Topparna på två små tänder sticker nu upp i M:s underkäke.
Dagarna med feber och gråt över smärta är över för den här gången (ska det vara så jobbigt för honom varenda gång det ska komma tänder?).
Skeden fastnar mot dem när han äter mat. Ovant för mig och kanske lite ovant för honom att de finns där.
I förrgår natt orkade jag inte sitta upp och amma utan la honom bredvid mig i sängen.
Jag somnade medan han åt. Vaknar abrupt av att det gör ont utan att förstå vad det var som smärtade.
Tittar på den lille skrutten i randig pyjamas som ligger bredvid och snusar gott.
Då kommer jag på det. Han bet mig!
Som tur är så har det bara hänt den enda gången hitintills.

Under dessa dagar som han har haft ont har det blivit mycket bärande och närhet mellan oss.  
Han har förvandlats till en "mammas pojke" och protesterar LJUDLIGT och LÄNGE så fort någon annan lyfter upp honom.
Han vill bara sitta hos mig och allra helst kind mot kind med en hand förankrad i mitt hår och den andra på min hals.
Jag får väl passa på att njuta av den intensiva kärleken han visar upp för rätt vad det är så har han fyllt femton år och det är totalt omöjligt att komma i närheten av honom...

©HUSnrNIO