Ni som har läst här ett tag vet att jag dyrkar måndagar.
Måndagar är dagen då jag alltid är ledig (jobbar tre av fyra helger) och det är dagen då jag får ha huset helt för mig själv något som jag uppskattar speciellt mycket efter en vecka och avslutande helg med storfamiljsliv.
Måndagar betyder jobb och skola och byte av vecka för L och de stora barnen men inte för mig och W.

På våra måndagar ägnar vi några timmar åt att städa huset och sen njuter vi av vår lediga tid.
Idag blev det dock inte en sån måndag.
W vaknade inatt med feber. Blev inte så mycket sammanhängande sömn efter klockan tre. Var oerhört glad för vårt sängbyte just då men vad hjälper det när man har en sambo som snarkar så det dånar.
Då hjälper det inte med 180 cm säng!
Öronproppar för att slippa höra snarket, noll koll på om W bad om alvedon elelr vatten (hade båda på sängbordet) låg jag som en korv med foglossning till åtta imorse.

Febern har ökat under dagen och vid elvatiden blev det till att torka golv både i W:s rum och i hallen och starta tvättmaskinen.
Sedan dess har det inte kräkts fler gånger så jag med min magsjukefobi, som inte precis blir mindre av att jag är gravid, intalar mig stenhårt att kräkningen beror enbart på febern och att jag inte själv mår det minsta illa.
Sen att vi går på toaletten en gång i halvtimmen för att hon tror att hostningarna ska leda till kräkningar gör ju det hela lite svårare att förtränga men så länge hon får behålla bananen, colan och plätten så är jag glad. 

Den här måndagen skulle, förrutom dammsugning, ha ägnats åt att köpa mörkläggande rullgardiner på Ikea (100% mörkläggande av sovrummet låter ljuvligt i mina öron) hämtat ett skötbord som jag spanat in på Blocket och lite annat fix.

Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig!