Är inne i en svacka just nu, likabra att jag säger det själv innan folk börjar höra av sig om min ständiga klagosång.
Vet inte om jag skylla detta depp på mitt nikotinslut eller kanske det är en 30 års kris eller något annat.
Idag var det tredje dagen på jobbet denna veckan. Började i positiv anda i tisdags och har försökt att hålla uppe det tänket.
Jag är en ganska självkritisk människa, sällan nöjd med mig själv och mina prestationer och därför har jag lite svårt att erkänna för mig själv att jag inte mår så bra på jobbet just nu.
Känslan har så sakteliga krupit inpå mig mer och mer under veckan och idag var det riktigt tungt att åka dit.
Visst, det är mycket som händer på arbetsplatsen just nu. Många spänningar och knutar som ska benas i eller läggas bakom sig och ges nya chanser till ett bättre och behagligare arbetsklimat.
Så kanske är det inte så konstigt tänkte jag först men idag när jag åkte därifrån inser jag att det har tillkommit mer.
Jag är osynlig i en miljö som känns som en stor flopp med uppgjordhet, utspel och kraftiga pendlingar.
Kanske är det jag som behöver ett break, en ny arbetsplats, ett nytt yrke eller så räcker det med att verksamheten drar igång så jag kan lägga all fokus på den.
Det är ju för verksamheten,körerna, som jag har detta yrke och jobbar där jag gör. Det är ju det jag tycker är kul att jobba med. Sång och musik, att få va med om glädjen som sprider sig när barn och vuxna sjunger och (vågar) använder sina röster och utvecklas i en massa kul musik.
Familjen och allt hemmakring får ett annat fokus när arbetsplatsen känns sån här. Det är ju dem som är mina nära och kära, deras åsikter och stöttning som är nummer ett, inte folks på jobbet.
Även om det oftast är krig här hemma mellan mig och W har jag idag varit snudd på sentimentalt lycklig över armbandet och nyckelringen till bilnyckeln som jag fick av henne imorse som hon har gjort alldeles själv.
Armbandet har suttit på handleden hela dagen.
Har tagit med mig noter och förra höstens startbrev till barnkörerna m.m. med mig hem ikväll så nu har jag möjlighet att jobba hemmifrån imorgon (lyxigt att kunna göra så) om det skulle kännas alltför mycket ångest i kroppen runt åtta.
Vem vet, en natt med bra sömn kanske gör mig stärkt så jag kan vistas på jobbet utan att ta åt mig och bli ledsen på allt.
Vore det bästa!

Tur att man har familj och vänner.

Från W, armband och nyckelring till bilnyckeln.