Lördagsalone och Tacksam
Jag och L tillbringade eftermiddagen i en lekpark inne i stan.
Varsin pappersmugg med kaffe från bibliotekets café och en chokladboll (där flyttade vi fram gravidkilominskningen ytterligare en tid *suck*) på en bänk.
W lekte med nyfunna kompisar och lilla M satt mitt i parken på sin lilla gröna filt.
Jag satt på en bänk och tittade på denna lilla perfekta människa som grävde ivrigt med fingrarna djupt ner i sanden och skopade upp den i knät på sig själv och log både inom och utombords.
Kan inte göra annat när jag ser vår fina lilla pojke.
Väl hemma och åter igen i full gång med barnmat och blöjbyten några timmar senare vill bilden av lilla M sittandes i sanden med sin koncentrerade plutmunsmin inte släppa taget om mig.
När han ätit sin kvällsvälling och pyjamasen är på sitter vi i soffan och sjunger Imse Vimse spindel (hans favoritsång just nu). Han sitter i mitt knä vänd med ansiktet mot mig.
Rörelserna gör vi tillsammans, han ser rakt in i mina ögon och ler det underbaraste leende som finns mot mig.
Vilken lycka det är att ha denna vackra lilla underbara människa i mitt liv.
Den glädje han sprider bland oss alla är otrolig.
Jag är så oerhört tacksam över att få tillbringa mina dagar tillsammans med honom (även om det kan vara lite jobbigt ibland också).
Ensam hemma (de två små sover gott i sina sängar) sitter jag med känslosvall och övertrötthet och surfar.
Läser bloggar och smuttar på ett glas rött (och avundas kändisnissar som festar loss på Café Operas uteservering som har invigning ikväll. Nä skulle inte tro det!)
Jag känner mig redan lite tung i huvudet av vinsmuttandet och gråtmild av känslor.
Bloggar som Nellymamman, Jag e frisk, Vimmelmamman, Leva idag, Heja Abbe berör oerhört och tårar trillar nerför kinderna.
Tänker på mina barn som mår bra och är friska och gråter en skvätt till av tacksamhet.
Är vad en vän skulle kalla det "rejält blödig" för stunden.
Tänker på W som för bara någon timme sen åter igen var arg på mig och skrek att jag är dum (det måste stå "dum" i pannan på mig) och fnyser lätt för en gångs skull åt sexårstrotsen istället för att sucka djupt.
Måste kika in till båda barnen på väg till sängen.
Sömn heter nog botemedlet innan jag snyftar igen helt.
Gonatt!
©HUSnrNIO
2009-05-09 kl 23:57:28
Du har så rätt, man ska vara tacksam för det man har!!!
Sömn kan göra susen för en mor, var så säker! =)
Underbara bilder, som vanligt.
Visst ska man vara tacksam för det man har... Du har så rätt! Imse vimse spindel sjunger jag o W också... o han skrattar så när vi gör rörelser till den tillsammans. Han gillar när man sjunger för honom! Ha en bra söndag! /Kram S
hehe ja det är samma här.
En "vacker" gulfärg fick jag fram när jag lekte själv med blekningen. Fast, som tur var var det bara en del slingor som blev gula men ändå. Nu har jag haft silverschampo i en halvtimma åt gången. Till sist råkade det framträda en lila nyans på en del slingor :O
Han växer ju så det knakar, tror ni ger honom "väx upp" eller nåt ;0)
~Livet i byn
Ibland väller känslorna över en. Det är fint:)
Visst ska man vara tacksam och det är skönt när den känslan väller över i en, även om den är blandad med en skräck över att missta det man har. Men jag tror att det är viktigt att känna efter så emellanåt. Man uppskattar det man har så mkt mer då! =) Kram!!
Precis en sån kväll hade jag också igår! Ibland är det skönt att bara få sitta framför datorn och hänge sig åt bloggarnas värld. Och visst uppskattar man sitt eget liv när man läser om dem som inte har samma tur! Det ger perspektiv på tillvaron.
Jag tror att alla föräldrar bär på en isande skräck för att något ska hända barnen. På något vis närmar man sig den skräcken när man läser om föräldrar och barn som drabbats av sjukdom och sorg. Ens hjärta blöder och samtidigt blir man ödmjuk och imponerad över deras mod och kraft. Ibland glömmer man bort att vara tacksam, man faller in i vardagslunken och gnäller över små saker och då kan man behöva en tankeställare Ha en skön dag!
