Kärlek & Lastbilar

M vill ringa farfar varje dag.
Han går till och hämtar telefonen själv när han tycker att det är dags att ringa.

Ibland får jag berätta för honom att han inte kan ringa för att farfar fortfarande sover, ibland handlar det om att farfar inte är hemma.
Oftast förstår han och lägger tillbaks telefonen utan att bli arg men bara om jag säger att han får ringa farfar senare.
Då upprepar han ordet "sen" som för att markera att han minsann kommer att komma ihåg det där löftet.

Igår när M pratade med farfar körde det förbi en lastbil ute på gatan.
Lastbilar, traktorer, flygplan och motorcyklar är så otroligt spännande!

Mitt i samtalet frös han till is och stirrade ut mot gatan.
Farfar pratade på i telefonen (högtalaren är aktiverad vid dessa samtal) men M var helt upptagen med vad som hände utanför fönstret.

Tänk att någonting kan konkurrera med den stora kärlek M känner för sin farfar.

Bild:Privat©HUSnrNIO

Givetvis fångade jag ögonblicket på bild...♥


Telefonsamtal


Bilder:Privata©HUSnrNIO

Varje dag nu ett tag har M frågat efter farfar.
Han går till telefonen och visar ljudligt missnöje om det är så att han inte får ringa honom.

När han ringer ska han sitta på sin Tripp Trapp stol i köket.
På telefonen är högtalaren påkopplad och när han pratar håller han antingen telefonen i handen, som på bilderna, med ett stöd utav pekfingret, eller står telefonen på bordet framför honom. 

M och farfar pratar om hur det har varit på dagis. Farfar frågar men M svarar oftast inte på den frågan!
När farfar frågar hur tåget låter svarar M tuff tuff.
Annars pratar han mest om bussen, mig och att han har bitit farfar en gång (vilket han verkar tänka mycket på för det säger han alltid när han vill ringa farfar).
Hej farfar säger han mest hela tiden ♥


En SPINDEL som är en MYRA

M har börjat fråga.
Han frågar "Ä de" till nästan allting.

Denna utvecklingsfas smög igång i slutet av förra veckan.

Om han frågar om någonting som han redan vet svaret på, som t.ex vad hans stora gosedjur på rummet är för något och jag svarar honom med "En elefant".
Då säger han "Mmm och nickar övertydligt med huvudet".

Lite lillgammalt sådär.
Kan bara le åt honom =)

Som jag sagt tidigare orden exploderar och han pratar oavbrutet hela dagarna.
Så även idag trots att han är lite segare än vanligt pga kruppen (som just nu är mycket bättre än imorse).

Isabelle Norman Sällströms underbara bildficka med Zootema är en favorit här hemma just nu.
M sitter på sin pall och pekar på ett djur och frågar "Ä de?".
Han berättar också för mig vad vissa av djuren heter.
Dock har han fått för sig att spindeln är en myra!
Jag berättar att det är en spindel och han säger spindel men sekunden senare pekar han på den och säger myra igen...

Vi får väl öva på det där men det verkar bli svårt.
Igår hittade han en död spindel på golvet och kom då ropandes myra till mig och ville att jag skulle ta bort myran med hushållspapper.

Kanske dax att boka in ett studiebesök till skogen...

Bilder:Privata©HUSnrNIO


En morgon med ljus & krupp

När jag jämför lille M och så som han har varit under sina två första levnadsår med W och hur hon var under samma tid period är de väldigt olika varandra.

W sov hela nätterna i sin egen säng från det att hon var ca nio månader, M gör det forfarande inte vid 24 månaders ålder.
W rörde inget i hemmet som prydnadsgrejer m.m. i fönster eller på bord. M har konstant varit på allting så för att inte de inredningsprylar vi har ska gå sönder har jag varit tvungen att plocka bort det mesta.

Nu är han två år och vi kan prata ganska bra om vad som är ok och inte så bestämde jag mig häromdagen för att göra ett försök till att ställa fram något på soffbordet framför tv:n.
Jag har verkligen saknat att inte har levande ljus nära till hands när man sitter uppkrupen i soffan en sen kväll och ser på film...

Den runda duken från Design House Stockholm och de tre låga vita Höganäslyktorna, som jag fick av L i födelsedagspresent för flera år sen, tyckte jag var bra att testa med.

M har otroligt nog låtit sakerna vara kvar på bordet och imorse tände vi ljusen för första gången.
Han spanade på dem men lät dem vara.
Det var mysigt att möta en morgon med flera minusgrader i soffan med tända ljus, Bollibompa och en flaska välling!

Med denna morgon kom även krupp.
Förmodligen var det den som var anledningen till en del av gårdagens gråt och missnöjdhet från M:s sida.
Förkylningar hos honom sätter sig nästan varje gång i luftrören, precis som det gjorde och gör på storasyster.

Den torra skällande hostan är hemsk att lyssna på och jag märker att han tycker att det är jobbigt när hostattackerna kommer och han får svårt att andas och börjar gråta vilket gör det hela värre.
Än så länge är det inte som när det varit som värst och nu på morgonen gav L honom 2 ml Lepheton som är avsvällande och gör att luftrören vidgar sig så det blir lättare för honom att andas.

Imorgon bitti åker L iväg på en tre dagars utbildning och på onsdag har vi planeringsdag inför kommande vår på jobbet.
Vore väldigt tungt att inte kunna delta i den tänker jag nu men än så länge är det bara måndag och M har ingen feber och är pigg så det finns fortfarande en chans att detta passerar smärtfritt.
Jag är bra på att måla fan på väggen men har bestämt mig för att inte göra det riktigt än...

Bild:Privat©HUSnrNIO


[Krupp är vanlig och oftast ofarlig. Barnet får nästan alltid luft och slutar inte att andas. Det drabbar vanligen barn från cirka 6 månader till 5-6 års ålder.

Det är vanligt att ett barn som haft krupp får kruppsymtom vid upprepade tillfällen i samband med förkylningar. Allt eftersom barnen blir äldre blir luftrören större och kruppsymtomen vid förkylningarna brukar avta.

Krupp, eller äkta krupp, brukade tidigare användas för att beskriva ett likartat men mycket allvarligt tillstånd som orsakas av difteribakterier. Vaccination mot difteri ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet och sjukdomen är mycket sällsynt i Sverige. I det allmänna vaccinationsprogrammet ingår sedan 1992 även vaccination mot bakterien Hemofilus influenza typ B, HiB. Tidigare orsakade HiB ett flertal mycket allvarliga infektioner hos barn, till exempel struplocksinflammation vilken knappast förekommer hos barn i Sverige längre.
I och med att difteri- och HiB-infektioner nästan inte alls förekommer i Sverige längre 
kallas falsk krupp/pseudokrupp allt oftare bara krupp.

Det börjar ofta med några dagars lätta förkylningssymtom som snuva, hosta och lätt feber.Kruppattacken kommer ofta på natten när barnet har sovit några timmar.
Barnet vaknar med typiska symtom för krupp som andningsbesvär/andnöd och andfåddhet. Det kan höras ett väsande ljud, så kallade stridor, vid inandning.
Heshet och skällande hosta. Att ha svårt att andas skapar ångest hos barnet och det börjar då ofta gråta.

Egenvård vid krupp:
Låt barnet sitta upp eller ta upp barnet. När barnet ligger ner ökar svullnaden i luftvägarna och barnet får svårare att andas in.
Försök att som förälder uppträda lugnande.
Det är bra om du kan öppna fönstret eller gå ut i den svala nattluften en stund.
Ge avsvällande näsdroppar, finns receptfritt på apoteket.
Ge febernedsättande läkemedel.
Låt barnet sova halvsittande eller bädda med kuddar så att barnet ligger högt med huvudet. Det underlättar andningen.]


Ordens betydelse

Morgon mellan fjällen!
Vaknade med en skräll 5.40 för att M:s värld rasade samman.
Han skrek hej vilt och det tog bra länge innan jag förstod att han skrek för att han inte hittade sin kanin.

L tyckte, som oftast, att han var i större behov att få sova så det var jag som tillsammans med lillebror hasade ner för trappen.

Två värktabletter senare mot min smärtande hand och nacke sitter vi nu i soffan. Jag dricker Kaffe med datorn i knät och M äter välling och ser på Bollibompa.

M pratar massor nu.
Han har verkligen exploderat verbalt den sista tiden och kommenterar hej vilt vad han ser på tv:n.

Frustrationen över att inte göra sig förstådd slår till några gånger per dag. Han bli arg, skriker, och kastar sig på alla fyra och tjongar huvudet i golvet.
Dock inte lika hårt som han tidigare gjort.
Han har väl lärt sig att det gör ont men vill fortfarande markera för mig hur jobbigt det är när jag inte förstår vad han menar.

Orden som används några hundra gånger per dag är just nu (förutom mamma, åka buss, tåg, pappa, puss och hej då som faktiskt låter rätt) är:

Ejjing = Välling
É bja = Är det bra (frågan ställs gärna en cm ifrån mitt ansikte uttalandes med uppåtswung på slutet)
Labil = Lastbil
Ejlåt = Förlåt (uttalas lite sorgset efter att han råkat tjonga till en!)
Ejlå = Låst (allt som han inte kan få upp - lock, dörrar m.m. följs av detta ord)
È basch = Jag har bajsat
Tattisch = Grannens katt Kattis
Dengt = Stängt
Om = Kom

Sen finns det framförallt två ord som jag inte har en aning om vad de betyder:

Psch psch = ?
Detta ord säger han alltid två gånger efter varandra och markerar i luften med pekfingret.
Kokkona = ?
Säger han framförallt när han vistas runt min bil och inne på W:s rum. Han är ganska exalterad när han säger det.
Nyss sa han även det till något han såg på Bollibompa.

Nån som har nån aning om vad dessa två ord kan betyda?


Bild:Privat©HUSnrNIO


KALASdax

En bild säger mer än tusen ord...
Satte ihop ett litet kollage utav några av alla de bilder som togs under eftermiddagens 2 årskalas.
 

Flera nya leksaker som bilar, tåg, grytor och kikare för att nämna något av allt det som fanns i paketen.
Sång, ljusblåsning, massa människor att leka med och god tårta som födelsedagsbarnet slukade jättefort för att kunna leka vidare med de nya sakerna.

Bilder:Privata©HUSnrNIO

Efter två intensiva dagar innehållandes dopkalas, flera jobbpass, städning, bakning, kalas och tidiga morgnar är jag nu helt slut på energi.
Jag har även märkt att jag behöver och uppskattar enormt lugn och ro omkring mig. Att inte ha människor inpå mig utan att kunna koppla t.ex efter gårdagens dopkalas är behövligt för mig. Åtminstone när dagarna ser ut på det här sättet som de har gjort i helgen och om det ska förberedas tvåårskalas...

Efter att ha haft en smula svårt att somna efter dagens stohej sover nu min firade lille prins och det ska sannerligen jag också göra nu.
Imorgon är det en ny dag, ny vecka, och den är redan väldigt inbokad.
Vi börjar veckan med att åka till dagis och ta gruppfoto till skol/förskolekatalogen, därpå står tillagning av köttfärspaj på schemat. Möbler ska höstflyttas in på altanen, musikal ska åkas på och därefter anländer mina föräldrar från Skåneland.

Men än så länge är det söndag och nu säger jag god natt.


Kaka till frukost!

Fredagmorgon.
Dagen efter M har fyllt två år.

Först förstår jag inte vad det är han säger och varför han står och drar i skåpdörren men sen går det upp för mig.
Han vill ha kaka.
Han säger det gång på gång - kaka!

Han bryr sig inte ett dugg om att det är en vanlig fredag idag.
Om man fick äta kaka (muffins dekorerad med två ljus) till frukost igår så kan man väl göra det idag också!

Vissa saker går visst fasligt fort att lära sig...

Bilder från gårdagens "muffinsfrukost":




Och så här såg det ut hemma hos oss på morgonen den 23 september 2009:

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Prins av kärleken

För två år sen satt jag här i köket och väntade på att få träffa dig.
Du lilla mirakel som levt inom mig i nio månaders tid.

Just denna natt, natten mellan den 22 och 23 september 2008, hade jag så ont att jag inte kunde sova.
Du förberedde dig på att möta världen.
Jag var rädd för att föda fram dig. Rädd för smärtan men längtan efter dig var starkare och fick mig att slå undan alla de där tankarna.

Den här natten, för två år sen, förstod jag att du var på väg.
Ändå överrumplade du hela mig när du kom, den 23 september klockan 23.59, och när du låg i min famn tackade jag Gud för att han sänt dig till mig.

Min älskade lilla Prins.
 
Bilder:Privata©HUSnrNIO


Näääää-ääää

Hur många gånger kan man säga ordet "nääää-äääää" på en dag!?

Känns som att jag håller på att få sår i öronen av detta ord som uttalas med betoning på den sista delens massa "ä" och sägs med en stor portion gnällighet.

M mår alltså bättre idag.
Den höga febern släppte taget om honom tidigt imorse så från att ha varit nästintill kontaktbar kommunicerar han nu med oss igen, dock endast med ordet "nääää-äääää"...

Efter en intensiv vecka både med arbetet och här hemma med är jag nu så trött att jag nästan somnar med huvudet i laptopen.
Kom just på att jag inte druckit kaffe i eftermiddag så en stor kopp och sen kanske lite röjning av den här villan skulle vara en lämplig fredagssysselsättning.
Jag dammtorkade när M sov middag tidigare och hade planer på både dammsugning, svabbning av golven och toalettstädning därefter men planerna försvann när han vaknade och var på ett otröstligt humör.

Nä, kaffe, lyssna lite på M och sen kanske vår krassliga dammsugare ska få jobba...

Liten sjukling

Ena dagen frisk andra sjuk!

Jag bar in M till vår säng inatt och vi somnade om tätt intill varandra.
Jag vaknade till några gånger därefter och tyckte att han kändes väldigt varm men eftersom vi sov väldigt nära varandra så valde jag att tänka att kroppsvärmen berodde på det.

Strax före fem började han skrika och vrida sig i sängen.
Jag försökte få honom att somna om men lyckades inte ens lugna ner honom.
Istället började han skrika mamma gällt och med en röst som jag inte kände igen.
Han var jättevarm, skrek, började hosta och kippa efter andan.
Jag satte mig på sängkanten med honom.
Han fortsatte att skrika, dra efter andan och börjar även att bete sig som att han skulle kräkas.

Jag ställde mig upp med honom och han kräktes på mig. Mellan kräkningar, kräkreflexerna, kippade han efter andan och skrek samtidigt mamma.
Då fattade jag att han inte fick luft och väckte hojtandes L. 

Då känner jag hur det rinner på min mage och ner på mina ben.
Jag tar med handen och hinner tänka "bara det inte är blod" innan jag konstaterar att det är kiss.
Först kan jag inte förstå hur det är möjligt för han ju blöja på sig, eller har han inte det, tänker jag men jo det har han men det rinner ändå.
Det är som att någon häller varmt vatten på mig. Samtidigt kräks han rester från kvällsmaten och skriker.

Det enda jag kan tänka är att han kommer att sluta andas snart. Jag vet inte om jag ska kasta mig i bilen och köra till sjukhuset eller om jag ska vända upp och ner på honom och banka ur honom något som kan tänkas ha fastnat i halsen på honom. Samtidigt vet jag att det är mitt i natten och längesen han åt så han kan inte ha något som sitter fast i halsen på honom.
Vi bara står där i sovrummet, M och jag tryckta mot varandra, medan L drar av honom hans kläder.

Efter en stund som kändes jättelång lugnade han ner sig. Slutade kräkas och skrika och andningen lät ganska normal igen.
L tog över och jag ställde mig i duschen smått skakig av händelsen.
Tempen visade 39,1 så vi gav honom en alvedonsupp och sen låg jag och strök honom över håret och lyssnade på andningen en stund innan vi somnade.

En timme senare ringde mobilen och ytterligare två timmar senare satt jag i bilen med W och G på väg till deras skolor.

Under förmiddagen har M varit varm och han har kräkts vilket med största sannolikhet beror på febern (W kräktes nästan varenda gång hon hade feber tills att hon fyllde fyra).

Nu är L på jobbet och jag är hemma.
M har fått en alvedonsupp och sover just nu.  
Med svag röst bad han om att få sin apa när han skulle lägga sig men jag lyckades få honom att somna utan då apan befinner sig i torktummlaren just nu efter att ha fått kräk på sig.

Jag älskar hösten, den kyliga, krispiga, luften och alla vackra färger i naturen men avskyr alla sjukdomar som kommer med denna årstid.
Även om min lille M inte är allvarligt sjuk så var det helt klart en obehaglig upplevelse inatt.


Bild:Privat©HUSnrNIO

M blickar ut över havet och Byxelkroks hamn på norra Öland.


Timmy Lamm

Jag älskar Timmy Lamm, och M likaså, så när jag för någon månad sen besökte en leksaksaffär i jakt på födelsedagspresenter till W:s kompisar kunde jag inte motstå att ta med mig det söta lilla lammet hem.

När M inte kör runt med Timmy, och Timmys nalle, i den rosa dockvagnen sitter han gärna och nattar honom för att sen väcka honom direkt igen.
När man lägger Timmy stänger han ögonlocken och börjar snarka. När man sen sätter honom upp igen så öppnar han ögonen samtidigt som han ger ifrån sig ett hiskeligt massa bräkande ljud.

M tycker att det roligaste som finns är att väcka Timmy ur hans skönhetssömn!

Bilder:Privata©HUSnrNIO


ÅKA BUSS

M är fascinerad av bilar, motorcyklar, flygplan, tåg, traktorer, släpvagnar och BUSSAR.
Han älskar typ alla motorfordon och hans värld stannar upp för ett tag varenda gång tåget susar förbi i närheten av vårt hus.

Om man bortser från att L åker motorcykel coh att det därmed blir en hel del motorbuller hemma utav den så har vi inte gjort någonting för att väcka detta intresse hos honom.
Det bara fanns där en dag.
När vi är hos H och bussen kör förbi ute på vägen reagerar inte hennes flickor det minsta på det medans M gör allt för att vi ska veta att han minsann såg en buss.

De senaste två dagarna har han konstant sagt att de två orden åka buss så igår efter kvällsmaten traskade vi iväg till busshållplatsen på andra sidan kullen.

Vi hade inte kollat några tider utan satt ganska länge i busskuren och spanade efter bussen.
Tillslut kom den och det var med skräckblandad förtjusning som M klev på.
Självklart har han åkt buss tidigare med då sittandes i vagnen och han har varit så liten att han inte registrerat det på samma sätt.

Den 17 minuter långa bussresan in till stan var oerhört spännande och han satt på ett eget säte och hade koll på både dörrarna som öppnades och allt som susade förbi utanför fönstret.
Inne i stan tog vi en liten promenad, satt en stund i solen och fikade med Bragokex och sen tog vi bussen hem igen. 

Han ville inte kliva av vid vår hållplats och bussen hann knappt försvinna bakom kröken innan han började prata om att åka buss igen.
Undrar vart denna stora fascination för motorfordon kommer ifrån...?

Bilder:Privata©HUSnrNIO


Myggangripen

Vidriga mygg som i lördags plötsligt invaderade vår tillvaro!

Imorse när M vaknade hade han endast ett öga att se med.
Det ena ögonlocket var tjockt och utspänt till max över höger öga.
Jag försökte mig på att smörja Xylocain på men han kliade sig och kletade runt salvan i ansiktet och då fick jag för mig att det var farligt om han kletade in den i ögonen så jag gav upp smörjandet.

Han har lekt och varit som vanlig hela dagen bortsett från en timme efter middagssovningen då han skrek som en besatt, vilket han har gjort från och till under hela sitt liv, så jag antar att han inte har så värst ont av sticket.

Fångade den enögda M på bild i soffan i vardagsrummet när han på egen hand hade tagit på sig W:s hårband...

Bilder©Helen


Skrik & tandagnissel vid sovning - råd/tips någon?

Jag gråter.
Hjärtat blöder och hjärnan håller på att bli galen.

En timme och fyrtio minuter tog det för M att somna nu efter lunch.
Från fem över ett till kvart i tre har jag kämpat med att få honom att komma till ro.

Skrik och gråt, ordet mamma och snyftningar.
Vad ska jag göra?

W lärde sig att somna själv och sova hela natten med fem minuters metoden.
Det tog ca fyra dagar sen var det inga problem.

Kvart över sju la vi henne och sen sov hon till ca sju dagen därpå.
Självklart vaknade hon till ibland men de gånger hon inte somnade om av sig själv behövde jag oftast bara stoppa om henne (med undantag för när hon var sjuk).

En summering i stora drag av dessa 22 månader med M ser ut såhär:
M skrek när han föddes.
Vi låg kvar på elvan för att de ville undersöka honom eftersom han skrek.
Han föddes förkyld, något som jag påpekade från dag ett i hans liv men som det tog nästan tre dagar för personalen på sjukhuset att förstå då de hade bestämt sig för att det var fostervatten i näsan, typ hela huvudet, som gjorde att han nös, snorade och skrek.

Månaderna därpå fortsatte med skrikande pga kolik.
Därefter skrek han för att han tappade nappen och inte kunde förmå sig till att stoppa in den igen.
Vi slutade med napp och då skrek han i några dagar för det.

Sen blev det tyst.
Han gick att lägga ner på kvällen, somnade själv i sin säng i sitt rum. Vaknade på natten kanske var tredje/fjärde natt men då lyckades jag oftast få honom att somna om i spjälsängen.

I januari 2010 började han dagis.
Det gick fortfarande att lägga honom på kvällen och han somnade själv.
Han vaknade och nattskräcken grep tag i honom (jag har själv bestämt att det är nattskräck han lidit av då det jag läst om det stämmer väl överens med hans beteende).

Han började också vakna och vara bara ledsen.
Personalen på dagis och barnpyskologen jag pratat med tror att det handla om att han bearbetar alla dagens intryck extremt mycket nattetid.

M är en envis kille med stor integritet.
Han reagerar snabbt och visar tydligt om det är något han inte uppskattar eller när det går honom emot.
Gäller även vid tillsägelser från omgivningen, vilket det blir en hel del i en blivande tvåårings liv...
Han blir även snabbt arg när det är något han inte klarar av som han försöker sig på. Detsamma gäller när han vill göra sig förstådd och säga något och vi inte förstår honom.
Ordförrådet sträcker sig till mamma, pappa, nej, ja, tack, aj, W (och hennes kompis T), tut, Dora, pannkaka, akta och bajs.
Han förstår däremot så enormt mycket och gör även det jag ber honom om.

Sen en kväll i mitten mars (tror jag att det var) protesterar han ljudligt och länge även vid läggningen på kvällen.
Den kvällen detta startade var en kväll som vi hade gäster här hemma och rutinerna föll och barnen kom i säng betydligt senare än de brukar.

Han började även vakna storgråtandes på nätterna (inte nattskräcksgråt). Ståendes i sängen, skrikades mamma och ville bara en sak - att jag skulle lyfta upp honom och ta med honom in till vår säng.
Varje natt sen dess har han sovit på mig.
Inlindad i mitt hår som bara blir tunnare och tunnare.
Jag själv försöker arbeta 75% och ta hand om barn, hus, hem och även mig själv några minuter per dag.

Sen några veckors tid tillbaks gäller samma gråt och skrik även dagtid när det är dax för vilan efter lunch.

Detta är en ohållbar situation.
Det känns som att jag snart går under.

Nu sitter han bredvid mig här. Han sov endast trettio minuter vilket ju är bra om jag tänker på att det kommer en kvällsläggning och L är bortrest på motorcykelträff tills på söndagkväll (sen i torsdags) dvs jag måste utföra den.
Samtidigt var den där pausen mitt på dagen när han sover väldigt efterlängtad idag.

Jag vet att det förmodligen blir bättre ju äldre han blir. När han kan uttrycka sig med ord, när vi kan prata om sovningen osv osv men jag kan inte invänta det.

Alla tips, råd och tankar om sömn tas tackamt emot.
Som sagt, vi lärde W somna själv och det fungerade utmärkt.
Men alla är olika. M och W skiljer sig inte bara åt när det gäller sovning. De är olika på samtliga punkter, det enda de har gemensamt är det blonda håret, ansiktsformen och de bruna ögonen.

Jag vet att det finns hemskare saker och att detta med M:s sovande kanske inte är så stort i det stora hela men jag är matt och utsliten.
Hjärtat blöder och hjärnan löper amok.

Nu fick jag en puss från M som äter mellanmål.
Han pussar mig gärna och ofta på kinden.
Han berättar långa historier för mig blandade med ord han kan och påhittade ord.
Han är så med och så framåt och så fin min lille kille.

Men...

Bild:Helen©HUSnrNIO


NattSKRÄCK

När M hade sovit en timme ungefär ikväll vaknade han och skrek som bara sjutton.
Läggningen tidigare gick bra, utan minsta lilla protest, vilket det oftast inte brukar göra nu förtiden. Framförallt inte när jag lägger honom då han är otroligt mammig.
Jag hade förberett mig på vilda protester men då de uteblev slappnade jag av och det kändes så skönt speciellt nu när L är bortrest och ingen hjälp finns att hämta från någon annan. 

Iallafall, efter en timme ungefär, skrek han.
Han låg och slängde sig från den ena sidan till den andra i spjälsängen. Alldeles svettig.
Otröstlig. 

Jag försökte att lägga rätt honom på sidan som han brukar vilja ligga när han ska somna. Det gick inte.
Jag strök på honom både på magen och i håret.
Det fungerade inte heller. Han skrek och skrek.

När jag tog upp honom kastade han sig nästan ur min famn.
Fortfarande skrikandes och att få honom att lyssna på lugnande ord och sånger var lönlöst.

M har betett sig så här flertalet gånger tidigare men nu var det ganska längesen så jag hade glömt bort och hur hemskt det känns att inte kunna trösta sitt eget barn. 
Ett tag trodde jag att han hade ont i magen som han vred sig och rabblade upp hela dagens matlista för mig själv men kunde inte komma på något som vi ätit som skulle vara annorlunda mot det vi brukar äta.

Efter en ganska lång stund vyssjande kunde jag lägga ner honom i sängen igen. Jag fortsatte att stryka honom försiktigt i håret och när han hade snurrat lite från den ena sidan till den andra blev han stilla.

Nu, efter att ha googlat och läst flera läkares uttalande på nätet, tror jag med största sannolikhet att han har nattskräck.
Jag har fått det tipset tidigare av en vän men inte kollat upp vad det egentligen är för något förrän nu.


NATTSKRÄCK:
- Nattskräck är en vanlig form av parasomni som kan drabba barn mellan tre och sex års ålder, men som kan förekomma så tidigt som vid nio månaders ålder. Tekniskt sett orsakas det av partiellt uppvaknande från icke-REM-sömn, eller icke-drömsömn.

- Barnet kan gny, snyfta, skrika, vara skräckslaget och kasta eller slå omkring sig. Det är vanligt att barnet ser vaket ut men ändå inte är nåbart

- Barnet kommer vanligtvis inte ihåg nattskräck morgonen efteråt. 

- En episod kan vara allt från 2-3 minuter till ungefär en halvtimme. Ett barn som har nattskräck kan inte lugnas (det kan vara skrämmande för föräldrarna, eftersom det verkar som om försök att lugna och trösta inte har någon effekt alls).

- Eftersom barnet har "fastnat" mellan två sömnfaser, kan du pröva att ge en flaska välling/mjölk för att underlätta övergång till djupare sömn. Ta upp barnet och gå till ett annat rum, exempelvis svalare. Prata lugnande till barnet, eller sjunga om du brukar göra det och det har en lugnande effekt (även på dig själv).
Om inget fungerar, är det viktigt att komma ihåg att barnet faktiskt inte är vaket. Det är inte alls säkert att ditt barn ens märker din närvaro.

- Inom 15-20 minuter brukar barnet ha lugnat sig och somnat om. Han eller hon kommer inte att komma ihåg det på morgonen och det är bäst att inte påminna om det. 

- Det finns saker du kan göra för att FÖREBYGGA NATTSKRÄCK. Sådana sömnstörningar är vanligare hos barn som går till sängs upprörda eller övertrötta. Låt ditt barn sova middag längre, eller sova längre på morgonen, eller lägg honom eller henne lite tidigare för att vara säker på att han eller hon får tillräckligt mycket sömn.

- Nattskräck tenderar att hända i början av natten, när ditt barn sovit 2-3 timmar. 
Har ditt barn nästintill nattligen besvär av nattskräck kan du också försöka förebygga genom att varsamt väcka ditt barn ungefär 15 minuter innan det vanligen börjar. Detta ändrar sömncykeln och brukar förhindra att barnet får nattskräck. 
Information hämtad från babycenter.com


Jag surfade också fram en artikel som jag kunde känna igen såväl M i, som mina egna känslor, tankar, och oro de gånger som nattskräcken är ett faktum.
Pojken i familjen, Alex, lider fortfarande av nattskräck nångång ibland trots att han nu är sju år men familjen har lärt sig hur de ska hantera och förebygga mot det.
Artikeln hittar nu här (scrolla ner en bit).


Under äppelträdet

Idag fann M en liten lekkamrat hos granne C.
När de stora barnen, W och A, väl hade lämnat gräsmattan för att sitta en stund vi tv:n vågade sig katten Kattis fram.

M som annars är ganska brutal mot djur, speciellt om de beter sig om att de tycker om att bli jagade, spatserade ut på gräsmattan och där under äppelträdet blev han och Kattis vänner för en stund.

Tillsammans lekte de med äppelkarten. M kastade iväg ett efter ett och Kattis sprang efter.
När hon tyckte att M blev för närgången hoppade hon upp i äppelträdet men istället för att sura och hålla sig undan fortsatte hon leken ifrån trädet. Lutade sig fram till M ifrån en trädgren och skulle ha tag i det han höll i handen.

Han älskade uppmärksamheten han fick, den skojiga leken och såg ut att njuta av varje minut där under äppelträdet.



Bilder:Helen©HUSnrNIO


Atopiskt eksem & Lockig liten kille

Idag hade vi minsann turen med oss och fick den rödlätta, kvinnliga, doktorn som är en favorit hos mig (om jag nu ska använda ordet favorit i sjukvårds sammanhang) då jag tycker att hon är bra med såväl stora som små patienter.

M har, som jag skrivit om tidigare, atopiskt eksem, det är något som även W och jag har.
De senaste månaderna har han fått röda prickar som kliar och blivit till små sår även på vristerna, armbågarna och på halva rumpan.

Dessa utslag har inte sett ut som eksemet i armvecken och på fingrarna och med tanke på att vi vistats i solen så har jag trott att det har varit något annat.
Det är det inte.
En anledning till att eksemet inte ser ut på samma sätt är att han stoppar sina fingrar i munnen väldigt ofta och suger/biter på dem och då blir det eksemet väldigt utsatt.

Vi fick utskrivet Aerius som är en oral lösning som han ska dricka två timmar före läggdax. Förhoppningsvis kommer detta att ge honom mindre nattliga eksembesvär och en mer rofylld sömn som i sin tur leder till ett gladare och muntrare barn dagtid.
Om detta inte hjälper skulle vi få utskrivet en starkare variant men som fungerar på samma sätt men då den kan ge lite reaktioner på magen ville hon först att vi skulle prova den mildare lösningen.

I kombination med detta ska vi nu smörja in honom kvällstid med Elocon som är en starkare kräm än Emovaten som vi använt nu men som inte hjälper på det kraftiga eksemet som M har just nu.

Som pricken över i:et ska vi givetvis fortsätta kleta in honom med mjukgörande kräm ur pumpen två gånger dagligen.
Hon tyckte också att jag kunde trä på honom bomullshandskar när han väl somnat för natten för att hindra honom ifrån att riva sönder sig då det lätt blir infektion i ekemsår och det är INTE bra att få om man kan slippa.

Jag vet att det kunde varit värre, det finns så många alllvarliga sjukdomar, men jag kan ändå inte låta bli att känna sorg över att mitt lilla barn (båda barnen faktiskt även om M är den som verkar vara värst drabbad) har ärvt den här skiten efter mig.

Jag minns hur det var att ligga inlindad i lindor med bomullshandskar på när jag skulle sova.
Hur jobbigt det var att vakna mitt i natten och sen inte kunna somna om för det kliade så man höll på att bli galen.
Hur äcklig jag kände mig med mina fula fingrar m.m.
Att jag inte kunde äta vad jag ville. Inte dricka mammas hemmagjorda jordgubbssaft. Hur läkarna alltid sa att det kommer att växa bort ju äldre jag blir.
Äter jag för mycket jordgubbar idag eller dricker flera glas rött vin eller saft så får jag samma reaktion. Jag kliar som en galning på natten och ser vidrig ut på morgonen.

Anledningen till att M inte äter fast föda berodde enligt doktorn på att han är svullen på ena sidan i halsen och har en hel del vita prickar och detta tycker han tydlligen gör ont när han äter.
Om han får hög feber eller slutar att äta helt skulle vi komma tillbaks men hon trodde att detta skulle gå över av sig själv eftersom han måste ha haft det i några dagar eftersom han inte ätit på ett tag.

Nu håller jag tummarna för att det onda i halsen försvinner snabbt, att matlusten kommer igång igen och att Aerius och Elocon lugnar ner eksemet...


Min lille sötloppa... som här nedan har blivit stylad i håret med W:s rosa hårspännen...

Bilder:Helen©HUSnrNIO


Vad kan felet tänkas vara?

10.50 ska vi infinna oss på vårdcentralen.
M har levt på youghurt, välling, smoothie och lite pannkaka sen i förra vekan.
Han har även kräkt en tre-fyra gånger under en veckas tid.
Något som jag trodde berodde på värmen men det verkar istället som att han har ont i munnen för han försöker sig på att äta en del fasta saker och man ser verkligen att han vill äta dem men börjar gråta och kastar iväg maten när han fått in det i munnen.

Eksemet har även det blivit mycket sämre.
Han sover dåligt på nätterna för att han ligger och river sig på fingrarna och i knävecken halvt vaken, halvt sovande.

Hans sura min men neddragna ögonbryn är något han i kombination med skrik nyttjar flera timmar om dagen nuförtiden.

Jag känner inte igen denna missnöjda, skrikande kille och min gnagande känsla av att något är fel är jobbig, oroande och något som jag inte kan skaka av mig så det ska bli skönt att de kollar honom.

Idag har han skrikit massor. L tycker att jag bråkar med honom och det är därför som han skriker.
En otrolig kommentar, för med honom skriker han aldrig, kan man tänka då:O
En mindre bra kombination att inte vara på topp och trotsig och ha svårt att ta ett nej.
Såklart att han skriker mer med den som spenderar mest tid med barnen och då också automatiskt är den som säger ifrån mest och sätter gränser.
Helt naturligt skulle jag vilja påstå, eller hur...

Nä, på med cykelhjälmen och mot vårdcentralen!

Busigt Bråkande Barn

Idag är en dag då det busas och trilskas. Då blomkrukor och fjärrkontroller far i golvet. Då en hand flyger genom luften och råkar träffa en storasyster.
Och ändå kan han se så oskyldig ut där han fläker ut sig i soffan framför tv:n.
Hur är det möjligt!?

Bilder:Helen©HUSnrNIO

Bakom mörka glas...

Sommarvärmen förvandlar mina barn till trötta och gnälliga ligister framåt seneftermiddagen.
Att få låna mammas solglasögon livar upp stämningen och skapar skratt och lustigheter i åtminstone en halvtimme...

Bilder:Helen©HUSnrNIO

Att sitta på golvet i hallen och genom kameralinsen se på när M gömmer sig bakom de mörka solglasögonen blev ett mysigt break för oss igår eftermiddag, en eftermiddag som annars mest präglades utav bråk mellan barnen och en hel rad med mindre olycksincidenter där de slog i både ben, skrapade tårna och fick bulor i huvudet.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
Startsida En skåning, numera bosatt i Värmland, som bloggar om familjelivet och dess mot- och medgångar. Min vardag med arbete, en stor familj med två egna barn och två bonusbarn. Mitt hem, scrapbooking, en massa ständigt pågående pyssel och projekt. Sen en tid tillbaks gör jag, på beställning, personliga barntavlor, och även tavlor passande till andra platser i hemmet. Förslag på tavlorna hittar ni här på bloggen. HUSnrNIO innehåller allt detta i en enda röra kryddat med en massa foton då jag gärna dokumenterar vår vardag genom kameralinsen.

Design & Copyright HUSnrNIO 2010