Nattsömn kapitel 311
Jag kapitulerade inatt.
Gav M mat vid ett, då hade han sovit i fyra timmar.
När jag sen vaknar av att han smågnäller vid halv fyra igen så försöker jag få honom att somna om genom att vända på honom, stoppa i nappen, bädda om honom, gunga spjälsängen men inget hjälper.
Vid fyra kapitulerar jag och börjar ge honom mat.
Är då både snurrig i huvudet, känner mig förkyld, rosslig i halsen och ledsen över alldeles för lite sammanhängande sömn.
Ropar på L och påstår att jag inte står ut. Tar täcke, kudde och öronproppar med mig och lägger mig i ett annat rum.
Bara måste få några sammanhängande timmar med lugn och ro och sömn.
Kvart i åtta väcks jag av mobilen.
Det känns bättre i huvudet men kroppen längtar ändå efter ännu en sovnatt.
Tänk att det är så otroligt skönt att få sova några timmar ensam utan att behöva lyssna till och ta ansvar till små barns behov.
Kanske hemskt att tänka så men med fem månaders nätter i bagaget innehållande på sin höjd fyra femtimmarslånga sovpass så är man lite sliten...
Nu är det dax för morgontoalett för oss två som är hemma.
Jag hade egentligen tänkt gå och sova en stund igen men M hade andra planer.
2009-02-12 kl 09:18:28
Nu skulle jag önska att mitt "Det bliiiir bättre!" skulle trösta. I väntan på det kan M pappa mycket väl sätta i nappen, alternativt ta sonen i sin säng där åtminstone våra gullegrisar sov mycket bekvämare...
Man är verkligen inte sig själv när man är vaken natt efter natt efter natt. Kram!
Jag som ser de glad bilderna på Malte kan ju inte förstå att han är en "natt-terrorist". ;)
Hej igen! Man får känna så ibland. Kroppen behöver ju sömn för att man ska orka med...... det blir bättre... även om de känns som en evighet dit när man är mitt uppe i perioden. Har du ingen som du kan ta M en stund på dagen så du f¨r vila lite?
Försökte på lite peppning där..... S
Med barn nummer två så fick han ganska tidigt börja sova i eget rum. Detta fungerade perfekt; han sov hela nätter och jag sov hela nätter. Vi slutade störa varandra. Vill minnas att han var kring 5-6 månader.
Kram Ou
Låter precis så som min syster har det, o hennes minsting är nu snart 9 månader. Syster är just nu jättetrött o har fått yrsel o känner sig nästan utbränd. Jag lider med dig, jag är själv superberoende av min nattsömn så jag förstår dig mer än väl...hoppas det löser sig snart, annars får du kanske snart sluta amma o hoppas han vänjer sig av vid snuttandet...svårt det där, kramar
