Lilla pojke
Tänk om de kunde berätta vad det är som inte känns bra.
Idag är det andra dagen med gråt och gnäll. Funderar på om det är det ännu en tand på gång.
Ljusglimtarna är korta och då får man passa på. En liten stund på rummet förevigades med kameran.
Tänk att tiden går så fort. Det händer så mycket i lilla M:s liv.
Han är en liten människa som inte tycker om att ligga på mage (och vi har försökt enligt konstens alla regler). Detta talar han om för oss genom att efter bara några minuter skrika och borra huvudet rakt ner i golvet eller vända sig.
Att sitta upp älskar han. Han sitter stadigt helt själv och leker.
Än så länge har han inte kommit på hur man drar sig upp till stående men han vill gärna stå upp med lite hjälp och går väldigt gärna omkring i huset om man själv går med bakom.
Nyfikenhet finns det massor. I gåstolen kommer han åt det mesta som blommor, ljus och fjärrkontroller. Hur kul som helst tycker han. Speciellt när han blir tillsagd att man inte får röra.
Han är puss och bitglad. Med fyra tänder i munnen kan det göra ganska ont om man inte är på sin vakt.
Säger man ordet lampa så tittar han mot den och sträcker sina händer upp mot taket.
Han klappar glatt i händerna när man säger det eller sjunger om att klappa. Annars är Imse Vimse spindel favoritsången just nu.
Älskade lilla pojke♥
©HUSnrNIO

Tack för kommentaren hos mig!
Håller med om att tiden går så fort! Minns när mina killar var 8,5 mån. En härlig upptäckarålder!
Alla åldrar har ju sin tjusning. Har genom åren ofta tänkt att "nu, just nu måste det vara som bäst", men sen har det kommit en ny period som känts lika bra! Härligt!
Kan bara säga att passa på o njut!
Trevlig helg! / Jenny
Stora, lilla kille!!!
Hjälp! Vad stor han blivit och så snabbt tiden har gått...
~Livet i byn
Hejsan :).
Vad tycker du om kläderna jag suttit ihop på min blogg? Är det något du skulle kunna sätta på dig? gå gärna in och säg din åsikt.
Kramar från majaalins.blogg.se/.
Han är verkligen riktigt riktigt söt, din minsting! I finskkjorta och allt :-)
Vad söt han är lillkillen:) Visst är det jättejobbigt när man inte vet vad det är när det gnälls och gråts. Du kanske har provat detta, men en väninna till mig hade svårt att få sin lilla att ligga på mage och hålla upp huvudet och de provade allt, men sen kom de på idén att hålla henne i famnen i magläge när de stod upp istället och det gick jättebra. Då fick hon ju utsikt. Värt att prova kanske:)