Jag brukar inte ägna så värst mycket tid åt att spana in och reflektera över kändisar (om jag inte räknar med min dagliga snabbkoll på msn.se som jag har som startsida på datorn) men eftersom jag tillbringade gårdagkvällen på Löfbergs lila arena insupandes de ljuva tonerna från musicalen The Sound of Music med huvudrollsinnehavare som Pernilla Wahlgren och Tommy Nilsson så är en kombinerad musicalrescension och kändisspaning oundviklig så här dagen efter.

Pernilla Wahlgrens röst är enligt mig lite vass och ganska brutal, rakt på, och låter så mest hela tiden. Så var den även igår när hon äntrade scenen iklädd klänning sydd av gardintyg och en liten råttbrunfärgad, spretig, peruk.

Vad jag inte hade räknat med var hennes fenomenala skådespelarinsats och förmåga att kommunicera med publiken på de få ställen där musicalen gav utrymme för mer spontana glimtar.

Hon var suverän som den oskuldsfulla Maria som kommer från klostret vid bergen och över en dag blir styvmor åt sju olyckliga kärlekstörstande barn och fru åt en sträng och lika olycklig och kärlekstörstande kapten.

Att jag inte tycker om hennes röst var som bortblåst efter första sångnumret. Rösten och skådespelandet var ett.

Kapten von Trapp däremot, spelad av ingen mindre än Tommy-med det fd stora blonda håret-Nilsson var däremot inte så jättebra som skådespelare, enligt mig.

Han bar samma ansiktsuttryck genon hela föreställningen.

Den som berörde mig mest i förställningen var Ulrika Liljeroth som gjorde rollen som 16-åriga Liesel (den äldsta av barnen von Trapp). Suverän röst och skådespel enligt mig.

Gert Fylking spelade rollen som den småsure butlern Franz vilket var en roll som passade honom som handen i handsken. Det var stundtals svårt att veta om det var Franz eller Gert som var på scenen. Kanske något man får räkna med när Gert besitter en roll.

Där skulle min kändisspaning kunna vara slut men icke.

När vi slår oss ner på våra stolar på parkettrad 16 (packade som sillar) sitter det en mörkhårig man framför mig.

Ingen mindre än danskungen *harkel* Matte.

Vid hans ena sida sitter Bygglovs Willy och vid den andra den andre danskungen *harkel igen*, förklädd till bonde, Karl-Petter.

Efter att ha tillbringat en helkväll tillsammans med dessa tre kända tv-profiler kan jag utan att det känns som att jag lämnar ut deras privatliv alltför mycket delge er följande:

Willy ser längre ut än han gör på tv. Han har en väldigt spetsig näsa och hans hår står som en tunn gloria runt hjässan på honom. Han bjuder på sig själv, skrattar, svär och pratar ofta. Typ hela tiden under förställningen.

Matte är lika snygg irl som i tv-rutan. Hans mörka hårsvall som lockar sig förföriskt i nacken är svårt att inte fastna med blicken på förutom när han tittar rakt på en för då drunknar man i det oändliga djup hans ögon bjuder på.

Vad han tycker om kulturevenemang som musical var lite svårbedömt då han satt och fipplade med sin telefon flertalet gånger och när han inte gjorde det pratade han danskoreografi med Karl-Petter.

Karl-Petter, med sitt spretande hår lyckades otroligt nog se så där lost ut samtidigt som han verkade ha jättekul. Så som vi är vana vid att se honom.

Det som roade de två yngre herrarna mest under kvällen var när barnen Von Trapp dansade på scenen, då hakade duon tag i varandras armar och med stor inlevelse gungades det med (tur att stolarna stod så tätt ihop så ingen ramlade av när det blev fartfyllt) och när Tommy Nilsson och Pernilla Wahlgren kysstes.

Då jublade och busvisslade de båda (kärlekstörstande) männen.

Kan bara konstatera att samtliga av dessa tre herrar, de två hantverkarna och bonden, är till utseendet och sättet ungefär så som man kan se dem på tv.

I alla fall när de går på musical i Karlstad!



Jag försökte få med mig dem hem på en liten renoveringsstund/prat om grisuppfödning men kammade tyvärr noll.

Idag är det den dagen som svärmor K:s födelsedagspresent ska lösas in.
När hon fyllde 75 i mars fick hon en efterlängtad biljett till The Sound of Music som nu är ute på turné och ikväll håller hov på Löfbergs lila arena i Karlstad.

Presenten börjar dock att gälla redan klockan fyra då det ska lagas mat och drickas vin hemma hos syster P.
Efter det ska jag sticka iväg hem med W som ska barnpassas av storasyster och sen möta upp den mer eller mindre salongsberusade 75-åringen med sällskap när de vandrar bort till arenan.

Mina förhoppningar vad gäller musicalen är ganska ljumma.
Jag har sett den två gånger i Malmö, visserligen var det längesedan, men det är inte den musical som ligger mig varmast om hjärtat varken när det äller storyn eller musiken.
Kanske är det så att när man väl sitter där rycks med av en storlslagen föreställning och artisternas enorma sångarinsats.
Hoppas på det!
Om inte annat så kan det vara upplyftande att få se Gert Fylking iförd något annat än sin rosa träningsoverall.


Bild från thesoundofmusic.se

Nångång mellan 1984 och 1986 sänds sommarlovsprogrammet Solstollarna och jullovsprogrammet Toffelhjältarna.
Två serier som jag idag inser måste ha berört mig mycket då 1984 när jag var nio år gammal.

Idag, 24 år senare, sitter jag vid W:s sängkant när hon ska sova och sjunger orden "Sov, somna in, låt natten få väcka dina drömmar. Låt drömmarna leva tills natten blir till dag. Sov, somna in" från dessa program skapade av Ola Ström coh Per Dunsö.
Sticker emellan med några Astrid önskesånger som "Vargen ylar" ur Ronja Rövardotter och men som sista önskad sång idag blev "En väv av legender"  ur Toffelhjältarna.

Det verkar bli en följetong det här med tapet till den lilla fondväggen i lillebrors rum...

Efter att ha surfat en kort stund bland Midbecs tapetutbud för barnrum så har jag självklart blivit förtjust i de underbara stjärntapeterna i Keek-A-Boo serien.
Som så många andra verkar ha blivit när man söker bland bloggar och inspirationssidor för barnrum.

Efter ytterligare en stunds surfning har jag mer känslor för deras kollektion Zazoo än Keek-A-Boostjärnorna.
Zazoo serien har glada klara färger. Perfekt som fondvägg i barnrum.
Tyvärr så har jag inte hittat så många bilder på Zazoo på nätet så för att stilla mitt barntapetsbegär får det bli ett besök till Colorama även idag.

Tycker om den gröna färgen och vill påstå att man inte behöver att ha bården om man inte vill. Fast visst är den söt...
Girafferna i bården har snappats upp och schablonmålats på väggen i vänstra hörnet.


Bild från BeckersNyaHem

Efter att ha varit på Colorama och tapetspanat så är jag inte lika säker på att lillebrors fondvägg ska tapetseras med Camilla Fuchs Planetpolarna längre.

Det är ett ganska litet rum, lillebrors blivande, så väggen som ska tapetseras är inte så stor däremot funderar jag på om även kortsidan där fönstret är ska få ingå i fondväggen (en del av långsidan försvinner då den består av en garderob) så rummet präglas av en härlig tapet.

Tillbaks till tapetspaningen. 
Ur Sandbergs kollektion Emma & Milton har jag fastnat speciellt för tre stycken tapeter.


Den underbara stjärntapeten Nova som finns i sex färgställningar.


Den roliga dinosaurietapeten Dino som finns i svart, orange samt turkost.


Och till sist den coola tapeten Roger som finns i rosa, svart och blått.

Nu återstår bara ilandsproblemet att välja vilken av dessa tre. Ett ganska härligt problem kan jag tycka och även om jag skulle lyckas med konststycket att bestämma mig exakt just nu så är tapeterna beställningsvara med någon veckas leverans samt att det ska målas väggar och sättas upp en consealertapet på den vägg/väggar som ska förvandlas till fondvägg eftersom det i dagsläget sitter en halvgrovspårig tapet på samtliga väggar i det blivande pojkrummet.
Men ack vad jag längtar efter att få greppa penseln och börja måla...

Bilder lånade från Sandbergwallpapers.com

I söndags fick vi fikabesök av vänner från Dalarna.
Med sig hade denna enkla men otroligt söta present.
Den rosa blomman och den mönstrade zinkkrukan tillsammans med den värmande solen skapade en oerhörd längtan i mig efter att sätta igång med pysslet utomhus.
Köpa lite nya utomhuskrukor (gärna i zink), kanske göra verklighet av mina "gjuta-i-betong" funderingar, plantera i blomlådor men också börja plantera i rabatten på baksidan som vi gjorde i höstas.

Sen vet ni ju alla hur min utomhussäsongspremiär i måndags blev... så kanske får jag nöja mig med att njuta av den lilla rosa blomman med sin zinkkruka helt enkelt...


Bild:Privat©

När Tiagirl undrade vad det är för fågel vi har så kom jag att tänka på hönorna vi hade när vi bodde på Gräsåstorpet.
Bilderna föreställer Ebba och hennes kycklingar våren 2002.

I dagsläget finns det bara en med fjädrar hemma hos oss.
Har ingen bra bild på honom med han är en färgstark undulat som lyssnar till (!) namnet Mauritz.

Förmiddagen har swischat förbi i ett jehu.
Har varit på Willys och försökt mig på en handling i eftertankens tecken. Lyckades ganska bra så nu är matsedeln klar tom torsdag.
Bottenvåningen har fått sig en uppfräschning med dammsugaren, Mauritz bur är nystädad, potatisen är skalad till kvällens mat (köttbullar, brun sås och kokta morötter) och vinterskor, jackor, tjockmössor och vantar har åkt upp i klädkammaren (mitt pysselrum bara krymper).
det skulle inte förvåna mig om det kommer snö imorgon bara för det!

Nu ska W hämtas på upptäckarna och sen blir det fiskpinnar på skånskt vis till lunch, dvs potatis, fiskpinnar, gelé och rinnande grädde *mums*.

Min blogg har en tendens till att handla en hel del om denna lilla människa (sitter och bläddrar igenom lördagens bilder från lekstunden i Mariebergsskogen).
Som tur är så fungerar ju bloggvärlden så att man inte behöver läsa det som inte intresserar en och med det i åtanken postar jag ännu ett inlägg om den här lilla människan som nu har blivit en ganska stor tjej.

En tjej som snart är fyra och ett halvt år.
Med chokladbruna ögon och blont hår.
Som gärna låter en ta del av hennes djupa tankar om allt från hur barn skapas till hur det blir i himlen när någon dör.
En klok tjej med stor integritet, ett enormt ordförråd, en grym envishet, livlig fantasi och ett underbart kiknade skratt.

Lilla W har blivit stor.


Bild:Privat©


 

Nu när vi ska bli sex i familjen så kommer storasyster flytta ut till rummet i garaget, det sk hångelrummet, och lillebror få hennes nuvarande rum.
En lösning som i dagsläget känns bra.
Storasyster fyller sjutton om en månad och det nya rummet blir inte bara större utan hon får också en egen ingång och ett tillhåll där hon kan ha kompisar utan att behöva ta samma hänsyn som i nuläget till övriga familjen vilket kan vara bra när man är sjutton år tycker jag.
Det enda negativa är att hon och friends måste gå in för att besöka toaletten men det är ju mer en vanesak och borde egentligen inte vara ett problem.
Flytten ut kräver att en soffa införskaffas så kompisarna har någonstans att sitta, en tv så ockuperingen av vardagsrumssoffan upphör, gardiner, en matta och några tavlor.

Det rum som lillebror ska ha (storasysters gamla) funderar jag på att måla väggarna vita och låta en av dem bli en fondvägg.
Har spanat lite på Åhlens relativt nya serie "Planetpolare" som är en rolig och busig kollektion med sköna figurer i glada färger för både flickor och pojkar designad av konstnären Camilla Fuchs.
I serien ingår en fondtapet som jag är lite sugen på att ha på en av kortsidorna i rummet.
Har ännu bara sett den på nätet men ska försöka kvista in på Åhlens senare idag och spana in den irl.

I samma serie finns en massa, mer eller mindre roliga grejer, som kanske skulle passa i det nya rummet.

Bild:Eget kollage med bilder från Åhlens

Jag avskyr verkligen vår trapp.
Efter att ha surfat runt på diverse bloggar och spanat efter renoverade trappor så var det ju självklart att jag satt bänkad i gårkväll framför tv:n när Martin Timell, him self, skulle renovera just en gammal ful furutrapp (om det ändå hade varit vår trapp...).

Resultatet blev ursnyggt enligt mig. Svartlackat trappräcke möter snygga trappsteg av ek.
Hemma hos oss tror jag dock att det skulle bli för mörkt i hall och trappuppgång med så mycket svart. Vitt räcke skulle passa bättre.

Så för att kunna genomföra detta "perfekta helgjobb", för att citera Timell, behöver ni bara klicka här för en komplett inköpslista.
Trappen i gårdagens program landade på ungefär 8.200 i pris om jag inte minns fel.


Bild:Tv4.se

Tvingas inse att om mina trapprenoveringsdrömmar ska slå in så får det bli en renovering utan ekklädda trappsteg från StepKit!

Nästa vecka är det dags för både oss och de amerikanska tittarna att återse de fem hemmafruarna i Desperate Housewives. Men - snart kan de bara vara fyra, antyder seriens skapare Marc Cherry. Gatans slampa Edie Britts dagar är räknade.
- Edie kommer att gå över en stor, moralisk gräns. Det får förödande konsekvenser för henne och hennes tid på Wisteria Lane får ett chockerande slut, berättar Cherry för Usa Today.
Det var bara nyligen som Nicollette skrattade åt rykten om att hon skulle få kicken från serien, så det återstår att se om det finns ett sätt för Edie att fortfarande göra livet surt för de övriga karaktärerna.

Tre säsonger kvar?
Samtidigt ser Marc Cherry för första gången ett slut på hela serien. Den ofrivilliga semestern som kom med författarstrejken i vintras, fick honom att bestämma sig för att lägga ner Desperate Housewives efter sju säsonger.
- Man vill hoppa av när de fortfarande vill ha en. Man vill inte vänta tills de säger: "Tja, det är nog dags för er att lägga ner nu."
Det skulle innebära att serien, som är mitt uppe i sin fjärde säsong, har kommit halvvägs.

Bild:Kanal5.se

Om DH bjuder på samma underhållning som hitintills så kommer jag garanterat att följa husfruarna till det sista avsnittet i säsong sju med åsikten om att det är något av det bästa som skapats i serieväg.

Det har spridits uppmaningar hela dagen genom bloggar, e-post och sms att ikväll kl. 21.00 tända ett ljus för Engla och hennes familj.  

Att vi ikväll tänder ljus får självklart inte Engla tillbaks till livet och hennes familj men det blir ett synliggörande tecken på att vi bryr oss och att våra tankar finns hos Engla och hennes anhöriga även om vi inte alla har deltagit aktivt i sökandet de dagar som hon var försvunnen.

Att tända ett ljus skapar en stund när vi kanske stannar upp från den annars så fulla vardagen. En stund för reflektion och eftertanke på vad som är viktigt i våra liv.

Tänd ljus, ett ljus ska brinna för hoppet på vår jord.
Den skimrande planeten, den stjärna där vi bor.
Förlora inte modet; trots allt är vi ju ett.
Tänd ljus och bli en låga för sanning och för rätt.


Bild:Privat© föreställande W:s egengjorda ljuslykta Text:Psalm 856

Medan W var på upptäckarna och presskonferensen angående Engla var slut tog jag en tur till H&M på jakt efter kläder med ordet "mama" märkt i kragen.
Nu har det börjat komma in en del vår/sommar plagg men då jag känner att jag inte har hur mycket pengar som helst att spendera på mammaplagg och det är ju fortfarande ingen sommarvärme utomhus (för två dagar sen så snöade det) så måste jag rikta in mig på sådant som jag är i akut behov av för tillfället.

Behöver något mer diskret plagg till helgjobbningen, för nu har jag i stort sett bara ett plagg, samt något kollegeaktigt/huvtröja. 
Tror att jag hittade det förstnämda (ska prova hemma en gång till) men inte det sistnämda.
Jag skulle ju kunna köpa en collegetröja modell STOR och få på mig den men jag hittade ingen som jag gillade på H&M, varken av mammamodell eller för vanligt folk.

Visst finns det ganska många plagg för gravida med stora magar och tuttar nu förtiden men jag kan ändå inte låta bli att längta tills det är dax att lägga mammakläderna på hyllan.
Gick förbi Vero Moda i rask takt med blicken riktad framåt idag för att undvika se allt vårfint i butiken.

Jag har dålig koll på KappAhl, nån som vet om de har mammakläder?

Tänker på lilla Englas familj som nu vet att deras dotter inte längre finns vid liv.
Att en sjuk man har berövat henne en uppväxt tillsammans med familj och vänner när hon förra lördagen för första gången cyklade helt ensam hem (enligt pressen).

Hoppas att hennes familj, vänner och skolkamrater finner ett sätt att hantera detta ofattbara som har hänt. Att de får all hjälp, förståelse och närhet i all hemskhet.

Vad är det för värld vi lever i.


Bild:Privat©

Nu klockan tio kommer en presskonferens att sändas med anledning 42-åringens erkännande av mordet på Engla Höglund och Pernilla Hellgren.

Idag när jag hämatde W på dagis höll barnen på att klä på sig för utomhuslek.
De små barnen behöver klädhjälp och därför blev det naturligt att jag och fröken S pratade lite mer än det brukar bli vid en vanlig lämning/hämtning.
Hon frågade om jag sysslar mycket med scrapbooking, förmodligen med tanke på W:s namnskylt, och jag berättade att jag scrappar och kortar i perioder. Det beror ju på hur mycket jag jobbar och hur mycket annat runt omkring som behöver fokuseras på.
Nu under graviditeten har det blivit tråkigt nog mycket lite skapande eftersom jag är väldigt trött efter arbetsdagarnas slut.

Samtalet gled in på W och S berättade att W gärna tillbringar tid i målarrummet. Att hon skriver och målar och väljer färger på pennor och papper med stor omsorg.
Det kan ju bara betyda en enda sak - hon är en blivande scrappare

Så här ser det ut i våra köksfönster just nu.

För några månader sen så dekorerade W varje lampfot med rosa papper som hon klippt i lämplig storlek och målat med passande motiv.

Inte har det väl kunnat undgå någon som lyssnar på Mix Megapol om morgnarna att nu när Gry för andra gången har fyllt ett plan med vinterfrusna tjejer så har även Adam hakat på den idén.

Adam har tillsammans med Anders fixat en resa till Barcelona och biljetter till matchen Barcelona - Espanyol.
Enda måstet är att du är kille och att någon tycker att du är värd att få åka på en sådan grabbresa där det enligt Adam även kommer att ägnas tid åt att studera språket, arkitekturen och ätas god mat *hmm*.

Vem vill inte ha en man/sambo/pojkvän som kommer hem utvilad, mätt, belåten, delar med sig av kulturella och intressanta upplevelser och som dessutom säger att han älskar en på ett (för mig) främmande språk!
Funderar på om jag känner någon jag kan nominera...

Ni som gör det, HÄR, nominerar du.


Bild:Mix Megapol

Uppe i varv efter att ha haft tre pass med barnkörer/ungdomskör har jag slängt in en maskin tvätt, förpassat en massa redan tvättad tvätt till respektive förvaringsställen i huset och dammsugit nedanvåningen.
Är ju likabra att passa på medan ett uns av energi finns.

Frågade W om hon var sugen på milkshake för en stund sen.
Hon är inte svår att få med på sånt som innehåller glass utan slet glattmed mixern i bunken så shaken blev skummig. Tyvärr hade vi inga jordgubbar i frysen och bara bananer i fruktskålen och det ville hon inte ha så kvällens smak fick bli vanilj.

Medan den regnblandade snön faller utanför fönstret har vi nu slurpat i oss varsitt stort glas vaniljshaken.
Dax för läggning innan det blir snörvel i soffan. Är barnmorskorna på tv ikväll och även om jag blundar ganska mycket under programmets gång så blir jag ändå mäkta berörd.
Kvällens avsnitt handlar bl.a om hur "den riktiga förlossningssmärtan känns".
Får se hur länge jag står ut framför tv:n...


Bild:Privat©

Måndag och tisdag har jag ägnat åt att tänka inåt och förstå och prata utåt.
Hela det arbetslag som jag tillhör har varit på teamutbildning del två i personlig- och arbetslagsutveckling.

Efter att ha ägnat två hela dagar samt en kväll åt att prata, ge feedback, ta kritik, lyssna, analysera, göra övningar, förstå och bara umgås i grupp var jag igår kväll när det hela var över nöjd men så trött i huvud och kropp att jag var tvungen att bara få vara helt ensam en stund.
Åkte in till stan och promenerade längs älven och i tystnad förundrades över hur vacker stad Karlstad är (och hoppades få se ett stjärnfall så jag kunde önska mig en systemkamera).


Bild:Privat©

Vet ni -
Jag tog mig igenom gårkvällens biobesök utan att somna (som har hänt vid tre tillfällen den senaste tiden). Jag hade inte ens problem med sömnrelaterade besvär under filmen.

Filmen, Angel av Colin Nutley med Helena Bergström i huvudrollen drar åt det svarta humorhållet och jag fungerar inte så bra med sådant. Kan ge besvär som skruvningar i biostolen, "tycka-synd-om-rollkaraktärer-syndrom" och liknande symptom.
Självklart innehöll filmen både den obligatoriska gråtscenen och verbalt bråk på det speciella Helena Bergström regisserat av Colin Nutley sättet.

I min smöriga värld lever fortfarande idén kvar om att det goda ska segra. När jag lunde andas ut efter att insett att det inte skulle sluta som jag hade trott var jag inte beredd på den snabba vändningen.
I chocktillstånd började eftertexterna att rulla.
Ni som har sett filmen kanske inte tycker att det var varken oväntat eller speciellt jobbigt med slutet men jag som vill att prinsen ska få sin prinsessa, att grodan ska bli kysst och förvandlas till en prins har jobbigt med filmer med sk. svart humor.

ROCK ´N ROLL är inget för mig! (om nu Rock ´n roll är det som Rolf Lassgårds rollkaraktär "Richard" i filmen påstår.

Rock ´n roll fick vi dock uppleva resten av kvällen i pianobaren på Plaza hotel.
Som gravid och hormonstinn är dessa killar i olika åldrar av diverse fullhetsgrad ganska föga lockande.

Ensam hemma en lördag.
Något som inte händer ofta och som därför klassas som lyx!
De torra vägarna lockade ut L på en tur med motorcykeln, de stora barnen är hos sin mamma och W är hos farmor och fafar.

Förmiddagen har ägnats åt att göra av med pengar på basar. Bröd och lotter.
Jag är inte mycket för det där med lotterier så det var mest L som stod för pengaspenderandet.
En brödlimpa, en timer, en, enligt mig, ganska ful mjukisgroda, ett 60 bitars barnpussel till W:s glädje och en kanariegul (!) Ikeahandduk.
Slörpade också i mig två koppar kaffe vilket jag får igen nu. Var precis ute och hämtade mina ständiga följeslagare Novalucidtabletterna i bilen. Knappra, knappra...

Ikväll fortsätter lyxlivet utan barn med biobesök och mat på restaurang.
Ska försöka att inte somna ännu en gång i biostolen nu när jag har fått äran att bestämma film.
Blir Colin Nutleys Angel.

Nä här kan jag inte sitta.
Dax för lite uppfräschning, klämma in kurvorna i något lämpligt plagg och en järntablett så jag kan hålla mig vaken.
Ha en trevlig lördagkväll!

Bild:privat©

Undrar ni hur natten har varit?

Jag gav W alvedonflaskan för att hon skulle slippa ha ont och efter att hon slurpat i sig innehållet sov vi gott, hela familjen, tills morgonen grydde och vi vaknade av att solen sipprade in mellan (de fula) persiennerna på Melon Lane.
Mohahaha

Efter att äntligen lyckats övertala L att hans gravidtrötta och allvarligt begynnande förkylda sambo är i behov av en natt ensam i mörkret i total tystnad kryper jag ner och somnar ganska omgående.
Vaknar vid två av att W tämligen sliter upp sovrumsdörren.
Oftast när detta händer går det att gå tillbaks ner till henens rum, stoppa om henne och sjunga en sång men inte inatt.
Hon hade ont och hade drömt.
Det vara bara att ta ett tag runt höger höftparti, som på sista tiden har slutat upp med att samarbeta med övrigt kroppsmassa vid hastiga uppvaknanden, och halta nerför trappan för att hämta hennes täcke (L hade sitt täcke på G:s rum).
Väl nerkrupen i sängen igen frågar hon med sin ynkligaste röst "mamma kan du klia mig pyttelite på ryggen".
Jag kliar och säger sen godnatt och somnar otroligt nog direkt.
"Mamma kan du hålla mig i handen så jag vet att du lever ".

Att ligga på ena sidan hållandes någon i handen när höften ömmar, ena näsborren har slemmat igen och man är trött så det snurrar är inte de bästa förutsättningarna för en god natts sömn .

Natten fortsätter i ungefär samma anda. W vaknar, pratar i sömnen, lägger sig snett över mig och håller fast mig. Vilket jag antar beror på jacket vid ögat.
Imorse var hon så slut att när jag gick upp strax före sju vaknade hon inte ens vilket hon alltid annars gör. Blev tvungen att väcka henne kvart i åtta annars för att hinna i tid till dagis.

Lite smått mör i huvudet ska jag nu bege mig till källaren på jakt efter noter.

På morgonens personalsamling började jobbmobilen att blinka. Då det stod "dagis" på displayen gick jag genast ut och svarade.
Trots att det bara tar någon sekund att förflytta sig ut från rummet där vi sitter vid möten så hinner det snurra en hel del tankar i huvudet om vad som kan tänkas ha hänt.
För inte ringer de för att berätta vilken underbart glad och hjälpsam dotter jag har...
Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig att de skulle kunna ringa för att hon är omöjlig när det gäller killar och inte låter dem vara ifred om man ska välja något som inte har med någon olycka eller sjukdom att göra. 
W är för tillfället kär i två stycken pojkar på dagis (och sin storebror) fick jag veta ikväll. En som är smal och en som är stor. Med stor menas en äldre pojke från en annan avdelning.

Tillbaks till telefonsamtalet.
W hade blivit knuffad in i en bokhylla och slagit upp ett jack vid ögat. En av fröknarna tog med henne till vårdcentralen där de valde att tejpa ihop såret som även om det var litet var ganska djupt.
Kvällen har kantats av att det stundtals har gjort ganska ont.




Bilder:Privata©

Bild med nedräkning till beräknad födelse har jag spanat in på flera bloggar men kanske inte varit hyperintresserad av att kolla in något närmre förrän nu när vi faktiskt har fått se skrutten som växer i magen.

Så här stor är lillebror (som kan tänkas vara en lillasyster) i magen just nu.

 

Ett mirakel som slår allt annat med hästlängder!

Tisdagsmums med pitabröd fyllt med stekta kycklingfiléer, grönsaker, pineapple salsa och creme fraiche.
Gott för den stonkande med mage, för mannen efter en lång arbetsdag och för den halvkräsna fyraåringen som fyllde det goda brödet med kyckling, lite ketchup, majs och paprika.

Kvällen ska få avslutas i soffan med en höjdare från barndomen. Chokladpudding med vispgrädde. 

Bild:privat©