Jag sätter mig aldrig i bilen och kör runt för att se mig omkring.
Det är därför det är kul att åka motorcykel.
Inte för farten, kortegerna eller bullret.
Utan för landskapet man åker genom. De vackra gårdarna och husen man får se.
Vägar, hagar, skogar och sjöar susar förbi. Håret fladdrar och ögonen tåras ibland av den vinande vinden.
Lugnet som infinner sig då man inte kan göra något annat än att njuta av allt det vackra som passerar förbi.

Idag passade farmor och farfar barnen några timmar på eftermiddagen och jag åkte med L, och flera andra mcnissar, några mil på motorcykeln.
Turen gick i den delen av värmland som inte bara består av skog vilket jag som inte är så förtjust i landskapets alla skogspartier uppskattade mycket.

Medans mcfesten nu är i full gång ca fyra mil härifrån ska jag gå och lägga mig tillsammans med en bok som jag grävde fram ur bokhyllan för en stund sen.
Även om det kan vara härligt att åka med på motorcykeln någon gång ibland så lockar det mig inte speciellt mycket att tjöta mc med öldruckna mcnissar eller att sova i tält med en snarkande Harley nisse en kall augustinatt.

Gonatt!


©HUSnrNIO