Jag, mina barn och amning
Jag har många känslor kring det där med att amma.
När W föddes var min erfarenhet kring amning noll om man bortser från all den litteratur och tidningar jag läste i ämnet.
W hade svårt att få ett bra grepp om bröstet och vi åkte fram och tillbaka till Livets träd för att få hjälp.
Jag behövde stöd och feedback på att hon åt rätt då det förrutom att det gjorde ont också visade sig på hennes vikt att hon inte fick i sig så mycket mat som hon behövde.
Den nionde dagen i hennes liv, på julafton, satt vi på akuten. Vårt lilla barn hade sår i mungiporna, i näsan, hennes ena handled var urgrävd och i ansiktet fanns flera vätskande blemor.
W hade fått svinkoppor.
Även jag hade svinkoppor och det var brösten som var värst drabbade.
Om jag hade tyckt att det gjorde ont att amma innan vi fick detta så var det inget mot hur det kändes nu.
Jag hade öppna sår. Det vätskade sig och kom blod.
Fick höra att det är bra om jag kunde försöka fortsätta amma så att mjölken inte stannade av och det var ju det jag innerst inne ville även om det var jobbigt.
Jag ville ge mitt barn det skydd mot infektioner, den närhet och trygghet som man ger barnet när man ammar. Därmed inte sagt att ett barn som inte ammas får närhet och trygghet men förrutom det så är det ju så smidigt att kunna amma sitt barn. Man slipper tänka på flaskor och ersättningspulver varje gång man ska åka nänstans.
Jag och W kämpade på med hjälpmedel från Apoteket pga mina sår och med stor hjälp av L som fick hjälpa till så hon fick ett rätt tag om bröstvårtan. Något som ofta inte lyckades vid första försöket utan tredje eller fjärde.
Jag kände mig misslyckad och uppgiven som inte klarade av att ge mitt barn mat själv.
Flera tårar, besök på bvc och samtal med amningshjälpen senare satt jag en fredag vid köksbordet och pratade med sjukhuset. Jag hade bestämt mig för att ge upp och skulle få låna en pump och pumpa ur mat och ge i flaska.
När jag la på telefonen ringde jag till bvc och fick då prata med en kvinna som egentligen inte hade hand om det distriktet som vi bodde i.
Hon övertalade mig att ta med mig W och L och dyka upp senare på eftermiddagen.
Jag kommer ihåg hur vi satt i en soffa alla fyra. Uppgiven la jag W i mitt knä, förberedde mig på att det skulle göra jätteont, att det skulle bli krångel och skrik från W när det inte gick bra.
Inget sådant hände, W fick ett bra tag alldeles själv och åt direkt. Inte en enda tår eller skrik. Sen är det klart att det fortfarande gjorde ont men såklart mindre när det gick bra vid första försöket.
Oerhört tacksamma åkte vi hem.
Nervositeten var stor hos mig när jag någon timme senare skulle prova att ge W mat själv hemma men när jag gjorde som vi hade blivit visade så fungerade det.
Bvcsköterskan hade kommit på ett sätt som passade W och jag var så lycklig för detta.
Jag helammade W i fyra månader.
Med allt kämpande kring amningen av W i bagaget kände jag en enorm oro inför amningen av M.
Jag berättade om detta och fick under våra dagar på avdelning elva stöd och hjälp med amningen. När vi kom hem blev det svårare och när han var en vecka gammal fick jag mjölkstockning. Åkte tillbaks till elvan och där fick jag sitta med en sköterska som visade mig hur jag skulle göra, gav mig stöd och hjälp.
I mer än fyra månader har jag nu kämpat på med att amma M. De gånger som han bara har tagit bröstet och lungt ätit är lika många som vi har kämpat för att få till det. Speciellt när han var har varit förkyld har det varit jobbigt. Något som han har varit flera gånger.
Jag har legat och ammat, gått omkring, pratat, sjungit, pumpat ur, ja gjort det mesta man kan göra.
Två dagar innan han blev fyra månader gammal började jag att ge 200 ml ersättning vid läggdax på kvällen.
Jag har kommit fram till att han blir frustrerad över att maten inte kommer tillräckligt fort ur brösten. Han sliter och drar i bröstet och blir arg och ledsen efter en stund.
Ersättning gjorde också att han började sova ett lite längre pass om natten.
Idag är amningen oftast en kamp dagtid (under senare hälften av natten kan han äta lugnt). Jag kämpar med att få honom att hålla ut så att mjölken ska hinna rinna till och inte bli stressad själv. Nu är ju även så gammal att han är intresserad av sin omgivning och därför har svårt ibland att koncentrera sig på att äta.
Får se hur länge vi orkar kämpa på.
Jag vill gärna amma. Det är en underbar närhet, kontakt och känsla att få ha sitt barn intill sig och ge det mat.
Att möta hans blick när han ligger där vid bröstet är en obeskrivlig kärlek. Något som jag alltid kommer att bära med mig och vara glad över att jag har fått uppleva. 
©HUSnrNIO
2009-02-03 kl 13:30:42
Hej!
Känner igen det du skriver om amning, allt snack om att ALLA kan amma osv gör ju att man får prestationsångest och dåligt samvete.
Hade själv problem att amma mina barn (dottern ammade jag i 4 mån och med sonen stod jag ut i 6). Det är jättemysigt att amma men det får ju inte gå till överdrift!
Gör vad DU känner är rätt för ER!
Ha det gott!!!! //anna
Satt skickade just en kommentar här men har ingen aning om vart den försvann.....
Hade problem med amningen med båda mina barn och tillslut kände jag mig spyless på alla råd och kommentarer jag fick av "snälla människor"...
Gör det DU känner är rätt för ER, då brukar det bli bäst!
kram anna
Håller med föregående talare :)
"Gör det Du känner är rätt för Er ..."
hade oxå ONT ONT ONT...
Tack så hemskt mycket för din kommentar, rosa lera är mysigt ;D
Du har en jätte fin blogg, hit skall jag återvända!!
Ang ditt inlägg över så tycker jag det är jätte bra att vi uppmanar blivande & nyblivna mödrar att amma, Men jag tycker dock att det har gått över strecket!! När jag fick min son i 90 så var det inte samma press & jag hade inte tänkt något annat än att går det så går det, men när jag nu födde prinsessan i 06 kände jag stress från födseln närmade sig tills det hade funkat länge. Jag hade ingen grund att stressa på bakgrund av första barn, för jag var som den bästa mjölk ko. Men allt snack & på tryck gjorde mig stressad, jag ville ju inte ge mitt barn en dålig start i livet!!! Det är sjukt att det blivit så & tyvärr är det VANLIGT att många inte alls mår bra med sin amme stress.
Jag hoppas du finner en lösning som passar er!!
& komihåg att det är många friska sunda barn som fått modersmjölks ersättning också, om det inte skulle funka mer...
Kram
Tack så hemskt mycket för din kommentar, rosa lera är mysigt ;D
Du har en jätte fin blogg, hit skall jag återvända!!
Ang ditt inlägg över så tycker jag det är jätte bra att vi uppmanar blivande & nyblivna mödrar att amma, Men jag tycker dock att det har gått över strecket!! När jag fick min son i 90 så var det inte samma press & jag hade inte tänkt något annat än att går det så går det, men när jag nu födde prinsessan i 06 kände jag stress från födseln närmade sig tills det hade funkat länge. Jag hade ingen grund att stressa på bakgrund av första barn, för jag var som den bästa mjölk ko. Men allt snack & på tryck gjorde mig stressad, jag ville ju inte ge mitt barn en dålig start i livet!!! Det är sjukt att det blivit så & tyvärr är det VANLIGT att många inte alls mår bra med sin amme stress.
Jag hoppas du finner en lösning som passar er!!
& komihåg att det är många friska sunda barn som fått modersmjölks ersättning också, om det inte skulle funka mer...
Kram
Tack så hemskt mycket för din kommentar, rosa lera är mysigt ;D
Du har en jätte fin blogg, hit skall jag återvända!!
Ang ditt inlägg över så tycker jag det är jätte bra att vi uppmanar blivande & nyblivna mödrar att amma, Men jag tycker dock att det har gått över strecket!! När jag fick min son i 90 så var det inte samma press & jag hade inte tänkt något annat än att går det så går det, men när jag nu födde prinsessan i 06 kände jag stress från födseln närmade sig tills det hade funkat länge. Jag hade ingen grund att stressa på bakgrund av första barn, för jag var som den bästa mjölk ko. Men allt snack & på tryck gjorde mig stressad, jag ville ju inte ge mitt barn en dålig start i livet!!! Det är sjukt att det blivit så & tyvärr är det VANLIGT att många inte alls mår bra med sin amme stress.
Jag hoppas du finner en lösning som passar er!!
& komihåg att det är många friska sunda barn som fått modersmjölks ersättning också, om det inte skulle funka mer...
Kram
Usch, ja det ska inte vara en börda eller kamp att amma. Då är det bättre att sluta tycker jag. Med min första så åkte jag på en bröstinflammation då han tydligen åt fel och det slutade med sjukhus och då rådde dom mej att sluta och det kändes inte jobbigt så..(han var då 3veckor) han åt så mycket så det var en befrielse att kunna gå på toa på dagtid :)
Men tjejen var det inga problem och jag fick stänga butiken när hon var ett år(annars hade hon väl ätit än.hihi) Men det är innte det du vill höra.
Jag tycker att du har hållt ut längre än du ska.
Jag tycker du ska göra som du själv känner. Känns det jobbit? sluta amma. Vill du gärna och orka det runt om? Håll ut. Jag skulle aldrig klandra en som inte ammar. det finns alltid en anledning och den är rätt.
KRAM
Hur ser det ut på sjukfronten? kan det bli ngt på fredag!! Ha en toppen dag!
Jaa du det här med amning är ett kapitel för sig. Med äldsta dottern ammade jag i sex månader eftersom det mer eller mindre var ett krav enligt BB. Såg ut som en anorektiker efter sex månader och blev tvingad av barnläkaren att sluta. Det var en obeskrivlig lättnad ska jag säga för jag vågade inte ta beslutet själv. Med yngsta gav jag upp efter två veckor, jag mådde inte bra och jag insåg att han inte gjorde det heller. Nä amning är inte min grej och man MÅSTE helt enkelt tänka på hur man själv mår. Mår inte du bra mår ingen bra. Kraaam
