Sovmorgon existerar då och då här hemma men imorse var det en speciell sådan för det var MIN sovmorgon.

Det var äntligen min tur att få sova bort några timmar. Att totalignorera det avlägsna skriket från ungar och karl på bottenvåningen.
Trycka in öronpropparna, dra täcket över huvudet och försvinna bort i drömmarnas värld.

Även om jag hade varit vaken med M mellan halv sex och sex så hade jag inga som helst problem att somna om när L gick med barnen.
Jag vaknade även flera gånger sen pga en skrikande M som tydligen hade hjärtsnörp över att jag inte befann mig tillsammans med honom på bottenvåningen men att somna om var inga problem.

Jag konstaterar alltså att jag är extremt trött nu.
Efter att ha sovit några timmar idag så känner jag mig inte mer utvilad utan snarare tvärtom, den klassiska segheten i huvud och kropp råder och den i kombination med en hel del fix och pyssel att ta tag i fick mig att ringa ett samtal till farmor och farfar och fråga om de ville ha ett barn idag vilket de snällt tackade jag till.

Så för en stund sen hämtade de en liten nyduschad lockig kille och som den trygga lilla människa han är och med en stor kärlek till sin farmor och farfar pussade han mig hej då och sa till mig att stänga dörren så att de kunde åka iväg.
Inga tårar eller tandagnissel där inte!

Nu sitter jag här vid datorn.
L sover efter en tidig morgon och W är hos en kompis.
Det är lugnt och tyst och om jag tillåter mig att känna efter så är jag så trött.
Att gå och vila efter en sovmorgon har jag dock inte ro till utan lite fix och pyssel och tavelgörning står på schemat den närmsta stunden.

Vad dagen mer kommer att innehåla återstår att se.

Önskar er alla en trevlig lördag!

[Min lockige prins]

Bild:Privat©HUSnrNIO