Strålande sol, en vacker vinterdag.
Fyra vuxna och fyra barn. 
Korv och marshmallows, varm choklad och kaffe.  
Samlade runt en sprakande eld vid vänern.
En trevlig stund även om det innebar att fem centimeter hår fick klippas bort och att tummen på fingervanten ständigt kommer att ha en vit förhårdnad.
Det är gott med grillad marshmallows!


©HUSnrNIO

W fick lov att äta köttfärsås och spagetti på sitt rum igårkväll för filmen Monsters Inc var på tv och hon älskar den filmen. 
Mitt i hennes rum har hon ett barnbord och stolar från Ikea.
Hon tog den djupa tallriken med mat och gick in på sitt rum men kom snabbt tillbaka. Utan skål.
"Mamma, jag är ledsen, förlåt mig, jag spillde ut maten, förlåt" (hon är ofta väldigt ångerfull när hon gör något som inte är så bra).
Jag suckar trött, men det är ju egentligen mitt eget fel som tillät henne att äta på rummet, så jag tar med papper och disktrasen och gå in för att sanera.
Då ser jag att tallriken ligger upp och ned på hennes måne (en stor halvmåne som är som en gunga från Ikea).
Jag torkar med ännu en ljudlig suck upp kletet och går tillbaks ut i köket.
W kommer efter.  
Jag predikar för henne om att hon ska sitta på stolen, vid bordet, när hon äter. Ingen annanstans.
Frågar henne vad hon tänkte på när hon satte sig på en gungande måne med en tallrik full med mat.  
W säger allvarligt "Jag tänkte på munkar" och går sen in på sitt rum.

Kanske bör jag fundera på det där med munkar.
Det här är andra gången som det tappas matrester och hon börjar att prata om munkar.
Vi äter i stort sett aldrig munkar i vår familj. Vi pratar inte om munkar.
Varför tänker hon då på munkar...?

Min hyllning till våren tog en snabb vändning.
Efter bara någon timme försvann solen, himlen återgick till sin vanliga gråa färg och kalla flingor singlade ner över vår lilla förort.
Fem av familjens sex medlemmar bestämde sig då för att tillbringa en stund i bowlinghallen. Något som många fler med oss tyckte var en bra idé denna sportlovsfredag för det var fullt med folk där.

L, G och W spelade, M satt i sin stol och höll koll på allt och alla medan jag själv gjorde det som jag oftast gör, trotsar L:s suckar och dokumenterar allt med kamera och videokamera.
Så klart att jag vill ha W:s bowlingpremiär på film...

"Glädje är ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. När man är glad är man lycklig eller road, det är en positiv känsla. Människor uttrycker ofta glädje genom att le".
Källa:Wikipedia


©HUSnrNIO

Solen lyser och skänker hopp om att våren är på väg.
Underbart ljus som gör allt lite lättare.
En vas med krispiga tulpaner från L står i köket och välkomnar ljuset.

©HUSnrNIO

När man nyligen fått barn så dimper det ideligen ner brev adresserade till barnet och dess ömma moder i brevlådan.
Det är Goboken, Libero, diverse mammatidningar m.m som försöker locka till köp och prenumerationer. 

För en tid sen fick vi ett litet häfte från Pampers som handlade om att det lilla barnet nu har blivit fyra månader gammalt.
Som om vi inte visste det...
I häftet tog de upp allt det som barnet kan göra när det är fyra månader gammalt.
Som barnet ska göra nu när det är fyra månader kändes det som.

Som att ligga på mage. Att ligga på mage och sträcka sig efter leksaker. Att ligga på mage och träna rygg och nacke. Ligga på mage och börja kråla framåt och förflytta sig.
Man fick också tips på hur man kan träna sin fyra månaders bebis för att ligga på mage stärker nacke och rygg och uppmanar bebisen till att utvecklas och vilja ta sig framåt.
Det förstår ju jag också att det är bra så därför försöker vi.

M tycker inte om att ligga på mage.
Han blir arg, skriker och sen trycker han in näsan i filten och vägrar att lyfta huvudet.
Detta trots att jag har försökt med att lägga en handduk/kudde under bröstet, placerat ut färgglada leksaker runt omkring honom och ligger med mitt huvud klistrat på golvet bredvid i samma höjd som honom och hejjar på med alla glada tillrop jag kan komma på.
Allt enligt Pampers rekommendationer i det lilla häftet.

Om inget radikalt händer så kommer han kommer nog att skippa det där med att krypa och istället sitta upp direkt för att sen ställa sig upp och börja gå!

©HUSnrNIO

L och W har åkt iväg till jobb respektive dagis.
Tänk, detta blev en morgon som faktiskt lyckades börja utan att jag och W bråkade.
Bråkar är något vi gör ofta nu förtiden. Men det kanske inte är så konstigt, om man tänker efter. 
W är fem år. Hon håller på att bli (än mer...) självständig, testar gränser (allt jag säger ska sägas emot, testas eller ges nya förslag på) och egna påhitt och det är på mig hon testar det. Mycket så klart för att det är jag som är hemma och umgås med henne den mesta tiden av dygnet.
Jag å andra sidan är konstant övertrött.
Och så har vi lillebror som bara är liten och tar massor av uppmärksamhet och tid.

Morgonen gick nog lite extra bra för att W fick ha på sig sin nya Amy Diamondtröja och sina nya jeans (me like Tradera).
Hon älskar Amy Diamond. Tycker hon sjunger superfint och ser så fin ut.

©HUSnrNIO

Nu ska jag dricka mitt te och kika i H&M Homekatalogen som kom igår (ni som inte har beställt den-gör det, inredningsbilderna i katalogen är så mycket trevligare än de på nätet) en liten stund innan en hostig liten skrutt vill äta mat och innan huset fylls av fyra (E och G och två kompisar) icke morgonpigga tonåringar.

©HUSnrNIO

Hade en bild i mitt huvud som jag försökte att förverkliga.
Såg framför mig bokstaven M sydd i ett härligt tyg stoppad i något mjukt material.
Jag är ingen supernisse på att hantera symaskinen, det vet jag, och ibland blir slutresultatet uppenbarligen inte alltid som man hade tänkt sig.

Lilla skrutts M blev ett M om än lite krokigt i kanten och lite ojämnt kompakt. Det härliga är ju att man lär sig så länge man provar. Om jag nu skulle vilja prova på ännu en bokstav vill säga...
Tyget är iallafall härligt och storebror G och storasyster W tycker det blev coolt.
Eller säger de bara det för att de tror att jag blir ledsen annars... Kanske skulle jag sy varsin bokstav till dem när de nu tyckte så mycket om M:et :-)

©HUSnrNIO

I vår familj är det jag som står för den mesta läsningen (iallafall som det har varit hitintills).
Sen jag blev mamma har mitt eget läsande minskat drastiskt.
Jag är en sån som gärna läser i sängen när barnen sover och allt är fridfullt lugnt i huset.
Att sätta mig ner mitt på dagen med en bok eller direkt efter barnen har somnat fungerar inte, då finns det så mycket att ta tag i med plock här och där istället.
Sen M föddes har jag inte läst en egen enda bok.
Istället läser jag för W och oftast är lilla M med på ett hörn och lyssnar han också.

Med plånboken laddad med en liten mammapeng tog jag och lilla M en tur till staden igår för att besöka årets bokrea.
En bok full med sagor, perfekta för kvällsläsningen, och boken Vem är arg av Stina Wirsén fick följa med hem. Väl hemma visade det sig att farmor och farfar också varit på bokrean och köpt varsin bok till barnen så nu har vi fyra nya böcker att läsa.

Så här såg det ut här hemma imorse.

©HUSnrNIO

Jag fick ingen vår men strålande sol blev det en stund under eftermiddagen.

Tror ni att jag sprang ut, slängde mig i snön, och vände nästippen mot solen då.

Nä.

Med återkommande höftont har jag linkat omkring här hemma glamourfin i L:s skrikande orangefärgade HD-tröja.
Tänk om jag kunde ta tag i det där gravidhänget nångång.
Skjuter bara upp det och skyller på att jag ammar. För då ska man ju inte banta...
Nä inte råbanta men äta sunt och röra på sig kan man ju göra och det ger resultat hör jag folk i min närhet säga.
Jag kämpar snarare emot och skjuter upp det. Det är totaly fokus som gäller om jag ska göra något.
Svart eller vitt typ.
Äter en massa gott mellan målen. Äter Polly till lunch som jag sköljer ner med Pepsi Max.
Vad gör denna lunch med mjölkproduceringen... nu måste jag bara inflika att jag långt ifrån varje dag äter en sådan lunch samt att jag äter lagad mat varje dag. Ungefär.

Jag har vandrat omkring här hemma hela eftermiddagen med gravidhänget instoppat i orange t-shirten, ca tolv centimeters otäck mörk hårväxt (känner knappt igen mig i spegeln längre) tillsammans med lilla snorande och hostande M.
W blev hämtad av farmor och farfar efter dagis och har fått tillbringa eftermiddagen där vilket jag är oerhört tacksam för.

M hostar efter han har ätit så jag och en del av soffan blev försedda med sur mjölk.
Trots att han skarpt gillar palsternackspurén så hostar han även upp delar av den. På mig.
Jag skulle kunna skrämma bort inbrottstjuvar om de såg mig.
Gulmosig upphostad palsternacka på axeln, handen, kinden, tvåfärgat hår, en stor orange motorcykel t-shirt med ett skrikande barn på armen som är instoppad i en ljusblå, prasslig, haklapp som är lika stor som han själv. Hostandes och skrikandes så man kan se rakt ner i magen på honom för att han inte tycker om när man torkar bort palsternackssmeten runt munnen. 

Under tiden som den lilla underbara varelsen sov sin skönhetssömn drack jag en kopp kaffe och sydde färdigt de sista kuddarna till soffan.
Började på en liten sak till M i ett härligt blått och brunt tyg köpt på Panduro. Panduro har massor av härliga tyger. Tyvärr är de lite dyra kan jag tycka men om man inte ska ha så mycket så går det ju bra. 
Får se om jag lyckas göra min tanke till verklighet. Vad det blir får ni kanske se sen.

Slänger en blick på de nya gröna detaljerna i vardagsrummet och glömmer snabbt bort saker som palsternackspuré och hostande barn. Vilken härlig färg grönt är!

©HUSnrNIO

Dax att laga middagsmat...
Ha en trevlig kväll!

W:s hosta har blivit bättre och hon är på dagis idag.
Istället har lilla M åter igen blivit kanonförkyld. 
Det snoras vid varje andetag. Han sover korta pass och att äta är jobbigt när näsan är tät. 
Tidigt imorse började han även hosta en hel del och genast blir jag jätteorolig för att han ska få det hemska rs-viruset.
Den här gången låter det som att hostan jobbigare än vid förra förkylningen, som han för övrigt hade bara för någon vecka sedan.
Jag blir så less på detta eviga sjukdomstillstånd som vägrar att släppa taget om oss (men hellre en kraftig förkylning än vinterkräksjuk...).
Ge mig vårsol. Friska vindar. Sandig asfalt och en brusande älv.
Gärna idag!

Roade mig en stund i photoshop igår.
Kan ju i stort sett ingenting om hur man gör (och inte vet jag hur jag gjorde heller) men det var kul iallafall.
Tänk vad roligt det vore att få gå en kurs och lära sig ta fram det bästa ur sina bilder.

De vackra orden är Barbro Lindgrens. Sången heter Lilla Hand och finns tonsatt av Georg Riedel.

©HUSnrNIO

Jag och barnen tog en sväng till Ohlssons tyger & stuvar i förra veckan.
Sedan de flyttade sin butik till 15-huset i den här staden så har det blivit så mycket bättre och trevligare att handla hos dem.
De nya lokalerna är fräscha, så klart när de är nya... Större och därmed lättare att vara i för oss som släpar på barnvagn och utbudet är bättre upplagt, mer lättöverskådligt och roligare att ta del utav.
Tycker jag.
Medan W förundrades över deras knappar i olika former och färger köpte jag tyg till tavlan i vardagsrummet samt ett grönrandigt tyg och ett härligt tyg med hundar på. Det randiga tyget och hundtyget sydde jag två mindre kuddar av till soffan.

Vi har en stor Pjätterydtavla som har hängt ovanför tresitssoffan alldeles för länge. Den är perfekt att använda till tygtavlor för tavlan är uppspänd på en rejäl trästomme som det lätt går att häfta fast tyg i på baksidan utan att skada tavlan. Sen är det bara att ta bort stiften när man vill byta tyg.
Härligt enkelt!





©HUSnrNIO
Lilla M tycker om att mysa bland kuddarna i soffan. Så länge han lyckas vara kvar i sittande ställning vill säga...

©HUSnrNIO

Jag har hör ofta människor som upplever det som att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. 
Tycker själv att tiden med mina barn fladdrar förbi rasande fort.
Då menar jag att det känns som att det var igår som jag och lilla M kom hem från bb. Att han har blivit vuxit så mycket utan att jag egentligen har märkt det (när hände det?!). Att jag inte kommer ihåg hur W reagerade och mådde när hon fick sin första tand osv.
Flera gånger den senaste tiden har jag dock tänkt precis tvärtom när det gäller tiden.
Dagarna känns långa. Timmarna sniglar sig fram. Inte för att jag har haft något speciellt att se framemot för då kan man ju uppleva det som att tiden går oerhört sakta utan i största allmänhet så står tiden nästan stundtals stilla känns det som.

Som igår t.ex.
Natten var lång med flera omstoppningar och matningar av M. Morgonen flöt ihop med natten och halv åtta gick jag upp och hällde i en hostande W hostmedicin och gjorde en kopp te till henne.
Kokade gröt, bestämde träff med farmor och farfar. Ammade, diskade. Åt frukost. Dammsög husets bottenvåning, påbörjade avfrostningen av en mycket isig frys. Fick spontanbesök av söta A och E som hade med sig en rosa skjorttunika till W i försenad födelsedagspresent (som hon så fort ni hade åkt bytte om till, såklart...). 
Mumsade leftovers till lunch, dammsög bakom frysen medans L torkade och en massa annat jox som jag inte orkar nämna.
Ungefär här nånstans började jag förundras över att klockan bara var tre.
Ammade. Fikade med farmor och farfar. Gjorde en tygtavla. Röjde upp. Beställde pizza. Hämtade pizza. Vispade chokladpudding. Handlade på Ica. Åt pizza. Såg melodifestivalen, somnade barnen. Tittade lite till på melodifestivalen. Bryggde kaffe. Tappade gräddsifonen i köksgolvet så pipen sprack. Fikade igen. Såg en rysare med farmor och farfar. Gav M ersättning.
Så här dax var jag helt slut.

Det känns ibland som att dagarna aldrig ska ta slut utan de bara fortsätter och fortsätter i samma anda med samma uppgifter som är tvungna att utföras gång på gång på gång.
Timme efter timme.

Kanske är jag bara något utsliten för tillfället när det gäller alla basicuppgifter här hemma. 
Kanske är det därför som vissa dagar sniglar sig fram och tröttheten gör sig påmind redan mitt på dagen trots att det är flera timmar kvar till kvällen.
Konstigt det där med tiden...  
Jag skulle kunna skänka bort några av dygnets timmar då och då... iallafall när det känns så där segt och dagarna är toklånga.

Det är snart fem månader sen den där tisdagnatten när lilla M bestämde sig för att komma till världen.
Den tiden skulle jag vilja stanna!
Njuta av att vara nära vår bebis. Hans underbara lilla kropp. Hans små fina händer som famlar runt på bröstet när han ammar. Hans ögon som ser rakt in i mina och ler det underbaraste leende som finns mot mig.
Stoppa tiden!

©HUSnrNIO

Jag är med och tävlar hos Livet i byn.
Man kan vinna den här underbara postern "Glädje i vardagen" från KlevelandORD. 
Kanske är det min tur att vinna den här gången...

Bild lånad med tillåtelse från Livet i byn 

Jag är även med i utlottningen om ett alldeles nytt revolutionalfabet, Sugar-Sweet från QK.
Den som lottar ut alfabetet är Kreativt kaos.
Min Revolutionmaskin behöver lite nytt att jobba med så denna vinst vore toppen! 

Bild lånad med tillåtelse från Kreativt kaos.

Nu är det bara att hålla tummarna...

Det är väl ingen som har kunnat undgå att H&M nu satsar på en hemmakollektion!
Idag är premiärdagen och nu är det fritt fram att handla heminredning via deras webbshop. 
 
Kollektionen är uppdelad efter hemmets olika rum så som badrum, kök, vardagsrum och sovrum och heter Graphic, Colourful, Natural och Classic.
Det säljs bl.a sängkläder, filtar, dukar, kuddar och handdukar till humana priser.

Eftersom lilla M fortfarande sover sin skönhetssömn ska jag passa på att spana in utbudet.

Bild:H&M

Det blåser en storm av trötthet och tröttande meningar i mitt huvud och kropp.
Pratade i telefon med en vän tidigare och hörde mig själv säga ord som jag inte har sagt tidigare.
Tankar klädda i ord som är mina men ändå främmande för att de inte har blivit sagda högt nångång förän nu.

Dagarna pendlar på "humörskalan" för mig.
Allt som oftast älskar jag av att vara hemma med barnen. Njuter av att se hur de utvecklas. Njuter av att ta del av deras vardag som kantas av små framsteg och kuligheter. 
Bara för att jag känner så så betyder inte det att den ensamma vardagen med två barn inte är slitig och tung, full av gränser som ständigt ska testas, olika mer eller mindre jobbiga faser som ska gås igenom, tandsprickning, sjukdomar och ett hem att sköta.

Jag känner mig väldigt ensam ibland i detta barnträsk.
Att gå och lägga sig om kvällen tar stundtals väldigt emot för nattetid blir ensamheten ännu större.
Då är det bara jag och lilla M:s skrik och hans matning som gäller med undantag för de få gånger han har sovit ett längre pass på fem timmar. Något som har inträffat mycket sällan.
Det tär på mig på alla tänkbara sätt att vakna av hans skrik, att lugna honom så han somnar om igen, att ge honom mat, lyssna på hans gnyende om natten.
Det är svårt för mig att somna om snabbt när jag vet att inom en till två timmar kommer han att gnälla efter nappen eller skrika för att han vill ha mat eller bara vilja bli omstoppad.
Att aldrig få sova mer än på sin höjd tre timmar i sträck (just nu går det inte ens tre timmar utan att han gnyr).
Förutom en ständig förkylning har jag sen två dagar har jag dessutom fått konstigt ont i kroppen.
Förmodligen är det något som visar sig nu efter fem månaders bebisliv. Jag bär och bär. Belastar snett och gör kroppsövningar som jag annars inte brukar göra.
Det gör ont i höger höft och ner i benet samt runt nyckelbenet, halsen och axeln på vänster sida.

Men gå och lägg dig och sov på dagen när M sover tänker säkert många.
Visst det är väl en bra idé men jag är en människa som har svårt att sova på dagen. Jag kan somna om jag försöker men om jag har sovit på dagen så straffar det sig ofta på kvällen. Jag får ofta svårt att somna och har jag det så börjar tankarna mala och då är det i stort sett omöjligt att somna sen.
Alltså är det bättre att skippa eftermiddagsluren och lägga sig i en ok tid på kvällen.
Det är helt ok att ge honom mat på natten bara han är tyst och sover mellan matpassen...

Samtidigt som det är tungt att vara mitt uppe i denna småbarnsperioden är den otrolig att få vara med om.
Att se lilla M utvecklas som människa. En människa med sin alldeles egna personlighet. Sitt eget sätt att uttrycka sig på.
Att få dela vardagen och vara nära honom, och W, betyder mycket. 

Efter en natt med oerhört lite sömn är det otroligt att hjärtat fortfarande kan svämma över av kärlek till det lilla, snart femmånader gamla, nattmonstret.
Att mötas av ett leende och ett par glada ögon är allt som behövs. 

Om jag kunde ta fram den känslan om natten...


©HUSnrNIO

Idag har jag, W och lilla M haft fikagäster hemma.
LB och hennes A kom med födelsedagspaket till W. En superfin skjorttunika i favoritfärgen rosa vilket tacksamt togs emot.
När all fika var bortplockad och gästerna hade åkt fick lilla M för andra gången (igår var det premiär) smaka på maten som inte kommer från mammas bröst.
Precis som igår verkade han tycka att det smakade helt ok.
Han sitter snällt i sin bumbo mitt på köksbordet och är underbar att se på när han gapar, smackar, känner med händerna, följer skeden med hela huvudet och sväljer sin lilla smakportion bestående av kokt potatis, OSALTAT smör och bröstmjölk som jag har mixat till purékonsistens.

Att smaka på riktig mat är speciellt.
En dag att minnas.
En av alla milstolpar i vårt liv med lilla M.

©HUSnrNIO

Om att introducera mat:
När barnet är fyra till sex månader gammalt är det naturligt nyfiket på och öppet för nya smaker.
Studier har visat att det vid omkring fyra månaders ålder sker en förändring i barnets smakpreferenser och att barnet då börjar bli mottagligt för nya smaker. Därför är det alltså lättare att börja ge mat med ny smak i denna ålder.
Livsmedelsverket rekommenderar att man ger enbart bröstmjölk till sex månaders ålder. Men om du vill prova att dessutom ge annan mat från 4 månaders ålder kan du ge puréer medan du fortfarande ammar.
Ge en sort i taget i en veckas tid teskedsvis, gärna mitt på dagen ifall barnet reagerar allergiskt på födan så visar det sig innan nattsömnen.
Om barnet redan tidigt får vänja sig vid olika smaker är chansen större att det kommer att acceptera nya rätter när det blir äldre.

M smakar just nu på smarrig potatispuré.  

Min lilla flicka börjar bli stor!

Nyfiken på allt tar hon för sig av livet och samlar på intryck. Fast att hon inte är bekant med ordet idol ännu så har hon redan två stycken.
Hannah Montana och Amy Diamond.
Om Hannah Montana skulle dyka upp på hennes rum så skulle hon säga: "Jag har sett dig på tv och du är bra" berättade hon för mig igår.
Amy Diamond tycker hon om för att hon sjunger så bra, är söt och har fina glittriga kläder. 

W vill bli en skolflicka, en superhjälte som räddar människor i nöd om natten som Kim Possible i den tecknade serien med samma namn och en artist, som sina idoler.
Om man ska bli artist måste man vara fin i håret. 
W är noga med sitt hår och kan sitta länge och borsta och spraya det med vatten. Allra helst gör hon det ensam på rummet med stängd dörr. 
Hon är inte nöjd förrän allt blir som hon har tänkt sig. Ibland ska håret vara alldeles rakt, ibland vill hon ha flätor och ibland är det lockigt som gäller.
Spår av alla intryck.

Älskade barn, du är så fin. 

©HUSnrNIO

Jag köpte en Bumbo till M från en vän i skåne för några veckor sedan.
En Bumbo är en babysitter där små barn kan se världen från ett sittande perspektiv. Bumbon kan användas redan av barn från ca tre månader. Det är dock viktigt att de kan stödja huvudet själv.
Den är mycket stabil, barnet sitter stadigt i den och ändå väger den väldigt lite.

Trots detta är M måttligt förtjust i sin Bumbo än så länge (även om jag lyckades fånga honom i ett muntert ögonblick på bilden).
Han har ju mest suttit i mitt knä och att nu sitta själv i Bumbon, även om han sitter på bordet nära oss (perfekt nu när det ska börja mumsas på smakportioner), så vill han inte sitta i den alltför länge ibland. 
Så var det iofs med babysittern också så allting har en viss inkörstid verkar det som. 
Varje dag är det något nytt som ska provas på!

©HUSnrNIO

Tänk, M som annars känns så liten, när han hamnar bredvid Saga blir han plötsligt stor.
Det skiljer tre månader och en dag på dem.
Något som syns nu men som om några månader förmodligen inte kommer att märkas alls.

De två småkompisarna var inte speciellt intresserade av varandra.
M tyckte det var mer spännande att se på vad Sagas storasyster hittade på och vred på huvudet för att följa hennes upptåg runt mattan där vi hade lagt de små.


©HUSnrNIO

Ha en trevlig alla ♥-ans dag.

Det är vetenskapligt bevisat - att körsång är bra för både kropp och själ.
Det går att mäta i blodet.
Tyska forskare vid Frankfurts universitet presenterade ganska nyligen en studie, där man undersökt medlemmarna i en kammarkör. Man mätte deras blod före och efter repetitionen av Mozarts Requiem.

Man fann bland annat att körsångarnas immunförsvar fick en "kick" efter en timmes sång. Mängden antikroppar som spelar viktig roll i försvaret mot infektioner ökade i blodet.
När man intervjuade sångarna visade det sig också att de allra flesta av dem var på mycket bättre humör efter sångövningen än när de kom dit.
Efter en vecka togs nya prover på samma körsångare. Den gången fick de inte sjunga själva, utan bara lyssna på en inspelning av sin tidigare repetition. Och nu visade proverna inte på några märkbara förändringar i immunförsvarsmarkörer eller antistresshormoner.
Det verkar alltså vara själva sjungandet som står för det mesta av de positiva effekterna.

W sjunger nästan alltid.
Allra mest sång blir det när hon har datortid eller sitter och målar.
Det är sånger man känner igen och kända melodier med nya texter som poppar ut från hennes mun.
I eftermiddag ska hon prova att sjunga i barnkör för första gången.
Hon är jätteglad och tycker att det ska bli mycket spännande och roligt att få nya kompisar som man kan leka med.

Blir kanske inte Mozarts Requiem på kören i eftermiddag men att använda sin röst och kropp och koncentrera sig på något som är roligt sätter igång positiva processer i kroppen.
Så vill hon sjunga i kör så är det väl självklart att hon ska få det!

©HUSNrNIO

Jag kapitulerade inatt.
Gav M mat vid ett, då hade han sovit i fyra timmar.
När jag sen vaknar av att han smågnäller vid halv fyra igen så försöker jag få honom att somna om genom att vända på honom, stoppa i nappen, bädda om honom, gunga spjälsängen men inget hjälper.
Vid fyra kapitulerar jag och börjar ge honom mat.
Är då både snurrig i huvudet, känner mig förkyld, rosslig i halsen och ledsen över alldeles för lite sammanhängande sömn.

Ropar på L och påstår att jag inte står ut. Tar täcke, kudde och öronproppar med mig och lägger mig i ett annat rum.
Bara måste få några sammanhängande timmar med lugn och ro och sömn.
Kvart i åtta väcks jag av mobilen.
Det känns bättre i huvudet men kroppen längtar ändå efter ännu en sovnatt.
Tänk att det är så otroligt skönt att få sova några timmar ensam utan att behöva lyssna till och ta ansvar till små barns behov.
Kanske hemskt att tänka så men med fem månaders nätter i bagaget innehållande på sin höjd fyra femtimmarslånga sovpass så är man lite sliten...

Nu är det dax för morgontoalett för oss två som är hemma.
Jag hade egentligen tänkt gå och sova en stund igen men M hade andra planer.

Coola gummistövlar med snörning.
Finns i färgerna rosa, marinblå och röda i storlek 20-27 hos Stockiddo.se. Snörningen sägs inte bara vara en snygg detalj utan gör att stöveln sitter stadigare på foten eftersom den snöras åt. Kostar 249 kronor.

Finaste alla ♥-ns dagoutfiten med brun body och matchande mössa med rosa hjärta. Allt i härligt mjukt och strykfritt plysch från Mysplysch.se.
Tycker man mer om stjärnor så finns även bodyn och mössan med stjärnapplikation. 135 kronor respektive 125. Finns i storlekarna 62/68 samt 74/80.
Återförsäljare till mysplysch kläder är bl.a Marianyckelpiga.se.
Ni som inte har sett Mysplysch härligt gula vårkollektion tycker jag absolut ska spana i den på deras hemsida.

Sötaste påsen att förvara det käraste man har i måste vara den lilla nappväskan i tyget "Många små brokiga".
Nappväskan är ca 15 cm hög och lätt att torka av.
Designad av Anna Hörling och finns att köpa hos House of Hedda för 130 kronor.

Snart är våren här och lite nytt att servera kaffe och tårta i lekstugan på kan vara kul att ha.
I Ikeas serie Duktig finns ett vårigt pastellfärgat kaffe och teset i tio delar och ett matchande set med tallrikar och skålar i tolv delar. 69 kronor per set.
Duktig heter även ett set med köksredskap. Fem stycken i miniatyr gjorda i rostfritt och tåliga material. Alla för 39 kronor.
För er som vill shoppa mer till lekstugan finns det både grytor, bestick, glas och bakset i serien Duktig hos Ikea.

Eget kollage med bilder från ovan nämda ställen

Och jag som trodde att den där glitter och glamourstämningen som många verkar ha när det är dax för melodifestival inte fanns hemma hos oss... (föregående inlägg).
När det var fem minuter tills klockan skulle slå åtta förvandlades allt som genom ett trollslag.

Skålar med popcorn och chips stod på bordet, glasen var fulla med cola, kuddarna i soffan tillfluffade och surroundljudet påkopplat på tv:n (något som jag aldrig brukar bry mig om att sätta på).
Tvåsittssoffan flyttades undan något för att göra plats för kvällens prinsessa.
Med klackskor, halsband och glajjor dansades det sen till samtliga åtta bidrag. Lillebror låg i babysitterna, placerad på första parkett, så full av beundran till den dansande skönheten att han glömde bort att gnälla över att han låg ner i mer än fem minuter.
Med ett exotiskt uttal och en brytning som inte lät som något annat jag tidigare hört kommenterades alla Petra Medes klädbyten (framförallt klänningarna), att den första artistens (kommer inte ihåg vem det var nu) sång inte var bra, att hon hade konstiga kläder (samma artist) och att Shirley Clamp ser ut som W:s fadder HN.

När klockan slog nio återgick allt till det vanliga. Prinsessan la sig för att sova sin skönhetssömn, surroundljudet stängdes av (varför vill ha en massa ljud runt omkring sig på kvällskvisten när man kan ha det lugnt och skönt) och lillebror protesterade som vanligt över att han måste uppleva livet från liggande position.
För att verkligen få bort det sista stänket av vår lilla glamourstund drabbas M av en rejäl hostattack som leder till att han kaskadkräks upp två dl ersättning på sig själv, på mig och på mitt påslakan.

Kommer det att vara så här varenda lördagkväll de kommande sex veckorna?!

©HUSnrNIO

©HUSnrNIO

Här laddar vi för melodifestivalen på bästa sätt.
L är på vift på stan tillsammans med mcnissar, jag syr gardiner till vardagsrummet samtidigt som jag scrappar pennburkar av gamla kaffeburkar och konserver till W.
Lilla M sover sött i sin säng på ovanvåningen och W mumsar på en härlig melodifestivalmeny bestående av rostat bröd med marmelad och en kopp vaniljte.
Man kan inte bli mer taggade än vi inför årets största tvevenemang vågar jag påstå!

Men se det ska vi, eller jag iallafall. W kommer säkert hellre att se på Hannah Montana på Disney Channel och lilla M kommer nog vilja ägna kvällen åt att smaska på sitt pekfinger och långfinger.

Nä, tillbaks till symaskinen...
Funderar på om de här gardinerna kommer att fungera till vår gråblommiga fondvägg och den svagt vetefärgade tapeten som sitter på övriga väggar i vardagsrummet. Jag har aldrig gillat det ordet, "vetefärgad" eller tapeten något vidare men när vi flyttade in i huset så fanns det så mycket att göra att vi prioriterade bort att tapetsera om hela vardagsrummet eftersom den befintliga, vetefärgade tapeten, var nyuppsatt samt gick bra till vår planerade fondvägg. 
Svaret lär jag få imorgon för strykning och upphängning får allt vänta några timmar till.

Ha en trevlig melodifestivalkväll!

I förmiddags besökte jag och lilla M Ikea.
Väl förberedd med spaning på Ikeas hemsida och några prydliga rader med anteckningar i skötväskan frustade vi oss framåt genom det ihärdiga snöandet mot entrén.
Där inne var det varmt och härligt och vi strosade lugnt omkring hela dagen. Tittade nära på saker, vände och klämde.
Nix heller!
Jo alltså det var varmt och härligt inne i butiken men när jag och M besöker Ikea alldeles själva så går det undan.
Jag har vid de senaste besöken åkt dit på förmiddagen när W är på dagis. Det är bara det att nu börjar lillskrutt bli så stor att han absolut inte kan tänka sig att sova sött i barnstolen. Och det trots att jag pendlar med kundvagnen från höger till vänster och är en allmän fara för övriga besökare.

Med min lapp framför ögonen plöjde vi fram på alla genvägar som finns mot textilavdelningen.
Gardintyg till vardagsrummet var tanken.
Är så himlans trött på panellängderna i linne. Jag vill ha en kappa. En rak och inte för bred som släpper in ljuset i rummet. 
Sjungandes Blinka lilla stjärna och svängandes på vagnen klippte jag till några meter utav det svartvita tyget Patricia och utav Stockholm Blad så får vi se vad det kan bli och vart detta hamnar när symaskinen har gjort sitt.

Nästa stopp var på spara och förvara avdelningen. Då hade M tröttnat rejält på att ligga och stirra rakt upp i lysrören.
Jag som skulle granska tunnan Knodd ingående.
Tanken var ju att jag skulle ha Agenkorgar i köket att stoppa leksaker i som jag skrivit om i ett tidigare inlägg men när jag såg korgarna irl så förkastade jag den idén snabbt.
De rymmer inte speciellt mycket och ståendes på rad på golvet utan någon hylla att stoppa dem i var inte fint.
Tunnan Knodd finns i förutom zink och vit också i glada färger som röd, grön, blå och gul men när jag såg dem så tyckte jag att även de var för små.
Istället för en Agenkorg och en färgglad 16 liters tunna blev det en vit 40 liters Knodd med lock som fick agera sällskap åt M i kundvagnen.
När vi ångade från Knoddtitten var han ännu surare än tidigare.
Tämligen slängde ner två billiga vita ramar tänkta till ett miniprojekt på W:s rum och rusade sen mot snabbkassan.
Väl på plats i bilen igen så slöade han till och halv sov på en minut.
Hur ska jag tolka detta!
De här tendenserna har jag inte upptäckt hos W. Hon kallar Ica för Ikea och åker mer än gärna dit en gång om dagen om jag så vill.
Är det så att min lilla pojke inte delar min passion för det blågula varuhuset!

Nu står den där i köket, den vita tunnan Knodd, och innan man fyller den med leksaker kan man ju leka lite i den...


©HUSnrNIO

Nu när M har börjat äta ersättning varje kväll så behövs det ju en nappflaska.
Eftersom han har haft kolik de tre och en halv första månaderna av sitt liv valde jag att köpa en nappflaska av märket Dr Brown (hade även en sådan till W när hon var liten).
Dr Browns flaskor har en patenterad invändig luftventil som tar bort luftbubblor och vakuum i modersmjölken, mjölkersättningen och i alla andra typer av vätska.
När man använder dessa flaskor så förhindras de mest välkända orsakerna till magbesvär med gasbildning, t.ex. kolik och det är dessutom medicinskt bevisat att risken för mellanöronsproblem reduceras.
Vilket jag tycker låter toppen som har både kolik och öronbarn.


I Föräldrar och barns januarinummer kunde man läsa om de nya flaskorna som alltfler föräldrar väljer att köpa.
De som inte innehåller platskemikalien bisfenol A.
Det har i en stor amerikansk studie visat sig att om man får i sig för hög halt av det giftiga ämnet kan man drabbas av både diabetes, leverskador, allergi och utvecklingsskador.
I Kanada har man t.o.m. stoppat all försäljning av nappflaskor innehållande ämnet bisfenol A och klassat det som giftigt. De stora företagen fortsätter ändå att tillverka flaskor i plast innehållande den farliga kemikalien vilket är tillåtet så länge man håller sig inom de gränsvärden som EU bestämt.

Vi som inte vill riskera att våra barn får i sig den giftiga kemikalien (barn under sex månader är känsligare för ämnet än äldre barn) ska leta efter flaskor som är gjorda av Polypropylen (PP), inte Polykarbonat (PC).

Dr Brown ska ha två flaskor i sitt sortiment gjorda av alternativ plast och de ska vara märkta med PP men på M:s flaska står det inte PP nånstans men det står inte heller PC på den (förpackningen har jag slängt).
Ska ringa till affären där jag köpte den idag och kolla upp det hela noggrannare.
Annars blir det till att bojkotta Dr Brown och köpa en annan, giftfri, flaska.

Om du vill minska risken att ditt barn får i sig bisfenol A kan du tänka på att byta ut gamla och repiga flaskor. Undvika att diska dem i maskin som ger ett ökat slitage på materialet. Låta bli att värma flaskan i mikron. Värm istället vattnet i glas i mikron och häll över, alternativt värm på spisen eller i vattenkokare.

Jag har många känslor kring det där med att amma.
När W föddes var min erfarenhet kring amning noll om man bortser från all den litteratur och tidningar jag läste i ämnet.
W hade svårt att få ett bra grepp om bröstet och vi åkte fram och tillbaka till Livets träd för att få hjälp.
Jag behövde stöd och feedback på att hon åt rätt då det förrutom att det gjorde ont också visade sig på hennes vikt att hon inte fick i sig så mycket mat som hon behövde.
Den nionde dagen i hennes liv, på julafton, satt vi på akuten. Vårt lilla barn hade sår i mungiporna, i näsan, hennes ena handled var urgrävd och i ansiktet fanns flera vätskande blemor.
W hade fått svinkoppor.
Även jag hade svinkoppor och det var brösten som var värst drabbade.
Om jag hade tyckt att det gjorde ont att amma innan vi fick detta så var det inget mot hur det kändes nu.
Jag hade öppna sår. Det vätskade sig och kom blod.
Fick höra att det är bra om jag kunde försöka fortsätta amma så att mjölken inte stannade av och det var ju det jag innerst inne ville även om det var jobbigt.  
Jag ville ge mitt barn det skydd mot infektioner, den närhet och trygghet som man ger barnet när man ammar. Därmed inte sagt att ett barn som inte ammas får närhet och trygghet men förrutom det så är det ju så smidigt att kunna amma sitt barn. Man slipper tänka på flaskor och ersättningspulver varje gång man ska åka nänstans.
 
Jag och W kämpade på med hjälpmedel från Apoteket pga mina sår och med stor hjälp av L som fick hjälpa till så hon fick ett rätt tag om bröstvårtan. Något som ofta inte lyckades vid första försöket utan tredje eller fjärde. 
 
Jag kände mig misslyckad och uppgiven som inte klarade av att ge mitt barn mat själv.
Flera tårar, besök på bvc och samtal med amningshjälpen senare satt jag en fredag vid köksbordet och pratade med sjukhuset. Jag hade bestämt mig för att ge upp och skulle få låna en pump och pumpa ur mat och ge i flaska.
När jag la på telefonen ringde jag till bvc och fick då prata med en kvinna som egentligen inte hade hand  om det distriktet som vi bodde i.
Hon övertalade mig att ta med mig W och L och dyka upp senare på eftermiddagen.
Jag kommer ihåg hur vi satt i en soffa alla fyra. Uppgiven la jag W i mitt knä, förberedde mig på att det skulle göra jätteont, att det skulle bli krångel och skrik från W när det inte gick bra.
Inget sådant hände, W fick ett bra tag alldeles själv och åt direkt. Inte en enda tår eller skrik. Sen är det klart att det fortfarande gjorde ont men såklart mindre när det gick bra vid första försöket.
Oerhört tacksamma åkte vi hem.
Nervositeten var stor hos mig när jag någon timme senare skulle prova att ge W mat själv hemma men när jag gjorde som vi hade blivit visade så fungerade det.
Bvcsköterskan hade kommit på ett sätt som passade W och jag var så lycklig för detta.
Jag helammade W i fyra månader.

Med allt kämpande kring amningen av W i bagaget kände jag en enorm oro inför amningen av M.
Jag berättade om detta och fick under våra dagar på avdelning elva stöd och hjälp med amningen. När vi kom hem blev det svårare och när han var en vecka gammal fick jag mjölkstockning. Åkte tillbaks till elvan och där fick jag sitta med en sköterska som visade mig hur jag skulle göra, gav mig stöd och hjälp. 

I mer än fyra månader har jag nu kämpat på med att amma M. De gånger som han bara har tagit bröstet och lungt ätit är lika många som vi har kämpat för att få till det. Speciellt när han var har varit förkyld har det varit jobbigt. Något som han har varit flera gånger.
Jag har legat och ammat, gått omkring, pratat, sjungit, pumpat ur, ja gjort det mesta man kan göra.
Två dagar innan han blev fyra månader gammal började jag att ge 200 ml ersättning vid läggdax på kvällen.
Jag har kommit fram till att han blir frustrerad över att maten inte kommer tillräckligt fort ur brösten. Han sliter och drar i bröstet och blir arg och ledsen efter en stund.
Ersättning gjorde också att han började sova ett lite längre pass om natten.

Idag är amningen oftast en kamp dagtid (under senare hälften av natten kan han äta lugnt). Jag kämpar med att få honom att hålla ut så att mjölken ska hinna rinna till och inte bli stressad själv. Nu är ju även så gammal att han är intresserad av sin omgivning och därför har svårt ibland att koncentrera sig på att äta.

Får se hur länge vi orkar kämpa på.
Jag vill gärna amma. Det är en underbar närhet, kontakt och känsla att få ha sitt barn intill sig och ge det mat.
Att möta hans blick när han ligger där vid bröstet är en obeskrivlig kärlek. Något som jag alltid kommer att bära med mig och vara glad över att jag har fått uppleva.


©HUSnrNIO

RS-viruset drabbar människor i alla åldrar. Spädbarn riskerar att få lunginflammation som kräver sjukhusvård. Övriga åldersgrupper, inklusive äldre syskon, får oftast bara snuva.

Det börjar som en vanlig förkylning med nysningar, rinnande näsa och feber.
Sjukdomsförloppet är snabbt och kan utvecklas inom ett par timmar.
Den svåraste perioden kommer efter två till tre dagar, när det lilla barnet kan bli mycket påverkat av hostan. Andningen kan bli ansträngd, väsande, pipande och smärtsam.

Rosslande snabb andning, blekhet och att barnet blir blått kring munnen och under naglarna kan vara tecken på att sjukdomen har blivit allvarlig. Spädbarn kan ha svårt att amma, eftersom de har svårt att andas och är täppta i näsan. 
Hög feber under flera dagar i kombination med övriga sjukdomssymtom kan göra att barnet blir uttorkat.

Sjukdomen brukar gå över på en vecka, men många barn kan hosta under en lång tid därefter. Vissa barn blir så sjuka att de behöver vårdas på sjukhus för RS-virus och kan få nya andningsbesvär i samband med förkylningar under två till tre år efter infektionen.

Viruset är mycket smittsamt och smittar via all fysisk kontakt och genom droppsmitta via hostningar och nysningar.

Det går att ta reda på om barnet har RS-virus genom att läkaren tar prover av slemmet i näsan som sedan odlas.

Barn som är under sex månader blir ofta inlagda på sjukhus om de får RS-virus. Särskilt om barnet har andningsbesvär och svårt att äta, dricka och sova behöver det få syrgas och vätsketillägg. Äldre barn kan oftast vistas hemma under sjukdomen. Eftersom sjukdomen orsakas av ett virus har antibiotika ingen effekt.

Informationen hämtad från vårdguiden.se

L har feber och hostar massor sen i fredags eftermiddag.
E hostar en del och låter lite snorig.
G var dundertät av snor när han vaknade i fredags.
Lilla M började hosta lite i fredags och igår eftermiddag visade tempen 38,2. Nu på morgonen hade den stigit till 38,6.
Jag började ha lite feberkänningar i kroppen igår eftermiddags och är lite tjock i halsen, något som håller i sig idag men det har iallafall inte blivit mer av det ännu.
Den enda som är tipp topp för tillfället, om man räknar bort några få nysningar, är W.

Jag frossar på mina smarriga vitlöksdrinkar bestående av kokt vatten, pressad vitlök, en skvätt citron och en tesked honung.
Inte det godaste men bra i dessa förkylningsinfluensatider, speciellt när man inte får hälla i sig Echingard vilket jag inte får när jag ammar.

Lilla M är en tapper och positiv liten kille.
Han försöker äta trots att det märks att det är jobbigt. Inatt när han hade kämpat med maten så fick han en hostattack så mycket av det han hade fått i sig kom upp igen.
När jag ser på honom möter han mig med det underbaraste leende som finns.  Han har kommit på att han kan göra höga ljud. Ljuden låter som en skatunge som har trillat ur boet.
Sittandes febervarm i mitt knä ler han och ger ifrån sig dessa ljud.
Underbara barn.

Dagens kommer att tillbringas i stillhet. Orken och den lilla energi som finns kommer att behövas till att ta hand om barnen.
Så tråkigt med sjukstuga när det är helg.

Önskar er alla som kikar in här en trevlig söndag denna gråmulna dag.

©HUSnrNIO