Lilla Du
Blev en tur till öppna förskolan för mig och M.
Lekande, skrattande barn och trevliga människor som gärna reflekterar över livet en stund vid fikabordet.
Det är underbart att se M upptäcka.
Hur han leker med bollarna och iaktar de andra barnen. Hur glad han blir när han lyckas skruva på aktivitetsbrädan så att kossan hoppar upp och råmar.
Han gör det om och om igen och kommer till mig med den för att visa vad han kan.
Han iaktar, leker och lär sig nya saker varje dag och jag bekräftar honom med ord och leenden.
Då går leker han vidare.
Det är allt som behövs, att speglas i varandra en kort stund, att tanka trygghet i form av en kram och sen är han redo för att ännu en stund möta världen bland bollar och rutschkanor.
Underbara lilla Du♥
©HUSnrNIO

Han e så söt med sitt lockiga hår!! Som en liten ängel!
Kram
Det är så kul att se hur de rör sig, reagerar, tittar, tar intryck... Man skulle vilja vara en fluga på väggen som följer dom hela tiden.
Hoppas ni får en skön fredag!
Kram Pernilla
Tänk att det bara är början av 20 års slit för att bli självständig :)
Angående ditt föregående inlägg, så förstår jag inte hur man kan säga att det inte är naturligt att reagera så. SEn behöver det ju inte vara så att man måste reagera så, alla är vi naturligtvis olika Den som säger så kanske inte har egna barn eller snarare upplevt det som en befrielse att vara ifrån sitt barn. Ja jag vet ju inte, men jag lovar att du har mitt fulla stöd! KRAM
Jag kan inte sluta imponeras av hur otroligt söt och vacker han är!!