Två ljus brinner
Bild:Privat©
En dag som denna finns det mycket jag skulle kunna ta mig för.
Handla presenter till W som snart fyller fem. Baka/göra julgodis.
Skriva adresser på alla kuverten innehållande julkort och dopinbjudningar. Göra klart de sista julkorten och dopinbjudningarna osv osv.
Än så länge är jag apatisk. I mitt huvud surrar några funderingar kring förhållandet man och kvinna efter det att man fått sitt andra barn.
Mina dagar fylls av allt kring mina barn men det är också de som ger mig den direkta kärleken tillbaks.
Det är inte lätt att få ihop allt. Jobb, två barn varav ett som är ammande, två bonusbarn och deras kompisar, stort hus, kalas och julafton som närmar sig.
Ibland kan jag känna ett stygn av avundsjuka på L som bara sätter sig i bilen på morgonen och åker iväg till jobbet. Han behöver bara tänka på sig själv under resten av dagen (ja förrutom jobbet då).
Men samtidigt vill jag inte börja jobba igen som det känns nu. Jag vill vara hemma med de två människorna som jag älskar mest medan de fortfarande vill vara med mig och behöver mig.
Jag hoppas att vi får ihop ekonomin så jag kan vara hemma åtminstone ett år med lilla M.
Men vi två vuxna människor som lever här. Vi har tappat bort varandra i allt. Lätt hänt när familjen utökas säger en del men inte är det nödvändigtvis klart att det ska gå så.
Jag har en svacka när andra ljuset brinner här hemma men det kanske blir bättre.
Ha en trevlig andra advent.
2008-12-07 kl 10:37:30
Vilka fina adventsljus! :)
Hoppas ni hittar tillbax till varandra och att du känner dig lite gladare så småningom!
kramar om i deppet
Ni får se att hålla reda på varann... inte ta varann för givet.
Nu ammar du... men när du sen inte gör det... så låt sambon ta barnen också... kraaaam
Åh... du är "där"..? Jag/vi var där i nästan 1 1/2 år faktiskt, så länge jag var hemma med Lillasyster tråkigt nog. Hade ständiga diskussioner om fördelning av hushållssysslor och gngde på varann, tills jag började jobba - satte ner foten och sa "NU räcker det!". Nu lever vi som förr, älskar varann utan sans... men jag kan vara lite bitter över hur snabbt man hamnade i "träsket" bara för att man var föräldraledig... blev tagen för "självklar" på något vis. Kämpa på, kräv tid för dig själv, så kommer ni ur det här!!! Lycka till!
Här kommer en styrkekram! Been there done that :-), det är kämpigt men det kommer bli bra!
Nyheter hos Berta & Prinsen!
Välkommen att kika in ♥
Mvh Berta &Prinsen
http://bertaochprinsen.blogspot.com/
Känner igen det där, inte lätt att få ihop allt. När kvällen kommer och barnen sover är man själv för trött, men var lugn det lättar när barnen blir större. Lycka till //Jenny
Jag hoppas innerligt att L läser din blogg lite i smyg och får en känsla av hur du känner, ibland kan det ju vara så tokigt att han helt enkelt "inte tänkte på det" (eller hur de sa i den där tv-serien för länge sedan).
Pratar man inte med varandra är det inte så lätt att sätta sig in i hur den andra känner/behöver osv.
Stor kram!!!
hej!
du har en award att hämta på min sida!
KRAM Birgitta
