Fredagkväll och jag är ensam hemma.
Min första kväll sedan Malte kom in i våra liv då jag ensam ska lägga båda barnen.
Ska väl inte vara några problem som inte tillhör de vanliga "jag-vill-inte/kan-inte-sova-slängen" och de där turerna kan jag på mina fem fingrar så det är nog bara att köra på helt enkelt och hoppas att Malte sover så jag och W får lite egen tid tillsammans i samband med läggningen.

Om detta hade varit för några veckor sedan hade jag ägnat några timmar av denna lugna hustillvaro när hälften av familjemedlemmarna är ute på vift till att röjja, dammsuga, torka golvet och dammtorka.
Jag älskar när det är rent under fötterna och luktar fräscht i huset och inleder gärna helgen och lördagmorgonen så.
Med en lillskrutt som beter sig ganska likt en fladdermus, dvs vägrar att öppna ögonen under dagen, men däremot kan titta storögt på sänglampan hur många timmar som helst efter klockan 24 på natten så tvingas jag så här efter 17 dagar som tvåbarnsmamma (jisses vad konstigt det där lät i mina öron) möta helgen utan att varken ha dammsugit eller moppsvabbat.
Orken den här kvällen räckte till att tömma diskmaskinen, ge barn nummer ett mat och hänga en full tvättmaskin.
Nu sitter jag och mumsar på leftovers från förmiddagens lyxfika med H, I och lilla G.
Tänk vad mycket man får när ett litet barn kommer till världen.
Glada sms, kort med hälsningar, telefonsamtal, kläder och blommor. 
Tack så mycket!

Fem minuters armgymnastik ledde till gäspningar


och det enda man kan göra då är att sova...

Bilder:Hilajns.blogg.se©