Efterlängtad är hon!
Ikväll sänder tv4Plus en halvtimmes inspiration i köket och en massa goda recept (bl.a ungsrostad pumpa, helstekt kanelkyckling och cheesecake) allt presenterat av Leila Lindholm.

Alla barn ska sova sött klockan 21.00 för då har jag bokat vuxentid i tvsoffan med en kopp te för då är det Leilas fest.


Bild:Tvplaneten.se

Jag älskar att fota. 
Även om det är på min lilla hobbynivå och fortfarande med min kompakta lilla digitalkamera (tomten, jag önskar mig en digital systemkamera) så tar jag bilder i stort sett varje dag och jag lämnar oftast inte huset utan att ha stoppat ner kameran i min nya ständiga följeslagare - skötväskan.
Favoritmotivet just nu är Malte. Varenda dag händer det något nytt i hans utveckling och jag vill fånga allt på bild.
Ibland behöver dock storasyster få sin beskärda del av rampljuset som när hon häromdagen var lite extra fin inför fotograferingen på dagis.

Självklart vill hon posera framför Marimekkotygtavlan i hallen, precis som lillebror...



Foton:Hilajns.blogg.se©

Husdjur blir snabbt en del av familjen. En självklar familjemedlem som skänker glädje, skratt, en massa jobb men också härliga stunder och minnen.
I söndags morse hittade vi vår undulat Mauritz död.
Jag köpte honom till L för 6 och ett halvt år sen men han blev snabbt W:s fågel (även om han själv alltid tyckte mest om L och valde honom framför oss andra när han var utsläppt).
Med stora tårar trillandes längs kinderna frågandes varför han dog gjorde W i ordning en liten kista av en Lindexkartong. I kistan bäddade hon med bomull så Mauritz skulle ligga mjukt. Bredvid honom stoppade hon ner pärlbandet hon själv gjort till honom som han hade haft hängandes i buren och den lilla kompisplatsfågeln. 
På kistan skrev hon hans namn.
På söndag eftermiddagen samlades vi bakom lekstugan där vi sa hejdå en sista gång och sjöng Gud som haver barnen kär.
Sorgligt.


Foto:Hilajns.blogg.se©


 

Idag hade jag planerat att åka till öppna förskolan på jobbet och där skulle min goa kollega AL passa barnen medan jag skulle logga in mig på servern och dela med mig av några av mina utskick till körerna till min vikarie för att sas underlätta för henne.
Tyckte att den planen lät toppen med tanke på föregående dryga dag och natt. Jag känner mig ganska hjälplös och ensam efter några timmar tillsammans med en liten skrikande Malte.

Natten avlöpte med mindre magont och skrik från lillskrutten och därmed lite mer lugn och ro för mig.
Vid sexriden gav jag honom mat och sen förlitade jag mig på att jag skulle vakna antingen utav honom, W eller L som skulle upp och jobba och brukar snurra runt ganska rejält på ovanvåningen innan han kommer iväg.

9.27 kommer W in och undrar om jag kan göra frukost till henne.
Jag förstår ingenting.
Kollar i spjälsängen. Där ligger Malte och snusar.
Frågar W om inte L kan hjälpa henne. Får till svar att han åkte till jobbet för lägensen.
På frågan om vad hon själv har gjort hela tiden så har hon kollat på Kalle Blomkvist.

Lycklig över att ha återfått två och en halv hjärncell (sova gör susen) lotsade jag oss igenom morgonbestyren i en rasande fart och kastade oss iväg till öppna förskolan för en förmiddags lek och bus.

Vid fyratiden inatt kom W och gjorde mig och Malte sällskap i den stora (vi hade en 1.60 säng förrut) dubbelsängen (som med en fruktansvärt snarkande sambo, en lång, blivande femåring som drömmer mardrömmar, en ätandes fyraveckors bebis och dennes mjölkstinna, fortfarande gravidkroppsstora mamma inte känns så stor längre).
Eftersom jag sover uruselt när jag delar säng med alltför många (allra bäst sover jag när jag sover helt ensam) så övertalade jag henne att vi skulle gå ner och göra ett försök att somna om.
Jag skulle bara få Malte att somna först...
En halvtimme senare kom W tillbaks. Mardrömmen hade satt sina spår så det blev till att dela säng. Som tur var sov Malte iallafall i sin egen säng.

Vid sjutiden vaknade Malte och hade antagligen ont i magen för sen sov han i fem/tiominuters intervaller fram till klockan tio.
Kände mig oerhört hjälplös efter två timmar med vaggandes, matandes och masserandes på magen och det ingenting verkade hjälpa.
Tillslut släppte det och vi blev sittandes i soffan och tittade på varandra. Då fyrar han av det ena efter andra leendet mot mig och vips så var de jobbiga tre morgontimmarna som bortblåsta.

Eftermiddagen har jag ägnat på att göra köttfärspaj och både dammsuga och torka golvet i kök, hall och tvättstuga.
Imorgon tänker jag låsa tvättstugedörren för efter två dagar med diverse hantverkare springandes in och ut i hemmet med leriga skor så är jag nu trött på all smuts de drar in.
Om det ändå hade varit några "roliga" nissar som en kakelman eller en snickare så hade jag väl kunnat stå ut med leriga dojjor men fjärrvärmekillar är ju inga som lämnar något renoverat efter sig.
Med risk för att få hela yrkeskåren på mig så är de bara ett nödvändigt ont som kostar men inte syns.

Något som däremot syns är min lilla ommöblering av matrummet i helgen som gick.
Matbordet hamnade längs med fönstrena och vitrinskåpet (som egentligen är för stort för rummet men en nödvändighet då vi har ganska få med kökssåp) längst ner hörnet av rummet.
Möbleringen skapar mycket mer utrymme vilket jag storgillar.



W:s nya underlägg som hon själv valt på på Village är helt suveränt. Det rör sig inte ur fläcken och är lätt att hålla rent.

Höganäsljuslyktorna och brädan som jag fick av L i födelsedagspresent.

Tavellisterna i väntan på lite nya inspirerande kokböcker (gärna Leilas...).


Bilderna tillhör:Hilajns.blogg.se©

Idag bjuder staden på regn och en grå himmel.
Jag och W har vinkat av mormor och morfar. Tanken var att även lillebror skulle varit med men han deckade efter att ha kämpat med magknip i nästan två timmar under de tidiga morgontimmarna.

W sitter vid köksbordet och gör hjärtan och stjärnor i lera medan jag ägnar mig åt att amma, byta blöjor, torka kräk och bära runt på lille M. Ja och en och annan sekund ligger han som nu i babysittern och kikar och jag kan sitta vid datorn en kortis.
Det är inte lätt när man har ont i magen och ändå är det än så länge en hanterlig variant utav det. Han har inte ont alla dygnets timmar.

Några bilder från fredagens tripp i ett vackert höstlandskap.
Två dagar senare hade kylan fått trädet att tappa nästan samtliga av sina löv.








Bilder:Hilajns.blogg.se©

Jag älskar att baka.
Med mormor i huset så finns det en backup som kan lyfta upp lillebror om jag står med händerna i degbunken så idag har jag och W faktiskt bakat en stund efter lunch.

Valet på vad vi skulle baka var enkelt eftersom frysen är tom på sötsaker, tiden begränsad och självklart vill jag att det ska vara lite extra gott så därför blev det en favorit i repris. 
Supergoda, söta morotsmuffins med härlig philadelfiaglasyr och kokos på toppen som jag snappat upp hos Thea för längesen.


Bild:Hilajns.blogg.se©

Igår när jag, W och lillebror kom hem från stan och entrade hallen med våra jackor, överdragsbyxor och påsar ramlade L:s vinterjacka ner från sin krok.
Då fick jag en idé och placerade den på förvaringspallen som vi har ståendes i hallen framför Marimekkotygtavlan, klädde av Malte allting utom blöjan och tog min fortfarande höstsvala sjal och virade runt honom för att dölja blöjan något.
Sen var det bara att börja fota vilket Malte otroligt nog inte verkade ha något emot.
Tänk om jag var bättre på att fotografera och hade en digital systemkamera.
Vore underbart...





Bilder:Hilajns.blogg.se©

Det är nu 20 dagar sedan det nya livet började.
Mitt liv som tvåbarnsmamma.
För tjugo dagar sen känns det som att jag hade oändligt med tid över.
Trots arbete och W så fanns det flera timmar kvar av dygnets tjugofyra som jag kunde ägna åt att scrappa, baka, läsa, sitta vid datorn eller bara slappa i tvsoffan.
Nu får jag vara glad om jag hinner med att skölja ur schampot ur håret när jag duschar. Att ha i balsam är en lyxgrej som endast inträffar vid varannan hårtvätt nu förtiden och detta trots att jag inte ägnar halva min dag åt att vara på jobbet.

Hur kan det vara så att precis när jag satt mig ner för att göra något i min ensamhet, något som bara gangnar mig själv, tar det bara en minut innan W ropar och vill ha hjälp med något eller slår sig och gråter floder. M spyr ner sig och gråter nästan lika ljudligt som storasyster trots sina små lungor.
Har de bestämt sig för att samarbeta till att driva den trötta mamman med påsar under, över och på ögonen till galenhet?
Känns nästan så ibland.

Tredje dagens babyblues som bestod av gråt, oro och pyskotiska drömmar om allt otäckt som kan tänkas (och kommer att hända var jag helt säker på) mitt lilla barn är tillbaks i en lightversion.
Jag sörjer att de tio pappadagarna är slut. De skimrande dagarna som pappan är ett stöd, tar hand om den nyförlösta mamman och gör allt det där som hon inte kan eller orkar samtidigt som han förundras över och beundrar den hjälteinsats som mamman faktiskt gjort genom att föda fram deras barn är över. 
Nu är jag ensam hela dagarna med mina två små synkade bävrar. Och hela nätterna också känns det som. 
I tjugo nätter har jag nu suttit där och stirrat rakt in i det psykodeliska tapetmönstret som vi har tapetserat på garderobsdörrarna mittemot sängen medan lille M sliter och drar i mina bröst frustrerad över att inte maten kommer tillräckligt snabbt samtidigt som han har lite ont i magen.
Det är inte så konstigt att all världens elände vilar på mina axlar och babybluesens tårar vaknar pånytt och vräker sig fram över mina kinder.

Ändå är det en oändlig kärlek som detta lilla nya liv framkallar i mitt hjärta.
 
Bilder:Hilajns.blogg.se©

Lillebror är en mycket trött liten människa.
Dagarna ägnas åt att sova (till skillnad från nätterna...).

Lyckades dock att fånga honom på bild i vaket och dessutom nöjt tillstånd några minuter under gårdagen.





Bilder:hilajns.blogg.se©

Tänk så mjuka och underbart fina dessa två små oanvända fötter är.
Man vill bara pussa på dem om och om igen...

... och det gäller att passa på för snart går de omkring småsvettiga och instängda i tubsockar och gympadojjor storlek 43 och då vill iallafall inte jag pussa på dem längre.

Bild:Hilajns.blogg.se©

Häromdagen kom storasyster ut från sitt rum med en teckning i sin hand. Som hon så ofta gör.
Hon tillbringar mycket tid på sitt rum sittandes i sin röda minipoängfotölj från Ikea ungefär mitt på golvet med en vitmålad pall framför sig (pallen agerar bord) eller vid skrivbordet.
Gärna med stängd dörr och en dvd film på i bakgrunden.
Det är så hon skapar denna kreativa lilla, stora, tjej.

Teckningarna föreställer ofta vår familj, henne själv, Pontus (kaninen), en fin ram eller det som verkar vara favoritmotivet just nu - äppelträd.
Teckningen häromdagen var till lillebror.
Med sina nya glitterpennor har hon skapat himmel, mark och två glada människor som håller varandra i händerna.
"Det är jag och lillebror en dag i parken". 
♥



Bild:Hilajns.blogg.se©

Det har redan gått tio dagar sedan lillskrutt kom till världen.
Tio dagar och nätter som flyter ihop med varandra på ett annorlunda och lite kusligt sätt.

Det är svårt att hitta några rutiner i vardagen just nu. Jag plockar ur diskmaskinen sen vill Malte ha mat. Sen ska det bytas blöja (för det mesta L:s jobb) sen vill W att jag hjälper henne med ett pärlhalsband sen vill Malte ha mat osv osv.
Det är ofantligt skönt att det finns tio dagar vigda åt pappan i samband med en ny familjemedlens födelse och att jag är så lyckligt lottad att L har möjligthet att vara hemma dessa dagar tillsammans med oss.

Tänk att våra liv snurrar kring denna lilla människa som är blott tio dagar gammal. 

Mina pojkar.

Bild:Hilajns.blogg.se©

Jag saknar ord.
I mitt huvud surrar det av känslor. 
Min kropp uttrycker känslor och mina ögon flödar av tårar lite när som helst på dygnets tjugorfyra timmar.
Hormoner, enorm trötthet och kärleken till det nya lilla livet har förpassat mig till en egen liten bubbla lite vid sidan om resten av familjens verklighet.

Så länge jag befinner mig där så kommer inläggen här inte innehålla så många ord...

Bilder:Hiljans.blogg.se©