Hemma i hemmets sköna vrå efter en dag på jobbet med full styrka och stark fokusering på ämnet kör.
Vilken repertoar ska sjungas när. Vilka musiker ska vara med. Vilka torsdagar ska det vara fika m.m.
Har gjort utskick med massor av information till alla dessa frivilliga entusiaster som bara dyker upp vecka efter vecka och delar med sig av sina röster, sin energi och sångarglädje.
Vad än alla dessa mångårsutbildade människor och andra partinissar som ska ha ett ord med i allting (även om de sen varken deltar i verksamheten eller det som all övning leder fram till) påstår så är musiken oerhört betydelsefull för otroligt många.  Musiken har en förmåga att beröra människor, förmedla en känsla, understryka och förklara en text (för att nämna en bråkdel av allt det som musik gör med oss individer). Ibland långt mer än det krångliga ordet lyckas med.
Utan musik skulle firman få lägga ner!

Ska göra en kopp vaniljte med mycket mjölk och invänta att klockan slår läggninsdax. Hoppas på en natt med en gott sovande dotter. Tre nätter i rad har hon vaknat, inte kunnat somna om, för att sen vilja ligga i vår säng.
Det i kombination med den här förbaskade snorhistorian tröttar ut mig.
Idag när jag snöt mig för trehundraelfte gången tjöt det till i örat. Skrämde visst slag på det ständigt återkommande locket. Gjorde ont som sjutton.
Nog med klag denna dag...

Klaga kan man istället göra när man ser bildbevis på hur jag såg ut i håret i söndagskväll när E använde sin nya locktång och plattång i ett försök att styla mig till sin egen ålder. Dvs hälften av min ålder!

---