag verkligen försöka med.

Nu är det dax för chokladmuffins...
Köpte ett gäng med Ikeas mönstrade formar Drömmar häromdagen så dessa ska invigas idag.

En bild från orgelläktaren i ett av kapellen på kyrkogården.

Orgel är ett fascinerande instrument.
Alla dessa pipor som ensam är ingenting men tillsammans uppbringar de så mycket musik.
Ett mäktigt, och coolt instrument som, om man kan spela på det, kan låta otroligt mäktigt men också stilla och vackert.
Ett hantverk utan dess like är detta instrument.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Trevlig lördagkväll på er!

Om sisådär ca trettio minuter ska jag sätta mig i bilen med siktet inställt på att jobba.
Detta blir mitt startskott för en vecka fylld med jobb. Har ingen helt jobbbefriad dag förrän nästa måndag, alltså måndagen i vecka 46, som det ser ut nu vilket känns ganska tungt att veta just i denna stund.

Just nu skulle jag allra helst vilja vara föräldraledig igen.
Att kunna få vara hemma med barnen och låta deras rytm och påhitt styra större delen av vår dag.
Att så sakteliga plocka fram julsaker, göra kransar, pyssla tillsammans med barnen m.m

Vet ju dock att när jag väl befinner mig på plats på jobbet under helgen så brukar det vara och kännas helt ok. Vilket det känns som att jag borde känna mig tacksam över att det gör jag har bara så hiskeligt svårt att komma iväg och lämna hemmet...

Innan jag åker bjuder jag på gårdagens middagstips (för det är väl endast på fredagar man äter kyckling eller...?).

Kyckling med Baconost:
Skär kycklingfilé i bitar och stek den. 
När kycklingbitarna är färdigstekta tillsätt en burk med Baconost.
Rör också ner Creme fraiche till önskad konsistens på såsen infinner sig.
Salta och peppra efter smak. 
Låt småkoka ett litet tag.

Servera med t.ex Tagliatelle.

Vill man kan man bryna kycklingen och lägga den i en gratängform. 
Bred över Baconost och Creme fraiche och sen strö över lite riven ost och ställa den i ugnen en stund.

Så gott och så enkelt!


Bild:Privat©HUSnrNIO

Ha en trevlig lördag!

Förutom att dammsuga huset, dammtorka lite här och var, städa en toalett och bäddat rent i sängarna har jag också hunnit med en tur till Gallerix, Ica Maxi och under tiden som M sov middag gjorde jag klart dagisfröknarnas julpresenter så nu kan den grejen strykas från årets jullista vilket känns otroligt skönt.

Eftersom detta är M:s första vinter som dagisbarn så har inte hans underbara fröknar förra årets jultavla i sina ägor så därför blir det en sådan som blir vårt sätt att säga tack för en bra termin och önska god jul.

God Jultavlan skapade jag förra året och W gav den till sina förskoleklassfröknar.
Den innehåller några av alla de ord som vi förknippar med julen.

God Jultavlan finns att beställa i flera olika storlekar.
10x15 cm 80 kr inkl. frakt och paketering
15x21 cm 100 kr inkl. frakt och paketering
A4 (21x29,7 cm) 120 kr inkl. frakt och paketering
A3 (29,7x42 cm) 180 inkl. frakt och paketering

Vill DU göra en beställning maila mig på [email protected]
Ange vilken storlek du vill ha på God Jultavlan.

Så här ser God Jultavlan ut i A3 storlek:


Efter denna effektiva fredag hoppas jag nu på en stund vid datorn (om M godkänner detta...).
Har en del beställningar på Namntavlor som ska göras och sen vore det trevligt med en surfrunda och lite bloggläsning...


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Efter en kopp kaffe med grannen tror jag det blir en tidig kväll i säng för mig (allt före halv ett är tidigt för mig...).

Jag är trött i kropp och själ och tanken på lördagen och söndagen som ligger framför mig med jobb upp över öronen får mig att må smått illa just nu.

Godnatt!

Bild:Privat©HUSnrNIO

Jag gick ut en stund för att ventilera lite bloggsfär med granne C.
När jag kom in igen var alla lamporna i köket släckta.
Det enda som lyste var de två ljusen i fönstret.

W kom och jag frågade henne varför det var så mörkt.

Detta fick jag till svar:
"Jag såg att det inte satt någon i köket så jag ville spara energi. Fröken säger att man ska spara energi och va rädd om jorden så jag ville att lamporna skulle va släckta så jorden finns kvar länge".

Oftast säger W saker väldigt fort och kan bli irriterad när jag inte förstår eller ger direkt respons på det hon påar.
Nu ikväll var hon istället alldeles lugn och hon ställde sig nära mig och lindade sina armar runt min midja.

De omsorgsfulla orden i kombination med en liten tjej iklädd en limegrön något urvuxen pyjamas fick mitt mammahjärta att smälta.

Ikväll kliade och sjöng jag för henne extra länge och det kändes så bra.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Jag fick ett mail innehållandes en fråga om vad jag gör när jag redigerar mina foton.
Här kommer svaret...

Ibland när jag redigerar mina bilder använder jag mig av olika actions. 

Jag kan långt ifrån kalla mig kunnig inom redigerings och photoshopsanvändandet men sitter gärna och testar mig fram.
Ibland genom att använda mig av förinställda actions, ibland utan och ibland blandar jag och ändrar själv i förinställningarna m.m.

Så länge man kan stå för vad man gjort och inte försöker inbilla någon att det är originalbilden man visar har jag inget problem med detta.
Snarare tycker jag att det är otroligt kul att redigera bilder på detta vis och framförallt en stor hjälp att göra en bild om möjligt ännu bättre eller kanske förstärka en känsla i bilden (som jag kanske inte riktigt lyckades med när jag tog bilden).

Paint the Moon har flera underbara actionset.
Bl.a ett som heter Coffee House bonus set som jag just nu är extra förtjust i.

Jag har använt två bilder på M för att visa på hur bilderna blir med Coffee House bonus set.











Bilder:Privata©HUSnrNIO

Paint the Moons actionset Coffee House bonus set kan du köpa här.

Det händer (otroligt nog) att jag får mail ifrån läsare som inte vill kommentera på bloggen av olika anledningar och som då hellre skriver vad de vill ha sagt i ett mail.

Positiva mail som skänker mig en väldans glädje i det smått kaotiska och halvstressiga så kallade liv jag lever.

Även en smula förundran infinner sig med dessa mail. Förundran över att människor som jag inte känner tar sig tid och har ork att sätta sig ner och skriva ett mail till just mig.
Jag, som själv knappt hinner med det som ska och borde göras (om jag inte gör det på nätterna), så finns det de som skänker en kort liten stund ägnad till mig.
Tack!

Häromdagen fick jag tillsänt mig några positiva ord om mitt bloggande.
Med detta mail kom även påpekande om att man inte kunde ta del av varje månads samtliga inlägg sen jag gjorde om designen.

För en tid sen när jag bestämde mig för att ändra bloggens utseende ändrade jag bl.a hur många "senaste inlägg" som visas i menyn.
Där någonstans lyckades jag även ändra på hur många inlägg som visas på själva sidan när man scrollar ner vilket inte alls var meningen.

Nu har jag ordnat till detta så man åter igen kan ta del av samtliga inlägg under varje månad i arkivet.

Igår påpekade grannen att årtalet på arkivet från 2007 inte är i samma färg som de övriga åren vilket jag inte heller hade noterat.

När jag ändå babblar om bloggens utseende...
Är det något som ni tänkt på som kikar in här?
Något som ser konstigt ut eller en länk som inte fungerar?

Ni får gärna berätta sådant för mig, komma med tips, eller om det är något annat som ni tänkt på.

Nu ska jag strax iväg till jobbet och på vägen dit blir det ett snabbt stopp vid dagis för att dumpa liten M.

Ha en trevlig onsdag!

Istället för meningen "vad gjorde jag med all tid jag hade innan barnen kom" är det numera orden "hur gjorde jag innan jag blev vän med husfrun på nummer åtta" som gäller här.

Imorse när jag klev ur sängen, efter ännu en natt med för lite sömn, runt sextiden (när M bestämde att det var morgon) så visste jag att jag efter att ha slutat dagens jobb var tvungen att ägna massor av tid till att printa och paketera tavlor.
Jag visste också att L skulle vara på bio och fika med W under eftermiddagen och att farmor och farfar var upptagna alltså var jag ensam med M.

Att med halv hjärnhalva ägna mig åt någonslags strukturerad verksamhet är inte alltid så lätt när man assisteras av ett energiknippe på två år.  

Då kom det från andra sidan av gatan, som en skänk från ovan, ett sms med ett förslag omöjligt att tacka nej till.
Granne C undrade om M ville komma över och leka en stund under eftermiddagen.

Strax efter fyra traskade jag och M över och jag sa hej då.
Jag var lite osäker på om han skulle acceptera att jag gick iväg så dealen var så klart att jag skulle gå över och hämta honom om det inte funkade.
M har ju tidigare endast blivit lämnad hos farmor och farfar.

M sa hej då och jag gick hem och jobbade i 190 för att jag trodde att jag snart skulle behöva gå över och hämta honom.
Fick ett mail.
Allt var lugnt.
Fick ett sms och trodde att jag skulle komma.
Allt var lugnt.
Fick ännu ett.
Allt var fortfarande lugnt.
M hade det så bra så.
När jag, nästan 90 minuter senare, gick över för att hämta honom ville han inte följa med hem.

Han är en liten kille med stor vilja och stark beslutsamhet. Ett charmigt, lockigt energiknippe som bubblar av envishet och en stark tro på att han, sen han knäckte talets gåta, tros sig nästan kunna prata sig ur och till det mesta (trots att han endast är två år gammal).

Att han inte ville hem tyder på att han trivdes och jag fick en möjlighet till att göra undan lite av det som belastade min hjärna.

Som sagt - "vad gjorde jag innan jag lärde känna husfrun på åttan..."

På tal om husfruar...
Snart är det dax för ett ännu ett späckat dramafyllt avsnitt avsnitt av Desperate Housewifes.
Härligt!

Ha en trevlig tisdagkväll!

Lina som driver Barnshoppingbloggen har en kul och lättsam kategori som heter "Sno stilen".

Häromdagen var M med i Sno stilen dressad i rödrutiga byxor, t-shirt med tryck och till det en snygg väst toppat med ett par vita dojjor från Vincent Shoe Store.

Är ni nyfikna på att se inlägget och en liten bit av H&M:s utbud för pojkar som har storlek 98 i kläder så hittar ni det här.

Vi har varit på skogsutflykt under förmiddagen.
Jag plockade mossa, M spanade på kottar och W och T renoverade en gammal koja.

Hittade en hel del fin grön mossa som jag har planer på att använda till julgrupper eller kanske göra ett mosshjärta att hänga på dörren.

Nu sitter W och pysslar ett kort till gammelmormor som fyller år på onsdag och ett försenat kort till mormor som fyller år idag!
Själv var meningen att jag skulle varit effektiv av stora mått och betat av en del tavelbeställningar men W fick ett utbrott här tidigare som resulterade i att jag skickade hem T och nu när vi har pratat om vad som hände så känns det inte motiverat att sitta vid datorn för mig så det får bli ikväll istället.

Mellanlandade bara här en kort stund när W skulle välja ut vilka foton vi skulle printa och skicka till gammelmormor.

Så tillbaks till pysslet...

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Höstlovets första morgon är här.

Båda barnen är vakna sen en timme tillbaks.

W ligger i sin säng och ser på Nanny McPhee och den stora smällen och M pendlar mellan Bollibompa och Nanny McPhee.
Otroligt nog hörs inget bråk ännu.

L sover fortfarande och mitt kaffe är precis färdigt.

Nu ska jag passa på att sitta här i köket, medans lugnet råder, och bläddra i Drömhem och Trädgårds julnummer och dricka dagens första kopp kaffe innan det är dax att vända fram dagens datum på evighetskalendern på tavellisten och ta itu med den nya dagen.

Godmorgon på er!

Bild:Privat©HUSnrNIO