Idag kom den första snön till staden.
Det snöade såpass mycket att den grå tråkiga asfalten på vår gata var alldeles vit.
Någon timme senare hade det slutat och den vita världen var ett minne blott.
Med huvudvärk tog jag med mig Malte upp till sovrummet och la mig i sängen och gav honom mat.
W kom upp efter en stund men gick ner igen eftersom vi inte gjorde något speciellt kul enligt henne.
Malte somnade, jag somnade och när jag efter en halvtimme vaknade i samma ställning som jag somnat, dvs liggandes på vänster sida vänd mot M, hörde jag tydligt tunga andningar.
Jag låg stilla och lyssnade.
Förundrades över att W somnat till Askungen på nedervåningen.
Hon har varit hemma hos oss i dagarna tre nu för att hon är förkyld och hostar så visst låter det lite mer när hon andas men det lät lite väl mycket tyckte jag.
Vände mig om i sängen och blev förvånad för där låg W inbäddad i L:s täcke med huvudet i nästan 90 graders vinkel då hon hade lagt sig på dubbla kuddar.
Jag som annars vaknar av minsta lilla pip hade inte hört ett dugg när hon kom och bäddade ner sig hos oss.
Fortfarande med huvudvärk tog jag med mig båda barnen ner och så bakade vi citronkaka för att pigga på oss.

W tittade ut genom fönstret och konstaterade ledsamt att snön var borta överallt utom på grannens gran.
"Mamma, när jag är frisk från förkylningen så ska jag gå in till grannen och fråga honom om jag kan få hans gran för jag vill ha en sån med snö på".